Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Maj 2020 (5/12)

I vanliga fall så börjar Skansens sommarsäsong den 1 maj. De kulturhistoriska miljöerna öppnar på allvar och kryssningsturisterna väller in.

Inte i år. Skansen, som redan i vintras berättade för omvärlden om stora resursbehov för att underhålla alla kulturhistoriska byggnader, stod i ett slag nästan utan inkomster när Coronapandemin släckte ner Sverige och stängde gränserna.

Så jag började min sommarsäsonganställning med att bli uppsagd. Däremot hade jag en månads uppsägningstid, eftersom min avdelning gett oss våra scheman redan i februari. Med stängda kulturhistoriska byggnader så fick vi snabbt skolas om för att rycka in på andra avdelningar, som stod utan extra personal. Jag hamnade i huvudentrén och har under den här månaden fått se Skansen från ett helt annat perspektiv.

Nyttigt. Och roligt. Jag var väldigt tacksam för att det var en annorlunda säsong utan turistgrupper, skolklasser och alla andra sorters specialgäster att hålla reda på. Det vi framför allt gör i år är att sälja årskort. De säljer verkligen som smör. Mitt i allt elände känns det jättebra att stockholmarna i år hittar tillbaka till Skansen. Och många gäster har uttryckt hur mycket de älskar Skansen och önskar att alla hjälps åt att rädda Skansen för framtiden.

I entrékassan är det profilkläder som gäller, men svarta byxor eller kjol och skor håller man med själv. Det är ju inte direkt min färg, så det fick bli en second hand-runda på Södermalm. Tre butiker senare var jag välförsedd med ett par skor, en polyesterkjol, en linnekjol och ett par linnebyxor. Kostnad: Knappt 300 kronor. Att handla begagnat är verkligen grejen!

Pengarna jag sparade satte jag dock sprätt på omedelbart genom att köpa en byxkjol från Remake. Det är Stockholms stadsmissions eget märke, där de återbrukar textila gåvor i en fräsig streetwear-stil. (lite olika plagg finns här).

Byxkjolen var (tror jag) årets första nyinköpta plagg.

I år har skomakaren fått en rejäl ledighet mellan hägg och syren, den har dock inte varit så mysig utan mest kall och blåsig. I vår lilla trädgård har vi varken eller, men jag har följt alla våra nya plantor och perenner med stort intresse.

I Kristi himmelsfärdshelgen hade vi två dagar ledigt tillsammans och gick lös på den eftersatta baksidan. Jag klippte ner både klängrosen och honungsrosen, som har varit nästan helt otuktade några år.

Maken, som tålmodigt lyssnat på mina drömmar om en japansk tehusträdgård, tog sju stora stenar ur vår samling och grävde ner dem i gräsmatten och ena rabatten. Där har jag nu en halvcirkelformad gång i miniformat att filosofera i.

Vi åkte till Plantagen en eftermiddag för att byta in deras smidiga pantkrukor i plast och kom hem bland annat med en lite ledsen men söt japansk lönn. Den kommer förhoppningsvis att piggna på sig och bidra till den japanska känslan. Just nu är den omvuxen av både ormbunkar och aklejor.

För övrigt har jag i maj blivit lite bättre på att delta i digitala evenemang men många böcker har förblivit olästa och handarbetsprojekt ogjorda. Men gärna lite teve med Maken på kvällskvisten! Det blir allt från dokumentärer till lättsmälta tevedeckare.

Det har varit skönt att vara ute i världen en månad (även om det var läskigt i början efter sex veckors corontän). Nu ska jag ställa om till corontänen igen. Vi får se hur det går.

May 2020 (5/12): This month I left my voluntary quarantine to start my sommer work season with being laid off. Skansen is struggling now when the boarders are closed.

På 1980-talet blev australiensisk musik het. När David Bowie kom till Göteborg med sin Serious Moonlight-turné 1983 var Men At Work förband. På sina ställen var de mera kända än rockikonen. Deras Down Under var en megahit, ja till och med en riktig landsplåga.

När jag började på högskolan 1982 blev jag klasskompis med Annika, som precis hade rest i Australien och hade med sig pinfärsk australiensisk musik hem. När vi några månader senare bildade ett band tillsammans med vår klasskompis Ylva, hennes gymnasiekompis Annelie och min rumsgranne Runa var det här en av de första covers som vi tog oss an:

”Aussie Cannon” står det bland annat i kommentarerna på Youtube.

På andra sidan av kassettbandet med Sunny Boys, som jag spelade in från Annikas skivor, fanns gruppen Icehouse. De dök så småningom upp också på svenska topplistor med den här dängan:

Och här kommer en låt med med Hoodoo Gurus, som jag fortfarande håller som en rockklassiker av hög kaliber:

Den största platsen i mitt hjärta är dock vikt för Hunters and Collectors. De började som ett otroligt skramligt brötband men finslipade med åren sina låtar till små, precisa pärlor nånstans mellan pop och rock. Inte minst deras blåssektion The Horns of Contempt bidrog till ett annorlunda sound.

Throw Your Arms Around Me är en fantastiskt fin kärlekssång om vad en tillfällig relation kan betyda. Den har bland annat röstats fram till 1900-talets bästa australiensiska sång.

En annan av Hunters and Collectors riktigt bra låtar finns här.

Bilden högst upp: Ztina och Mats på Sundsvalls Musikforums kansli cirkus 1983.

Monday Music: Australian 80’s: In the early 1980’s Australian rock music was hot… hotter… the hottest. Some songs have really stuck with me through the years.

Måndagsmusik: Chill

gulatulpanerw

Ibland (nuförtiden rätt ofta) vill jag ha musik att vila i. Musik som är som balsam. Då blir det gärna något elektroniskt, men det får inte halka över gränsen och bli muzak eller för mycket platt new age-feeling. Svår balansgång ibland.

Man Without Country klarar sig på rätt sida av gränsen nästan jämt. Här är det senaste singelsläppet:

Man Without Country har dykt upp i Måndagsmusiken förut, nämligen här.

Dansken Anders Trentemøller är en annan favorit. Han har också figurerat i bloggen förut, nämligen här. I vintras kom den här remixen en låt med den för mig helt okända danska gruppen Blaue Blume:

Monday Music: Music for relaxation, an extra bit needed at the moment. 

 

 

Ordbilden 17 maj

grönt

Lite kylslagen är den just nu men ack så vacker!

Ja vårn, ja,
ja vårn, ja,
tjong fadeladeli,
dä ä e fina ti!
De stecker sä ur jola,
å guschelôv för sola,
ho ä så gla å bli!
(Gustaf Fröding)

Words as pictures May 17: Spring, beautiful but (at the moment) cold.

TBT: Louise Bourgeois

Louise-u

För ganska precis fem år sedan såg jag den stora Louise Bourgeois-utställningen I Have Been to Hell and Back på Moderna museet. Jag smet hemifrån på egen hand sista helgen den var öppen och fullkomligen sögs in i hennes märkliga värld.

My work disturbs people and nobody wants to be disturbed. They are not fully aware of the effect my work has on them, but they know it’s disturbing.

Jag bloggade om min utställningsupplevelse här.

louise5

TBT: Louise Bourgeois: Today I remind myself of the wonderful Louise Bourgeois exhibition here in Stockholm five years ago.

Pussel

wip_rosaklänning1

Nu lappar jag ihop bitar till framstycke, som kommer att bestå av tre olika tyger, och bakstycke, som kommer att bestå av två.

Så skrev jag här på bloggen för drygt ett år sedan (här är inlägget i fråga). Det handlar om en syprojekt, en klänning, där jag skulle plocka ihop flera olika rosa tyger till en enhet. Helt klart hade jag ett tänk. Då.

Sedan blev mönster och tyger liggande i en kasse, först i verkstan, sen här hemma. Häromdagen packade jag upp den. Månadens färg i Kreautfordringen är nämligen rosa, och då kunde det ju passa att ta tag i det här syprojektet igen.

Men hur var det jag tänkte?

wip_rosaklänning2

Jag försöker pysslar och pusslar och försöker komma ihåg.

Jigsaw puzzle: A year ago I made a plan for combining thin wool fabric scraps to a dress. Now I am trying to remember how I thought…

Måndagsmusik: Eva Dahlgren

evadahlgren_parksnäckan

till allt som inte hände
till vägen som vände
till osedda
okyssta
obodda
ogjorda
dagar
till allt jag inte skrivit
till det osorterade och oblivet
till inte göra fast man kan
jag måste fly drömmarna ibland

Det har kommit ny musik från Eva Dahlgren. Hon är en artist som har betytt mycket för mig sedan början av 1980-talet (mer om det här). Jag tror inte den nya låten är skriven för att vara en tröstesång i pandemiska karantäntider, men för mig är det precis vad den har blivit. Den ligger lättillgängligt överst på min vardagsspellista.

Framför allt tycker jag att En liten sång om flykt handlar om att tordas släppa de ständiga kraven vi lever med att hela tiden producera och prestera. Allt det här med att fånga dagen, skriva att-göra-listor och jobba på vårt eget varumärke. Kanske är det ibland (eller kanske ganska ofta) alldeles tillräckligt att bara vara.

En sång från förra albumet Jag sjunger ljuset från 2016 får också vara med. Det är precis rätt årstid för Hela världen står i blom. Dessutom är det en underskön sång om kärlek.

Bilden överst är från konserten i Parksnäckan i Uppsala som Maken och jag var på sommaren 2017. Bild: Kurt Nord

Monday Music: Eva Dahlgren: The Swedish artist Eva Dahlgren has meant much to me over the years (more about that on the link above). She has just released new music, a song about ”escaping from my dreams from time to time”.