Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Handens verk/Work of the Hand’ Category

Hur mycket jag än lär mig så finns det alltid något nytt som väntar bakom hörnet. I våras jobbade jag i Hornborgastugan och Finngården på Skansen, två av miljöerna med prova-på-aktiviteter för gästerna. I Finngården visade vi ylleåtervinning och i Hornborgastugan, där det en gång bodde en skomakare, slyngade vi skosnören.

Att slynga är en av många tekniker för att göra snoddar, en dåtida vardagskunskap. Om du har påtat på en påtdocka eller Stick-Lisa så är det samma teknik. Enda skillnaden är att verktyget man använder för att slynga, slynggaffeln, bara har två uddar.

slyngning

Vi slyngade i ull- och lingarn. I början var, som vanligt, det väldigt knepigt att få in den rätta knycken. Framför allt den stumma lintråden var besvärlig. Men övning ger ju färdighet och så småningom hade händerna blivit bekanta med redskap och tråd och hittat sin rytm.

Naturligtvis ”villhövde” jag en egen slynggaffel. Den i trä hittade jag hos Majas Manufaktur (här finns webbutiken). Den är väldigt rejäl, det funkade fint när jag slyngade den stora yllesnodden till vänster (som kanske ska bli ett halsband) men sämre när jag började slynga i lingarn.

På Skansens höstmarknad för några veckor sedan ramlade jag över en liten, nätt och oemotståndlig slynggaffel i ben. Den är härlig att hålla i och en fröjd att jobba med. En lång linsnodd är på gång, om den blir bra ska min Fröjelkula (en sån här) få hänga på den. Jag har försökt med massor av olika metallkedjor, men ingen är riktigt bra.

Vill du prova att slynga så finns det en bra beskrivning här.

Another textile technique: This summer I have learnt to use a lucet. It’s very meditative. I am particularly fond of my bone one (to the right on the picture).

Annonser

Read Full Post »

September månad började barbent och slutade i yllestrumpbyxor. Burr, så kallt det blev! Fördelen med regnet var att all växtlighet fick en andra chans och det blev grönare än under ökenveckorna i somras.

Gamla utrotade ettåringar i det som varit våra framsidesrabatter njuter av möjlighetsutrymmet:

istfrabatt

Gurkört och vallmo. Underbar färgkombo. Till och med Maken tycker de är okej nu när det inte finns något annat att vila ögonen på.

Sämre gick det för Mamsens hibiskus, som frodades på uteplatsen tills ett rådjur hittade den. Det blev i stort bara kala pinnar kvar… Nu har den fått flytta inomhus och jag tror den kommer att hämta sig.

I september fick jag till mitt längsta blogguppehåll hittills, vilket väl i sig är ganska talande. Det har varit mycket jobb och fokus på jobb plus Hemslöjdsföreningens terminsstart att hålla ordning på.

Huvudet är fullt av idéer till saker att blogga om, men inga ord har velat komma ut. Så är det ibland. Jag har också gått och funderat på att utveckla bloggen och satsa lite extra på den. Kanske var det lite prestationsångest som kom krypande.

Medan jag funderar vidare på det, så kommer här några detaljbilder från Skansen. Först lite fint, importerat porslin i Bergsmansgården:

bergsmans_detalj

Fin, norsk keramik i Älvrosgården:

älvros_detalj1

Träleksaker och årtal på matbordet i Älvrosgården:

älvros_detalj3

Ett barn som kom in och lekte med träleksakerna namngav dockorna till Peppar och Salt.

En del gäster blir nästan lite upprörda när de hittar gamla årtal i våra hus. De är inte beredda på att husen och möblerna och sakerna är ”på riktigt”. I Älvrosgårdens vardagsstuga har vi flera 1700-talsårtal och i Bergsmansgårdens helgdagsstuga står det 1673 på väggen.

Det är en bra pedagogisk påminnelse att möta människor där de är och att inte ha en övertro på deras förförståelse. Det är ack så lätt att bli hemmablind och medvetet eller omedvetet sätta sig på människor som inte lever upp till ens eget ”kvalitetskrav”.

För åtta år sedan virkade jag mina första Ribben-muddar (Maria Gullbergs beskrivning, finns i nästan alla hennes böcker). De finns ombloggade här.

Lite senare blev det ett par i sockgarn för att matcha min Tony Irving-sjal. De finns ombloggade här.

Och nu har jag satt i gång med ett tredje par. Om jag ska tro bloggen så är det minst ett år sedan mitt senaste virkprojekt. Händerna har inte varit sugna, helt enkelt. Den här gången blir det ett par gråblå (min nya basfärg) i alpacka/silke och ull/silke. Bild kommer.

När det gäller kumihimon så tog jag mig vatten över huvudet genom att försöka göra en snodd av sysilke. Det blev alldeles för småttigt för mig med bara en tråd av varje. Jag har läst på lite och det får gärna vara flera trådar i varje hack, så det ska jag prova nästa gång.

Månadens guldkant var framför allt en kort tur till Visby för att köra över lite grejor till äldste Knallhatten, som nu gör andra året på sitt universitetsprogram där.

visbysept6

När vi var färdiga med det praktiska och lite förtidsfödelsedagsfirande på fina Eden Tapas vid Stora torget fick jag gott om tid för mig själv. Jag promenerade längst havet, klättrade upp i Snäckgärdsporttornen (bilden), strosade runt i stan, åt gott och handlade lite i mina favoritaffärer. Det var sensommar, soligt och varmt och alldeles ljuvligt.

visbysept5

Blomsterprakt i botaniska trädgården.

visbysept1

Allting blommade – rosor, stockrosor, lejongap, till och med blåeld. Jag hittade ett päronträd i en av ruinerna med jättegoda, nyfallna päron.

Visby var mer än vanligt en sagostad. Underbar påfyllning. Dessutom var det stärkande för självkänslan att jag tog bilen över själv och lyckades ta mig både på och av färjan två gånger.

En annan guldkant var mötet mellan Anna Ternheim, Hans Ek och Radiosymfonikerna en kväll på Berwaldhallen. Hennes musik är inte lika dramatisk som Ane Bruns, men det blev bra ändå och det är alltid underbart att komma till Berwaldhallen.

Gruppen i frigörande dans, som jag har tillhört till och från i ganska många år nu, har bytt dag och dessutom fungerade det inte med mina arbetstider i september. Himla trist. Men behovet att röra på mig finns ju fortfarande, så i höst blir det en timme Gaga People i veckan på Balettakademin. Jag är otroligt glad att det numera finns en regelbunden möjlighet till det i Stockholm!

Första gången jag hördes talas om Gaga var 2016 (ombloggat här) och i våras lyckades Annelie och jag ta oss i väg på ett prova-på-tillfälle. Det är mer styrt än 5 rytmer men lika kravlöst.

Här berättar Ohad Naharin mer om Gaga:

Evaluation (2018:09): Lots of work and lots of voluntary handicraft association work produced the longest blog break I have had so far. Golden lines have been some crafting, some culture and a two day break in Visby.

 

 

 

 

Read Full Post »

habanero

I början av augusti härjade samma glödheta och obarmhärtiga sol som i juli. På vår balkong växte chilipeppar och habaneros explosionsartat.

Vi hann med lite semester, bland annat en tur till Artipelag och utställningen Bloomsbury Spirit.

bloomsbury2

bloomsbury1

Allt var fint och välordnat, men vi tyckte nog att den stora utställningsytan gav ett intryck av att man hade kokat soppa på en spik.

lytton_strachey

Men det var fantastiskt att få se Dora Carringtons kärleksfulla porträtt av Lytton Strachey i verkligheten!

Jag kan varmt rekommendera Ingela Linds första bok om Bloomsburygruppen: Leka med modernismen. Hennes nya bok Ta sig frihet är en utvidgad och omarbetad upplaga, som jag inte hunnit läsa än.

Maken hittade den tunna volymen The Bloomsbury Group av Frances Spalding på loppis. Det är en underbar liten sak med koncisa porträtt av alla inblandade tillsammans med en mängd av alla fotografier och porträtt de tog och målade av varandra. Hon har ett gott öga för detaljer, jag älskar till exempel att hon berättar att Leonard Woolf alltid besvarade brev samma dag.

Bloomsburymänniskorna är ett stimulerande gäng att umgås med, men jag tycker inte alltid att det som kommer ut i design och konst är så lysande. De är mer livskonstnärer.

Det stora undantaget är Virginia Woolf, som jag någon dag hoppas orka läsa i original.

plensa_artipelag

En av de bästa sakerna med Artipelag är den vackra miljön runtomkring. Vi badade i viken nedanför Jaume Plensas staty, det var ljuvligt. Vi hade tänkt åka båt i ena riktiningen, men när vi såg hur mycket folk som klämt in sig så blev det SL-buss i stället. Med glasspaus i Gustavsberg vid bussbytet. Inte så romantiskt men mycket mer praktiskt.

möllys

Ölen Milk it från bryggeriet Möllys i Eskilstuna utnämner jag till sommarens godaste öl. Jag drack den första gången på Bishops Arms i Linköping och blev jätteglad när den blev tillgänglig i Systembolagets beställningssortiment. Bilden tagen vid en av sommarens få grillkvällar.

origamihjärta

Jag gjorde en liten slöjdhandledarinsats i Hässelby i början av augusti. Då gjorde vi bland annat fina origamihjärtan.

Halvvägs in i augusti blev det dags att gå till jobbet för att arbeta sommarsäsongens sista period. Jag jobbar i Älvrosgården och Bergsmansgården, två hela nya miljöer för mig.

laxbrotak

Här en detalj från det vackra taket i Bergsmansgårdens helgdagsstuga. Att befinna sig i nya tider, på nya platser och tala om nya näringar (boskapsskötsel och bergsnäring) har tagit enormt mycket kraft och energi. Behovet av inläsning och kunskapspåfyllning har känts enormt.

Så när det äntligen blev svalt nog för att orka meditationsdansa igen så orkade jag inte. Meditationsbroderiet har också stått orört.

Det känns som ett maratonlopp mot sista arbetsdagen den sista september. Det är inte mycket annat som ryms just nu, framför allt inte med schemalagd arbetstid på helgerna. Det är tråkigt att bloggen blir lidande, jag har flera idéer till inlägg men får helt enkelt inte till det.

Jag försöker komma ihåg att andas. Mellan varven i alla fall.

Hjärta, sluta slå! Nej, jag tar tillbaka. Slå du bara. Slå! Håll bara upp mellan slagen.
(Göran Palm)

Evaluation (2018:08): The last pieces of the holidays and then dedication to work with new challenges and the need to stack up on new knowledge. 

Read Full Post »

kumihimo5

Åh, vad jag har roligt med min senaste fluga! Och åh, så många roliga mönstervariationer det går att hitta på Pinterest! Ovan ett blivande halsband, tror jag. Vi får se hur långt det blir.

Det gamla halsbandsprojektet, som blev ett nyckelbandsprojekt, är klart.

nyckelband1

Här är det gamla nyckelbandet, egenhändigt virkat. Egentligen är det inte så mycket fel på det förutom att fästet i karbinkroken börjar fransa upp sig, men ibland längtar jag helt enkelt efter lite omväxling. Jag tror nyckelbandet har åtminstone tio år på nacken (bra kvalitet på det bomullsgarnet!).

nyckelband2

Så fick det bli!

More kumihimo: Perfect summer occupation with small, bitesized projects. Here my new key band, replacing the old crocheted one.

Read Full Post »

lasses_blommor

Förra året blev juli en konstig mix av semester och Lilla Mamsens bortgång. I år blev det lite samma sak. Svärfar Lars-Rune somnade in den 3 juli och begravdes den 27 juli. Även om vi var beredda, så känns det oerhört märkligt att han inte finns längre och kan berätta alla sina historier om den bygd han älskade.

Dessemellan hann Maken och jag med vår sydsvenska roadtrip, som jag rapporterar om i egna inlägg (de semesterstäder som är kvar att berätta om är Jönköping, Ljungby och Halmstad). Det blev också tid hemmavid, där vi mestadels bara flämtade i den apokalyptiska värmen men också hann med några utflykter.

wrangel2

Bland annat for vi en dag till Skokloster, fikade gott och besökte både kyrkan och det pampiga slottet. Här ovan vilar Herman Wrangel i sitt gravkapell. Rustningens hjälm och handskar har han lagt ifrån sig. Det ser skönt ut.

wrangel1

Men han behåller stövlarna på!

pistolhölsterkappa

Det här fräcka lejonet är broderat på en pistolhölsterkappa, som finns i slottets skattkammare. Vill man gå runt på egen hand, så är det fri entré, men med en visning för en billig peng så får man se både Carl Gustaf Wrangels vapensamling och den imponerande stora salen, som aldrig blev färdigbyggd.

kumihimomodern

Kumihimo och bilåkande passar utmärkt ihop. På den nya rundeln ovan har jag övat mig på snoddar med 16 trådar med många spännande mönstermöjligheter.

kumihimo_lång

Den långa snodden kommer nog inte att bli ett halsband utan ett nytt nyckelband till min nyckelknippa. Tror jag just nu. Vi får se helt enkelt!

Här hemma har allt osorterat från Lilla Mamsens hushåll fått sällskap av svärfars bildarkiv. Så nu är det stökigare än någonsin hemma. Och inte har jag orkat göra många knop i den tropiska värmen mer än att rådda runt lite med alla lådor i Kaosrummet och göra en förteckning över dem. Jag försöker glädja mig åt varje litet steg, men det är inte lätt när så många återstår… Och jag börjar ana att flera av lådorna behöver en genomgång och rensning framöver…

Evaluation (2018:07): My dear father-in-law passed away at the start of the month and the loss put its mark on holiday days away and home. 

 

Read Full Post »

Det dök upp en video i mitt Facebookflöde lagom att jag hade börjat som slöjdhandledare på Konstverandan på Tensta konsthall. Den visade ett enkelt sätt att göra en japansk snodd och sparkade i gång mitt intresse. Tekniken heter kumihimo, och jag har tidigare hållit mig undan, för jag har tyckt att den verkar så himla krånglig.

Det där var ju inte krångligt alls. Framför allt gillade jag att jag inte behövde en massa specialgrejor. Jag klippte ut min rundel ur locket till en pizzakartong  och bomullsgarner har jag en hel korg med. Vips så var jag i gång!

kumihimo1

 

Pizzalocket räckte till flera rundlar, så jag kunde ta med både till Konstverandan och till sommarlovsslöjden på Hässelby torg. Tekniken blev mycket uppskattad av alla åldrar, och det är fantastiskt att se hur olika snoddarna blir, när man väljer att göra dem av sju olika färger, och hur alla färgkombinationer blir helt spektakulära!

Ovan till vänster mitt blå-gula fotbollsarmband! Bägge armbanden på bilden består av fyra färger.

kumihimo2

På loppis i Halmstad hittade jag ett gäng tjocka bomullsbroderigarner, som passade fint för ett nytt projekt. Om jag har tillräckligt med tålamod ska det bli ett halsband.

När jag hade åkt på semester rapporterade min slöjdhandledarkollega Jenny från Konstverandan: ”Vi har nu lämnat japanska snoddar med 7 trådar till 12 trådar! Så du får googla på det! De blir randiga!”

Snäll som hon var bifogade hon också en länk, som du hittar här.

Naturligtvis var jag tvungen att prova! Garnerna jag valde var inte idealiska i kvaliteten, så det blev lite knutigt på sina ställen, men jag är helt nöjd med detta första försök.

kumihimo3

Snodden ovan krävde en rundel med 16 hack och jag började på allvar förstå potentialen och de oändliga möjligheterna. Så idag, när jag var på stan och gjorde ärenden, blev det ett litet kit från Slöjd-Detaljer:

kumihimo4

Nu järnplåtar ska det kumihimas!

A cord(ial) summer: I have cracked the kumihimo code and now I am addicted! 

 

Read Full Post »

wip_byxkjol

Det var på håret att jag började gråta när jag upptäckte att jag sytt en söm ut-och-in på mitt senaste syprojekt. Det där på bilden ovan är grenen på en byxkjol i trikå, som jag tänkte mig ha att dansa i. Men då ska alla sömmar vara på insidan…

Jag har verkligen ingen intuitiv förståelse för sömnadens principer. Det enda som funkar är att jag tänker innan, kollar och dubbelkollar. Jag har haft alla möjligheter i världen att se mitt misstag men missat det.

Att sprätta en hel innerbenssöm i overlocksöm i tunn trikå var inte att tänka på. Det var alldeles tillräckligt tålamodsprövande att sprätta en liten bit av grensömmen. Sedan klippte jag helt enkelt bort den felvända sömmen, sydde jag om den rätt och sydde ihop grenen igen.

Som tur var är jag på ett så ovanligt gott humör i dag att inte ens det här missödet i längden kunde förstöra dagen.

Nu har jag en fåll kvar att sy och gott hopp om att byxkjolen ska få följa med på danslördag i Uppsala.

Mishap: Almost at the finishing line with a sewing project only to discover I had turned one of the seams the wrong way… That is so disheartening. I just lack the intuitive understanding of how sewing works.

Read Full Post »

Older Posts »