Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Udda/Odd stuff’ Category

ögleflät1

Maken påpekade häromdagen att eventuella gäster här hemma riskerar att fastna som i spindelväv. Det beror inte på att vi har slutat städa utan på att jag har börjat öglefläta, så det är lite extra mycket garn framme och mystiska konstruktioner på vardagsrumsstolarna.

Det här är verkligen snoddarnas år, började med slyngning i våras och fortsatte med kumihimo i somras. Mitt nyvaknade medeltidsintresse förde mig under hösten in i ögleflätningens värld (här finns delarna till min allmosepåse).

Än en gång blir jag alldeles tårögd över hur mycket kunskap som generösa människor delar med sig av via webben. Ingrid Crickmore från amerikanska Västkusten har en webbplats som heter Loop Braiding, sprängfylld med tutorials och tips och tricks för både nybörjare, både i text och på video (här är länken).

ögleflät3

En vag ambition har varit att få till ett par strumpeband, så jag har utforskat platta band och försökt få någon ordning på de långa tåtar som krävs när det ska bli långa band. Mina försök hittills ser ganska okej ut på bilden ovan, men i verkligheten är det kanske 10-20 cm per band av de längre som duger någonting till.

ögleflät6

Men roligt är det! Att öglefläta är underbart meditativt (om det inte blir trassel) och dessutom en utmärkt fingergymnastik med i stort alla fingrar inblandade.

Mina första färdiga band blev kanske inte så välflätade, men de fyllde ett behov. Skosnörena till mina lila kängor hade gått sönder (höger sko) och jag var inte nöjd med det nya snöre jag hade lyckats hitta (vänster sko).

fel_skosnöre

Så det fick bli ögleflätade skosnören i stället med tre öglor bomullsgarn i olika nyanser (lite läderfett på kängorna skulle nog inte skada ser jag).

ögleflät5

Mitt senaste projekt är det på bilden högst upp. Det ska bli en liten dekor på min ena kappärm. Jag har flätat in tunt reflexgarn i snodden.

ögleflät2

Ovanför dekorslejfen eller nedanför? Och ska slutflätorna dingla eller sys fast? Beslut beslut…

The year of the cords: In spring it was cords made with the lucet, in summer it was kumihimo, in autumn it has been loopbraiding. I am hooked!

Annonser

Read Full Post »

 

höstkväll

Håll med om att det är något särskilt med höstlöv och gatlyktor! Varje år så här dags tar jag ett gäng bilder när jag är på väg hem. Jag släpper motsträvigt taget om sommaren, den blev ju riktigt uthärdlig mot slutet. Men så är det med årstiderna, det är bara att släppa taget och följa med.

Det var inte utan lättnad jag avslutade årets sommarjobb på Skansen den sista september och fick mitt liv tillbaka. Så mycket tid att ligga på soffan och pilla mig i naveln blev det förstås inte, redan måndag den 1 oktober var jag på språng ut i något nytt och okänt.

ljusetskapell

Min före detta arbetskamrat Ellie hade bjudit mig till Ljusets kyrka i Botkyrka för att berätta om mitt textila skapande på en eftermiddagsträff. En lite läskig utmaning, som dock avlöpte väl. Det var också väldigt roligt att komma till Ljusets kyrka, som är byggd så sent som 2014. Ovan den textilt inspirerade altartavlan i vatten/sandskuren rostfri stålplåt av Per B Sundberg.

vinterviken

Min vän Marita och jag gjorde en härlig höstutflykt till Vinterviken och Petra Holmbergs vackra utställning av naturligt och lokalt färgade tyger.

Jag kom i väg till Stockholm Beer and Whisky Festival i Nacka för första gången tillsammans med Maken.

ölgäris

Vi var där en lördag, det var fruktansvärt trångt och bökigt. Nästa gång åker vi ut en vardagseftermiddag.

fröjel

Jag fick ihop en slyngad lingarnssnodd till min fröjelkula (se även här) och har satt i gång både virk- och broderiprojekt. Det är väl ett gott tecken?

Dessutom har jag dansat Gaga People nästan varje torsdagskväll och haft en mer än härlig 5Rytmer-helg i Oslo. Hemmadansandet går dock fortfarande lite trögt.

Mycket tid vid skrivbordet här hemma har det också blivit. Jag har förberett ett nummer av Hemslöjdsföreningens medlemstidning Handaslöjd, börjat arbeta med höstnumret av WendelAvisan och jobbat med informationsmaterial för Föreningen för Frustunaby (mer om Frustunaby finns här).

Dessemellan har jag yrslat omkring på nätet, läst om medeltidskläder, drömt om medeltidskläder och beställt hem en och annan bok i ämnet. På Syfestivalen blev det inköp av fyra meter oblekt linne, framför allt tänkt till en särk.

Kanske blir november syprojektens månad? Hoppet lever.

Evaluation (2018:10): Back to my own time and own rhythm after my weeks of work at Skansen. Slowly finding my way back to neglected things and habits.

 

 

Read Full Post »

Hur mycket jag än lär mig så finns det alltid något nytt som väntar bakom hörnet. I våras jobbade jag i Hornborgastugan och Finngården på Skansen, två av miljöerna med prova-på-aktiviteter för gästerna. I Finngården visade vi ylleåtervinning och i Hornborgastugan, där det en gång bodde en skomakare, slyngade vi skosnören.

Att slynga är en av många tekniker för att göra snoddar, en dåtida vardagskunskap. Om du har påtat på en påtdocka eller Stick-Lisa så är det samma teknik. Enda skillnaden är att verktyget man använder för att slynga, slynggaffeln, bara har två uddar.

slyngning

Vi slyngade i ull- och lingarn. I början var, som vanligt, det väldigt knepigt att få in den rätta knycken. Framför allt den stumma lintråden var besvärlig. Men övning ger ju färdighet och så småningom hade händerna blivit bekanta med redskap och tråd och hittat sin rytm.

Naturligtvis ”villhövde” jag en egen slynggaffel. Den i trä hittade jag hos Majas Manufaktur (här finns webbutiken). Den är väldigt rejäl, det funkade fint när jag slyngade den stora yllesnodden till vänster (som kanske ska bli ett halsband) men sämre när jag började slynga i lingarn.

På Skansens höstmarknad för några veckor sedan ramlade jag över en liten, nätt och oemotståndlig slynggaffel i ben. Den är härlig att hålla i och en fröjd att jobba med. En lång linsnodd är på gång, om den blir bra ska min Fröjelkula (en sån här) få hänga på den. Jag har försökt med massor av olika metallkedjor, men ingen är riktigt bra.

Vill du prova att slynga så finns det en bra beskrivning här.

Another textile technique: This summer I have learnt to use a lucet. It’s very meditative. I am particularly fond of my bone one (to the right on the picture).

Read Full Post »

kumihimo5

Åh, vad jag har roligt med min senaste fluga! Och åh, så många roliga mönstervariationer det går att hitta på Pinterest! Ovan ett blivande halsband, tror jag. Vi får se hur långt det blir.

Det gamla halsbandsprojektet, som blev ett nyckelbandsprojekt, är klart.

nyckelband1

Här är det gamla nyckelbandet, egenhändigt virkat. Egentligen är det inte så mycket fel på det förutom att fästet i karbinkroken börjar fransa upp sig, men ibland längtar jag helt enkelt efter lite omväxling. Jag tror nyckelbandet har åtminstone tio år på nacken (bra kvalitet på det bomullsgarnet!).

nyckelband2

Så fick det bli!

More kumihimo: Perfect summer occupation with small, bitesized projects. Here my new key band, replacing the old crocheted one.

Read Full Post »

lasses_blommor

Förra året blev juli en konstig mix av semester och Lilla Mamsens bortgång. I år blev det lite samma sak. Svärfar Lars-Rune somnade in den 3 juli och begravdes den 27 juli. Även om vi var beredda, så känns det oerhört märkligt att han inte finns längre och kan berätta alla sina historier om den bygd han älskade.

Dessemellan hann Maken och jag med vår sydsvenska roadtrip, som jag rapporterar om i egna inlägg (de semesterstäder som är kvar att berätta om är Jönköping, Ljungby och Halmstad). Det blev också tid hemmavid, där vi mestadels bara flämtade i den apokalyptiska värmen men också hann med några utflykter.

wrangel2

Bland annat for vi en dag till Skokloster, fikade gott och besökte både kyrkan och det pampiga slottet. Här ovan vilar Herman Wrangel i sitt gravkapell. Rustningens hjälm och handskar har han lagt ifrån sig. Det ser skönt ut.

wrangel1

Men han behåller stövlarna på!

pistolhölsterkappa

Det här fräcka lejonet är broderat på en pistolhölsterkappa, som finns i slottets skattkammare. Vill man gå runt på egen hand, så är det fri entré, men med en visning för en billig peng så får man se både Carl Gustaf Wrangels vapensamling och den imponerande stora salen, som aldrig blev färdigbyggd.

kumihimomodern

Kumihimo och bilåkande passar utmärkt ihop. På den nya rundeln ovan har jag övat mig på snoddar med 16 trådar med många spännande mönstermöjligheter.

kumihimo_lång

Den långa snodden kommer nog inte att bli ett halsband utan ett nytt nyckelband till min nyckelknippa. Tror jag just nu. Vi får se helt enkelt!

Här hemma har allt osorterat från Lilla Mamsens hushåll fått sällskap av svärfars bildarkiv. Så nu är det stökigare än någonsin hemma. Och inte har jag orkat göra många knop i den tropiska värmen mer än att rådda runt lite med alla lådor i Kaosrummet och göra en förteckning över dem. Jag försöker glädja mig åt varje litet steg, men det är inte lätt när så många återstår… Och jag börjar ana att flera av lådorna behöver en genomgång och rensning framöver…

Evaluation (2018:07): My dear father-in-law passed away at the start of the month and the loss put its mark on holiday days away and home. 

 

Read Full Post »

Det dök upp en video i mitt Facebookflöde lagom att jag hade börjat som slöjdhandledare på Konstverandan på Tensta konsthall. Den visade ett enkelt sätt att göra en japansk snodd och sparkade i gång mitt intresse. Tekniken heter kumihimo, och jag har tidigare hållit mig undan, för jag har tyckt att den verkar så himla krånglig.

Det där var ju inte krångligt alls. Framför allt gillade jag att jag inte behövde en massa specialgrejor. Jag klippte ut min rundel ur locket till en pizzakartong  och bomullsgarner har jag en hel korg med. Vips så var jag i gång!

kumihimo1

 

Pizzalocket räckte till flera rundlar, så jag kunde ta med både till Konstverandan och till sommarlovsslöjden på Hässelby torg. Tekniken blev mycket uppskattad av alla åldrar, och det är fantastiskt att se hur olika snoddarna blir, när man väljer att göra dem av sju olika färger, och hur alla färgkombinationer blir helt spektakulära!

Ovan till vänster mitt blå-gula fotbollsarmband! Bägge armbanden på bilden består av fyra färger.

kumihimo2

På loppis i Halmstad hittade jag ett gäng tjocka bomullsbroderigarner, som passade fint för ett nytt projekt. Om jag har tillräckligt med tålamod ska det bli ett halsband.

När jag hade åkt på semester rapporterade min slöjdhandledarkollega Jenny från Konstverandan: ”Vi har nu lämnat japanska snoddar med 7 trådar till 12 trådar! Så du får googla på det! De blir randiga!”

Snäll som hon var bifogade hon också en länk, som du hittar här.

Naturligtvis var jag tvungen att prova! Garnerna jag valde var inte idealiska i kvaliteten, så det blev lite knutigt på sina ställen, men jag är helt nöjd med detta första försök.

kumihimo3

Snodden ovan krävde en rundel med 16 hack och jag började på allvar förstå potentialen och de oändliga möjligheterna. Så idag, när jag var på stan och gjorde ärenden, blev det ett litet kit från Slöjd-Detaljer:

kumihimo4

Nu järnplåtar ska det kumihimas!

A cord(ial) summer: I have cracked the kumihimo code and now I am addicted! 

 

Read Full Post »

Bild traskrans o korgar

Docendo discimus var ett av alla citat och sentenser som jag fick lära mig, när jag läste latin på gymnasiet. Det betyder ”genom att lära ut lär vi oss”. Att jag kommer ihåg det hänger förmodligen ihop med att jag redan då höll det för sant. Bland annat pushade jag en klasskompis, som hade svårt för den tyska grammatiken, genom hela gymnasiet och lärde mig massor på kuppen. Och som 16-åring började jag som ledarassistent i scoutkåren och förmedlade scouting till ett gäng ystra 8-10-åringar.

Ett annat av gymnasietidens inspirerande möten var med Esaias Tegnérs poesi:

Vad du ej klart kan säga, vet du ej:
med tanken ordet föds på mannens läppar:
det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.
(ur Epilog vid magisterpromotionen 1820)

Det där stämmer i allra högsta grad när man ska lära ut!

De senaste veckorna har jag haft förmånen att få visa, inspirera och lära ut i flera olika sammanhang och blivit påmind om vikten av att se till att ens pedagogiska redskap är i så god form som möjligt. Klar, tydlig och genomtänkt vill jag vara, vara medveten om fällor och blindskär och kunna hjälpa när kursdeltagarna går på grund utan att ta över.

askar

På kvinnocaféet på Tensta konsthall har vi bland annat jobbat med papper. Här blev det kassar, påsar och origamiaskar.

tensta_krona2

En gång gjorde vi en gemensamhetskrona med träpärlor, sugrör, apelsinskal, godispapper, kapsylblommor och lite annat smått och gott. Längst ner blev det en fin blandning av tomtar, änglar och dansande dervischer.

Kronan är extra fin mot bakgrund av Helga Henschens affisch Till fantasin.

tovatfodral

Två torsdagskvällar var jag bjuden till ett gäng utmanarscouter i Södertälje för att tova med dem. Jag var tvungen att gå till min verkstad för att repetera det där med ihåliga former. Det blev två mobilfodral (ett här ovan) innan jag fick alla moment i ordning.

sittunderlag

När jag ändå var i farten i verkstan så gjorde jag ett sittunderlag till mig.

IMG_8137

Ingen utmanarscoutträff utan fika! Här är jag tillsammans han som hade bjudit in mig, min gamla, goda scoutkompis Hasse. Vi träffades första gången på scoutläger i Tiveden 1974.

Här är vi på scoutläger utanför Södertälje sommaren 1978:

IMG_8218

Hur stor kan en akryltröja bli? Jo, hur jättestor som helst.

Då var vi ungefär lika gamla som hans utmanarscouter är i dag. Det var då scoutlivet började på allvar. Som en av mina bästa vänner Monica skrev i ett brev till mig några år senare:

Man har att göra hela ålderdomen bara genom att TÄNKA på allt man gjort i sina da’r.

En gång scout, alltid scout. Och scoutings sätt att lära ut präglar mig fortfarande: Jobba praktiskt och lära genom att göra.

Teaching: This have been a month of showing, teaching and inspiring. I have worked with origami and wetfelting among other things. Meeting young scouts I was reminded of my own years having a tremendous amount of fun and learning a lot of new things. Learning by doing is a powerful learning philosophy.

 

 

 

 

 

Read Full Post »

Older Posts »