Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Udda/Odd stuff’ Category

Hur mycket jag än lär mig så finns det alltid något nytt som väntar bakom hörnet. I våras jobbade jag i Hornborgastugan och Finngården på Skansen, två av miljöerna med prova-på-aktiviteter för gästerna. I Finngården visade vi ylleåtervinning och i Hornborgastugan, där det en gång bodde en skomakare, slyngade vi skosnören.

Att slynga är en av många tekniker för att göra snoddar, en dåtida vardagskunskap. Om du har påtat på en påtdocka eller Stick-Lisa så är det samma teknik. Enda skillnaden är att verktyget man använder för att slynga, slynggaffeln, bara har två uddar.

slyngning

Vi slyngade i ull- och lingarn. I början var, som vanligt, det väldigt knepigt att få in den rätta knycken. Framför allt den stumma lintråden var besvärlig. Men övning ger ju färdighet och så småningom hade händerna blivit bekanta med redskap och tråd och hittat sin rytm.

Naturligtvis ”villhövde” jag en egen slynggaffel. Den i trä hittade jag hos Majas Manufaktur (här finns webbutiken). Den är väldigt rejäl, det funkade fint när jag slyngade den stora yllesnodden till vänster (som kanske ska bli ett halsband) men sämre när jag började slynga i lingarn.

På Skansens höstmarknad för några veckor sedan ramlade jag över en liten, nätt och oemotståndlig slynggaffel i ben. Den är härlig att hålla i och en fröjd att jobba med. En lång linsnodd är på gång, om den blir bra ska min Fröjelkula (en sån här) få hänga på den. Jag har försökt med massor av olika metallkedjor, men ingen är riktigt bra.

Vill du prova att slynga så finns det en bra beskrivning här.

Another textile technique: This summer I have learnt to use a lucet. It’s very meditative. I am particularly fond of my bone one (to the right on the picture).

Annonser

Read Full Post »

kumihimo5

Åh, vad jag har roligt med min senaste fluga! Och åh, så många roliga mönstervariationer det går att hitta på Pinterest! Ovan ett blivande halsband, tror jag. Vi får se hur långt det blir.

Det gamla halsbandsprojektet, som blev ett nyckelbandsprojekt, är klart.

nyckelband1

Här är det gamla nyckelbandet, egenhändigt virkat. Egentligen är det inte så mycket fel på det förutom att fästet i karbinkroken börjar fransa upp sig, men ibland längtar jag helt enkelt efter lite omväxling. Jag tror nyckelbandet har åtminstone tio år på nacken (bra kvalitet på det bomullsgarnet!).

nyckelband2

Så fick det bli!

More kumihimo: Perfect summer occupation with small, bitesized projects. Here my new key band, replacing the old crocheted one.

Read Full Post »

lasses_blommor

Förra året blev juli en konstig mix av semester och Lilla Mamsens bortgång. I år blev det lite samma sak. Svärfar Lars-Rune somnade in den 3 juli och begravdes den 27 juli. Även om vi var beredda, så känns det oerhört märkligt att han inte finns längre och kan berätta alla sina historier om den bygd han älskade.

Dessemellan hann Maken och jag med vår sydsvenska roadtrip, som jag rapporterar om i egna inlägg (de semesterstäder som är kvar att berätta om är Jönköping, Ljungby och Halmstad). Det blev också tid hemmavid, där vi mestadels bara flämtade i den apokalyptiska värmen men också hann med några utflykter.

wrangel2

Bland annat for vi en dag till Skokloster, fikade gott och besökte både kyrkan och det pampiga slottet. Här ovan vilar Herman Wrangel i sitt gravkapell. Rustningens hjälm och handskar har han lagt ifrån sig. Det ser skönt ut.

wrangel1

Men han behåller stövlarna på!

pistolhölsterkappa

Det här fräcka lejonet är broderat på en pistolhölsterkappa, som finns i slottets skattkammare. Vill man gå runt på egen hand, så är det fri entré, men med en visning för en billig peng så får man se både Carl Gustaf Wrangels vapensamling och den imponerande stora salen, som aldrig blev färdigbyggd.

kumihimomodern

Kumihimo och bilåkande passar utmärkt ihop. På den nya rundeln ovan har jag övat mig på snoddar med 16 trådar med många spännande mönstermöjligheter.

kumihimo_lång

Den långa snodden kommer nog inte att bli ett halsband utan ett nytt nyckelband till min nyckelknippa. Tror jag just nu. Vi får se helt enkelt!

Här hemma har allt osorterat från Lilla Mamsens hushåll fått sällskap av svärfars bildarkiv. Så nu är det stökigare än någonsin hemma. Och inte har jag orkat göra många knop i den tropiska värmen mer än att rådda runt lite med alla lådor i Kaosrummet och göra en förteckning över dem. Jag försöker glädja mig åt varje litet steg, men det är inte lätt när så många återstår… Och jag börjar ana att flera av lådorna behöver en genomgång och rensning framöver…

Evaluation (2018:07): My dear father-in-law passed away at the start of the month and the loss put its mark on holiday days away and home. 

 

Read Full Post »

Det dök upp en video i mitt Facebookflöde lagom att jag hade börjat som slöjdhandledare på Konstverandan på Tensta konsthall. Den visade ett enkelt sätt att göra en japansk snodd och sparkade i gång mitt intresse. Tekniken heter kumihimo, och jag har tidigare hållit mig undan, för jag har tyckt att den verkar så himla krånglig.

Det där var ju inte krångligt alls. Framför allt gillade jag att jag inte behövde en massa specialgrejor. Jag klippte ut min rundel ur locket till en pizzakartong  och bomullsgarner har jag en hel korg med. Vips så var jag i gång!

kumihimo1

 

Pizzalocket räckte till flera rundlar, så jag kunde ta med både till Konstverandan och till sommarlovsslöjden på Hässelby torg. Tekniken blev mycket uppskattad av alla åldrar, och det är fantastiskt att se hur olika snoddarna blir, när man väljer att göra dem av sju olika färger, och hur alla färgkombinationer blir helt spektakulära!

Ovan till vänster mitt blå-gula fotbollsarmband! Bägge armbanden på bilden består av fyra färger.

kumihimo2

På loppis i Halmstad hittade jag ett gäng tjocka bomullsbroderigarner, som passade fint för ett nytt projekt. Om jag har tillräckligt med tålamod ska det bli ett halsband.

När jag hade åkt på semester rapporterade min slöjdhandledarkollega Jenny från Konstverandan: ”Vi har nu lämnat japanska snoddar med 7 trådar till 12 trådar! Så du får googla på det! De blir randiga!”

Snäll som hon var bifogade hon också en länk, som du hittar här.

Naturligtvis var jag tvungen att prova! Garnerna jag valde var inte idealiska i kvaliteten, så det blev lite knutigt på sina ställen, men jag är helt nöjd med detta första försök.

kumihimo3

Snodden ovan krävde en rundel med 16 hack och jag började på allvar förstå potentialen och de oändliga möjligheterna. Så idag, när jag var på stan och gjorde ärenden, blev det ett litet kit från Slöjd-Detaljer:

kumihimo4

Nu järnplåtar ska det kumihimas!

A cord(ial) summer: I have cracked the kumihimo code and now I am addicted! 

 

Read Full Post »

Bild traskrans o korgar

Docendo discimus var ett av alla citat och sentenser som jag fick lära mig, när jag läste latin på gymnasiet. Det betyder ”genom att lära ut lär vi oss”. Att jag kommer ihåg det hänger förmodligen ihop med att jag redan då höll det för sant. Bland annat pushade jag en klasskompis, som hade svårt för den tyska grammatiken, genom hela gymnasiet och lärde mig massor på kuppen. Och som 16-åring började jag som ledarassistent i scoutkåren och förmedlade scouting till ett gäng ystra 8-10-åringar.

Ett annat av gymnasietidens inspirerande möten var med Esaias Tegnérs poesi:

Vad du ej klart kan säga, vet du ej:
med tanken ordet föds på mannens läppar:
det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.
(ur Epilog vid magisterpromotionen 1820)

Det där stämmer i allra högsta grad när man ska lära ut!

De senaste veckorna har jag haft förmånen att få visa, inspirera och lära ut i flera olika sammanhang och blivit påmind om vikten av att se till att ens pedagogiska redskap är i så god form som möjligt. Klar, tydlig och genomtänkt vill jag vara, vara medveten om fällor och blindskär och kunna hjälpa när kursdeltagarna går på grund utan att ta över.

askar

På kvinnocaféet på Tensta konsthall har vi bland annat jobbat med papper. Här blev det kassar, påsar och origamiaskar.

tensta_krona2

En gång gjorde vi en gemensamhetskrona med träpärlor, sugrör, apelsinskal, godispapper, kapsylblommor och lite annat smått och gott. Längst ner blev det en fin blandning av tomtar, änglar och dansande dervischer.

Kronan är extra fin mot bakgrund av Helga Henschens affisch Till fantasin.

tovatfodral

Två torsdagskvällar var jag bjuden till ett gäng utmanarscouter i Södertälje för att tova med dem. Jag var tvungen att gå till min verkstad för att repetera det där med ihåliga former. Det blev två mobilfodral (ett här ovan) innan jag fick alla moment i ordning.

sittunderlag

När jag ändå var i farten i verkstan så gjorde jag ett sittunderlag till mig.

IMG_8137

Ingen utmanarscoutträff utan fika! Här är jag tillsammans han som hade bjudit in mig, min gamla, goda scoutkompis Hasse. Vi träffades första gången på scoutläger i Tiveden 1974.

Här är vi på scoutläger utanför Södertälje sommaren 1978:

IMG_8218

Hur stor kan en akryltröja bli? Jo, hur jättestor som helst.

Då var vi ungefär lika gamla som hans utmanarscouter är i dag. Det var då scoutlivet började på allvar. Som en av mina bästa vänner Monica skrev i ett brev till mig några år senare:

Man har att göra hela ålderdomen bara genom att TÄNKA på allt man gjort i sina da’r.

En gång scout, alltid scout. Och scoutings sätt att lära ut präglar mig fortfarande: Jobba praktiskt och lära genom att göra.

Teaching: This have been a month of showing, teaching and inspiring. I have worked with origami and wetfelting among other things. Meeting young scouts I was reminded of my own years having a tremendous amount of fun and learning a lot of new things. Learning by doing is a powerful learning philosophy.

 

 

 

 

 

Read Full Post »

traskorgen2

Nu har jag fått motivation att ta tag i mina traskorgar igen. Den 11 november kommer jag att hålla en prova-på-lördag hos Hemslöjdsföreningen i Stockholm, där vi gör korgar och kransar av trasor (här kan du läsa mer).

En av sommarens korgar blev jag inte riktigt nöjd med (senast ombloggad här). Mitt experiment med stora hål blev inte lyckat. Häromdagen tog jag beslutet att ta upp i stället för att försöka fylla igen hålen.

Medan jag höll på fick jag en ny idé och lät hålrummen var kvar, men jag vände dem på andra ledden. De blev en dekoration på utsidan i stället.

traskorgen3

Nu känns det mycket bättre. Strax dags för avslut.

virkattrasprojekt1

I kaosrummet hittade jag mitt virkade trasprojekt med trikåtrasor. Det ska nog också få några varv till.

Motivated again: In November I will host a workshop creating wreaths and baskets from rags. So now I need to get on with finishing my projects.

Read Full Post »

På senaste tiden har det blivit besök i museishoppar både i Visby och Sickla. Ett gäng fina glaspärlor har fått följa med hem. Det är fascinerande att de har smyckat oss i tusentals år (här kan du läsa mer om glaspärlornas historia).

När jag stod med resterna av den blå läderremmen från halsbandet jag berättade om i förra inlägget, så kändes det helt naturligt att plocka på några av de nyköpta pärlorna. Ur gömmorna dök det upp en Athena-uggla, som jag fick i julklapp av min Uggle-kompis Ylva.

Vips, så blev det ett halsband till!

blåhalsband5

Jag gjorde ett eget knäppe med spiraler. Min svärmors samling av strumpstickor kom väl till pass, jag hittade en som passade läderremmen i storlek och använde den som dymmel (mall).

blåhalsband4

Jag klämde till den högra spiralen lite väl mycket, när jag skulle fästa den på remmen, men i stort är jag väldigt nöjd med resultatet.

While at it: At the moment I seem to be in a necklace making flow. This time I used historical glass beads with an Athena owl pendant and a homemade clasp.

Read Full Post »

Older Posts »