Bra musik berör. Går in under huden och tar direktkontakt. Igår förmiddag blev jag påmind om favoritmusik jag hade glömt bort: Första satsen i Johann Sebastian Bachs Juloratorium. Jag gick in på Spotify och provlyssnade olika versioner. När jag hittade Riccardo Chailly som dirigerade Gewandhausorchester Leipzig och Dresdner Kammerchor steg tårarna upp i mina ögon och jag förstod att jag hittat rätt.
Här är en annan fin version med gosskör från Bachs hemmaplan i Leipzig:
Igår kväll föll tårarna igen i ett helt annat musikaliskt sammanhang. Eldkvarn firade 40 år med en avslutningskonsert på Cirkus i Stockholm med en kavalkad av gamla godingar och mer eller mindre lyckade gästartister.
Eldkvarn klev in i mitt liv på allvar en bilsemester i Danmark 1986. På den tiden packade man med sig den musikaliska underhållningen i form av ett gäng kassettband, men i slutänden var det bara ett enda band som rullade i drygt två veckor – dubbelalbumet Himmelska dagar. Och min kärlek till bandet har sedan dess aldrig slocknat, den går bara ner på sparlåga mellan varven.
På Cirkus fick vi bland annat höra Claes von Heijnes två vackraste pianointron (Alice och I skydd av mörkret), några av Carlas raffigaste riff (Mina stjärnor har slocknat och Kungsholmskopplet till exempel), oväntat starka låtar från senaste skivan De berömdas aveny, akustiska andningspauser och massor av den där chosefria tillgängligheten som är bandets signum. Inga rock’n’rollposer, bara ett gung som kommer av lång erfarenhet och många mil tillsammans både på och utanför scenen.
40 år tillsammans, det är ju egentligen helt vansinnigt. Med på scen numera är också Adrian Modiggård, trummisen Werners son, dryga 20, som rev av Ett fall av kärlek från sent 70-tal så man blev alldeles andlös.
Publikens kärlek var obegränsad. Men är det inte lite sorgesamt att det enda sätt vi har att uttrycka våra känslor är att klappa händerna så fort som möjligt?
Konserten filmades av SVT.
En annan tid, en annan plats, andra gästartister men samma sång som vi sjöng med i igår:
Touched and moved: Two different musical experiences yesterday brought tears to my eyes. First the rediscovery of Jauchzet, Frohlocket from Christmas Oratory by Johann Sebastian Bach. Then the Swedish band Eldkvarn celebrating 40 years together with a concert filled with love and good music.
Lämna en kommentar