Sonen undrar om det finns elefanter i huset. Nejdå, trumpetandet är jag som snyter mig. Förkyld! Igen! I dag får det bli en hemmadag.
Förkylningszombiekänslan går stick i stäv med hur peppad jag blev av helgens kurs på Medborgarskolan, där grafiska formgivaren Lotta Kühlhorn lärde ut hur man gör ”oändliga” mönster och berättade lite om sitt formgivningstänk. Hon var väldigt inspirerande och uppmuntrande, och det riktigt brann av aktivitet under kursens två dagar. Jag tror att vi var 14 kursdeltagare, alla med sitt eget uttryck och personliga driv.
Vi fick också bläddra i Lottas nyutkomna bok Lottas jul, som är snygg (förstås) och väldigt rolig med massor av mer eller mindre hysteriska julpyssel (mer om den här).
Jag känner mig inte riktigt redo att visa någon av helgens mönsterövningar, men en rapport av de textila projekten på hemmaplan tänkte jag försöka orka med.
Den rosa Shetlandsullen kommer att bli en Amita-sjal (här är beskrivningen). Ett enkelt mönster tycker jag passar garnet bäst, och grupperna av dubbelstolpar ger en fin rytm. Kanske blir det så småningom en kant i avvikande färg och mönster.
Att välja virknål var inte helt lätt. Eftersom jag virkar löst och på senaste tiden har hållit på med fastmaskvirkningsprojekt så började jag med en virknål 2,5. Men garnet innehåller så mycket luft som kräver sitt utrymme att jag fick byta upp mig till större och större och hamnade slutligen på en virknål 5.
Jag har börjat med det mörkaste nystanet men redan blandat in några varv av det ljusaste. Gradvis ska det ljusa ta över mer och mer, har jag tänkt.
Det är helt omöjligt att inte bli kär i det här garnet, det är en sån underbar stuns i det!
Här är den ”noppiga” finullen som jag fick som bonus, nystad och klar för ett eventuellt ytterligare sjalprojekt. Jag föll både för den vackra blekrosa färgen, meleringen och den ojämna strukturen.
Det är väldigt bra att nysta garn framför teven, har jag kommit på. Nu har jag lagt fram två härvor med ljusblått Visjögarn bredvid nystpinnen, så det är bara att köra i gång nästa gång jag slår ner rumpan i tevesoffan.
Handdukarna som jag färgade i maskin med Zenits reaktivfärger blev helt okej om än betydligt mer rödlila och klarare i färgen än jag hade tänkt. Jag kan med andra ord inte lita ett dugg på den tryckta färgcirkeln utan behöver göra egna färgprover av alla blandningar.
Zenits reaktivfärger färgar i relativt låg temperatur, 55–60 grader, men med en färgningstid på 20–45 minuter så kommer jag nog ändå att behöva en värmekälla för att hålla temperaturen konstant. Helst skulle jag vilja köra med doppvärmare och termostat, men de verkar vara försvunna från marknaden (förutom till akvarier, men 30 grader räcker inte riktigt för mig).
Monday snuffle: An autumn cold! Yet again! Not a happy bunny about it, but there is nothing to do but rest and take it easy. This blog report from ongoing and finished projects is my work assignment for today.
Kommentera