Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Handens verk/Work of the Hand’ Category

Efter drygt två års kreativitetstorka har jag bestämt mig för att sätta tänderna i årets Sybingo. Det är en kul grej som tjejerna i Alstra studio sätter ihop – en bingobricka med 25 textila utmaningar. Sommaren 2020 kryssade jag 16 rutor och fick ihop en rad (ombloggat här).

Runt om i huset finns så många påbörjade projekt och goda idéer som har legat och samlat damm alltför länge. Därför blir årets fokus att göra klart WIP-projekt (work-in-progress), lagningar och remejk.

Förra veckan dammsög jag huset på syprojekt för att försöka få lite överblick. Det är ingen idé att göra någon detaljplanering, utan jag hugger dem lite som det faller sig.

Sommarens andra bingokryss (efter planeringskrysset ovan) var att sy om ett par pösbyxor från Olars Ulla till en kjol. Det var ju plättlätt när jag äntligen kom till skott!

Kryssad ruta: Gör en remake.

Om du vill ha en egen bingobricka eller läsa mer om Alstra studio: Här finns deras webbplats.

Annons

Read Full Post »

Det var ett tag sen sist. Hej igen!

Skillnaden mellan då och nu är att jag har fyllt 60 år. För en vecka sedan.

Det känns skönt att det är gjort. Och det var väldigt roligt att kunna ha öppet hus för en väldig massa vänner. Att få träffas efter de tråkiga pandemiåren.

På bilden håller jag i en av mina 55 flaskor födelsedagsöl, som jag fick hjälp att brygga av min gode vän Lars. Det blev en saison med paradiskorn, apelsinskal, honung och kandisocker bryggd med belgisk jäst och norsk kveik.

Halva nöjet var förstås att få formge etiketten! Jag återanvände en skiss till ett korsstygnsmonogram.

Nu återstår att fundera ut några nya, inspirerande livsmål. Det är lite tomt på den kanten just nu.

En morgon nyligen vaknade jag med en versrad i bakhuvudet. Det tog halva dagen innan jag kom på att det var Alf Henriksson:

Somliga dagar tycks världen beklämmande
och alla människor fula och skrämmande.

Men andra dagar känns ledan försvinnande
och alla människor vackra och vinnande.

Så kan tanken och tyckena växla och vandra
fast den ena dan är så god som den andra.

Och så lär vi med åren, envar på sin kant,
att inget är säkert fast somligt är sant.

En bra utgångspunkt. En annan fick jag en annan dag från öppningsspåret på Jonathan Johanssons nya album:

Skaka drömmarna ur håret
det va nått vi skulle göra
Om vi är äldre än i går
– det finns nya sätt att vägra

Read Full Post »

Så var det dags igen. Kampen med förvaring av mitt slöjd- och konstmaterial har varit en följetong i den här bloggen. Här i kedjehuset har vi ett fönsterlöst rum i nedervåningen, det så kallade arkivrummet, som dock oftast får heta kaosrummet. Där är det meningen att allt ska rymmas, men det brukar vara si och så med ordningen, så med jämna mellanrum får jag kavla upp ärmarna och gå igenom och sortera om.

Hösten 2012 skrev jag här på bloggen (här är länken):

I helgen har jag rivit ut det mesta som stått på golvet i arkivrummet för att få en ordentlig överblick över vad som finns i hyllorna och se hur vi kan komprimera ytterligare.

Hösten 2015 suckade jag:

Där har det rått kaos länge, alltför länge. Fullt med pryttlar huller om buller, knappt plats att sätta ner fötterna.

Då hade jag ändå kommit till skott och sorterat böcker under sommaren (här är länken):

Medan jag har kryssat mellan bokhögarna i arkivrummet har jag tänkt att det borde vara dags att sortera de textila böckerna i underavdelningar. Men hur? Och var ska de få plats? Och när ska jag komma till skott?

I förrgår var det plötsligt dags. Jag slet ut alla boktravarna och sorterade dem i fem högar.

Sommaren 2016 sorterade jag alla mina broderiyllegarner och gjorde ett sista försök att få plats med symaskinen på arbetsbänken i kaosrummet. Dessutom citerade jag Stephen Nachmanovitch och Peter Curman (här är länken).

Fem månader senare var det Rådd-djuret i Muminpappans memoarer som var i mina tankar, när jag slet ut alla mina olika olika papperssorter, gick igenom dem och sorterade in dem på nytt (här är länken).

Ett år senare var det dags igen (här är länken) och nu är det då dags igen. Vi har gett upp på arbetsbänken i kaosrummet och i stället investerat i fler lagerhyllor.

Det blir ett arbetsbord mitt i rummet i stället – och stränga order att hålla det rent från grejor.

På bilden ser det ganska luftigt ut, men det är väldigt mycket som inte är insorterat än. Det känns dock oväntat trevligt att gå igenom alla dåliga samveten, inte minst en hel del osorterat från Lilla Mamsens dödsbo, som bara varit på drift här hemma i drygt fyra år.

En njutning för ögat: En tydlig hylal för pennor, penslar, saxar, linjaler, lim, tejp, gem och lite annat (svärmors stickor till exempel).

Throwback Thursday: A never-ending story here on the blog has been my attempts in taming the spare room with all my crafting tools, materials and ongoing projects. Now I am at it again.

Read Full Post »

Ett märkligt år. Igen. Ännu ett år med pandemin som ett ständigt närvarande, mörkt moln. Vi gick från resignerad förtvivlan till hopp och förhoppningar och nu svänger barometernålen tillbaka mot resignerade förtvivlan igen. Ska det aldrig ta slut?

Det är lätt att fokusera på det som inte blev gjort. De orörda handarbetsprojekten. De osorterade pappershögarna. De vaga dåliga samvetena. Men i en årskrönika har de ingen plats. Här ska det förstås handla om allt som faktiskt blev gjort detta nådens år 2021. Om glädjeämnena och det som är värt att minnas.

Jag klarade två jätteläskiga muntliga examen i japanska (15hp plus 15 hp) och hade jätteroligt när jag skrev en uppsats om Yanagi Souetsuu till kursen Det moderna Japan – kultur och samhälle. Efter examen i maj har jag varit hyfsat duktig på att repetera och hålla liv i mina kunskaper. Nästan varje dag fyller jag på med ny kanjikunskap på webbplatsen Wanikani. Men skrivandet har jag tappat bort i väldigt hög grad.

Jag ställde ut textila verk på sommarutställningen i Borgsjö sockenmagasin utanför Ånge. Flera verk, som hade legat halvfärdiga i åratal, gjordes klara till utställningen. Det var befriande – och bekräftande.

Det var en utmaning att köra fram och tillbaka till Borgsjö för att hänga utställningen, men det blev en underbar långhelg på egen hand när sommaren var som allra vackrast. Dessutom blev jag alldeles kär i denna kulturbygd. Nedan: Byn Boltjärn, som man passerar igenom när man ska till Strömmens gårdsmejeri. Där köpte jag den godaste getbrie jag någonsin ätit.

Jag fick också fina semesterminnen tillsammans med Maken och goda vänner. Sommaren kom verkligen som en lättnad, det gick att resa, att roa sig och träffa vänner igen. Med två vaccinationssprutor i kroppen blev det en tur till Kalmar, semesterveckor i Hälsingland, Härjedalen och Medelpad och flera kortare utflykter.

Vår vän Marita tog den här fina porträttbilden på Maken och mig på torget i Enköping. Vi gjorde en dagsutflykt till Fjärdhundraland i Uppland i augusti.

Jag gjorde mitt intåg i 1930-talet på Skansen för första gången i våras, här förevigad i järnhandlarbostaden med min vän Gunnar på besök. Annars var vi pedagoger mest utomhus fram till midsommar ungefär. När jag kom tillbaka för att jobba sista sommarperioden, från mitten av augusti till slutet av september, så fick vi äntligen vara inomhus igen.

Jag gjorde i år även min debut i Delsbogården och fick för första gången bära den oerhört vackra Delsbodräkten. Här med vitrosatröja stickad 1922.

Papper har varit det material jag har haft mest roligt med under året. Bland annat blev det en hel kaninflock till påskbordet.

Blommorna i våra rabatter såg så lovande ut på våren och försommaren, men de där 30-gradersveckorna i mitten av sommaren var brutala. Bland annat satte mjöldaggen klorna i riddarsporrarna så inget blev kvar.

Men vi fick se både vår Austinros och vår nya pion blomma!

En daglilja har stått på min önskelista hur länge som helst. I år kom den på plats och blommade snällt hela sensommaren och långt in på hösten. Sorten heter Pardon Me och blir inte så hög.

Kimonokaninhålet har varit en glädjekälla under hela året, framför allt kitsuke-utmaningarna i Kimono Styling Game på Instagram. Häromdagen räknade jag efter: Jag deltog i hela 25 utmaningar!

Årets sista kitsuke var en kombo av tre teman: Colourful winter, A precious gift och Let’s party. Jag har gjort framsteg, tycker jag själv, sedan mina första stapplande insatser i vintras. Det är bara att fortsätta träna och fylla på med ny kunskap. Att bläddra bort timmarna på Etsy och Ebay och drömma om nya inköp är fortfarande ett kärt tidsfördriv… Jag har i stort inköpsstopp på vanliga kläder fortfarande (vem behöver hursomhelst nytt när man bara umgås med familjen och har zoommöten hemma vid skrivbordet…) men när det gäller kimonoprylar är jag mer lättledd.

Som synes har jag låtit mitt hår växa under året. Det har inte varit så här långt på drygt 20 år. I augusti hade jag dessutom fått nog av karantänens soffpotatistillvaro och tog tag i mina matvanor och min träning. Numera är jag tio kilo lättare och kan resa mig från sittande på ett ben. Bland annat. Vem kunde ana att jag skulle fastna för cirkelträning?

Med handen på hjärtat var det nog delvis Liemannens närhet som fick mig att skärpa till mig, men framför allt glädjen i att vandra och röra på sig, som vi de senaste åren har utforskat både här hemma och i fjällen. Jag hoppas på ytterligare 20 aktiva år och vill ta vara på den möjligheten på bästa sätt.

Ja, det blev ju inte ett så dåligt år trots allt. Jag avslutar med en bild på det absolut godaste jag ätit på mycket mycket länge, ostron med små smakaccenter (sött, surt, salt) ihop med en gose (öl med salt i) från en spektakulär middag på restaurangen Omaka här i Stockholm, ett av få ställen som utgår från sin egen öl när de komponerar menyn. Det här var verkligen en himmelsk kombo!

Bilden överst: Jag började skriva det här inlägget på trettondagen, och då passade det bra med en bild från en av bonaderna i Oktorpsgården på Skansen. Den förste vise mannen ger en kalk till Maria och Jesusbarnet.

Bye bye 2021: Leaving that odd year behind, focusing on all the good things that actually happened despite everything.

Read Full Post »

Jag har gått här hemma på sistone och muttrat över att jag inte har någon lust att ta tag i något av mina fyrtiofjorton hantverks- och handarbetsprojekt. Så dök det upp ett externt evenemang och då vaknade livsandarna minsann!

På lördag är det Folkbildning för klimatet hos ABF Huddinge och vi i Hemslöjdsföreningen ska finnas med på ett hörn. Det blir Lappa-och-laga-verkstad och en liten utställning med inslagningsinspiration till julklapparna.

Som du kanske kan gissa av bilden ovan så är det det där med paketinslagningar jag har gått i gång på. Igen. Redan 2015 kladdade jag med stor förtjusning med hemmagjort decoupagelim (se här). Numera kommer dock mitt husrecept från en annan block (här är länken).

Här håller jag på med två askar till helgens utställning. Den vänstra klär jag in med remsor från utländska damtidningar och lite Gudrun Sjödén-katalogremsor. Den högra klär jag in med blått silkespapper.

Överst egenhändigt vikta och klistrade papperspåsar med dekorationer.

Origamiaskar och -påsar blir det förstås också. Den avlånga asken lärde jag mig på Hemslöjdsföreningens senaste digitala origamicafé med Miro Burman. Väldigt fiffig (här finns beskrivningen).

Miro lärde oss också att göra fina pyramidaskar, som man knyter ihop med ett litet band (beskrivning finns här). Till utställningen blev det tre versioner:

Mina sydda presentpåsar och några furoshikivikningar får förstås också komma med:

Jag ska nog knyt om det stora paketet inser jag när jag ser bilden…

Är du i krokarna är du varmt välkommen (här är länk till FB-eventet med tider och hela programmet).

Christmassy gift wraps: How to make gift wrappings from things you already have at home: Repurposed boxes, commercial material and textiles. All items will be part of a small exhibition tomorrow.

Read Full Post »

Sommarveckorna rinner i väg så snabbt! Det är redan två veckor sedan jag packade in mig, mina utställningsalster och lite annan packning i vår bil och drog norrut mot sockenmagasinet i Borgsjö i Medelpad (förklaring varför finns här).

Jag var lite nervös inför att köra själv så långt, men bilkörningen gick fantastiskt bra. Uppfärden tog jag i två steg med övernattning hos vänner i Hassela.

Borgsjö ligger vid Borgsjön utanför Ånge. Här finns en rokokokyrka med imponerande klockstapel, en fin hembygdspark och mitt emellan sockenmagasinet (ovan), som disponeras av Ånge konst- och hantverksförening. Här finns det mycket fint och köpvärt.

Här en bit av övervåningen med min utställning till vänster och tavlor av Ann Badman till höger.

Jimmy Storsleth är den tredje utställaren, här är några av hans tavlor (den rockintresserade känner igen Peter Murphy, Ian Curtis och Johnny Rotten):

Vi hängde utställningen på fredagen och då träffade jag också min Sundsvallsvän Cathrine för första gången på väldigt länge. Det var väldigt roligt att ses igen efter många år på varsitt håll.

När vi var klara var jag helt slut och åkte till Öyegården för att checka in och sedan dö en smula.

Öyegården ligger på jättevackra Näset, som sträcker sig ut i Borgsjön. Den är byggd som privathus men har en lång historia som vårdhem i olika former. I dag är den ett trivsamt och familjärt pensionat.

Bland annat finns här egen badplats och det var verkligen ljuvligt skönt. Så här såg det ut på lördagsmorgonen, när jag kom ner för mitt morgondopp:

Så mycket vackrare kan det inte bli.

På vernissagedagen var jag på plats. Mina kompisar från Hassela kom och tittade, det var en trevlig överraskning, och jag pratade en hel del textila tekniker med flera av övriga besökare.

Så vad ställer jag ut?

Från vänster på bilden ovan: Jag har gjort en uppdatering av den stora mobilen Hösteld från 2009 (mer om den här).

Hjärtkuddarna från 2017 var självskrivna (mer om dem här), liksom Strata (en gång bortglömd men återfunnen, mer om den här).

Jag har gjort en vävd version av den här ordbilden.

Jag har gjort en triptyk av grejor som blev till under kursveckan på Ölands folkhögskola 2011 (mer om dem här och här och här).

Lilla Embryo fick också vara med (mer om den här).

Ett tovat verk dök upp ur gömmorna och fick namnet Kluck och till sist så fick den tovade gallerformen, som bland annat fanns med på den här Konstrundan, en färdig form och heter numera Längtans blommor.

Going north on my own: Two weeks ago I went 400 kilometer north to participate in a summer exhibition.

Read Full Post »

I juli är jag en av utställarna på Borgsjö sockenmagasin utanför Ånge. Frågan dök upp i våras i en FB-grupp för konst som en av mina Sundsvallsvänner håller i och jag sa ja utan att tänka efter för mycket.

Nu har jag ungefär tre meter väggyta som ska fyllas med någonting. Mitt fokus kommer att vara textilt men kanske blir det någon akvarell eller oljemålning också. Det beror på vad jag hittar i gömmorna och vad jag hinner göra färdigt.

Jag kommer att åka upp och hänga själv samt vara där på vernissagen den 3 juli. Det ska bli roligt att ge sig ut på upptäcktsfärd lite bortom allfarvägarna i vårt vackra land.

Öppettider och sånt har jag inte koll på än. Återkommer!

Fun but scary: I will participate in a summer exhibition in July.

Read Full Post »

Tiden springer just nu.

Häromveckan höll jag min muntliga presentation på japanskakursen. Det gick riktigt bra, men det var en lång väg fram till färdigt manus (tack, Sensei!).

Temat var ”Min hobby” (jo, ibland känns det som vi är tillbaka i grundskolan) och jag berättade om origami. Det är märkligt att tänka tillbaka och inse att jag har hållit på med att vika papper i sisådär 25 år. Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg hur det började, men jag tror att det var med en prova-på-kväll med japanska paketinslagningar. Internet var ju ganska nytt på den tiden, och jag upptäckte att det gick att hitta riktigt många spännande vikbeskrivningar där.

Origami är både skön avkoppling och fantastiskt bra hjärngymnastik.

Den här bilden inledde jag mitt föredrag med. Visst är det en underbar röra? Tyvärr ser Kaosrummet ut så där helt och hållet numera, vilket inte är lika inspirerande.

En kusudama är en hängande boll, gjord av flera moduler som man sätter ihop. Den ovan gjorde jag i inflyttningspresent till Äldsta Guddottern, när hon flyttade till Stockholm. Just det där origamipapperet ska nog påminna om japanska lackarbeten och har en speciell och lite plastig yta. Mycket effektfullt!

Ett annat, liknande projekt var min blomboll:

De här blommorna gör man av fem vikta delar som limmas ihop. Sedan monterar man ihop tolv blommor till en boll. Det tog två år innan jag tordes göra slutmonteringen. Lite sned och vind blev den, men det syns bara om man tittar noga.

Jag har ofta med några enskilda blommor på mina kurser och alla kursdeltagare tycker de är jättefina, men sedan kroknar de när de inser hur många delar de måste göra. Hemligheten är att orka hålla ångan uppe under en längre tid och inte göra för många i taget!

Om du blir sugen så finns det en länk här. Det funkar jättebra att använda många olika sorters papper, men spetsarna blir väldigt ömtåliga om papperet är för tunt. Blommorna ovan är gjorda av tidskriften Hemslöjds lite sträva och stadiga papper.

En av de mest besökta sidorna på bloggen är den här. Där skrev jag bland annat om de här origamistjärnorna, som just då var otroligt beroendeframkallande (länk till beskrivning finns det också):

Stjärnor passar bra till jul, och det gör ju tomtar också. Så här såg 2014 års julkort ut (länk till beskrivning):

Och nu senast så blev det ju ett gäng påskharar till påskbordet (först ombloggade här):

Den 18 maj är det förresten digitalt Origamicafé med Hemslöjden här i Stockholm (här är länk till mer info). Temat är blommor och fjärilar. Välkommen!

TBT: Origami. I can’t believe I have been into origami for more than 20 years! I don’t even remember how it started, only that it has brought me so much fun (and plenty of workout exercise for my poor brain).

Read Full Post »

I påskas hade vi glädjen att få umgås hela familjen inklusive utflyttad son med sambo. Vi hade filmkväll och jag fick äntligen se den japanska tecknade filmen Kimi no na ha (Your name), som är fantastiskt bra och verkligen kan rekommenderas!

Med en svärdotter som också gillar allt japanskt, så känns det självklart att dela min kimonoglädje med henne. En av de kimonor jag högg på loppis online för en mycket rimlig penning är tyvärr för liten för mig, så den fick hon i påskpresent. På påskdagen firade vi med en gemensam kitsuke.

Gatljuslampans sken är inte det bästa för färgåtergivning, men svärdotterns kimono är kallgrön, nästan mörkturkos, medan min är mer klart grågrön. Den har förresten inte blivit presenterad på bloggen tidigare, jag köpte den och två nagoya obi från en holländsk kimonosamlare i vintras.

Veckans tema i #kimonostylinggame var Mr and Mrs Rabbit. Japaner älskar sina kaniner, så det gör många i kimono-communityn också.

Det fick bli varsin liten, liten origamipåskhare att hänga i obijimen.

Nu har jag svärdotterns födelsedagspresenter fixade för lång tid framöver. Bara en kimono kommer hon ju inte långt med, en nagajuban och några obi och kanske några accessoarer ska jag också hålla utkik efter.

Då och då blir det ju en sväng på Ebay eller Etsy, ett av få nöjen i dessa sega coronatider. Mycket hamnar bara i min önskelista, men rätt som det är kan jag inte hålla mig utan klickar hem något nytt.

I det senaste paketet var det en nagoya obi i kasuriväv. Det betyder att man har färgat garnet i olika färger innan man väver (eller har reserverat delar så att det inte har färg alls), så att det blir flammigt. Här är det blått och naturfärgat som dyker upp i bland och gör ytan levande. Jag tror också det finns betydligt mer blått i väven som inte syns men bidrar till vackra färgskiftningar.

Paketet innehöll också två platta obijime, en i mer dämpade färger och en som nästan är neongrön, även om kameran inte riktigt vill fånga färgen.

Det där med koordination är ju hälften av grejen med kitsuke. I söndags blev det därför obiknytningsövning och koll på hur tre olika obi ser ut tillsammans med min övningskimono.

Här min riktigt kallgröna mjuka obi (heiko obi) i en fin rosettform. Den här obin går riktigt ton i ton med svärdotterns kimono, så jag hoppas få knyta in henne i den vid tillfälle.

Efter att ha tittat på bilderna från i söndags har jag förresten bett Maken påminna mig om att jag ska ”slå fram” kimonoärmarna vid nästa fototillfälle… När det gäller kimonoetikett har jag verkligen mycket kvar att lära.

När jag ändå håller på och bekänner mina inköp, så kan jag visa tre lite mer tjusiga nagoya obi, som jag budade hem i vintras.

Cirkelmönstret till vänster kallas för shippou (sju ädelstenar). Det är ett buddhistiskt inspirerat mönster som kan upprepas oändligt.

The name refers to the seven treasures of Buddhism: gold, silver, lapis lazuli, crystal, agate, red pearl, and carnelian. These correspond to faith, perseverance, humility, doing no wrong, mindfulness, concentration, and wisdom.

https://yunomi.life/blogs/discover/the-world-of-japanese-patterns

Sexkantsmönstret på samma obi kallas för sköldpaddsskalsmönster och symboliserar lycka och välstånd.

Den röda obin i mitten har en enkel med guldgnistrande dekor av en plommonblomma och mogna plommon. Även om japanerna älskar sina blommande körsbärsträd, så är nog plommonet Japans nationalfrukt. Om jag vill följa årstiderna så kan jag använda den här obin redan i vinter för att markera längtan efter den tidiga våren.

Silverobin har ett krysantemummönster. Krysantemum associeras med hösten.

Kimonostylinggame-temat den här veckan är Shiny Bling-Bling. Det kommer att innebära lite helgnöje med min lila iromuji och den vänstra, orange-laxrosa obin med mycket guld.

Under kvarvarande arbetsvecka ska jag försöka hinna bläddra lite i ett annat nyinköp.

Den dök upp som tips i en av mina Facebook-grupper och innehåller alla möjliga föremål, inte bara textilier. Dessutom är texten både på engelska och japanska, så den är ett utmärkt övningsobjekt.

Först måste jag dock komma i kapp med mina vanliga inlämningsuppgifter i kursen, just nu ligger jag aningen sent med det mesta. Hepp hepp!

Shared joy: I have brought my daughter-in-law down into the kimono rabbit hole and we spent Easter Day with kitsuke practise. Some new kimono items (and a book) have also found their way to my home over the winter.

Read Full Post »

I går kväll ordnade Hemslöjden här i Stockholm ett digitalt Origamicafé med Mihiro Burman som värd. Det blev väldigt lyckat med ett 50-tal deltagare. Mihiro hade förberett några påskinspirerade modeller och vi vek tillsammans efter hennes instruktioner.

Jag ska göra en muntlig presentation på japanska om min hobby origami i april, så det passade bra att bli lite inspirerad samtidigt som jag övade på handgreppen. Dessutom hade jag häromdagen suttit och svurit över en hopplös kaninbeskrivning i en av mina origamiböcker, så jag blev väldigt glad över den modell som Mihiro visade.

Kaninen förekommer ofta i japanska folksagor och sägner. Bland annat sägs mönstret på månens yta föreställa en kanin som stöter mochiris i en stor mortel.

Oftast gillar jag att göra användbara saker i origami, till exempel askar eller kuvert, men det är också något väldigt tillfredsställande med att att göra saker som inte har någon funktion alls.

Jag har fortfarande lite problem att få till fötterna, så jag ska fortsätta öva och göra några kaniner till. Förmodligen kommer de att få bli påskharar på matbordet i påsk.

Dessutom är veckans tema i #kimonostylinggame Herr och fru Kanin, så jag ska nog försöka få till en pytteliten, som jag kan hänga i min obi.

Beskrivningen till kaninen finns här (den är på japanska men med ganska tydliga bilder). Andra kaniner, ägghållare med mera med påskanknytning finns här).

Easter bunnies: Brushed up my origami skills with a digital meet-up yesterday. Now we have an Easter bunny invasion incoming at home.

Read Full Post »

Older Posts »