Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Torsdagsläget

glasogon

Där ligger mina glasögon. I måndags gråstarrsopererade jag mitt andra öga, och mina nya linser justerar dessutom min närsynthet. I stället för drygt minus 7 så hamnar jag på ungefär minus 2,5.

Det är en märklig känsla att plötsligt se bättre än jag har gjort i hela mitt liv (bortsett från mina sex första år). Näravståndet ligger på 40 centimeter i stället för 10. Omvärlden är fortfarande lite suddigt, det tar några veckor innan jag får klartecken från doktorn att beställa nya glasögon.

Med ett öga opererat och ett med gamla synskärpan plus gråstarren var det inte helt lätt att handarbeta. Inte för att jag lät mig hejdas av det… Det tog fyra försök, tror jag, att få grepp om stjärnmaskorna och få till ett par lagom stora muddar.

muddar_stjarnmaskor

Jag gillar verkligen strukturen. Mina associationer går till mossa, så jag skulle vilja virka ett par muddar till mig själv i melerat, mörkgrönt garn. Eller kanske i två färger, så att jag kan utforska vad som händer då.

Det blir kanske rent av en beskrivning så småningom, jag har inte träffat på så många stjärnmaskor i den samtida virkvärlden.

akvarelladan

Precis just nu är det mest akvarell som gäller. Inspirerad av era snälla tillrop om mina ord-och-bilder har jag börjat jobba på en fortsättning på de collage jag gjorde 2008. Men jag låter mig föras i väg i tangentens riktning och följer de impulser som färgerna ger mig.

Ovan innehållsförteckningen i min akvarellåda. På något konstigt vis blir jag tröstad av att se alla prickar och fläckar. När det känns som om jag aldrig får något ur händerna så är de bevis på motsatsen.

Jag behöver investera i några nya färger, och då kommer jag nog att behöva göra en ny och fläckfri innehållsförteckning. Den gamla får väl hamna på anslagstavlan i stället.

Thursday thoughts: Living without glasses at the moment after cataract surgery on both eyes. Furthermore my new lenses reduce my myopia, which changes how I look at the world and myself entirely.

While waiting for the thumbs up from the eye doctor I keep myself occupied with crocheting and water colour experiments.

 

I går kom kontorsföretagets almanackskatalog neddimpande i brevlådan här hemma. Både Maken och jag blev alldeles nostalgiska och mindes hur det var när katalogen kom på  cirkulation på jobbet. Jag bläddrade alltid väldigt nogsamt igenom hela katalogen för att sedan välja samma modell som vanligt…

almanackorw

Där står de allihop. Min första almanacka är från 1978. Då gick jag i nian. I många år hade jag en ProPlankalender, det är alla där i mitten med smal spiralrygg. De satt i en liten pärm tillsammans med särskilda blanketter för att-göra-listor och annat viktigt.

Längst till höger står tre kalendrar från Ordning och reda (2008-2010). Mina sista i pappersformat, sedan blev det digital kalender för hela slanten. De hade ett genomskinligt plastomslag med en plastficka bakom. Där kunde man sätta sin egen omslagsbild.

Under några månader 2008 så gjorde jag en serie små collage utifrån dikter eller citat att sätta i den där plastfickan. Det var ett opretentiöst och roligt format att jobba i.

Här är det första, ett Bibelcitat (Predikaren 1:8):

ordobild_0001

Det blev 14 stycken, sedan var det väl något annat som fångade min uppmärksamhet så den fladdrade i väg i någon ny riktning.

Då och då har jag tänkt att jag skulle kunna göra något liknande här på bloggen. Citat och lyrik är ju grejor som jag verkligen gillar och gärna delar med mig av. I början av sommaren började jag skissa på ett veckovis återkommande inlägg med rubriken Max tolv, det vill säga poesi på max tolv rader. Men det föll på att jag ville göra egna illustrationer, och det hade jag varken energi eller ro till just då.

I dag har jag haft en välbehövlig vilodag på hemmaplan, och vips, så dök tanken upp igen, den här gången med sådan kraft att jag plockade fram akvarellfärger och -block för att försöka mig på en diktillustration.

Då slog det mig att det här i allra högsta grad var Monthly Makers septemberutmaning som jag höll på med! Jag har haft tankarna i helt andra banor och gjort ett gäng skisser för textilt bruk på temat Bokstäver och ord. Vi får se om jag får färdigt något där också, jag har några dagar till på mig…

I dag blev det hur som helst en akvarell med digital efterbehandling, där jag la in dikten Om du bara visste av Jan Mårtenson:

tillfallighet1x

Monthly Makers September: Letters and words: I stumbled upon my water colours and made an illustration to a poem by the Swedish poet Jan Mårtenson. The poem is called If you only knew and roughly translates as:

Du you think
it is a coincidence
that I have written
these lines
and that you are reading them
right now?

 

 

 

 

 

Omväxling förnöjer

Sommarvirkprojektet ligger på blockning (den här) och omedelbart började det klia i fingrarna efter nästa projekt.

Det blev lite garn kvar av två av sjalens ljusaste och mörkaste färg, så varför inte göra ett par matchande muddar? Det är så himla härligt med virkningens variationsmöjligheter – från en luftig sjal som knappt fick plats i knäet till täta fastmaskor i ett projekt som ryms i ens hand.

Jag gick förstås till bokhyllan och plockade fram Maria Gullbergs Virkade muddar. Efter diverse provvirkning (det gäller ju att hitta en modell jag inte redan har gjort) bestämde mig för en förenklad version av Mitt i prick:

wip_mittiprick

Maria Gullbergs beskrivning hur hon gör sina noppor begrep jag mig inte på, så jag vände mig till min tyska virkbibel (den här) och hittade en annan variant.

Fasta maskor med nedtag i bakre maskbågen ger en fantastiskt fin yta. Jag kan aldrig se mig riktigt mätt på den. Och garnet funkar som synes förträffligt även i det här sammanhanget.

wip_stjarnmaskor

Bäst jag virkade på så slog det mig att Lilla Mamsen blir mer och mer frusen. Ett par muddar till henne vore nog en bra höstpresent. I Stora Virkboken hittade jag en stjärnmaska, som jag aldrig hade testat förut, och vips, så hade jag satt i gång med muddprojekt nummer två.

Garnet är Rauma Tumi (alpacka/ull), ett favoritgarn. Som synes provar jag också min Pony-virknål. Hittills är jag inte särskilt imponerad, handtaget stämmer inte med hur jag vill hålla min virknål…

Contrasts: The summer crochet project is undergoing blocking, and my need for variation brought me to start not one, but two, wristlet projects.

Välanvänt är hösta betyg

Häromdagen hittade jag den här tingesten på matbordet:

korthall16

Det är äldste Knallhattens kortfodral, som jag sydde till honom (och en till hans bror) till julklapp, förmodligen 2010. Det finns ingen fotodokumentation på hur den såg ut från början, men mönstret kommer från 365 saker du kan slöjda (här är länken) och så här såg två andra kortfodral ut, som jag gjorde och gav bort vid samma tid:

korthallare4w

Knallhattarnas korthållare fick initialer i molateknik, eftersom jag precis hade lärt mig sånt på konstsömnadskursen på HV.

Äldste Knallhatten har använt fodralet både för kort och pengar, kanske inte ända sedan 2010 men i åtskilliga år. Att någonting är välanvänt, ja rentav utslitet, ser jag som högsta betyg. Som tillverkare blir jag glad, och det är också ett gott betyg till modellen. Praktisk och behändig.

Jag har föreslagit att vi kan sy ett nytt fodral tillsammans, men han har inte nappat på idén, inte än i alla fall. Ett nytt E i någon rolig broderiteknik skulle ju passa utmärkt in i den här månadens Monthly Makers-tema.

Well used is the highest praise: Almost six years ago I made textile card holders for my sons. The picture above is the one our eldest got. I found it on the dinner table the other day. 

It has been used, to say the least. I like that.

I have suggested that sewing a new one should be a joint venture. No answer yet on that one…

 

Bonustid

Vi har fantastiska bonussommardagar här i Stockholm. Det är en tröst när livet jävlas. Just nu är det Lilla Mamsen som har det lite extra tufft.

rosor_sept16_2

Jag får inspiration av rosenbusken som sträcker på sig i solskenet och obekymrat sätter nya knoppar. Och jag undrar om vi någonsin har haft så vackra gula rosor:

rosor_sept16_1

Mitt i alla rosenbuskarna växer två tomatplantor, förmodligen från frö som fanns i kompostjorden. Tack vare det fina vädret kanske några av tomaterna hinner mogna.

Månadens Monthly Makers-utmaning är ”Bokstäver och ord”. Det vore väl själva tusicken om jag inte skulle kunna få till någonting på det temat… Idéerna kryllar, det är orken det kommer an på. Om du inte är bekant med Monthly Makers så kan du läsa mer här.

Hos Alicia (här är länken) ramlade jag på begreppet Bullet Journal och blev motvilligt lite inspirerad. En Ultimate Guide finns här och oriiginalinstruktionerna finns här.

I en framtida Bullet Journal ska jag ha en lista med alla utställningar jag vill se. Bland annat. September är vernissagernas tid.

Tack och lov finns konsten också på nätet. Om man, som jag just nu, mår bra av lite kravlöst ögongodis, så kan man förundras och vila ögonen på Sydney Bella Barrows trådrullar (här är länken).

Mer utmanande är att delta i Yoko Onos nya konstverk Arising – A Call (eller Upprisa – Ákall), som ska visas på Reykjaviks konstmuseum i höst och i vinter. Den här gången inbjuds kvinnor att berätta om övergrepp och fotografera sina ögon. Det låter som det kan bli en intensiv upplevelse. Mer om uppropet finns här och på Facebook (här är länken).

Bonus time: We are having lovely late summer days here in Stockholm. It is a comfort, as is the rich amount of interesting stuff found on the Internet.

Nya röster

Av någon märklig anledning var det först i Makens Discover Weekly-spellista som hon dök upp. Det är ju jag som lyssnar på holländsk musik i den här familjen, men Eefje de Visser ville tydligen inte Spotify att jag skulle få ögonen på.

Tack och lov så fick jag det ändå! Hennes senaste skiva Nachtlicht är ett mästerverk, varken mer eller mindre. Produktionen är lysande, vilket man framför allt märker i hörlurar. Lågmält behöver inte vara samma sak som utslätat.

Här är öppningsspåret Scheef (Skev):

En låt som dök upp i min Discover Weekly-lista och omedelbart grep tag i mig var Viola Martinssons Made of. Sedan upptäckte jag att det är ett arrangemang för bilreklam från förra sommaren som jag hade missat helt. Först blev jag lite besviken över den kommersiella kopplingen, men sedan lyssnade jag på låten igen och bestämde mig för att den ändå är förbenat bra. I original är låten en rätt ordinär dansdänga, men coverversionen har en helt annan tyngd och resning.

Viola Martinsson kommer från Söråker utanför Sundsvall och de få andra spår av hennes som ligger ute på Spotify är också jättebra.

Vill du se bilreklamversionen så finns den här.
Vill du se en alternativ videoversion så finns den här.

New voices: Eefve de Visser from Holland and Viola Martinsson from Sweden are two new and interesting voices I recently found.

Utvärdering (2016:08)

Den första september var det traditionsenlig avslutning av sommarsäsongen på Skansen med pedagogiska enhetens fest. Det var första gången på tre år som jag kunde gå, och jag hade en väldigt trevlig kväll med mina roliga kollegor. Vi är en brokig samling, studenter och pensionärer och allt där emellan, i stort var och en av oss med en unik kompetens och massor med lust att dela med sig.

Och vi gillar att festa! En av de piggaste på dansgolvet var en av konsumvolontärerna, 82 år, i sina högklackade slingbacks från 60-talet. Rock on!

I och med avslutningsfesten är sommaren formellt slut.

tårta56

Hemmavid är sommarens avslutning 28 augusti, då Maken fyller år. I år hade han gjort en egen favorittårta, färdiga sockerkaksbottnar med en marängbotten i mitten, jordgubbssylt, marsankräm, vispgrädde och nonstop.

kräfta

Han var också snäll och köpte svenska signalkräftor till mig (resten av familjen åt tacos).  I min barn- och ungdom fick jag både vara med och fånga kräftor och frossa i dem. Oerhört lyxigt! Vissa augustikvällar tar ljudet av syrsor och doften av torrt gräs mig tillbaka i tid och rum, det är starka och positiva minnen.

Förra sommaren lånade jag Marie Kondos bestseller Konst att städa på biblioteket men hade inte tid/ork att läsa den. Det gick bättre i år. Jag tror jag var mer motiverad efter bland annat det här blogginlägget med åtföljande kommentarer.

Men innan jag säger något om boken och om Marie Kondos metod så måste jag gnöla lite på Pagina förlag, som ger ut den svenska upplagan. På engelska heter boken The Life-Changing Magic of Tidying Up: The Japanese Art of Decluttering and Organizing. Denna väldigt positiva, rent av livsomvälvande titel heter då på svenska: Konsten att städa. Förenkla ditt liv med ett organiserat hem. Men hallå? Vart tog magin vägen?

Det känns inte som titelöversättaren har läst en enda rad i boken. Den handlar inte ett dyft om att städa utan om att sortera, organisera och förvara. En viss skillnad, tycker i alla fall jag. I texten används begreppet ”få ordning på torpet”, det är visserligen humoristiskt men fångar inte heller riktigt, tycker jag, vad det handlar om.

Förmodligen använder Marie Kondo ett japanskt uttryck, som på pricken uttrycker det hon vill säga. Det hade kanske varit bättre att lära oss uttrycket än att skriva runt på det där klumpiga sättet?

konmari1

Nog om detta.

På sitt milda sätt, som jag tycker känns oerhört japanskt, ifrågasätter Marie Kondo vårt förhållande till alla pryttlar, grejor, mojänger och molijoxer som fyller våra hem. Hennes hypotes är att mängder av allt vi äger har spelat ut sin roll i våra liv och att vi, om vi föresätter oss det, kan skiljas från dem utan särskilt mycket lidande. Och när vi väl har upptäckt vilka ägodelar som ger oss glädje så ger sig mycket av det där med förvaring av sig själv.

Att ge sig i kast med hela hemmet känns fortfarande tämligen oöverstigligt, men Marie Kondos vänliga bestämdhet och praktiska förvaringstips gjorde mig så inspirerad att jag en kväll gav mig i kast med underkläder och strumpor.

Ovan min låda med strumpbyxor. Nylonstrumpor förvaras rullade, som till höger, och yllestrumpbyxorna viks i Marie Kondos patenterade vikning, som gör att nästan alla kläder kan förvaras stående.

konmari2

Så här såg det ut i strumplådan härom veckan. Sedan tog jag med alla rena jobbstrumpor och la i skåpet på jobbet i stället, så blev det ännu mer luft här.

Jag gick också igenom mina kort- och långärmade bomullströjor, mina linnen, mina sovkäder och mina träningskläder. De låg tidigare på två hyllor bredvid trådkorgarna och i en låda under sängen. Allt rymdes i tre trådkorgar när jag var färdig, och jag hade sorterat ut två fulla papperskassar med sånt som det var dags att ta farväl av.

Alla mina virkade sjalar och halsdukar har fått flytta in i lådan under sängen och slipper ligga huller om buller i en alldeles för liten korg.

”Stående förvaring” är ett mantra för Marie Kondo. Du kan kolla in tekniken på det amerikanska förlagets webbplats (här är länken).

Det känns rätt underbart att få energi från sina saker i stället för att de tömmer mig på energi. Jag tror också att jag kommer att ha hjälp av Marie Kondo när jag under hösten ska flytta lilla mamsen till ett äldreboende och ta hand om alla grejor som hon inte kan ta med sig dit. Vi har fått plats, nu väntar vi bara på inflyttningsdatum.

Evaluation (2016:08): Got some new and unexpected inspiration from the conetemporary classic The Life-Changing Magic of Tidying Up: The Japanese Art of Decluttering and Organizing by Marie Kondo.