Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Handens verk/Work of the Hand’ Category

I påskas hade vi glädjen att få umgås hela familjen inklusive utflyttad son med sambo. Vi hade filmkväll och jag fick äntligen se den japanska tecknade filmen Kimi no na ha (Your name), som är fantastiskt bra och verkligen kan rekommenderas!

Med en svärdotter som också gillar allt japanskt, så känns det självklart att dela min kimonoglädje med henne. En av de kimonor jag högg på loppis online för en mycket rimlig penning är tyvärr för liten för mig, så den fick hon i påskpresent. På påskdagen firade vi med en gemensam kitsuke.

Gatljuslampans sken är inte det bästa för färgåtergivning, men svärdotterns kimono är kallgrön, nästan mörkturkos, medan min är mer klart grågrön. Den har förresten inte blivit presenterad på bloggen tidigare, jag köpte den och två nagoya obi från en holländsk kimonosamlare i vintras.

Veckans tema i #kimonostylinggame var Mr and Mrs Rabbit. Japaner älskar sina kaniner, så det gör många i kimono-communityn också.

Det fick bli varsin liten, liten origamipåskhare att hänga i obijimen.

Nu har jag svärdotterns födelsedagspresenter fixade för lång tid framöver. Bara en kimono kommer hon ju inte långt med, en nagajuban och några obi och kanske några accessoarer ska jag också hålla utkik efter.

Då och då blir det ju en sväng på Ebay eller Etsy, ett av få nöjen i dessa sega coronatider. Mycket hamnar bara i min önskelista, men rätt som det är kan jag inte hålla mig utan klickar hem något nytt.

I det senaste paketet var det en nagoya obi i kasuriväv. Det betyder att man har färgat garnet i olika färger innan man väver (eller har reserverat delar så att det inte har färg alls), så att det blir flammigt. Här är det blått och naturfärgat som dyker upp i bland och gör ytan levande. Jag tror också det finns betydligt mer blått i väven som inte syns men bidrar till vackra färgskiftningar.

Paketet innehöll också två platta obijime, en i mer dämpade färger och en som nästan är neongrön, även om kameran inte riktigt vill fånga färgen.

Det där med koordination är ju hälften av grejen med kitsuke. I söndags blev det därför obiknytningsövning och koll på hur tre olika obi ser ut tillsammans med min övningskimono.

Här min riktigt kallgröna mjuka obi (heiko obi) i en fin rosettform. Den här obin går riktigt ton i ton med svärdotterns kimono, så jag hoppas få knyta in henne i den vid tillfälle.

Efter att ha tittat på bilderna från i söndags har jag förresten bett Maken påminna mig om att jag ska ”slå fram” kimonoärmarna vid nästa fototillfälle… När det gäller kimonoetikett har jag verkligen mycket kvar att lära.

När jag ändå håller på och bekänner mina inköp, så kan jag visa tre lite mer tjusiga nagoya obi, som jag budade hem i vintras.

Cirkelmönstret till vänster kallas för shippou (sju ädelstenar). Det är ett buddhistiskt inspirerat mönster som kan upprepas oändligt.

The name refers to the seven treasures of Buddhism: gold, silver, lapis lazuli, crystal, agate, red pearl, and carnelian. These correspond to faith, perseverance, humility, doing no wrong, mindfulness, concentration, and wisdom.

https://yunomi.life/blogs/discover/the-world-of-japanese-patterns

Sexkantsmönstret på samma obi kallas för sköldpaddsskalsmönster och symboliserar lycka och välstånd.

Den röda obin i mitten har en enkel med guldgnistrande dekor av en plommonblomma och mogna plommon. Även om japanerna älskar sina blommande körsbärsträd, så är nog plommonet Japans nationalfrukt. Om jag vill följa årstiderna så kan jag använda den här obin redan i vinter för att markera längtan efter den tidiga våren.

Silverobin har ett krysantemummönster. Krysantemum associeras med hösten.

Kimonostylinggame-temat den här veckan är Shiny Bling-Bling. Det kommer att innebära lite helgnöje med min lila iromuji och den vänstra, orange-laxrosa obin med mycket guld.

Under kvarvarande arbetsvecka ska jag försöka hinna bläddra lite i ett annat nyinköp.

Den dök upp som tips i en av mina Facebook-grupper och innehåller alla möjliga föremål, inte bara textilier. Dessutom är texten både på engelska och japanska, så den är ett utmärkt övningsobjekt.

Först måste jag dock komma i kapp med mina vanliga inlämningsuppgifter i kursen, just nu ligger jag aningen sent med det mesta. Hepp hepp!

Shared joy: I have brought my daughter-in-law down into the kimono rabbit hole and we spent Easter Day with kitsuke practise. Some new kimono items (and a book) have also found their way to my home over the winter.

Read Full Post »

I går kväll ordnade Hemslöjden här i Stockholm ett digitalt Origamicafé med Mihiro Burman som värd. Det blev väldigt lyckat med ett 50-tal deltagare. Mihiro hade förberett några påskinspirerade modeller och vi vek tillsammans efter hennes instruktioner.

Jag ska göra en muntlig presentation på japanska om min hobby origami i april, så det passade bra att bli lite inspirerad samtidigt som jag övade på handgreppen. Dessutom hade jag häromdagen suttit och svurit över en hopplös kaninbeskrivning i en av mina origamiböcker, så jag blev väldigt glad över den modell som Mihiro visade.

Kaninen förekommer ofta i japanska folksagor och sägner. Bland annat sägs mönstret på månens yta föreställa en kanin som stöter mochiris i en stor mortel.

Oftast gillar jag att göra användbara saker i origami, till exempel askar eller kuvert, men det är också något väldigt tillfredsställande med att att göra saker som inte har någon funktion alls.

Jag har fortfarande lite problem att få till fötterna, så jag ska fortsätta öva och göra några kaniner till. Förmodligen kommer de att få bli påskharar på matbordet i påsk.

Dessutom är veckans tema i #kimonostylinggame Herr och fru Kanin, så jag ska nog försöka få till en pytteliten, som jag kan hänga i min obi.

Beskrivningen till kaninen finns här (den är på japanska men med ganska tydliga bilder). Andra kaniner, ägghållare med mera med påskanknytning finns här).

Easter bunnies: Brushed up my origami skills with a digital meet-up yesterday. Now we have an Easter bunny invasion incoming at home.

Read Full Post »

Häromdagen fick jag Bengt af Klintbergs nya bok Trolldom, mord och mirakel. Tio folkminnesstudier i min hand (jag ska skriva om den i kommande WendelAvisa). Ett av kapitlen heter Den illasinnade månaden Mars och efter årets snöstorm och diverse nordanvindar så håller jag med helt och hållet.

Men ibland tittar solen fram och då stiger hoppet igen. Och även när det är mulet har jag en liten sol här på hemmaplan (ovan), en liten solruta-virkning till ett nystartat gemensamhetsprojekt här i stadsdelen Solberga, där jag bor. Kanske blir det så småningom en sol av många rutor i olika textila tekniker som kommer att pryda vår utomhusmiljö, kanske blir det något annat. Vi har precis börjat komma i gång, så vi får se helt enkelt.

Initiativet kommer från en lokal Facebookgrupp och sedan har Hemslöjdsföreningen och återbruksföretaget Refo hängt på.

Nästa vecka träffas vi utomhus i Kristallparken. Om du bor i krokarna och vill hänga på så finns det en Facebookgrupp här.

Här är några solrutor från mitt filtprojekt för några år sedan. Beskrivningen till dem kom från Virkpias nu nerlagda blogg. Den pågående solrutan har jag hittat i Jan Eatons The Encyclopedia of Crochet Techniques.

PS.

Bara för det så sken solen i eftermiddags, nästan hela vägen fram till middag.

Kvistarna i mitt blomsterarrangemang (det här) har börjat slå ut och var helt utsökta i eftermiddagssolen. Jag vet inte riktigt vad det är för någonting, kvistarna kommer från ett stort slysnår som vi har nästan utanför dörren.

Sunshine: March in general is a cruel month, but sometimes the sun comes out. And the crochet squares are called sun squares in Swedish.

Read Full Post »

Här i Stockholm har snöstormen Evert dragit in, och jag sitter vid datorn och nynnar på Ted Ströms klassiker Vintersaga. Den senaste inspelningen kom i år med Ida Redig, den står sig bra i konkurrens med de äldre versionerna.

Förutom japanskastudierna så har jag inte haft så mycket ork och energi för kurser online under pandemin, men när Världskulturmuseerna ordnade en av sina populära ikebanakurser digitalt så passade jag på. Jag har varit på väg i flera år, men antingen har datumen varit tokiga eller så har kurserna blivit fulltecknade innan jag bestämde mig.

Precis som med en massa annat japanskt så är ikebana en millimeterprecisionshobby med många olika skolor. Kursledaren Judit Katkits tillhör Ichiyo Ikebana School. Hon visade flera arrangemang och berättade om bakgrund och regler varteftersom. Vi fick tips på material och kunde sedan jobba på i lugn och ro på hemmaplan för att sedan skicka bilder till Judit och få feedback.

Trots mina noggranna anteckningar så tappade jag bort mig i de noggranna proportions- och placeringsreglerna. Det fick bli magkänsla i stället, så jag kallar mina arrangemang för ikebanainspirerade. Jag fick massor med nyttig feedback från Judit, som jag ska titta närmare på när jag är klar med veckans japanskaläxor.

Det var tur att jag hann ut innan Evert slog till! Här alströmeria och prydnadsgräs från blomsteraffären ihop med några kvistar från naturen och två pelargonblad. Vasen i rakukeramik av Bosse Söderberg passar bra till.

Ett klassiskt ikebanaarrangemang med symboler för himmel, jord och människa samt nutid, dåtid och framtid. Ranunkler från blomsteraffären ihop med blåbärsris och kvistar.

Här använder jag en kenzan (fakir eller igelkott på svenska), det vill säga en metallplatta med vassa piggar, där jag kan fästa arrangemanget så att det ”svävar” i den låga skålen (se den översta bilden).

Självklart så blev det ett arrangemang med det som blev över också: Blåbärsris, prydnadsgräs, kaprifolkvistar och pelargonblad.

Att arrangera ikebanainspirerat var lättare än jag trodde, så det kommer jag definitivt att ge mig på igen. Vi får se om jag kommer något steg längre med hjälp av Judits feedback. Hon har fler spännande onlinekurser, kanske räcker tid och ork till för någon mer så småningom också.

Här är Judits webbplats med många vackra bilder: ikebana.se

Springfeelings: At the moment we have a snow storm raging here in Stockholm, but last weekend I tried my hand at ikebana flower arranging inspired by spring and the girls’s festival Hina Matsuri.

Read Full Post »

När jag tittar bakåt i min egen historia så är det inte så konstigt att jag håller på att brottas med japanska i dag. Det där med bokstäver och alfabeten har jag fascinerats av nästan jämt. När jag har varit i Grekland blir jag inte nöjd förrän jag har fått koll på det grekiska alfabetet och åtminstone kan läsa vad det står på skyltarna, även om jag inte förstår.

På bilden ovan ser du pärminsidan av en liten anteckningsbok, som jag har i min bokhylla. Jag skulle tro att den är från tidiga tonåren nånstans, kanske påbörjad lite tidigare.

I anteckningsboken har jag noterat chiffer, de flesta egenpåhittade. Förstasidans Dadda-urka är dock ett klassiskt scoutchiffer.

Vid den här tiden i livet hade jag också studerat lite stenografi, inspirerad av min 13 år äldre kusin, som jobbade som sekreterare och pluggade stenografi på kvällskurs.

Det här chiffret har jag hittat på själv. Det använde jag så ofta att jag kunde det utantill. Som synes har jag också lagt till uttal.

I mitten av tonåren kom jag med i Haradrim, Tolkien- och fantasysällskapet i Södertälje (här finns en länk till en artikel om oss från 1978, sparad av min kompis Jörgen). En av de saker som jag grottade ner mig i var förstås ett av Tolkiens skriftspråk, det som alverna använde och som heter tengwar eller feanorisk skrift.

Här står det Tengwar på tengwar :).

I dag finns det en sida om Tengwar på Wikipedia (här), men på den tiden fick jag nöja mig med den lilla introduktion som Tolkien själv skrev i appendixet till Sagan om ringen och några av hans egna exempel, som fanns i böckerna.

Porten till Moria (ovan) är ett sånt exempel. Dessutom skrev Tolkien engelska texter på tengwar med särskilda (och odokumenterade) tecken för de engelska språkljuden. Åh, vilken lycka att få dyka ner i en sån!

Självklart har jag också hållit på en del med kalligrafi genom åren. Jag kan grunderna men har dåligt med tålamod för allt förberedelsearbete för ett riktigt väl genomfört arbete. Plus att jag är lite för lat för att träna ordentligt.

Och nu är det kanji som gäller, det vill säga från början kinesiska ordbilder, som används i japanskan tillsammans med stavelsetecken (hiragana och katakana). Kanji består av byggstenar, som kallas radikaler, som sätts ihop på olika sätt. Det är en sorts språkligt Lego, krångligt och utmanande men också himla skoj när man knäcker koden. Det går att begripa sig på nya ord om man kan de olika delarna. Lite märkligt känns det dock att inte ha en susning om hur de ska uttalas.

Alla kanji har en ritualiserad ordning för hur de ska skrivas, så det är bara att följa instruktionerna och öva, öva, öva… En oväntad fördel är att även min vanliga handstil har blivit bättre av allt handskrivande. Muskelträning i det lilla! Det kanske är dags att ta fram kalligrafiövningarna igen…

Decoding the signs: At the moment it is Japanese kanji. Through the years there have been calligraphy, stenography, ciphers and Professor Tolkien’s Tengwar writing script. Among other things.

Read Full Post »

De senaste åren har det inte blivit så mycket virkat. När jag kollar bakåt i bloggen hittar jag till exempel bara ett par virkade muddar och två par smygmaskvirkade från förra året. Det var väl varit en kombination av brist på energi och brist på inspiration. Kombon har inte bara drabbat virkningen utan i stort allt mitt handarbete.

Den gångna helgen har dock virkningen fått en nystart. Det är kreatören och idésprutan Maria Yvells förtjänst. Under sitt alias Virka Dygnet Runt har hon bestämt att februari ska bli en virkmånad.

Varje dag har ett tema och man virkar nytt eller visar färdiga saker. Redovisningen görs på Instagram.

– Men det är ju inte februari än? sa Maken när jag började rota runt i korgen med yllegarner.

– Nä, men jag måste ju hinna komma i gång! svarade jag.

Min allra första virkbok var Börja virka av Sys Fredens. Där finns ett mönster på en enkel poncho gjord av två avlånga stycken, som virkas ihop kortsida mot långsida. Hennes garn är betydligt tjockare än de blandade, tvåtrådiga yllegarner jag hittade, men det gör ju ingenting när man har mått att virka efter. Så i stället för 26 maskor blev det 36, och i stället för virknål 10 blev det virknål 7.

Som du ser på bilden överst så blir randigt i det ljusa och mörka blå nyanser. Jag kanske slänger in lite vitt och lite ljusgrönt också. För en gångs skull virkar jag bägge styckena samtidigt, tanken är att de ska likna varandra men inte vara exakt lika.

Två avlånga stycken är kanske inte världens roligaste virkning men ett perfekt projekt för digitala möten.

Jag har fått några idéer på andra, lite mindre projekt, som jag också ska försöka hinna med under februari. Framför allt ska jag gräva i arkiv och lådor för att berätta om färdiga projekt. Det är inte alls omöjligt att några gamla godingar dyker upp här på bloggen också, så räkna med lite virkfokus i februari!

Om du vill kolla in Virka Dygnet Runts webb och läsa mer om projektet, så har du länken här.

Maria är också med och ligger bakom Gerillaslöjdsfestivalens initiativ 1 meter mening, där alla är inbjudna att skapa textila remsor med valfri text. Övergripande tema är Gemenskap. Läs mer här!

Read Full Post »

Vi har sen ganska många år tillbaka julklappslotteri i vår familj. Alla bidrar med två julklappar var för ungefär en hundralapp. Klapparna läggs upp på bordet efter Karl-Bertil och vi turas om att slå med tärning. Den som slår en sexa får välja. Jag vet att andra familjer kör med olika lurvarianter, där man får sno paket av varandra och så, men vi har så dålig tävlingsinstinkt i vår familj att vår variant räcker utmärkt.

Den gångna julen blev det av naturliga skäl lite extra många hemmagjorda julklappar. Både den äldste Knallhatten och jag hade smugit omkring i köket på kvällarna och gjort julgodis. Han gjorde ljuvligt goda, mörka chokladtryfflar:

De sista väntar fortfarande i kylskåpet (fikaidé till helgen).

Jag gjorde bräck med vit choklad, torkad frukt och rostade valnötter och en farligt god jordnötsfudge (här är länken).

Dessutom plockade jag fram mitt materialkit med små ugglor, som jag köpte i Tokyo, och sydde två små ugglor:

Den gröna gick i julklappslotteriet och den lila fick min ugglekompis Ylva. Då hade jag packat den i den lilla presentpåsen överst i inlägget.

Själva påsen är gjord av en sida från en reklamkatalog, men sen har jag dekorerat med japanskt origamipapper och en origamirosett. Tyvärr kan jag inte länka till den beskrivning som jag använde för rosetten, för den verkar ha försvunnit, men det finns flera liknande.

En uppskattad julklapp var julölen, som Maken bryggde ihop med vår kompis Lars. God var den också, så god att vi bara har en eller två flaskor kvar. Jag hoppas att de brygger en ny omgång nästa höst!

Förutom tryfflarna är det nu avjulat här hemma. Tack och lov för snön! Annars känns det alltid så mörkt, dyster och avslaget så här års.

Homemade gifts: Christmas beer, truffels, sweets and some miniature owls.

Read Full Post »

Hjärnan är en märklig tingest. Häromdagen började den plötsligt och oväntat att tänka på mizuhiki. Det är tunna, japanska papperssnören med ett metallglänsande ytterskick. I Japan används de traditionellt för komplicerade knutar, bland annat för att försluta de kuvert där man lägger pengagåvor vid till exempel bröllop eller begravningar. Numera används de också vid annan sorts presentinslagning, till vackra gratulationskort, till smycken och annat fint.

Jag höll på en del med mizuhiki för sisådär 20 år sedan. Bland annat gjorde jag ett gäng servettringar, som inte blev så lyckade, om sanningen ska fram. Jag gick på upptäcktsfärd här hemma, och de låg fortfarande och skramlade i en låda. Oanvända sen länge. Det var en lätt match att demontera dem.

Sen kastade jag mig ut på Youtube för att se om jag med lite hjälp kom ihåg hur man gjorde. Maken gick och la sig för kvällen, men jag satt kvar vid skrivbordet ett par timmar till. Till sist återknäckte jag koden och kunde knåpa ihop knuten ovan. Den sattes som prydnad på en julkorg, som överlämnades till en vän.

Knuten är en plommonknut (ume musubi), som anses vara allmänt lyckobringande. Annars väljer man en knut som går lätt att ta upp när uppvaktningen gäller en händelse som man vill ska upprepas (som god jul) eller en knut som inte går lätt att ta upp när det gäller en händelse som man inte vill ska upprepas (som vid bröllop eller en krya-på-dig-hälsning efter en operation).

Den här beskrivningen tog jag hjälp av (naturligtvis går det att göra en fin plommonknut med annat material än mizuhiki):

Jag minns att jag stod och höll i ett mizuhikimaterialkit i Kanazawa för drygt ett år sedan men bestämde mig för att inte köpa det. I dag kan jag ångra mig, för det är inte så lätt att hitta material och skriftliga instruktioner online. Jag får öva mig på att följa filmade instruktioner på Youtube.

Varuhuset KITTE i Tokyo har i år skapat en julgran av 1000 vita mizuhikibollar med LED-belysning inuti. Här ser du hur det blev.

Suddenly brought to mind: The brain suddenly decided to remind me about the Japanese art of mizuhiki, traditionally used for their celebratory money envelopes.

Read Full Post »

Förra året var jag huvudstupa förälskad i de här hopvikbara stjärnhängena, som jag hittade beskrivning till någonstans på nätet. Jag gjorde ett helt gäng och gav bort i julklapp, men av någon outgrundlig anledning hittade inte en enda stjärna hit till bloggen. Dags att rätta till det misstaget.

Stjärnhängena passar att göra i alla möjliga sorters papper, dock inte för tjocka, eftersom man klistrar ihop två sorter. Ovan en färgkoordinerad kombo av enfärgat och japanska origamipapper. Papper i vilt kontrasterande färger och mönster skulle kunna bli ballt. En sofistikerad svart-vitt-natur-färgskala skulle jag också kunna tänka mig.

Häromdagen började jag rota runt i min arkivmapp med pappersslöjd för att hitta beskrivningen. Icke sa Nicke. Jag svor tyst för mig själv men insåg att jag utifrån den stjärna jag har kvar nog skulle kunna lista ut hur den är konstruerad.

När jag satte mig vid datorn slog det mig att hänget nog hittade hem till mig via Pinterest. Mycket riktigt. I min digitalamapp för origami och pappersslöjd (den här) så hittade jag den. Nu postar jag länken här så jag har en framtida referens (beskrivningen är på tyska och finns här).

Jag kan inte nog förundras över den fiffiga konstruktionen. Pärlan ser till både att hålla stjärnan stängd och öppen.

TBT: Stars: Last year I was going crazy over these both beautiful and nifty paper stars. I thought I had lost the instructions but managed to find them again (they are in German though and under the link above).

Read Full Post »

Jag hittade den här bilden på Facebook och fnittrade igenkännande. Till vardags har vi inte så mycket mexikansk mat hemma, men turerna till köket är alltför välbekanta. Det är framför allt på den sena kvällskröken som jag plötsligt märker att jag står med näsan i skafferiskåpet.

Det är också då som det börjar rycka i betalkortet. Egentligen vore det intressant att göra en kartläggning när på dygnet jag gör mina postorderköp på nätet. Jag misstänker starkt att det är mellan 10 på kvällen och 2 på natten.

Mitt behov av pennor är egentligen minimalt, men nu har jag hittat penselpennor, fiberpennor med mer eller mindre mjuk spets. Och mitt japanskaplugg är ju ett utmärkt svepskäl för att få handla lite.

Jag handlar från Pen Store, som har ett fantastiskt utbud och en fin butik på Södermalm i Stockholm, som jag gärna botaniserar i (ni vet när livet är som vanligt).

Pennorna på bilden kommer från det japanska företaget Kuretake. Formen är hämtad från traditionella penslar med lite tjockare skaft och extra greppvänligt material där man håller.

Den vänstra har en ganska lång och mycket mjuk penselspets, mycket rolig att använda men krävande. En mikrosekunds tvekan så är det kört. Jag tänker att det ändå är bra övning, för mina andra pennor känns så mycket lättare att skriva med efteråt!

Den högra pennan har en tunn och ganska hård penselspets. Den passar bra till löpande text.

”Välskrivning” är en viktig del av japansk kultur och jag tycker faktiskt det är riktigt roligt. Om inte annat så märks det på min vanliga handstil att jag har skrivit ovanligt mycket för hand den här hösten.

Everyday temptations: For some reason my debit card wants to be pulled out late at night for various online purchases. At the moment I indulge in brush tip fiber pens.

Read Full Post »

Older Posts »