Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Handens verk/Work of the Hand’ Category

wip_traskorggrön

Under mammas sista vecka var det inte mycket mer jag kunde göra än att sitta vid hennes sida. Då var det skönt att ha något att göra med mina händer.

I Malena Skotes bok Skapa med tyg kan man lära sig att göra korgar med mattrasor på lite olika sätt. I den här varianten lindar man mattrasorna runt ett tjockare rep, i mitt fall en billig, blå nylonlina. Sedan spiralbinder jag med ett bomullsgarn och virknål (det går också att använda en grov, trubbig nål, beroende på hur tjockt garn man använder).

lindadekorgar1

Varteftersom det behövs så skarvar jag på ny lina, nya trasor, en ny längd bomullsgarn. Det hela är väldigt meditativt och trivsamt.

lindadekorgar5

Den blå korgen längst fram är klar. Den är lindad med trasor av samma tyg rätt igenom. Jag provade också att göra handtagshål.

lindadekorgar4

Den stora, gröna har en blandning av flera olika tyger. Jag experimenterade med att göra ett hålmönster, så den är ganska ostadig. Jag ska försöka hitta något att binda in i hålrummen för att stadga upp det hela. Mitt första försök var med gardinringar i trä, men de var för stora.

lindadekorgar2

Avslutningen blev en sorts rosett.

Den blå-gröna, som är minst, är en mix av fyra olika tyger.

lindadekorgar3

Den behöver några varv till, men först måste jag ta mig till Claes Olson och köpa mer nylonlina. Det går åt ofattbart många meter.

Baskets with rags: Cheap nylon rope gets covered with rags and spiralbound into baskets. Very fun in a meditative way.

Read Full Post »

Dagarna går. Ibland känns allt som vanligt, ibland känner jag mig alldeles djupfryst alternativt som nånting på drift utan roder och allting går i ultrarapid. Jag är väldigt glad för att det är semester, så att jag har sällskap hemma av både Maken och yngste Knallhatten.

Jag har smäckt i mig hela Liza Marklunds deckarserie om Annika Bengtzon (utom Sprängaren, som jag läste när den var hyfsat ny). Kravlös läsning men rätt underhållande, och jag tycker hon väver in sina personliga ståndpunkter i ämnen, som hon brinner för, på ett snyggt sätt.

En ny app har blåst liv i min ambition att lära mig holländska. Den heter Duolingo, är gratis i basutförandet och är både roligare och mer matnyttig än Babbel, som jag körde i vintras. En massa skojig gamification gör det hela tämligen beroendeframkallande (jag toppade förra veckans leaderboard i den svenska gruppen).

sländträning2

Det krävs åtskilliga löpmeter för att lära sig spinna en vettig tråd. ”Träna med tops, det är mycket lättare!” sa min spånadskunniga vän Ylva, när jag var hon henne på fika en kväll.

Sagt och gjort. Jag har ärvt några tops (långa kardflor) av henne, en väldigt långfibrig och studsig sort i en färg som gör att det känns som att spinna nylonstrumpor ;).

Sländan köpte jag från Åddebo ull. Den väger 80 gram, det passar mig fint.

Nylonstrumpeullen gör verkligen motstånd mot att bli spunnen, så det blir väldigt fluffigt (och väldigt tunt och ojämnt här och där). Det ska vara som att lära sig cykla, bara att nöta på med andra ord.

sländträning1

I början av sommaren så blockade jag halva blarfen Stashbuster, sedan kom det en massa annat emellan och den har legat kvar på blockningsliggunderlaget, medan liggunderlaget har varit inslängt i kaosrummet.

Nu blev det äntligen av att blocka andra halvan och ansa fransarna.

170723-408-17655-NIKON D800-Q085S2500

Den går även att skrynkla ihop till halsduksformat.

170723-408-17668-NIKON D800-Q085S2500

(Bilder: Kurt Nord)

Holiday days: Trying to adjust to the new circumstances, being forever thankful that it is holiday time and I have my DH and youngest son around me. I have read all Liza Marklund’s books about Annika Bengtzon, got hooked on a new language app, practising using my drop spindle and at last blocked the Stashbuster blarf. And sometimes I do nothing at all.

 

 

 

Read Full Post »

På senaste tiden har det blivit besök i museishoppar både i Visby och Sickla. Ett gäng fina glaspärlor har fått följa med hem. Det är fascinerande att de har smyckat oss i tusentals år (här kan du läsa mer om glaspärlornas historia).

När jag stod med resterna av den blå läderremmen från halsbandet jag berättade om i förra inlägget, så kändes det helt naturligt att plocka på några av de nyköpta pärlorna. Ur gömmorna dök det upp en Athena-uggla, som jag fick i julklapp av min Uggle-kompis Ylva.

Vips, så blev det ett halsband till!

blåhalsband5

Jag gjorde ett eget knäppe med spiraler. Min svärmors samling av strumpstickor kom väl till pass, jag hittade en som passade läderremmen i storlek och använde den som dymmel (mall).

blåhalsband4

Jag klämde till den högra spiralen lite väl mycket, när jag skulle fästa den på remmen, men i stort är jag väldigt nöjd med resultatet.

While at it: At the moment I seem to be in a necklace making flow. This time I used historical glass beads with an Athena owl pendant and a homemade clasp.

Read Full Post »

1993_rom

Här är jag i Rom våren 1993. Vi väntar vårt första barn och tar farväl av vårt gamla liv. Som en markering köper blivande Maken ett födelsedagshalsband med lapis lazulistenar till mig. Här har jag det på mig på vår tioårsfest i juni samma år:

1993_xfest

(Vi var tre kompispar som väntade barn samtidigt. Nils föddes i juni, Moa i augusti och äldste Knallhatten i september)

Tyvärr har jag inte haft det där halsbandet så mycket, det har i ärlighetens namn känts lite för tungt. När jag började fnula med smycken häromåret så dök det självklart  upp som ett möjligt återbruksprojekt.

Nån gång i våras tog jag mod till mig och satte avbitartången i metallvajern, sorterade de olika beståndsdelarna och rengjorde allt som var av silver. Olika idéer testades och förkastades.

Rätt som det var kom dock det befriande ”klucket” och av ett halsband har det nu blivit två.

blåhalsband3

De avlånga lapis lazulistenarna kombinerade jag med små kulor och dekorativa mellandelar i silver. En kortare längd gör halsbandet mer lättanvänt.

Vajern som jag har trätt halsbandet på, låset och mellandelarna är återanvända från ett halsband som min kompis Ylva gjorde till min mamma, när hon fyllde 80 år.

blåhalsband2

Den fina mittendelen med karneoler ihop med några av de gamla mellandelarna fick flytta till en blå läderrem. Den ovala delen är egentligen locket till en liten ask, men själva asken sitter lite för löst för att jag ska våga ha den på mig.

Läderremmen är justerbar.

blåhalsband1

Jag känner mig väldigt nöjd, dels med att jag kom till skott, dels med att jag vågade och dels med att jag blev så nöjd med resultatet. Dessutom har jag inte haft några användbara, blå halsband på länge, så de fyller en lucka i min smyckesamling.

Det finns några avlånga stenar kvar, kanske kan jag få ihop dem till ett armband, så det blir ett veritabelt garnityr.

Alla bilder har Kurt Nord tagit.

Monthly Makers June: Recycling: The theme for this month fitted perfectly with an ongoing project to recycle an unworn but emotionally important necklace into something wearable. One necklace made it into two and I still have some stones for a matching bracelet.

 

 

 

Read Full Post »

handspunnet2

I fyra hela dagar har jag haft förmånen att gå kurs för Stina Wåhlmark och Charlotte Hellsten Husman på Slöjd Stockholm. ”Spinn en tråd av ull” var rubriken, men vi har förstås också kardat och tvinnat och lärt oss en hel massa bra saker om ull. Vi har dessutom fått känna och klämma på massor av olika sorters svensk ull.

Jag har spunnit på slända (det gick så där…) och provat spinnrockar från Louët, Kromski och Ashford (det gick något bättre men långt ifrån bra…).

Ovan kursens sista garn, en blandning av Gestrikeull, färgad pälsull och de sista slattarna av allt annat jag jobbade med under kursen. Det är tvinnat tvåtrådigt. Tjockleken varierar som synes vilt, likaså hur pass välspunnet det är.

handspunnet1

Knappt 200 gram ull lyckades jag sätta sprätt på under fyra dagar (pälsull, Leicester, Åsenull och Helsinge). Det blålila garnet har jag inte spunnit själv, det var ett entrådigt garn från gömmorna här hemma, som jag tog med mig för att öva navahotvinning på. Det är ett fiffigt sätt att göra tretrådigt garn från en spole. Piggsvinet längst bak är ett tämligen misslyckat försök att navahotvinna ett av mina egna garn.

åsenull

Egentligen behöver jag inte ett gram råull till, men den underbart färgmelerade Åsenullen var omöjlig att motstå. Mysig att spinna är den också.

Jag tycker det var väldigt roligt att spinna, men jag behöver öva på åtskilliga löpmeter till innan jag får till ett garn av någon som helst sorts kvalitet.

I verkstan står två renoverade, gamla spinnrockar, som jag fick av goda vänner häromåret. Nu har jag äntligen så mycket kunskap att jag kan testa dem och se hur de funkar. Detta faktum hindrar förstås inte att jag sitter och läser mig vindögd på sländ- och spinnrocksannonser på nätet i stället för att göra nåt annat nyttigt…

Wool paradise: For four days I have been in wool paradise learning more about wool and trying to spin, both with a spindle and a spinning wheel. So much fun but a hard craft to master.

 

 

Read Full Post »

Kollektiv kraft består av många, små bitar. Sådana handarbetsprojekt är alltid lockande, tycker jag.

wip_fractalw

2011 deltog jag för första gången i ett stort, internationellt broderiprojekt. Vi broderade A Concise Lexicon Of/For the Digital Commons. Du kan läsa mer om projektet här  och jag bloggade om projektet här.

Årets därpå deltog jag i projektet To Russia With Love, som bloggen Kurbits rapporterade om här. Min lilla bit bloggade jag om här.

pi

Sedan dröjde det till 2015, då jag deltog i ett stort Pi-projekt. Vi gjorde textila bilder av siffror, som sedan kombinerades till ett gigantiskt Pi-flaggspel på den internationella Pi-dagen.

Förra året blev det korsstygn i Stitch For Syria. som jag bland annat rapporterade om på bloggen här. Mr X Stitchs rapport från överlämnandet gör mig alltid både stolt och ödmjuk (läs mer här).

Och nu är jag i gång igen, om än bara på tankestadiet än så länge.

UDHR artikel 5

Initiativet kommer från Australien, där två textilare skickade ut ett upprop för ett tag sedan att brodera FN:s deklaration för de mänskliga rättigheterna. De tänkte sig 40 medverkande, men fick ihop 120 personer, så nu blir det hela tre quiltar.

Jag har som synes fått artikel 5 på min lott. Det är en utmaning att kombinera ordet ”tortyr” med broderi, det får inte bli för ”läckert” eller distanserat, känner jag. Resan mot den färdiga skissen har bara börjat.

Någonstans i bakhuvudet finns också en bild av unga afghanska män, som avvisas från Sverige i hand- och fotfängsel, som pockar på att vara med…

Om du vill läsa mer om quiltprojektet, så sök på hashtaggen #UDHRquiltproject.

Min ambition är också att få lite tid över så att jag kan bidra till Gerillaslöjdsfestivalens övertagande av bron Parkspången i Borås under gatukonstfestivalen No Limits i september. Läs mer här!

Collective efforts: Over the years, I have taken the opportunity several times to be a part of collective craftivist projects. At the moment I am sketching for embroidering article 5 in the United Nations’ Declaration of Human Rights. 40 patches will make up a quilt, and three of them are being made by 120 participants from all over the world.

Read Full Post »

Livet fortsätter att hetsa på i ett oroväckande tempo. Det är bara att åka med och försöka hinna komma ihåg att andas. Prioritera är också bra men svårt för mig att få till när stressnivån är hög.

Det gäller också att njuta av sommarens första rosor och glädjas åt en smula regn. De ljusa juninätterna är fullkomligt förtrollande. Även om jag är toktrött när jag går hem från bussen efter en lång dag, så vill jag inte gå in utan stanna kvar och insupa allt det ljuvliga.

Häromkvällen upptäckte jag att brobygget, som har stökat till vårt liv de senaste 18 månaderna, går mot sin avslutning. Bron är öppnad för trafik och vips, så försvann alla byggfuttarna.

När sommartidtabellen kommer, får vi dessutom tillbaka vår efterlängtade, ordinarie busstrafik.

Fullmånen sken och gjorde det hela extra vackert, men mobilkameran är inte så bra på att fånga sånt.

nya_bron

Mitt senaste handarbetsprojekt har varit att laga en trikåkjol, där en stickningssöm gått upp och efterlämnat fula hål.

band_på_trikåkjolen

Jag sydde ett fint band (från Panduro) över alltihop. Det blev riktigt bra.

På språng mellan två aktiviteter ilade jag in på Illums inne vid Kungsträdgården, och där fanns min nya handväska. Även om jag fortfarande saknar den som blev stulen i mars, så måste jag gå vidare och ha en ny. Envist hade jag bestämt mig för att den också skulle vara blågrå, vilket inte har varit så lätt att hitta i dessa lax- och puderrosa tider.

nyaväskan

Men där fanns den alltså. En Markberg i stället för Adax (båda danska märken). Lite mörkare, lite enklare och aningen mindre.

Med tiden kommer den kanske att få lite bling på sig för att bli mer personlig.

Around home: Hurrying through this beautiful season, discovering the new bridge being completed, mending things and finally found a new handbag in the right colour.

 

Read Full Post »

Older Posts »