Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Monthly Makers augusti: Pärlor

Den här månaden kunde jag hänga på Monthly Makers-tåget utan att ens anstränga mig. Pärlor var temat, och tråd- och pärlsmycken har ju varit min sommardrog (förutom öl då, drygt 40 badges på ölappen Untappd…).

Det är pilligt men meditativt att hålla på med pärlor och små smyckedelar och testa olika tekniker. Planeringsfasen är roligast – hitta färger, storlekar och strukturer som samsas på ett tillfredsställande sätt.

Trådslöjdandet har varit mer frusterande.  Jag behöver verkligen öva väldigt mycket mer för att bli en okej trådslöjdare. Det där med att hantera två tänger samtidigt känns väldigt avigt, för att inte tala om att jag tycker man ska hålla still fel saker och röra på fel saker hela tiden…

Det jag har lyckats någorlunda med är väldigt enkla, stela armband som det här:

MM-aug7

Beskrivningen kommer från en av Linda Jones inspirerande böcker om tråd- och pärlsmycken.

MM-aug6

Mitt spänne kan dock i bästa fall kallas funktionellt… Jag ska nog försöka pallra mig i väg till en grundkurs i trådslöjd för att få lite proffstips. Det finns mycket roligt man kan göra med metalltråd, så jag skulle verkligen vilja bli bättre på tekniken.

Maken kom hem med Elise Nilssons bok Pärlsmycken, som han hade hittat på loppis. Den har många fina och mer arbetade modeller på pärlarmband med nylon- eller syntettråd. Här två exempel:

MM-aug5

MM-aug3

Armbanden ovan kräver låsmontering. En enklare modell är trädd på elastisk tråd, då blir det mindre pill med avslutningen, men jag måste fortfarande säkra knuten och fästa ändarna. Att handskas med superlim är alltid lite pirrigt, men jag har inte limmat ihop några fingrar än…

MM-aug4

Min allra mest lättburna modell är en enkel rad på ungefär 50 centimeter som blir ett treradigt armband:

MM-aug1

Nu har jag två utmaningar här hemma. Den första är att hitta på förvaring för mina färdiga armband. Den andra är att hitta på förvaring för allt mitt material. Den samlingen har vuxit och vuxit och vuxit i sommar, kulmen kom i helgen, då jag fick ta över massor med roliga saker från min kompis Ylva.

Smyckesverkstaden har ockuperat en stor del av arbetsbänken i tvättstugan (den här) under sommaren, och min målsättning är till att börja med att få in den till arbetsbänken i arkivrummet/kaosrummet.

Monthly Makers August: Beads: I have enjoyed playing around with beads and wire this summer trying out different bracelet designs. Above you see some results from August, where they could be part of the Monthly Makers design challenge.

It has been great fun, and somewhat frustrating, to venture into new techniques and new materials.

 

 

 

 

Klädda kroppar (del 2)

Onsdagens utställningsrunda fortsatte på Kulturhuset, där den stora utställningen Mode i sju akter tar pulsen på tre utbildningar inom textil och mode: Beckmans, Handarbetets vänner och Konstfack.

sjuakter2

Miriam Parkmans pigga kjol Folk på Facebook (handsydd och handbroderad) är ett exempel på den positiva anda som präglar utställningen. Här samsas övningsuppgifter med mer personliga uttryck och det är vitalt och spretigt, precis som det ska vara.

Det enda som känns lite inaktuellt är inlånet av Karin Holmbergs hoodies med påsöm. De är fantastiskt vackra men har några år på nacken nu.

sjuakter1

Varje skapelse är mitt försök till att definiera skönhet på ett konkret sätt.

Lea Constans klänning är verkligen skön i sin enkelhet. ”Simplicity” när den är som bäst!

sjuakter3

Hanna Westerlings Femipunk känns som en stil som jag kulle kunna anamma. Min mönstermix skulle förstås inte bli lika vild men kanske i alla fall lite vildare än i dag.

sjuakter5

Lina Matei gör mästerliga mönster. Kollektionen heter Human.

sjuakter6

Längst in presenterades tre unga, finländska modeskapare. Jag fastnade framför allt för Julia Männistös herrkollektion Boys Don’t Cry med en kongenial mix av hockeyskydd och engelskt renässansmode. Och ganska mycket maskulin denim!

sjuakter10

Utställningen pågår till den 4 september. Det kostar 100 kronor att gå in, men då ingår Henrik Vibskov-utställningen två trappor ner. Jag hade ingen relation till modeskaparen/konstnären Vibskov sedan tidigare, så för mig blev det en intressant introduktion. Men inget jag gick i gång på hundraprocentigt.

Dressed bodies (part 2): A massive amount of interesting ideas and skilful executions at a show bringing out students’ works from three educations here in Stockholm (plus a Finnish bonus).

 

 

Klädda kroppar (del 1)

Även om vi inte har några skolbarn i familjen längre så känns det i luften när det börjar bli dags för höstterminsstart. En blandning av förväntan och otaliga praktiska saker som ska fixas.

Jag tog med mig en lång handla- och att-göra-lista ut på stan i går, började hos frisören mitt på dagen och slutade med ett givande hemslöjdsmöte på kvällen.

På listan stod bland annat att titta in på Dansmuseet och se Bea Szenfelds utställning Everything you can imagine is real, där hon visar sina bärbara pappersskulpturer.

bea1

De har en oerhörd, grafisk skönhet i sin strikta geometri. Den svala, vita färgen bidrar också.

bea3

Däremot kan man ju inte med bästa vilja i världen säga att de anpassar sig till kroppen som bär dem. De är mer utmaning än plagg i någon konventionell bemärkelse.

Bea Szenfelds bärbara skulpturer har bland annat använts av Kungliga Operan i deras nya grafiska profilarbete och på Dansmuseet får man som en bonus se bildmaterial från fotograferna Karolina Henke och Carl Thorborg samt illustratören Stina Wirsén. Så även om Bea Szenfeld är dragplåstret, så handlar utställningen egentligen mest om att uppmärksamma profilarbetet.

Personligen tycker jag det finns ett glapp mellan de bärbara skultpruerna och resten av profilarbetet. Skulpturerna är svala och distanserade i sin oklanderliga vithet, medan resten pulserar av blod, smink och starka uttryck. Precis som det är i operans och balettens värld.

karolina_henke1

Jag gillade framför allt Karolina Henkes fotografier som är både vackra och kluriga gestaltningar av projektledaren Pompe Hedengrens visioner.

karolina_henke3

Innehåll och uttryck leker på ett utsökt sätt med det verkliga och det påhittade, det manliga och det kvinnliga, den råa känslan och det kontrollerade uttrycket, ytan och innehållet, traditionen och samtiden.

karolina_henke2

Utställningen pågår till den 25 september och du kan läsa mer om den på Dansmuseets webbplats (här är länken).

Dressed bodies (part 1): The wearable paper sculptures by the Swedish artist Bea Szenfeld are absolutely stunning and now to be seen at a show in Stockholm as a part of the Royal Swedish Opera’s new graphic presentation. I was equally blown away by the photographs by Karolina Henke, exquisitely juxtaposing reality and fiction, the male and the female, the raw emotion and the controlled expression, the surface and the content, the tradition and the contemporary.

Det öppna

Den där helt onödiga semesterförkylningen tvingade ner tempot rejält de sista lediga dagarna. Innan den bröt ut hann vi som tur var i väg till utställningen 5 unga på Almgrens sidenväveri.

Sidenväveriet har de senaste åren etablerat sig som en utmärkt utställningslokal för textila verk (exempel finns här och här). Den här gången var det Maria Andersson, Katja Beckman, Josefin Gäfvert, Johanna Oskarsson och Vega Määttä Siltberg som ställde ut.

Tyvärr innehöll inte utställningen någon presentation av konstnärerna, vilket jag tycker är skrutt. Katja, Josefin och Vega har precis gått ut masterprogrammet på Konstfack, Maria har gått ut HDK i Göteborg och Johanna vet jag ingenting om.

Katjas solgula verk Yellow III var med i senaste numret av tdiskriften Hemslöjd, Josefin är kollega med mig i hemslöjdsföreningens styrelse och Vega fick ett av föreningens stipendier i mars. Det var väldigt roligt att se deras verk på riktigt. Textil gör sig oftast inget vidare på bild, det finns alltid en tredimensionalitet om går förlorad.

maria_andersson2

Därför ska jag egentligen inte ens försöka återge Maria Anderssons verk Jag är inte tom jag är öppen, men jag kan inte låta bli, för det var det verk som riktigt tog tag i mitt hjärta.

Verket bestod av fyra delar, två stora och två mindre, och det här är den största:

maria_andersson1

Maria har bland annat inspirerats av Tomas Tranströmers dikt Vermeer, där slutstrofen lyder:

Den klara himlen har ställt sig på lut mot väggen.
Det är som en bön till det tomma.
Och det tomma vänder sitt ansikte till oss
och viskar
”Jag är inte tom, jag är öppen”.

Svindlande.

The open: A magnificent work by the young textile artist Maria Andersson called I am not empty I am open, inspired by the poem Vermeer by the Swedish poet (and Nobel laureate) Tomas Tranströmer.

Österut

auragatanSemesterns sista miniresa gick österut till Åbo. Vi gillar ju att åka Östersjöfärja och kom på att vi i år kunde kombinera sjölyxen med att åka till en ny stad, som vi inte hade besökt tidigare.

Att köa på terminalen i Värtahamnen tillsammans med nästan 3 000 medpassagerare var en smått surrealistisk upplevelse. Hela världen fanns där i kön. Här en indisk sari, där en sikh-turban. Höger om oss pratade de arabiska, framför oss spanska, vänster om oss kinesiska. Vart skulle alla dessa människor?

Ja, inte skulle de till Åbo stad i alla fall. Där var det stillsamt och småsömnigt. Icke desto mindre är Åbo en förbålt trevlig sommarstad med kultur och historia i lagoma munsbitar, god mat, god öl och god fika. Allt som maken och jag begär av en semesterstad helt enkelt. Vi trivdes helhjärtat.

På bilden ovan står vi utanför konstmuseet och ser längs Auragatan rätt igenom centrum. Nedanför backen korsar gatan stadens pulsåder Aura å med åstränderna fulla av serveringar och restauranger.

Promenadavstånd till det mesta, inga köer, ingen trängsel, inget behov av förbokning. Vi gick på svenskspråkig visning av friluftsmuseet Klosterbacken (sex personer i gruppen) och på Åbo slott (elva personer).

åboslott

Fin 1500-talsdekoration på Åbo slott. Ett mönster som nog kan bli ett broderat armband vad det lider.

Tyvärr fick vi med  oss hem fröet till en gemensam förkylning, så semesterns sista helg går i vilans tecken. Och vädret här i Stockholmstrakten markerar tydligt att hösten är här…

Eastward: Our last holiday trip this year took us to Turku in Finland, a true gem combining history and culture with good fika, dining and beer. No rush, no queues, no prebooking needed.

Utställningsbilder

Här kommer en komplettering till julisammanfattningen med lite fler bilder från fina utställningar som vi har sett.

En hemmadag åkte vi till Gustavsbergs porslinsmuseum med våra goda vänner Monica och Lars och såg jubileumsutställningen Stig Lindberg 100.

Det går verkligen inte att underskatta Stig Lindbergs inflytande på det Sverige där jag växte upp. I dag tycker jag hans favoriter kan kännas lite ihjälkramade, men det var verkligen en aha-upplevelse att få syn på hans livsgärning i helfigur.

stiglindberg

Stig Lindberg gjorde allt. Hans främsta material var keramiken, men han arbetade också med textil, emalj och plast. Han till och med designade teveapparater. Han var illustratör och grafisk formgivare, inte minst av barnböcker.

Ett häftstift rymmer för mig lika mycket poesi som en blåsippa.

I väldigt stor utsträckning formgav han den värld som jag växte upp i. Stig Lindbergs värld är inte vacker i någon traditionell mening men rik, underfundig och full av spännande detaljer. Jag är glad att jag växte upp i den världen.

Varför inte tvärtom och upp och ner?

Extraplus till utställningstexterna som är välskrivna och innehållsrika.

stiglindberg2

En annan jubilar ställer ut i Österbybruk i sommar: Gudrun Sjödén, som har varit verksam under eget namn i 40 år.

Även Gudruns värld är vänlig och färgstark. Klädkavalkaden i utställningen visar hur konsekvent hon har varit i sitt uttryck, samtidigt som alla decennierna har gjort tydliga avtryck i de enskilda plaggen.

Hon gör ett imponerande jobb och verkar fortfarande vara full av verksamhetslust.

Även om utställningen var fin och intressant blev jag skam till sägandes dock allra mest imponerad av lokalen. Utställningen visades i Ånghammaren, ett fantastiskt utställningsrum med spår av gångna tiders verksamhet som ett lapptäcke runtom väggarna.

österbybruk5

österbybruk4

När vi var i Österbybruk var det sista helgen för Karin Ferners utställning i Sadelmakarlängan.Hennes tuställning i Leksand förra året var en av det årets stora upplevelser (mer om den här), så det var väldigt roligt att återse hennes verk.

österbybruk2

Årets lite mer småskaliga utställning hade mer fokus på Karin Ferners smycken men också en hel del glada kattuner, band och tofsar. Man kan köpa en av hennes kattunklädda kameleonter i låda för 2 000 kronor – åh, vad jag blev sugen!

 

De fina iscensättningarna av smyckena tillförde en extra dimension.

österbybruk3

Maken hamnar alltid i hörnen med de ovidkommande detaljerna. Här har han spanat in en intressant skarvdosa:

österbybruk1

Exhibition pictures: Here are some pictures from three exhibitions we saw and enjoyed in July. First the centenary exhibition of the Swdish multitalented designer Stig Lindberg, then the 40 years anniversary of the Swedish textile designer Gudrun Sjödén (overshadowed by the building that hosted the exhibition), and last some new works by the wonderful Swedish artist and silversmith Karin Ferner. 

Avstämning (2016:07)

rosenkoppFörra året, när mina sex sommarjobbsveckor var slut, blev jag riktigt besviken. Jag var så peppad och inspirerad. I år drog jag en stor suck av lättnad när jag stängde klädskåpet på eftermiddagen den 18 juli. Visst har det varit roligt att jobba även i år, men allting runtomkring har varit betydligt mer komplicerat. Framför allt det där med att vårdadministrera och att hinna med lilla mamsen på korttidsboendet är tufft när jobbet kräver en avstängd mobiltelefon.

Så det var skönt att lämna det schemalagda och i stället svischa till Småland några dagar för att umgås med nära och kära. Äldsta brorsbarnet fyllde sju, kan någon förstå vart tiden tar vägen?

En dag utflyktade vi till Kalmar och länsmuseet där. Fina utställningar i lagom format, framför allt utställningen om regalskeppet Kronan är väldigt välgjord. Vi åt sedan en sen utomhuslunch mitt i den underbara Stadsparken med slottet och sundet i fonden.

En kväll åt vi en härlig middag med tillhörande drycker på Mickes viltrökeri, som ligger i skogskanten av det lilla samhället Sävsjöström. Fantastiskt ställe, skapat av en kille med en drivkraft lite utöver det vanliga (mer info här).

På hemvägen gjorde makens jakt på Pokestop att vi hamnade på en visning av Domkyrkan i Linköping. Den medeltida katedralen har fått flera fina nytillskott av modern konst de senaste åren. som verkligen ger en skjuts åt rumsupplevelsen. Jag blev framför allt alldeles tagen av Charlotte Gyllenhammars skulptur Pilgrimmen (som man kan se på bild här på hennes webbplats).

Min Enjoy Life har kommit en bra bit på väg under bilmilen:

wip_enjoylife2

Det vänstra färgmötet är mitt bak. Min halsduk är betydligt stabbigare än mönstrets, förmodligen för att jag använder en tjockare nål i förhållande till garnet än vad de har gjort. Jag känner också att det finns en hel del luft som jag kan ta fram när jag blockar.

Mina senaste korsstygn har blivit färdiga:

wip_geometri

Den här månaden har jag inte satt upp några handarbetsprojekt alls på att-göra-listan, men jag har ”tjuvjobbat” lite med det förra korsstygnsprojektet (som kan beskådas här), valt tyger och blixtlås och börjat sy lite på det som ska bli ett etui.

Mitt emot strykbrädan i tvättstugan finns en arbetsbänk (den här). Just nu har jag alla mina pärlor och smyckegrejor där. Så mycket trådträning har jag inte orkat med, men det har varit väldigt avkopplande att slakta loppisfyndade smycken och diska och sortera begagnade pärlor. Jag har fått tag på ett superlim med smal och bra pip, så jag har kunnat fixa till flera avslut på tidigare grejor.

Den här semestern har jag valt att pausa det mesta som har med mig och mitt skapande att göra. Tankar och idéer har fått guppa omkring efter behag i min lilla hjärna och så småningom skiktar de sig naturligt utan min påverkan. Det som känns viktigast och mest lustfyllt flyter upp till ytan, annat sjunker till botten. Nyttigt.

Maken och jag avslutade juli med en minitur till Uppsala. I fredags såg vi Garmarna live (för första gången med undantag för promotionspelningen i början av sommaren) i underbara Parksnäckan och i lördags utflyktade vi till Österbybruk med fin bruksmiljö och diverse utställningar. Dessemellan hann vi med massor av god mat och en och annan öl (bland annat kom vi ut med en låda lokal öl från Systembolaget på Dragarbrunnsgatan, Uppsala med omgivningar är verkligen ett av landets ölmekka).

parksnäckan

Fin stämning i Parksnäckan efter konserten (Foto: Kurt Nord)

Jag återkommer med lite fler utflyktsbilder när jag har fått in dem i datorn.

Evaluation (2016:07): This year it felt good when the summer job weeks were over. It was tough combining work with phone switched off with care administration and helping mum to find some silver linings in her new surroundings.

But once I got off work everything turned lovely with small tours, meeting up with friends and spending lazy quality time at home.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 34 andra följare