Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Ull’ Category

Hur mycket jag än lär mig så finns det alltid något nytt som väntar bakom hörnet. I våras jobbade jag i Hornborgastugan och Finngården på Skansen, två av miljöerna med prova-på-aktiviteter för gästerna. I Finngården visade vi ylleåtervinning och i Hornborgastugan, där det en gång bodde en skomakare, slyngade vi skosnören.

Att slynga är en av många tekniker för att göra snoddar, en dåtida vardagskunskap. Om du har påtat på en påtdocka eller Stick-Lisa så är det samma teknik. Enda skillnaden är att verktyget man använder för att slynga, slynggaffeln, bara har två uddar.

slyngning

Vi slyngade i ull- och lingarn. I början var, som vanligt, det väldigt knepigt att få in den rätta knycken. Framför allt den stumma lintråden var besvärlig. Men övning ger ju färdighet och så småningom hade händerna blivit bekanta med redskap och tråd och hittat sin rytm.

Naturligtvis ”villhövde” jag en egen slynggaffel. Den i trä hittade jag hos Majas Manufaktur (här finns webbutiken). Den är väldigt rejäl, det funkade fint när jag slyngade den stora yllesnodden till vänster (som kanske ska bli ett halsband) men sämre när jag började slynga i lingarn.

På Skansens höstmarknad för några veckor sedan ramlade jag över en liten, nätt och oemotståndlig slynggaffel i ben. Den är härlig att hålla i och en fröjd att jobba med. En lång linsnodd är på gång, om den blir bra ska min Fröjelkula (en sån här) få hänga på den. Jag har försökt med massor av olika metallkedjor, men ingen är riktigt bra.

Vill du prova att slynga så finns det en bra beskrivning här.

Another textile technique: This summer I have learnt to use a lucet. It’s very meditative. I am particularly fond of my bone one (to the right on the picture).

Annonser

Read Full Post »

Dagarna går. Ibland känns allt som vanligt, ibland känner jag mig alldeles djupfryst alternativt som nånting på drift utan roder och allting går i ultrarapid. Jag är väldigt glad för att det är semester, så att jag har sällskap hemma av både Maken och yngste Knallhatten.

Jag har smäckt i mig hela Liza Marklunds deckarserie om Annika Bengtzon (utom Sprängaren, som jag läste när den var hyfsat ny). Kravlös läsning men rätt underhållande, och jag tycker hon väver in sina personliga ståndpunkter i ämnen, som hon brinner för, på ett snyggt sätt.

En ny app har blåst liv i min ambition att lära mig holländska. Den heter Duolingo, är gratis i basutförandet och är både roligare och mer matnyttig än Babbel, som jag körde i vintras. En massa skojig gamification gör det hela tämligen beroendeframkallande (jag toppade förra veckans leaderboard i den svenska gruppen).

sländträning2

Det krävs åtskilliga löpmeter för att lära sig spinna en vettig tråd. ”Träna med tops, det är mycket lättare!” sa min spånadskunniga vän Ylva, när jag var hon henne på fika en kväll.

Sagt och gjort. Jag har ärvt några tops (långa kardflor) av henne, en väldigt långfibrig och studsig sort i en färg som gör att det känns som att spinna nylonstrumpor ;).

Sländan köpte jag från Åddebo ull. Den väger 80 gram, det passar mig fint.

Nylonstrumpeullen gör verkligen motstånd mot att bli spunnen, så det blir väldigt fluffigt (och väldigt tunt och ojämnt här och där). Det ska vara som att lära sig cykla, bara att nöta på med andra ord.

sländträning1

I början av sommaren så blockade jag halva blarfen Stashbuster, sedan kom det en massa annat emellan och den har legat kvar på blockningsliggunderlaget, medan liggunderlaget har varit inslängt i kaosrummet.

Nu blev det äntligen av att blocka andra halvan och ansa fransarna.

170723-408-17655-NIKON D800-Q085S2500

Den går även att skrynkla ihop till halsduksformat.

170723-408-17668-NIKON D800-Q085S2500

(Bilder: Kurt Nord)

Holiday days: Trying to adjust to the new circumstances, being forever thankful that it is holiday time and I have my DH and youngest son around me. I have read all Liza Marklund’s books about Annika Bengtzon, got hooked on a new language app, practising using my drop spindle and at last blocked the Stashbuster blarf. And sometimes I do nothing at all.

 

 

 

Read Full Post »

handspunnet2

I fyra hela dagar har jag haft förmånen att gå kurs för Stina Wåhlmark och Charlotte Hellsten Husman på Slöjd Stockholm. ”Spinn en tråd av ull” var rubriken, men vi har förstås också kardat och tvinnat och lärt oss en hel massa bra saker om ull. Vi har dessutom fått känna och klämma på massor av olika sorters svensk ull.

Jag har spunnit på slända (det gick så där…) och provat spinnrockar från Louët, Kromski och Ashford (det gick något bättre men långt ifrån bra…).

Ovan kursens sista garn, en blandning av Gestrikeull, färgad pälsull och de sista slattarna av allt annat jag jobbade med under kursen. Det är tvinnat tvåtrådigt. Tjockleken varierar som synes vilt, likaså hur pass välspunnet det är.

handspunnet1

Knappt 200 gram ull lyckades jag sätta sprätt på under fyra dagar (pälsull, Leicester, Åsenull och Helsinge). Det blålila garnet har jag inte spunnit själv, det var ett entrådigt garn från gömmorna här hemma, som jag tog med mig för att öva navahotvinning på. Det är ett fiffigt sätt att göra tretrådigt garn från en spole. Piggsvinet längst bak är ett tämligen misslyckat försök att navahotvinna ett av mina egna garn.

åsenull

Egentligen behöver jag inte ett gram råull till, men den underbart färgmelerade Åsenullen var omöjlig att motstå. Mysig att spinna är den också.

Jag tycker det var väldigt roligt att spinna, men jag behöver öva på åtskilliga löpmeter till innan jag får till ett garn av någon som helst sorts kvalitet.

I verkstan står två renoverade, gamla spinnrockar, som jag fick av goda vänner häromåret. Nu har jag äntligen så mycket kunskap att jag kan testa dem och se hur de funkar. Detta faktum hindrar förstås inte att jag sitter och läser mig vindögd på sländ- och spinnrocksannonser på nätet i stället för att göra nåt annat nyttigt…

Wool paradise: For four days I have been in wool paradise learning more about wool and trying to spin, both with a spindle and a spinning wheel. So much fun but a hard craft to master.

 

 

Read Full Post »

fluff1I fredags var jag i min verkstad i drygt två timmar. En sorts arbetsträning. Det var tre månader sen sist, så det kändes både konstigt och härligt att komma dit igen.

Jag hade ingen särskild plan mer än att försöka hitta igen vad jag gjorde innan lilla mamsens sjukdom uppslukade mig.

Javisstja, i vintras var det ju plötsligt och lite oväntat ullen som lockade mig mest. I samband med att jag flyttade alla mina lådor med tovningsmaterial till verkstan gick jag igenom dem och hittade massor med roliga grejor.

Bland annat plockade jag då fram en massa småbitar, både nålfilt och tovat, för färgning i mikron framöver. Användbart till broderiprojekt bland annat.

Jag hittade också två påsar med ljuvliga, färgade pälslockar, en i lila nyanser och en i blå. Att sortera dem var den sortens sisyfosjobb som jag ibland finner helt oemotståndligt.

fluff2

De fina lockarna lade jag för sig och de inte-så-fina för sig.

I fredags tog jag fram mina kardor och kardade igenom alla inte-så-fina. Jag är ingen van kardare, och i början kändes det väldigt avigt, men så småningom kickade kroppsminnet in. Intressant iakttagelse: Jag använder bägge lillfingrarna oväntat mycket när jag kardar.

fluff3

Tanken är att göra muddar med pälslockar i kanten. Det blir lite av en utmaning, eftersom jag inte kan tova på själva lockarna, bara så mycket i ändarna att de fäster i själva mudden.

I morse snöade det, så det kanske inte är helt korkat att tänka på yllemuddar i april. Framför allt var det himla roligt att börja hitta tillbaka till handens verk och lite egen styrsel på vad jag vill göra framöver.

Fluff: Last Friday I managed to get myself to my workshop for a few hours, starting to find a way back to my creative self. I came with ny fixed plan but ended up carding some wool, preparing for a pair of wetfelted wristlets with locks.

 

Read Full Post »

I går kväll hade min ullbästis och jag tesningsparty hemma hos mig. Att tesa är att dra isär lockarna inför kardningen av ullen. Att tesa är urtråkigt, särskilt om man har ull med massor av skräp kvar i. Som min ull. Jag skulle aldrig ha ork utan stimulerande sällskap.

Resultatet av kvällens arbete:

tesatw

Det går inte fort. I ärlighetens namn så fikade vi en hel del, men ändå. Ullhantering är ingenting för den otåliga.

Vi hann också smida planer för ett kreativt samarbete där maken är med som tredje part. Precis den sortens blåslampa jag behöver just nu.

Visste du förresten att det är Womember just nu? Läs mer här!

Wool preparations: To prepare the wool for karding is tedious work, I wouldn’t have the patience without my WBF (wool best friend). With tea, good music and good company we managed to get through a few grams. It is clearly not a hobby for the hasty.

Read Full Post »

vinöholmIbland dyker det förflutna upp alldeles oväntat. i just det här fallet skedde det dessutom i form av två nästan samtidiga spår

Spår 1: I mellandagarna var jag hemma hos lilla mamsen och hämtade några grejor som hon ville ha på sjukhuset. Jag passade på att ta en tur i lägenheten i lugn och ro och hittade bland annat en låda fotografier. Ett av dem var det  här intill. Det föreställer mig och är tagen i mars 1977.

Jag och min kompis Gunilla  tillbringade sportlovet det året hos min ”extramamma” Agneta i Gamleby (Agneta förtjänar ett eget blogginlägg, för hon är jämte mormor min stora kreativa inspirationskälla, både textilt och på alla möjliga andra sätt. Det inlägget kommer så småningom).

Spår 2: Förra helgen var vi hemma med lilla mamsen i lägenheten och kollade läget i källarförrådet, för vi ska eventuellt förpassa hennes badkar dit. Vi tog med oss fyra lådor osorterade prylar hem för att bereda plats.

En låda innehöll efterlämnade papper från min gammelmoster Helga, som gick bort 1993. Helga var också en sorts extramamma, jag var dagbarn hos henne och gammelmorbror Georg från lekis och ett par av de första skolåren (sedan bekände jag för mamsen att min högsta önskan var att få ha en egen nyckel om halsen. Men det är en annan historia).

Bland annat innehöll lådan en packe vykort, till exempel det här:

gamlebyvykort1

Och det här:

gamlebyvykort2

Notera det vackra frimärket! Jag har för mig att det blev framröstat till det årets vackraste. Texten är kanske lite svårläst, men så här står det :

Kära Moster Helga! Ett hjärtligt tack för den underbara kaksändningen! Jag blev så glad för den och alla kakor var hela! Tack! Hoppas Moster är helt återställd från flunsan! Det är så roligt att ha sällskap av flickorna. I dag ska vi gå på spånadskurs, som varar 3 dagar, hoppas dom tycker det ska bli roligt. Må så gott! Vintriga vårhälsningar från tillg Agneta
770308

Och vi tyckte, som jag minns det, att det var en rolig kurs. Om än lite främmande. Vi spann på slända och på spinnrock, kardade och tovade. Jag har i gömmorna sedan tidigare än urblekt fotostatkopia av en artikel i Västerviks Tidning, där både jag och Gunilla är med på bild.

Med tanke på min ullpassion nu för tiden är det väldigt roligt att få inte bara en utan tre påminnelser om hur det började en gång för länge sedan när jag var 14 år. Eller som Henry Brook Adams sa:

All experience is an arch, to build upon.

Traces: At my mother’s home I stumbled upon three traces from my past, a winter holiday at my ”extra-mum” Agneta. She took me and my friend to a course in wool karding and spinning. I was good to be reminded of how far back my wool passion was founded (although hidden for some decades).

Read Full Post »