Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Citerat/Quoted’ Category

fullriggaren

Du kan inte hindra sorgens fåglar
från att flyga över ditt huvud,
men du kan hindra dem
från att bygga bo i ditt hår.
(Kinesiskt ordspråk, bilden är oljemålningen Fullriggaren av Helga Henschen)

You cannot prevent the birds of sorrow
to fly over your head,
but you can prevent them
from building their nests in your hair.
(Chinese proverb, the picture is the oil painting The Sailing Ship by Helga Henschen)

Annonser

Read Full Post »

Ordbilden 21 januari

badkar

I badkaret ligger jag raklång och mår
och betraktar för omväxlings skull mina tår
som jag sannolikt böjer så smått när jag går
men inte har räknat på sextio år.
(Tår av Alf Henriksson)

I am in the bath tub shedding my woes
from a different perspective observing my toes
all day their steadfast support perseveres
but I haven’t counted them in sixty years.
(Toes by Alf Henriksson, my rough translation)

Read Full Post »

170803-409-17739-DSC-RX100M3-Q085S2500Det här året har jag levt två helt olika liv. Brytpunkten är, förstås, mammas dödsdag den 8 juli. Vinter- och vårmånaderna känns så oerhört avlägsna, jag minns inte vad jag gjorde eller om jag tyckte det var roligt. Det är tur att jag har bloggen, som minns åt mig.

Redan förra året var ”ett skitår” i min årssammanfattning, då med fokus på polititiska. I år har det handlat om det personliga. Ett år av förluster. Så många av mina vänner och bekanta har förlorat nära och kära. Ett år med sorgkant.

Mitt i min sorg finns också en lättnad. Mamma är fri. Jag är också fri. Och det var ett hedersuppdrag för mig att få följa henne hela vägen.

Inget år är helt svart eller vitt. Tre små töser har fötts i bekantskapskretsen, en nära vän har börjat arbetsträna efter sin långa sjukskrivning och en ungdomsvän har blivit utnämnd till kammarherre.

Livet, å livet har väl alltid samlat ihop kjolarna och gått vidare.
(Ulla Isaksson)

mammaspenseer

Penseerna på mammas balkong blommade som galningar från början av maj till slutet av juli (de sista veckorna hemma på vår uteplats).

Min egentid har mestadels ägnats åt mamma eller åt det evighetslånga projektet att få hennes lägenhet klar för försäljning. När jag bläddrar igenom bloggen ser jag att det i år inte har blivit så många kulturutflykter på egen hand. Däremot har Maken och jag haft många guldkorn tillsammans, till exempel våra kortsemestrar i Visby och Uppsala, härliga dagar i Stockholms kulturliv och vår korta Rigasemester.

riga07

Jag har ofta haft dåligt samvete för att jag inte hinner med mina vänner, men när jag tänker efter har jag i år återknutit kontakten med flera gamla vänner och ändå hunnit med både att umgås och göra roliga saker i olika konstellationer.

Några andra positiva händelser från 2017:

  • Vinterns broderiprojektet ❤ Kent (Gunilla Skyttla in memoriam och vårt deltagande på samlingsutställningen ÄlvArt (läs mer här och här)
  • Deltagande i Midsommarkransens Konstrunda i april (läs mer här)
  • Deltagande i det stora, internationella broderiprojektet att brodera FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter (läs mer här)
  • Spännande föreningsutveckling inom hemslöjdsföreningen med bland annat mer samarbete med Tensta konsthall och flera inspirationseftermiddagar på deras kvinnocafé
  • Hållit kurs i tovning och i att göra traskorgar
  • Gått kurs i att spinna på rock och slända, i sångtekniken anti-ageing och i tänk kring sociala medier
  • Ett nytt formgivningsuppdrag med medlemstidningen WendelAvisan för Wendelas vänner.

armband2017

Enkel smyckestillverkning har varit ett sätt att koppla av. Många armband har det blivit, och ett och annat halsband.

En hel del traskorgar har också växt fram.

meratraskorgar

Under hösten var det låg nivå på energidepåerna och jag var inte särskilt bra på att ta hand om mig själv. I vintras var jag däremot väldigt ambitiös och hade bra vanor, så jag ligger ändå på färre kilon i dag än för ett år sedan. I våras och somras var jag i gång med joggandet igen, men i höst blev det frigörande dans i stället. Mina nya springskor funkade inte så bra som jag hade hoppats, och jag orkade inte ge mig ut på jakt efter nya igen.

A deep distress hath humanised my Soul.
(William Wordworth)

Så var står jag nu? Här hemma finns det fortfarande en mängd saker som väntar på att tas om hand och några andra dåliga samveten i samband med mammas bortgång. Jag vet fortfarande inte riktigt vem jag är utan henne men tänker att det finns ingen anledning att radikalt lägga om kurs utan fortsätta framåt ungefär som förut.

Den 2 januari åker Maken och jag till London och börjar det nya året med lite semester och gemensam planering.

Bilden överst i inlägget tog Kurt Nord på mig på Uppsala konstmuseum i somras (mer om det besöket finns här).

2017 concluded: The death of my mother on the 8th of July set its imprint on both what happened before and what happened after. It has been an odd year but not without some silver linings as well. 

 

 

 

 

 

Read Full Post »

granskogs_sus

Read Full Post »

Skitår

I fredags var jag på begravning. En avlägen väns fru har lämnat oss alldeles för tidigt. Det var en väldigt sorglig och väldigt vacker begravning med mycket musik. Uppenbarelsekyrkan i Hägersten är stor och omfamnande.

Jag satt tillsammans med min vän Mats. Han begravde sin pappa strax efter att jag hade begravt min mamma.

Vi enades om att 2017 har varit ett riktigt skitår.

Avslutningsmusiken var No more shall we part med Nick Cave. Om hjärtat inte hade brustit tidigare, så gick det i bitar då.

A stretched year: I met an old friend at a general last Friday. He buried his father shirtly after I buried my mother. We agreed 2017 has been a stretched year.

Read Full Post »

Bild traskrans o korgar

Docendo discimus var ett av alla citat och sentenser som jag fick lära mig, när jag läste latin på gymnasiet. Det betyder ”genom att lära ut lär vi oss”. Att jag kommer ihåg det hänger förmodligen ihop med att jag redan då höll det för sant. Bland annat pushade jag en klasskompis, som hade svårt för den tyska grammatiken, genom hela gymnasiet och lärde mig massor på kuppen. Och som 16-åring började jag som ledarassistent i scoutkåren och förmedlade scouting till ett gäng ystra 8-10-åringar.

Ett annat av gymnasietidens inspirerande möten var med Esaias Tegnérs poesi:

Vad du ej klart kan säga, vet du ej:
med tanken ordet föds på mannens läppar:
det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.
(ur Epilog vid magisterpromotionen 1820)

Det där stämmer i allra högsta grad när man ska lära ut!

De senaste veckorna har jag haft förmånen att få visa, inspirera och lära ut i flera olika sammanhang och blivit påmind om vikten av att se till att ens pedagogiska redskap är i så god form som möjligt. Klar, tydlig och genomtänkt vill jag vara, vara medveten om fällor och blindskär och kunna hjälpa när kursdeltagarna går på grund utan att ta över.

askar

På kvinnocaféet på Tensta konsthall har vi bland annat jobbat med papper. Här blev det kassar, påsar och origamiaskar.

tensta_krona2

En gång gjorde vi en gemensamhetskrona med träpärlor, sugrör, apelsinskal, godispapper, kapsylblommor och lite annat smått och gott. Längst ner blev det en fin blandning av tomtar, änglar och dansande dervischer.

Kronan är extra fin mot bakgrund av Helga Henschens affisch Till fantasin.

tovatfodral

Två torsdagskvällar var jag bjuden till ett gäng utmanarscouter i Södertälje för att tova med dem. Jag var tvungen att gå till min verkstad för att repetera det där med ihåliga former. Det blev två mobilfodral (ett här ovan) innan jag fick alla moment i ordning.

sittunderlag

När jag ändå var i farten i verkstan så gjorde jag ett sittunderlag till mig.

IMG_8137

Ingen utmanarscoutträff utan fika! Här är jag tillsammans han som hade bjudit in mig, min gamla, goda scoutkompis Hasse. Vi träffades första gången på scoutläger i Tiveden 1974.

Här är vi på scoutläger utanför Södertälje sommaren 1978:

IMG_8218

Hur stor kan en akryltröja bli? Jo, hur jättestor som helst.

Då var vi ungefär lika gamla som hans utmanarscouter är i dag. Det var då scoutlivet började på allvar. Som en av mina bästa vänner Monica skrev i ett brev till mig några år senare:

Man har att göra hela ålderdomen bara genom att TÄNKA på allt man gjort i sina da’r.

En gång scout, alltid scout. Och scoutings sätt att lära ut präglar mig fortfarande: Jobba praktiskt och lära genom att göra.

Teaching: This have been a month of showing, teaching and inspiring. I have worked with origami and wetfelting among other things. Meeting young scouts I was reminded of my own years having a tremendous amount of fun and learning a lot of new things. Learning by doing is a powerful learning philosophy.

 

 

 

 

 

Read Full Post »

Ordbilden 12 november

intet_vissnar

Jag var bortrest på Allhelgonahelgen men gjorde ett besök på Tveta kyrkogård utanför Södertälje helgen innan. Vi sjöng psalm 201 på mammas begravning och femte versen stod i hennes dödsannons.

Pictures of words November 12: An autumn picture from the churchyard where my mother rests with the last lines from the summer hymn we sang at her funeral:

In paradise
he’ll wisely and graciously
will plant me anew
where nothing ever withers.

Read Full Post »

Older Posts »