Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Citerat/Quoted’ Category

Hon den första

Hon var den första. Ingen kvinna hade berört mig så. I alla fall inte på svenska. Jag var 20 år och inte helt utan erfarenhet, men ditintills hade det alltid handlat om grabbar.

Året var 1982. Jag hade flyttat till Sundsvall och hyrde ett inackorderingsrum i en rosa villa med snickarglädje på Haga. I rummet intill bodde min blivande vän Runa inackorderad. ”Du måste lyssna på Eva Dahlgren”, sa hon och lät mig spela in den nya LP:n Tvillingskäl på kassett.

Ja, för mig är Eva Dahlgren Sveriges första kvinnliga rockartist. Hon var den första kvinnliga rockartist som tog sig igenom muren av alltigenom grabbig musikvärld, där jag tidigare hade rört mig. Från mono till stereo.

Jag såg henne lajv 1987 på Ritz, troligen 1989 på Göta Lejon och troligen 1992 på Cirkus. Konsertlokalerna blev större och större. Ungefär i samma veva som vi fick barn exploderade den massmediala Eva och Efva-följetongen, och vi gled i sär.

Förra året såg vi Garmarna i underbara Parksnäckan i Uppsala, och vi ville gärna återvända i år. När jag såg att Eva Dahlgren skulle komma dit, så kände jag att det var dags att återknyta bekantskapen. Verkligen dags.

den jag är och den du är
har inte alltid samma karta
inte alltid samma mål
en vill springa
en vill gå
men viljan leder oss tillbaka
(Eva Dahlgren: Hela världen står i blom)

Under våren och sommaren försökte jag hinna lyssna in mig på Eva Dahlgrens produktion efter En blekt blondins hjärta. Efter ett visst startmotstånd var det ändå den senaste plattan Jag sjunger ljuset från förra året som gjorde störst intryck.

När Eva Dahlgren kliver in på scenen och inleder med Hela världen står i blom får jag en tår i ögonvrån. Dessutom blir vi alla blöta, för det kommer en regnskur från en klarblå himmel (och med en regnbåge borta i öster, på andra sidan ån).

En och en halv låt senare tar regnet slut och den vackra sommarkvällen kommer tillbaka.

evadahlgren_parksnäckan

För mig blir kvällen magisk. Nuet och det förflutna glider i och ur varandra. Textrader dyker upp i min mun. Eva Dahlgren varvar låtar från Jag sjunger ljuset med väl valda guldkorn från sin stora låtskatt.

Bandet är som en väluppfostrad V8-motor, man känner kraften även i det lågmälda och finstilta.

Lev så och Vem tänder stjärnorna blir mina personliga höjdpunkter. Lite otippat avslutar Eva Dahlgren konserten med En plats på jorden från Ett fönster mot gatan från 1984. Vips är jag tillbaka i min första, egna lägenhet, den älskade studentlägenheten på Oscarsgatan i Sundsvall.

ge mej en plats på jorden
inte nödvändigtvis i solen
men ett eget fönster mot gatan som jag kan öppna och stänga som jag behagar
det är det enda jag behöver
det är det enda som mitt hjärta kräver
att jag hittar någonstans
där jag kan välja mellan lugn och ro
(Eva Dahlgren: En plats på jorden)

Bild: Kurt Nord

She the first: To me, Eva Dahlgren has been the first leading lady in Sweden’s rock since I started listening to her 1982. Our ways parted in the early 90’s, and getting to reconnect with her live this year was amazing

Annonser

Read Full Post »

Ordbilden 23 juli

näckrosorw

Sorgen har en näckros i sin sjö.
Där ska jag ansöka om uppehållstillstånd
och möta min blick
i det fridlysta landskapet
mellan min förlust
och mig.
(Kristina Lugn: ur diktsamlingen Hej då, ha det så bra!)
Oljemålningen gjorde jag på en folkhögskolekurs 1992.

Words as pictures July 23:

Sorrow has a water lily in its lake.
There I’ll apply for residence permit
and meet my gaze
in the protected landscape
between my loss
and me.
(Swedish poet Kristina Lugn from her poem collection Hej då, ha det så bra!)
The painting in oil is from a summer course 1992.

Read Full Post »

marielouiseekman

Utifrån den plats där jag befinner mig just nu var det extra intressant att se Anneli Kustfälts dokumentär Marie-Louise Ekmans utflykter, som finns på SVTPlay (närmare bestämt här). Hon berättar bland annat att hennes mamma och pappa är närvarande i hennes konst så att hon kan fortsätta umgås med dem trots att de är borta.

I går gick Maken, vår kompis Annelie och jag till Moderna museet och såg den stora Marie-Louise Ekman-utställningen.

Marie-Louise Ekmans bilder har en alldeles egen logik, som känns fullkomligt självklar för henne och som hon inte är det minsta intresserad av att förklara för någon annan. Som betraktare är det bara att åka med. Hon noterar livets och det sociala spelets absurditeter utan att värdera eller moralisera.

Jag gillade mycket av det jag såg, inte minst hennes miniskulpturgrupper, men blev mest tagen av hennes 80-talsverk, där hon med en kvinnlig blick går i klinch med svensk och västerländsk konstkanon.

Hennes version av Las Meninas skulle jag kunna meditera över dagligdags (finns här på Marie-Louise Ekmans webbplats).

För övrigt är jag väldigt förtjust i att Marie-Louise Ekman har gett fiskbullar i hummersås en plats i konstens värld (se mer här).

Mer info om utställningen på Moderna museet finns här.

Det är en rejäl utställning med många verk. Vi blev både uppiggade och lite deprimerade. Filmerna orkade vi inte med utan nöjde oss med en titt på Brancusis Ägget, som finns med i många av 80-talsverken, bland annat Las Meninas, och som passande nog stod utställt i rummet bredvid.

Sedan gick vi på Restaurang Hjerta, åt charkbricka och rökta räkor i kvällssolen och hade det väldigt skönt och trevligt.

Marie-Louise Ekman medverkar i antologin Vägen – en antologi om att göra bra konst med Ernst Billgren och Jan Åman som redaktörer. Där ställer hon upp följande regler:

  1. Var glad.
  2. Se till att du har ett eget rum att gå in i.
  3. Se till att du alltid har rena penslar.
  4. Se till att du bara hör de ljud du anser att du själv har användning för.
  5. Var noga med att kunna låsa dörren.
  6. Ta aldrig emot besök i ateljén så länge målningen är ofärdig.
  7. Var beslutsam vad gäller ditt val av färger.
  8. Låt aldrig ditt undermedvetna vinna över dig.
  9. Se till att det ständigt pågår en kamp mellan dig och de krafter som säger sig bo inom dig.
  10. Lita aldrig på dig själv.

Jag gillar verkligen progressionen från punkt ett till punkt tio!

The absurdities of life: The Museum of Modern Art in Stockholms hosts a big show this summer with the Swedish artist (director, play writer, stage director and lots more) Marie-Louise Ekman. It is full of bright colours and depicting the absurdities of life and the social games.

 

Read Full Post »

kerstin_marias_konfirmation-Q080S1024

Min konfirmation sommaren 1977.

Det starkaste bandet har brustit. Hon, som här på bloggen har hetat Lilla Mamsen, finns inte mer. Det som återstår för mig just nu är att ge henne tillbaka sitt namn och sitt sammanhang.

En känsla av brådska kommer över mig, som om mina minnen kommer att försvinna, gå upp i rök som bandspelaren i Mission Impossible.

När man är barn är föräldrarna inte personer, de är liksom invävda i kosmos.
(Sigge Eklund)

Kerstin Maria Holmerin föddes i Södertälje 1926, näst yngst i en syskonskara på sju.

blombackabarn_0001w

Alla syskonen Holmerin någon gång i början av 30-talet.

Familjen bodde i en villa i Blombacka med mamma Elna och pappa Ernst. Runt omkring fanns farmor, farfar, faster Hjördis, faster Sylvia (som egentligen var mammas halvsyster), mormor, moster Dora och morbror Georg.

(Mormor har jag bland annat skrivit om här, här och här)

kerstin_hervor

Kerstin och hennes yngsta syster Hervor.

(mer…)

Read Full Post »

matter-of-time-1557263

Allt jag känner
är tid
och tystnad
och timmarna som går
(Olle Adolphson)

Just nu har jag min uppmärksamhet någon annanstans. Återkommer till bloggen så småningom.

Bild: A Matter of Time av Martin Litkei (från freeimages.com)

Belated words-as-pictures post: 

All I feel
is time
and silence
and the hours passing
(Swedish poet and songwriter Olle Adolphson)

At the moment my attention is elsewhere. Returning to the blog eventually.

Read Full Post »

seglora_2017

Hattigt och fnattigt. Juni följde i maj månads fotspår. Administrationen av Lilla mamsens lägenhet kom inte i mål innan sommarjobbet på Skansen började. Dessutom dök det upp behov av diverse piskor och morötter för att få färdigt höstens program för Hemslöjdsföreningen, och är det någonting jag inte kan göra när jag är museipedagog är att jaga folk per telefon.

Dessutom försöker jag hinna med ett webbplatsbygge på frivilligbasis och har åtagit mig ett formgivningsjobb för en förenings- och kulturtidskrift. Hur tänker jag egentligen?

En gammal plan på att spackla och våtrumsspärra toaletten i verkstan fick definitivt skjutas på framtiden.

Och mitt i alltihop familjen och, inte minst, Lilla Mamsen, som gradvis drar sig längre och längre in i ett ordlöst land, men, när man minst anar det, visar en oväntad viljestyrka och kullkastar uppgjorda planer.

Otillräcklighet förföljer mig.
Det ogjorda ropar efter mig.
Förväntningarna har inget slut.

Den här nutida psaltarpsalmen är en bön ur biskoparnas bönbok Själva mörkret är ljus från 1996. Jag återkommer ofta till den i mitt inre.

Bevara mig från att översvämmas av ängslan.
Älska mig så att jag kan leva.

Helt utan ljuspunkter har dock inte månaden varit. Vi började med några semesterdagar i Visby och avslutade med några semesterdagar i Riga. Lata och trivsamma dagar med lagom mängder kultur, shopping, fika, god mat och gott öl. I Visby fick vi dessutom umgås med den äldre Knallhatten, som precis flyttade tillbaka för att fortsätta sina högskolestudier.

västbergabron

I vardagsmiljön har bron över stambanan söderut har blivit färdig och vi har fått tillbaka vår busshållplats och vår ordinarie buss. Så fantastiskt skönt!

Att få umgås med ull i fyra dagar var helt underbart. Jag har nästan fått den ena av mina arverockar att fungera och beställde ilsnabbt en slända från Åddebo ull, som jag har hunnit öva lite grann på. Fler rapporter kommer.

Bilden överst: Nyputsad mässingskrona i Seglora kyrka. I augusti blir det tre arbetsveckor igen.

Evaluation (2017:06): Lots of things on my plate, more than I have managed to bite off. Grateful for days of leisure with my DH and learning more about working with wool.

 

 

 

Read Full Post »

Ordbilden 25 juni

midsommarVälkommen åter, snälla sol
som jagat nordanvinden.
Nu har du sovit sen i fjol
och vaknar röd om kinden.
Värm upp vår jord, så växer råg
och fyller bondens lada.
Värm sund och vik och vind och våg
så få vi gå och bada.
Välkommen åter, snälla sol,
lys över land och vatten!
Nu klingar sång, nu stäms fiol.
Nu dansas hela natten.
(August Strindberg)

Words as pictures June 25: A different side of the Swedish author August Strindberg, a sweet poem about summer, sun, sea and dancing all night celebrating the Summer solstice.

Read Full Post »

Older Posts »