Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘W.I.P.’ Category

ögleflät1

Maken påpekade häromdagen att eventuella gäster här hemma riskerar att fastna som i spindelväv. Det beror inte på att vi har slutat städa utan på att jag har börjat öglefläta, så det är lite extra mycket garn framme och mystiska konstruktioner på vardagsrumsstolarna.

Det här är verkligen snoddarnas år, började med slyngning i våras och fortsatte med kumihimo i somras. Mitt nyvaknade medeltidsintresse förde mig under hösten in i ögleflätningens värld (här finns delarna till min allmosepåse).

Än en gång blir jag alldeles tårögd över hur mycket kunskap som generösa människor delar med sig av via webben. Ingrid Crickmore från amerikanska Västkusten har en webbplats som heter Loop Braiding, sprängfylld med tutorials och tips och tricks för både nybörjare, både i text och på video (här är länken).

ögleflät3

En vag ambition har varit att få till ett par strumpeband, så jag har utforskat platta band och försökt få någon ordning på de långa tåtar som krävs när det ska bli långa band. Mina försök hittills ser ganska okej ut på bilden ovan, men i verkligheten är det kanske 10-20 cm per band av de längre som duger någonting till.

ögleflät6

Men roligt är det! Att öglefläta är underbart meditativt (om det inte blir trassel) och dessutom en utmärkt fingergymnastik med i stort alla fingrar inblandade.

Mina första färdiga band blev kanske inte så välflätade, men de fyllde ett behov. Skosnörena till mina lila kängor hade gått sönder (höger sko) och jag var inte nöjd med det nya snöre jag hade lyckats hitta (vänster sko).

fel_skosnöre

Så det fick bli ögleflätade skosnören i stället med tre öglor bomullsgarn i olika nyanser (lite läderfett på kängorna skulle nog inte skada ser jag).

ögleflät5

Mitt senaste projekt är det på bilden högst upp. Det ska bli en liten dekor på min ena kappärm. Jag har flätat in tunt reflexgarn i snodden.

ögleflät2

Ovanför dekorslejfen eller nedanför? Och ska slutflätorna dingla eller sys fast? Beslut beslut…

The year of the cords: In spring it was cords made with the lucet, in summer it was kumihimo, in autumn it has been loopbraiding. I am hooked!

Annonser

Read Full Post »

I många år har jag stått emot frestelsen, men för ett par veckor sedan började Maken mumla om att det kanske skulle vara roligt att skaffa sig en medeltidsdräkt. Glädjen över ett möjligt gemensamt textilprojekt fick min fantasi att fullkomligt explodera i olika idéer och riktningar.

På nätet finns det hur många olika och roliga källor som helst att grotta ner sig i, och hur många roliga textila tekniker som helst att upptäcka.

wip_vävsöm1

Bland annat upptäckte jag att vävsöm var en vanlig broderiteknik, bland annat i den lilla ”allmosepåsen”, som många medeltidskvinnor bär från sin gördel (skärp).

giovanni-boccaccio-medieval-costume

Enkelt uttryckt så är vävsöm en sorts geometrisk plattsöm utförd på räknelinne. Ett litet påsprojekt kändes som en lagom start på det eventuella medeltidsprojektet.

Jag hade väldigt mycket glädje av bloggen Medieval Arts & Crafts, som bland annat samlat ett tjugotal vävsömsmönster. Här är länken, men tyvärr saknar bloggen både sökfunktion och taggar, så var beredd på mycket scrollande. Om du har Pinterest, så är det lättare att söka på ”medieval brick stitch” i stället.

Hur som helst så hittade jag mitt valda mönster hos henne.

wip_vävsöm2

Vanligtvis är en sån här lite tjusigare påse broderad i silke, men det tyckte jag kändes väl lyxigt för ett första projekt. Så det blev lingarn i stället. Jag valde färger som inte skulle kännas för grälla och moderna.

En annan blogg, som jag beundrande har ägnat många timmar åt, är svenska Katafalk (här är länken). I sina tutorials har hon en påse med fina, flätade detaljer (den här). Så jag tog fram slynggaffeln och slyngade först en grön snodd och sedan en aprikosrosa, som jag nog är mer nöjd med (till vänster på bilden ovan).

wip_vävsöm3

Ett väldigt roligt broderiprojekt, inte svårt alls och ganska snabbjobbat. Nu ska det få en liten blockning (jag har ett gäng saker som står på blockningskö, det blir bra att få allihop på liggunderlaget samtidigt). Sedan ska påsen få en linnebaksida och linnefoder.

Jag ska vika fodret över till utsidan och där göra handsydda hål för en dragsko. På medeltiden gjorde man gärna hålen direkt i broderiet (nedan en fransk 1300-talspåse från franska Soignies), men det tycker jag verkar lite brutalt, så det får bli en kant för hålen i stället.

aumoniere_soignies

Avslutningsvis ska det som synes vara tofsar också. På bilden är det två stora med dekorativa valknopar. Ofta är det en tofs på mitten också, eller så är det fem jämnstora längs hela undersidan.

wip_vävsöm4

Dragskobanden gav mig en utmärkt ursäkt att lära mig ögleflätning. Också en jätterolig teknik, som jag ska berätta mer om i ett särskilt inlägg.

Jag hoppas det syns hur roligt jag har haft!

Medieval dreams: We are entertaining the possibility of making medieval outfits for the both of us, DH and me. I have started with a purse project including brick stitch, lucetmade cords and loopbraided cords. So much fun!

 

 

Read Full Post »

Den gångna helgen var det Syfestival här i Stockholm. Jag var där på söndagen och representerade på Hemslöjdens torg, där vi bland annat hade drop-in-yllebroderi med massor av fint inspirationsmaterial som Svensk Hemslöjd hade tagit fram.

Som tack för hjälpen fick vi föreningsmänniskor som var där välja något ur Svensk Hemslöjds butik. Jag har ju sneglat på Karin Derlands fantastiska broderier en längre tid (har du inte kollat in hennes nya bok Brodera fritt på ylle så ska du absolut göra det – alternativt hennes Instagramkonto @karin_derland), så jag valde hennes materialsats Beatrix.

beatrix1

Inte kan man väl få för många fodral :)? Min version kommer att två blå nyanser som bottenfärg.

Jag minns inte när jag köpte en materialsats senast (kanske det här armbandet för sex år sedan?). Det är verkligen bästa sortens godispåse!

beatrix2

Bara att öppna den och bekanta sig med alla olika delar gör mig glad och förväntansfull.

beatrix3

Pulsen stiger lite när jag börjar läsa beskrivningen och förstår vad allting ska användas till och i vilken ordning jag ska göra saker och ting. Här kommer jag bland annat att få lära mig att sy fast speglar med shisha-teknik. Lyckopirr.

Best bag of candy possible: A new embroidery kit from the magnificent Swedish designer Karin Derland. Just going through the content and reading the description makes me slightly giddy with happiness.

Read Full Post »

wip_ribben3

Här kommer utlovat bildbevis på mitt senaste par Ribben-muddar. De är mitt tredje par och mitt första virkprojekt på länge.

De är virkade i ett ull/silke- och ett alpacka/silke-garn hämtade ur gömmorna. Jag har lagt den ena mudden med blå dominans uppåt och den andra med grå dominans uppåt. Bägge varianterna funkar, ett tag funderade jag på att ha en mudd åt varje håll, men det blir nog blå dominans på bägge.

Nu återstår blockning, montering och de fina ”kantnopporna” (de syns här). Bara blå eller varannan grå, varannan blå? Vi får se.

Ribben är ett muddmönster av Maria Gullberg. Det finns med i nästan alla hennes böcker på Hemslöjdens förlag.

Third time around: My current crochet project is another pair of pulse warmers, this time in wool/alpaca/silk in grey and blue.

Read Full Post »

Hur mycket jag än lär mig så finns det alltid något nytt som väntar bakom hörnet. I våras jobbade jag i Hornborgastugan och Finngården på Skansen, två av miljöerna med prova-på-aktiviteter för gästerna. I Finngården visade vi ylleåtervinning och i Hornborgastugan, där det en gång bodde en skomakare, slyngade vi skosnören.

Att slynga är en av många tekniker för att göra snoddar, en dåtida vardagskunskap. Om du har påtat på en påtdocka eller Stick-Lisa så är det samma teknik. Enda skillnaden är att verktyget man använder för att slynga, slynggaffeln, bara har två uddar.

slyngning

Vi slyngade i ull- och lingarn. I början var, som vanligt, det väldigt knepigt att få in den rätta knycken. Framför allt den stumma lintråden var besvärlig. Men övning ger ju färdighet och så småningom hade händerna blivit bekanta med redskap och tråd och hittat sin rytm.

Naturligtvis ”villhövde” jag en egen slynggaffel. Den i trä hittade jag hos Majas Manufaktur (här finns webbutiken). Den är väldigt rejäl, det funkade fint när jag slyngade den stora yllesnodden till vänster (som kanske ska bli ett halsband) men sämre när jag började slynga i lingarn.

På Skansens höstmarknad för några veckor sedan ramlade jag över en liten, nätt och oemotståndlig slynggaffel i ben. Den är härlig att hålla i och en fröjd att jobba med. En lång linsnodd är på gång, om den blir bra ska min Fröjelkula (en sån här) få hänga på den. Jag har försökt med massor av olika metallkedjor, men ingen är riktigt bra.

Vill du prova att slynga så finns det en bra beskrivning här.

Another textile technique: This summer I have learnt to use a lucet. It’s very meditative. I am particularly fond of my bone one (to the right on the picture).

Read Full Post »

September månad började barbent och slutade i yllestrumpbyxor. Burr, så kallt det blev! Fördelen med regnet var att all växtlighet fick en andra chans och det blev grönare än under ökenveckorna i somras.

Gamla utrotade ettåringar i det som varit våra framsidesrabatter njuter av möjlighetsutrymmet:

istfrabatt

Gurkört och vallmo. Underbar färgkombo. Till och med Maken tycker de är okej nu när det inte finns något annat att vila ögonen på.

Sämre gick det för Mamsens hibiskus, som frodades på uteplatsen tills ett rådjur hittade den. Det blev i stort bara kala pinnar kvar… Nu har den fått flytta inomhus och jag tror den kommer att hämta sig.

I september fick jag till mitt längsta blogguppehåll hittills, vilket väl i sig är ganska talande. Det har varit mycket jobb och fokus på jobb plus Hemslöjdsföreningens terminsstart att hålla ordning på.

Huvudet är fullt av idéer till saker att blogga om, men inga ord har velat komma ut. Så är det ibland. Jag har också gått och funderat på att utveckla bloggen och satsa lite extra på den. Kanske var det lite prestationsångest som kom krypande.

Medan jag funderar vidare på det, så kommer här några detaljbilder från Skansen. Först lite fint, importerat porslin i Bergsmansgården:

bergsmans_detalj

Fin, norsk keramik i Älvrosgården:

älvros_detalj1

Träleksaker och årtal på matbordet i Älvrosgården:

älvros_detalj3

Ett barn som kom in och lekte med träleksakerna namngav dockorna till Peppar och Salt.

En del gäster blir nästan lite upprörda när de hittar gamla årtal i våra hus. De är inte beredda på att husen och möblerna och sakerna är ”på riktigt”. I Älvrosgårdens vardagsstuga har vi flera 1700-talsårtal och i Bergsmansgårdens helgdagsstuga står det 1673 på väggen.

Det är en bra pedagogisk påminnelse att möta människor där de är och att inte ha en övertro på deras förförståelse. Det är ack så lätt att bli hemmablind och medvetet eller omedvetet sätta sig på människor som inte lever upp till ens eget ”kvalitetskrav”.

För åtta år sedan virkade jag mina första Ribben-muddar (Maria Gullbergs beskrivning, finns i nästan alla hennes böcker). De finns ombloggade här.

Lite senare blev det ett par i sockgarn för att matcha min Tony Irving-sjal. De finns ombloggade här.

Och nu har jag satt i gång med ett tredje par. Om jag ska tro bloggen så är det minst ett år sedan mitt senaste virkprojekt. Händerna har inte varit sugna, helt enkelt. Den här gången blir det ett par gråblå (min nya basfärg) i alpacka/silke och ull/silke. Bild kommer.

När det gäller kumihimon så tog jag mig vatten över huvudet genom att försöka göra en snodd av sysilke. Det blev alldeles för småttigt för mig med bara en tråd av varje. Jag har läst på lite och det får gärna vara flera trådar i varje hack, så det ska jag prova nästa gång.

Månadens guldkant var framför allt en kort tur till Visby för att köra över lite grejor till äldste Knallhatten, som nu gör andra året på sitt universitetsprogram där.

visbysept6

När vi var färdiga med det praktiska och lite förtidsfödelsedagsfirande på fina Eden Tapas vid Stora torget fick jag gott om tid för mig själv. Jag promenerade längst havet, klättrade upp i Snäckgärdsporttornen (bilden), strosade runt i stan, åt gott och handlade lite i mina favoritaffärer. Det var sensommar, soligt och varmt och alldeles ljuvligt.

visbysept5

Blomsterprakt i botaniska trädgården.

visbysept1

Allting blommade – rosor, stockrosor, lejongap, till och med blåeld. Jag hittade ett päronträd i en av ruinerna med jättegoda, nyfallna päron.

Visby var mer än vanligt en sagostad. Underbar påfyllning. Dessutom var det stärkande för självkänslan att jag tog bilen över själv och lyckades ta mig både på och av färjan två gånger.

En annan guldkant var mötet mellan Anna Ternheim, Hans Ek och Radiosymfonikerna en kväll på Berwaldhallen. Hennes musik är inte lika dramatisk som Ane Bruns, men det blev bra ändå och det är alltid underbart att komma till Berwaldhallen.

Gruppen i frigörande dans, som jag har tillhört till och från i ganska många år nu, har bytt dag och dessutom fungerade det inte med mina arbetstider i september. Himla trist. Men behovet att röra på mig finns ju fortfarande, så i höst blir det en timme Gaga People i veckan på Balettakademin. Jag är otroligt glad att det numera finns en regelbunden möjlighet till det i Stockholm!

Första gången jag hördes talas om Gaga var 2016 (ombloggat här) och i våras lyckades Annelie och jag ta oss i väg på ett prova-på-tillfälle. Det är mer styrt än 5 rytmer men lika kravlöst.

Här berättar Ohad Naharin mer om Gaga:

Evaluation (2018:09): Lots of work and lots of voluntary handicraft association work produced the longest blog break I have had so far. Golden lines have been some crafting, some culture and a two day break in Visby.

 

 

 

 

Read Full Post »

kumihimo5

Åh, vad jag har roligt med min senaste fluga! Och åh, så många roliga mönstervariationer det går att hitta på Pinterest! Ovan ett blivande halsband, tror jag. Vi får se hur långt det blir.

Det gamla halsbandsprojektet, som blev ett nyckelbandsprojekt, är klart.

nyckelband1

Här är det gamla nyckelbandet, egenhändigt virkat. Egentligen är det inte så mycket fel på det förutom att fästet i karbinkroken börjar fransa upp sig, men ibland längtar jag helt enkelt efter lite omväxling. Jag tror nyckelbandet har åtminstone tio år på nacken (bra kvalitet på det bomullsgarnet!).

nyckelband2

Så fick det bli!

More kumihimo: Perfect summer occupation with small, bitesized projects. Here my new key band, replacing the old crocheted one.

Read Full Post »

Older Posts »