Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Visdom från Rådd-djuret

Hur kunde ni glömma Rådd-djuret vid sjösättningen, sa Sniff förebrående. Fick han nånsin nån ordning på sin knappsamling efteråt?

Jadå, många gånger, svarade muminpappan. Han hittade nya knappsystem hela tiden. Ordnade dem efter färg eller storlek eller form eller material eller enligt hur mycket han tyckte om dem.

Fantastiskt, sa Sniff drömmande.
(Tove Jansson: Muminpappans memoarer)

Rådd-djuret mig en otippad aha-upplevelse häromdagen. Citatet ovan dök upp i mitt huvud och gav mig ett nytt perspektiv på kaosrummet här hemma och allt som ryms däri: Mina tyger och garner, allsköns slöjd- och målarmaterial, papper av alla kvaliteter, referenslitteratur, Works-in-process, skisser och diverse bråte.

Oftast uttrycker jag mig så här: ”Jag måste verkligen städa i kaosrummet!” Gärna med en suck som avslutning för säkerhets skull.

Inte särskilt upplyftande. Men tänk om jag i stället säger: ”Nu ska jag umgås lite med allt mitt inspirerande material!” Eller rentav: ”Nu ska jag räkna rikedomarna i min skattkammare!”

Betydligt roligare, eller hur? Jag kan sortera efter färg eller storlek eller form eller material eller… vad som helst faktiskt. Dessutom behöver jag påminna mig om vad jag har, för det glömmer jag bort hela tiden.

Sagt och gjort.

rikedomar1

Eftersom jag just nu kände ett akut behov av att umgås med alla mina papper, så slet jag raskt ut merparten på golvet framför teven. Det satte i gång en kedjereaktion som inte är avslutad än men som inbegriper alla upptänkliga pappershögar inklusive arbetsrummet. Korsdrag i förvaringstänket helt enkelt.

rikedomar2

Jag har hittat på nya kategorier och har numera gott hopp att hitta bättre i högarna framöver. Så länge det varar…

Och rik känner jag mig verkligen!

Wisdom from the Muddler: If you are familiar with the Moomin characters you might have met the Muddler, an exciteable and distracted character with a big button collection. His approach to his collection suddenly gave me inspirations to cherish my treasures, not only sighing over taking care of and administrating them.

In this case it led to a close enounter with my shelf with all sorts of papers. Now I feel rich (and fairly well organized)!

Ordbilden vecka 48

alfh_visaw

En ensam stjärna strilar blek
ur öde rymd sitt ljus
och vinterns hårda väderlek
slår ring kring våra hus.
Mot isig sky
stiger röken rak
och strimmor fly
över mörka tak.
Så låt oss fylla gård och hus
med varma helgdagsord
och låt oss tända många ljus
på denna frusna jord.
(Alf Henriksson: Visa)

Pictures of words week 48

A lonely star lending its light from a desert space
and the harsh winds of winter surrounding our house.
So let us fill our houses and homes
with warm words of holiday celebrations
and let us light a multitude of candles
on this frozen plan.
(Alf Henriksson)

Avstämning (2016:11)

tomtitsNovember i år började med höstlov och Unge Herr O här på egen hand i två dagar (makens äldsta brorsbarn, snart 7,5). Vi tillbringade en dag med att utforska Tom Tits i Södertälje (den snurrande skivan med sand på bilden ovan finns där) och en dag i lekparken här utanför, där vi smällde snöbär och körde grus. Dessemellan spelade vi munspel, vek pappersplan, körde med bilar, stämplade och byggde Lego med märkliga Bioniclebitar.

”Hjälpa till dig!” säger han på sitt oefterhärmliga vis, och det får han förstås, så vi gjorde också pannkakssmet och hängde tvätt.

Efter höstlovet blev det som tidigare nämnts föreningsadministrativa akutärenden för hela slanten. Så här känns det ibland:

Märkligt nog så leder det ena till det andra så rätt som det är får jag en endorfinkick och brister ut i allehanda kreativiteter. Jag har virkat mycket på alla möjliga projekt, gjort flera akvarellcollage och den avslutande evighetsmisteln blev ju månadens clou🙂. Jag har till och med återupptagit mina gråblå färgningsexperiment i verkstan (bildbevis är på väg).

Dessutom har jag hunnit med att gå mönsterrapporteringskurs, pimpa en sideboard med maken och hålla lilla mamsen i hand ganska mycket.

kalendrar2016

Förra året blev det inga adventskalendrar här hemma, i år har jag sett till att vara bättre förberedd. Det är min Bamsekalender i mitten flankerad av varsin chokladkalender till Knallhattarna.

Med små små steg tror jag också att jag är på väg tillbaka in i mig själv igen. Jag ska hjälpa processen lite på traven i december.

Nu väntar några bråda veckor med flyttbestyr i hemslöjdsföreningen, en helgkurs och besök av våra holländska vänner Marieke och Jos med whiskykryssning och Kentkonsert på programmet. Hepp hepp hepp!

Sedan kommer en lugn julhelg i hemmets sköte med bara familjen och vännen Gunnar.

Om du undrar hur det gick för mina rutor till Stitch for Syria från i våras (bland annat ombloggade här) så kan jag berätta att Mr X Stitch i detta nu är på väg till Syrien med det färdiga resultatet.
Här är en bild som han har postat på Instagram
Och här är en till

Evaluation (2016:11): Spending quality time with my husband’s nephew, almost 7,5, being unbelievably busy with handicraft association administration and at the same time unbelievably inspired to work on old craft projects. It’s been an odd month.

 

Ordbilden vecka 47

ordbild11-q080s1024

Ursula K Le Guins fantasyserie från Earthsea (Övärlden) har jag läst och läst om sedan slutet av 70-talet. Citatet handlar om livets dubbelhet och kommer från boken The Farthest Shore (Den yttersta stranden). Så här säger ärkemagikern Ged till den unge Arren:

This is. And thou art. There is no safety. There is no end. The word must be heard in silence. There must be darkness to see the stars. The dance is always danced above the hollow place, above the terrible abyss.

Pictures of words week 47: The first parts of the Earthsea series was some of the first things I read in English as a teenager. 

Monthly Makers november: Metall

Visserligen skrev jag ”Månadens tema: Metall” på att-göra-listan i början av månaden, men ärligt talat kändes det just då inte så troligt att jag skulle få någonting gjort den här månaden. Alla smyckegrejor var undanställda till förmån för akvarellfärgerna och dessutom blev jag ganska per omgående indragen i en myriad föreningsadministrativa akutärenden.

Pust.

Men den dagen då redovisningsinlägget kom upp hade jag för första gången på länge en ledig dag och fnattade runt här hemma i lugnt tempo. Och plötsligt sa det kluck som det brukar (Om inte kan du läsa på här) och på två röda var jag nere i kaosrummet och drog fram mässingstråd och avbitartång.

I kväll kunde jag provhänga resultatet:

mistel3

Det är en evighetsmistel efter en beskrivning av ingen mindre än Ernst (från hans julprogram 2014, här är länken till beskrivningen och här är länken till Youtubeklippet).

mistel1

Misteln består av mässingstråd, som sagt, blad av två utbankade och väldiskade kaviartuber (som har legat i bra-att-ha-lådan ett par år) och bär av pärlor, fastsatta med tunn mässingstråd. Jag har dessutom tagit det hela ett steg längre med en batteridriven LED-slinga från TGR (40 kronor).

mistel5

Ett alldeles oväntat projekt och jag är oanständigt nöjd med det!

Wilda är den här månadens MM-värd och här hittar du inlägget, där vi alla postar våra länkar.

Monthly Makers November: Metal: It was totally unexpected that I would come up with an idea for this month’s challenge. But out of the blue, just when the others started telling the world about their projects, inspiration struck.

The result is a metal mistletoe from brass wire and scrap metal, pimped with beads and the tinies LED lights possible.

 

Färg- och mönsterglädje

nås_virk.png

Under Hemslöjdens föreningsdagar hann jag äntligen lägga vantarna på mitt eget exemplar av boken Folklig virkning Nås socken Dalarna av Ulla Berglund Brasch. Den är utgiven av Nås hemslöjdsförening i samarbete med Dalarnas hemslöjdsförbund och bygger på en dräktinventering, som gjordes på 1990-talet.

I den tidiga hemslöjdsrörelsen stod virkningen inte högt i kurs. För drygt 100 år sedan räknades virkningen som ett modernt påfund, en modefluga. Följden blev bland annat att vid en del dräktinventeringar så visade man inte fram alternativt tog man inte med virkade delar.

I dag är det tack och lov inte så längre. Om du går in på Digitalt museum kan du hitta massor av härliga flerfärgsvirkade ting.

I Nås har man virkat mössor, vantar, hängslen, tobakspungar och andra påsar, hjärtvärmare och, framför allt, kjolflätor, det vill säga band att sätta längst ner på kjolen som skoning. Det är en färg- och mönsterglädje som gör mig alldeles pirrig av glädje.

nas_vantar

Här ett par vantar från Nås, som finns i Nordiska museets arkiv. Det finns beskrivning på själva vantmodellen i boken, kanske ett lagom projekt att värma upp med medan jag funderar på om jag orkar ge mig i kast med den mer arbetskrävande hjärtvärmaren.Den virkas i Fyrisgarn (numera Ahkko) med virknål 1,75 (Boye nr 4) och uppläggningen är 800 maskor!

Men vackert blir det! Här finns det bilder på en fin hjärtvärmare i det mönster som finns med i boken.

Bilden på vantarna  kommer från Digitalt museum och delas enligt den Creative Commons-licens som gäller (här är länken).

Colours and patterns galore: Finally I managed to get my hands on a new book about traditional crocheting with several colours. These some from the parish of Nås in Dalecarlia. All the colours and patterns make me intensely happy. 

A pair of mittens seems to be a good project to start with. I’d love to make a ”heart warmer” shawl, but it’s a huge undertaking, starting with 800 stitches.

Måndagsmys

snorester

Efter några intensiva dagar med kurs och Hemslöjdens föreningsdagar är det väldigt skönt med en måndag på hemmaplan utan alltför många måsten. Nästa n alla decimeter snö som lamslog  huvudstaden häromveckan har regnat bort och det är grånovember igen, men hemmaplan känns ändå okej jämfört med jordbävningarnas Nya Zeeland. Vår kompis Simon bor i Wellington, ganska långt från förra veckans epicentrum, men kände av skalvet och hans jobbkontor på 13:e våningen var avspärrat i ett par dagar medan de utredde om huset var säkert.

Jag försöker ju att behärska mig från att gå kurser (”gå till verkstan och jobba i stället!”), men i höst blev en kurs på Stockholms tillskärarakademi, som har blivit inställd flera terminer, plötsligt av. Då gällde det ju att passa på.

Kursen heter Print Design och handlar om mönsterrapportering i Photoshop och Illustrator. Jag har hunnit gå halva kursen, en kväll och en heldag, och lärt mig massor om hur jag ta in mina teckningar och skisser i datorn och jobba vidare med mönstren där.

Physalismönster.png

Att kursen blev av gav mig en välbehövlig spark i baken att lära mig grunderna i Illustrator ordentligt. Jag har fått ut färdiga grejor ur programmet men ägnat mesta delen av tiden åt att svära åt gränssnittet i största allmänhet. Jag jobbade mycket med vektorgrafik i Corel Draw på 1990-talet och har svårt att förstå hur det kan vara så stor skillnad på hur man gör saker…

Hemslöjdens föreningsdagar äger rum varje höst och är en träffpunkt för hela organisationen. Just nu är många läns- och lokalföreningar engagerade i ett stort organisationsutvecklingsprojekt som heter Do It Together. Det handlar om att vi ska finnas på nya arenor och möta nya målgrupper och jobba på att bli bättre på att jobba jämlikt, jämställt och inkluderande.

Hemma i min förening jobbar vi med ett av sex pilotprojekt och där delar vi erfarenheter och idéer med fyra andra länsförbund. Det är himla roligt att träffas och lära sig mer om hur andra föreningar jobbar. Det blir också extra roligt att komma till föreningsdagarna när vi är flera stycken som har ett pågående samtal och mycket att prata om när vi ses.

Du kan läsa om vårt och de fem andra pilotprojekten i Do It Together-bloggen (här är länken).

Föreningsdagarna fick bland annat besök av Qaisar Mahmoud, enhetschef på Riksantikvarieämbetet (han kallar sig själv ”centralbyråkrat”), som talade om begreppet ”kulturarv” som något som både kan förena och segregera. Han vill använda ordet som ett verb, att kulturarva, och menar att det är en pågående process som vi alla vara en del av (här finns en kortversion). Jag gillar verkligen tanken.

inforfff

I morgon åker maken till Kulturhuset och hänger sin meter på Fria Fotografers Filial, där han samsas med 159 andra fotografer. Vernissage på fredag 17-19, kom förbi om du är i närheten!

Mer om utställningen kan du läsa här.

Cosy Monday: Rewinding after a few days of workshops and meetings.