Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Det vi lämnar efter oss

I fredags var min hemslöjdskompis Lillemor och jag på Antikmässan och såg deras stora utställning Textila spår. I lördags var Maken och jag på Färgfabriken och såg en utställning med Petra Hultman, mottagare av årets Beckers konstnärsstipendium. Lite oväntat så visade det sig gå en stark, röd tråd mellan de olika utställningarna.

I utställningen Textila spår tar Margareta Backström Öberg från vintagebutiken Lata Pigan (som vi besökte och jag bloggade om i somras) och Eva Karlsson från Teda Art Project (mer om det här) mässbesökarna genom fyra decennier av svensk textil: 1940-tal, 1950-tal, 1960-tal och 1970-tal. Varje decennium hade också en eller två levande representanter.

textilaspår2

Till vänster står Karolina Brännström, som representerade 70-talet med Mahjongjacka, kampsånger på akustisk gitarr och fina pastischer på bland annat Carl Johan de Geers klassiska (och beslagtagna) affischer från 1967 (mer om dem här).

Till höger på bilden sätter sig Ingemar Albertsson (@vintagemannen, mer om honom här) med ett nummer av Playboy och en whisky i 60-talsmiljön med miljöhotet diskret närvarande i bakgrunden. Framgång, välstånd, slit och släng var tidens melodi.

I 1940-talsdelen satt Leili Mänder (@lagningsaktivisterna) och stoppade raggsockor och gjorde underbara lagningar på en gammal vintagekofta. Leili är en urduktig textilmänniska som brinner för det här med att ta hand om sina textilier och ge dem ett längre liv. Hon kommer till Hemslöjdsföreningen i april för en kurs (här är länken).

I 1950-talsdelen stod färgstarka Miriam Parkman och vävde ett kjoltyg (mer om henne här och här).

textilaspår1

Viola Gråstens klassiska mönster Oomph fanns förstås med tillsammans med ett fint urval av andra tidstypiska mönster.

Petra Hultmans utställning på Färgfabriken är ett äreminne över hennes farmor och farfar.

petrahultman2

Hildings nyckelskåp och Marys textilier i olika tekniker samsas med många upplagor av ett husmorslexikon, uppslaget på olika ställen, och en stor videovägg med loopade husmorsfilmklipp. Det tvättas och det knådas och det ammas och det skuras och det finputsas så det står härliga till.

petrahultman3

Längst i bakgrunden står konstnären själv. Under utställningen arbetar hon med tre korsstygnsbilder i storformat på perforerade metallskivor.

petrahultman1

Utställningen är underbart fint disponerad i Färgfabrikens vackra utställningsrum. Den är högtidlig, osentimental och lätt att ta till sig.

Mer info om Petra Hultmans utställning finns här.

What we leave behind: I recently visited two very different exhibitions but with common denominators. The first was a textile summary of the Swedish 1940’s to 1970’s, the other was a big installation of the Swedish artist Petra Hultman, showing in particular her grandmother’s textile craft and her grandfather’s small cupboards for keys, that he started making to fill his days at the age of 85. 

 

Annonser

Ögongodis

Häromdagen var min kompis Marita och jag på Vårsalongen. Det är alltid lika roligt att se den där ljuvliga spretigheten. I år är salongen tillbaka på Liljevalchs, vilket också märktes på publiktillströmningen.

Som vanligt hade jag ett extra öga öppet för den textila konsten, och den var väl representerad. Monika Erikssons nåltovade porträtt av Svenska akademiens sekreterare Sara Danius är ett lysande exempel.

vårsalong18c

Simon Fergins Kanin med morot är virkad av återvunna t-shirts.

vårsalong18d

Eva Kitok har broderat klassiska skivomslag.

vårsalong18a

Lisa Backmans broderade bilder (hon ställde ut fyra på samma tema) kombinerar skönhet och samhällskritik.

vårsalong18b

En av målningarna jag fastnade för var Vanja Jonebring Arnells Jag önskar jag var vacker som en svan kunde flyga och ha röda högklackade skor.

vårsalongen18e

Utställningen är slut, men jag vill också uppmärksamma Ingela Gréaus broderade bilder, som hon ställde ut på konsthantverksbutiken 125 kvadrat här i Stockholm i början av året.

ingela-greau

Här är ett exempel på hur hon kombinerar det vackra och det tänkvärda. Min enda anmärkning är att hennes citat är anonyma. Är de hennes egna eller har hon lånat dem?

emma-dahlkvist2

Emma Dahlkvist ställer ut på Konsthantverkarna till den 21 februari. Hennes material är den traditionella nävern, som hon bearbetar på olika sätt, bland annat genom att skära ut mönster med laser, kombinera med andra material eller göra origamivikningar.

emma-dahlkvist

Snart nog: Konst och handling heter vårens utställning på Tensta konsthall. Det är en samlingsutställning med framtiden som ett löst tema.

bella-rune

Bella Rune, textilprofessor på Konstfack, har flera verk med på utställningen, bland annat två lätta och svävande skulpturer i mohairgarn. Jag gillar verkligen att mohairgarnet får ta plats i konstens finrum! Garnet i den här skulpturen är färgat med bläckskrivartoner.

Under hela året kan man också se en jättefin liten utställning med inlånad konst från skolorna i Tensta.

Eye candy: Recently I have visited a bunch of inspiring exhibitions.

 

Januari-passa-på (del 2)

Huvvaligen, vad det mesta i livet går trögt just nu. Inklusive att blogga. Den uppfordrande titeln på förra inlägget gör dock att jag måste ta mig i kragen och producera del 2 också.

Till och med söndag den 11 februari kan man se Annika Ekdahls utställning Vävda bildvärldar på Waldemarsudde i Stockholm. Det är en stor retrospektiv, där man får följa hennes utveckling från 80-talets mer abstrakta motiv till de senaste decenniernas myllrande och fotografiskt detaljerade collage.

20180125_145112-Q080S1024

Anatomisk plansch över en ängel från 1995.

20180125_145140-Q080S1024

Barockfesten från 2000 och på golvet rölakansmattan Post festum från 2017.

Det finns mycket att se och upptäcka i Annika Ekdahls bildvärldar.

20180125_145301-Q080S1024

Visst är det ett lejon och ett får där i överkant på Follow me – Grow från 2015? Jag tycker mig hitta flera bibliska referenser i verken.

20180125_145559-Q080S1024

Kolla in tändsticksasken! Verket heter Follow me – Shine, också från 2015.

Bilderna är en sorts berättelser men utan en tydlig början eller slut. Annika Ekdahl bjuder in till oss som betraktare att berätta dem färdigt.

När det gäller det textila hantverket är det ju bara att böja knä inför format, komplexitet och skicklighet på alla plan. Och hur törs man välja ett motiv som man ska umgås med kanske i åratal?

När jag var på Waldemarsudde hade precis utställningen med Suzy Strindbergs broderier öppnat i biblioteket. Det var väldigt intressant att gå från Annika Ekdahls monumentalformat till Suzy Strindbergs miniatyrer. En helt annan skala och en annan teknik men ändå finns det beröringspunkter i iakttagandet och en förundran inför världen.

20180125_150637-Q080S1024

Ett av Suzy Strindbergs silkesbroderi, kanske 8 x 12 centimeter.

Suzy Strindbergs broderier kan man se ända till april.

January catching up (part 2): Two textile virtuosos, Annika Ekdahl and Suzy Strindberg, are exhibiting in Stockholm at the moment. I am speechless with admiration.

Januari-passa-på (del 1)

Fram till den 4 februari kan man se Helga Henschens jubileumsutställning på Thielska Galleriet i Stockholm. Helga Henschen var barnbarn till Ernest Thiel.

När jag kliver in i Helga Henschens bild- och formvärld så får jag samma känsla som på Stig Lindberg-utställningen härom året (som jag skrev om här): Det här är den värld jag växte upp i. Även om de flesta enskilda verken är nya för mig så är helheten väldigt välbekant. Och den geniala frågan ”Är du medmänniska eller motmänniska?” ställer jag ofta i mitt inre.

Utställningen börjar med ett självporträtt från 1941. Helga är 24 år. I ärlighetens namn kan det inte kallas särskilt lyckat:

helgahenschen4

Men redan samma år verkar Helga ha hittat ett annat uttryckssätt, början till sin stil:

helgahenschen5

Och är det inte samma glasögon som dyker upp 20 år senare på omslaget till Pella i praktiken?

helga-pella

Hemma i Södertälje finns Helga Henschens  vackra och frodiga keramikskulptur Dafne i Lunagallerian mitt i stan. På utställningen finns mängder av skiss- och inspirationsmaterial, liksom till den härliga utsmyckningen av Tensta tunnelbanestation.

dafne

Jag tycker Helga Henschen kämpar med den traditionella oljemålningen, även om hon fyller den med spännande, mytiska motiv. Det vill sig inte riktigt. Men i keramiken hittar hon ett lugn och en helt annan uttrycksfullhet. Här Djur och människa och Tjur från 1980-talet.

helgahenschen3

helgahenschen6

Sist men inte minst så är ett helt rum fyllt av hennes teckningar, illustrationer och slagfärdigheter.

helgahenschen1

Som jag minns det fanns de överallt i den värld där jag växte upp: Som affischer, i böcker och i tidskrifter.

Bäst jag går där på Thielska och ler får jag en riktig ”madeleinekakeupplevelse”. Väl hemma igen letar jag fram Lisa Tetzners märkliga barnbok Sam och Agaleia ur bokhyllan. Det står inte angivet vem som har illustrerat, men det går ju inte att ta miste på stilen:

samoagaleia2

samoagaleia1

Det är som sagt en mycket märklig bok, inte ens när jag läser om den nu blir jag riktigt klok på vad den handlar om. Den tillhör de böcker jag hade omkring mig när jag lärde mig att läsa i sexårsåldern, och då var den verkligen fullständigt obegriplig. Men illustrationerna har uppenbarligen gjort ett outplånligt intryck.

Här hemma gläds jag dagligen över en liten, sen Helga Henschen-akvarell, som hänger på väggen i vårt teverum.

helga-kor

Det är en minnesbild från när Helga Henschen och Peter Weiss i sin ungdom bodde på landet vid Turinge kyrka och gick ut och bedrev älskog i kohagarna. Verklighetsfrånvänt och inte hållbart i längden, men romantiskt, eller hur?

January catching up (part 1): Soon the retrospective with works by the Swedish multiartist Helga Henschen is closing. Her work is such an essential part of my upbringing and brought up all kinds of memories.

 

 

 

Ordbilden 28 januari

fullriggaren

Du kan inte hindra sorgens fåglar
från att flyga över ditt huvud,
men du kan hindra dem
från att bygga bo i ditt hår.
(Kinesiskt ordspråk, bilden är oljemålningen Fullriggaren av Helga Henschen)

You cannot prevent the birds of sorrow
to fly over your head,
but you can prevent them
from building their nests in your hair.
(Chinese proverb, the picture is the oil painting The Sailing Ship by Helga Henschen)

Ordbilden 21 januari

badkar

I badkaret ligger jag raklång och mår
och betraktar för omväxlings skull mina tår
som jag sannolikt böjer så smått när jag går
men inte har räknat på sextio år.
(Tår av Alf Henriksson)

I am in the bath tub shedding my woes
from a different perspective observing my toes
all day their steadfast support perseveres
but I haven’t counted them in sixty years.
(Toes by Alf Henriksson, my rough translation)

För fulla muggar

nyamuggar

Så var det vardag igen, så där jättemycket vardag som det blir i januari efter alla helgerna.

Jag hade tur i vårt lilla julklappslotteri och drog, i mitt tycke, högsta vinsten. Det är 2017 års vinterupplaga av Muminmuggen. Egentligen muttrar jag över Arabia och deras fabriksflytt till Thailand, men en julklapp är ändå en julklapp.

Den vänstra muggen fick jag av min kompis Ylva, som jag delar faiblessen för ugglor med (en tidigare julklappsmugg finns här). Den rymmer hela sju deciliter te, nytt rekord!

storaugglemuggen

Två tesilar får det bli. Det behövs. Jag har redan en liten, obehaglig känsla av att vara jagad, som jag känner igen från i höstas. Förmåga att prioritera och fokusera står på önskelistan för vintern.

New mugs: Two Christmas gifts, the blue one with the dream catcher owl fills up with as much as seven deciliters of tea. And January makes me need it!