Sol och blå himmel och plus 10 i stället för förra veckans minusgrader! Min fuchsiarosa parkas fick göra höstens förmodligen sista framträdande i går när jag drog till stan för en galleri- och museirunda.
Första stopp blev i Gamla stan, där jag köpte zombieserier till Knallhattarna (= tonårssönerna). Det är ju Halloween i helgen, och jag har bestämt mig för att stödja Neil Gaimans senaste initiativ All Hallow’s Read.
Sedan ögonfröjdade jag på Svensk Hemslöjd och på Yllet. Naturmaterial, mmmmmm! Kulturtanten i mig vill ha en lång, lila, stickad bomullstunika på Yllet.
Därefter Tegnérgatan ner till Lars Lerins utställning En viss mängd ljus på Angelika Knäpper Galleri . Jag trodde jag var beredd, har ju sett flera av hans utställningar och tv-dokumentären två gånger. Ändå blev jag helt golvad. Hur sjutton kan den mannen måla hus så virtuost som han gör och dessutom ladda dem med med den där speciella, bottenlösa närvaron? Och med absolut fingertoppskänsla för teknikens möjligheter? Förutom husen och byggnaderna har han avbildat en drygt tre meter bred biblioteksbokhylla. Den är så vacker att det värker i hjärtat på mig, men be mig inte förklara varför den träffar mig som den gör.
(Bild: Angelika Knäpper Galleri)
Andra galleristoppet var på Milliken galleri, där Tova Mozard visar en utställning som heter How’s the world treating you? Utställningen består dels av en serie färgfotografier, dels av en film, där Tova iscensatt sig själv, sin mamma och sin mormor i en terapiliknande session på Dramatens stora scen. Filmen är 30 minuter lång, jag såg inte hela, men blev mycket berörd av det jag såg. Hur förhåller vi oss till livets ofullkomlighet, att människor dör i från oss, att relationer inte utvecklas som vi tänkt oss?
Del ett av denna strålande fredag avslutades med mer ögonfröjd, denna gång på Norrgavel. Jag hittade bland annat ett soffbord som inte liknar något vi har sett i våra lite halvhjärtade spaningar. Tycker vi egentligen det är okej att slänga ut något som funkar bara för att vi tröttnat på det? Om vi väljer det här bordet är jag benägen att tycka att det är okej…
Lars Lerin’s water colour Library, more than 3 meters in width, hit me in the heart with a Wow! Have had an exceptionally sunny Friday recharching my batteries in shops, galleries and museums. A part 2 will follow.
Kommentera