Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Inspiration’ Category

I fredags var min hemslöjdskompis Lillemor och jag på Antikmässan och såg deras stora utställning Textila spår. I lördags var Maken och jag på Färgfabriken och såg en utställning med Petra Hultman, mottagare av årets Beckers konstnärsstipendium. Lite oväntat så visade det sig gå en stark, röd tråd mellan de olika utställningarna.

I utställningen Textila spår tar Margareta Backström Öberg från vintagebutiken Lata Pigan (som vi besökte och jag bloggade om i somras) och Eva Karlsson från Teda Art Project (mer om det här) mässbesökarna genom fyra decennier av svensk textil: 1940-tal, 1950-tal, 1960-tal och 1970-tal. Varje decennium hade också en eller två levande representanter.

textilaspår2

Till vänster står Karolina Brännström, som representerade 70-talet med Mahjongjacka, kampsånger på akustisk gitarr och fina pastischer på bland annat Carl Johan de Geers klassiska (och beslagtagna) affischer från 1967 (mer om dem här).

Till höger på bilden sätter sig Ingemar Albertsson (@vintagemannen, mer om honom här) med ett nummer av Playboy och en whisky i 60-talsmiljön med miljöhotet diskret närvarande i bakgrunden. Framgång, välstånd, slit och släng var tidens melodi.

I 1940-talsdelen satt Leili Mänder (@lagningsaktivisterna) och stoppade raggsockor och gjorde underbara lagningar på en gammal vintagekofta. Leili är en urduktig textilmänniska som brinner för det här med att ta hand om sina textilier och ge dem ett längre liv. Hon kommer till Hemslöjdsföreningen i april för en kurs (här är länken).

I 1950-talsdelen stod färgstarka Miriam Parkman och vävde ett kjoltyg (mer om henne här och här).

textilaspår1

Viola Gråstens klassiska mönster Oomph fanns förstås med tillsammans med ett fint urval av andra tidstypiska mönster.

Petra Hultmans utställning på Färgfabriken är ett äreminne över hennes farmor och farfar.

petrahultman2

Hildings nyckelskåp och Marys textilier i olika tekniker samsas med många upplagor av ett husmorslexikon, uppslaget på olika ställen, och en stor videovägg med loopade husmorsfilmklipp. Det tvättas och det knådas och det ammas och det skuras och det finputsas så det står härliga till.

petrahultman3

Längst i bakgrunden står konstnären själv. Under utställningen arbetar hon med tre korsstygnsbilder i storformat på perforerade metallskivor.

petrahultman1

Utställningen är underbart fint disponerad i Färgfabrikens vackra utställningsrum. Den är högtidlig, osentimental och lätt att ta till sig.

Mer info om Petra Hultmans utställning finns här.

What we leave behind: I recently visited two very different exhibitions but with common denominators. The first was a textile summary of the Swedish 1940’s to 1970’s, the other was a big installation of the Swedish artist Petra Hultman, showing in particular her grandmother’s textile craft and her grandfather’s small cupboards for keys, that he started making to fill his days at the age of 85. 

 

Annonser

Read Full Post »

Häromdagen var min kompis Marita och jag på Vårsalongen. Det är alltid lika roligt att se den där ljuvliga spretigheten. I år är salongen tillbaka på Liljevalchs, vilket också märktes på publiktillströmningen.

Som vanligt hade jag ett extra öga öppet för den textila konsten, och den var väl representerad. Monika Erikssons nåltovade porträtt av Svenska akademiens sekreterare Sara Danius är ett lysande exempel.

vårsalong18c

Simon Fergins Kanin med morot är virkad av återvunna t-shirts.

vårsalong18d

Eva Kitok har broderat klassiska skivomslag.

vårsalong18a

Lisa Backmans broderade bilder (hon ställde ut fyra på samma tema) kombinerar skönhet och samhällskritik.

vårsalong18b

En av målningarna jag fastnade för var Vanja Jonebring Arnells Jag önskar jag var vacker som en svan kunde flyga och ha röda högklackade skor.

vårsalongen18e

Utställningen är slut, men jag vill också uppmärksamma Ingela Gréaus broderade bilder, som hon ställde ut på konsthantverksbutiken 125 kvadrat här i Stockholm i början av året.

ingela-greau

Här är ett exempel på hur hon kombinerar det vackra och det tänkvärda. Min enda anmärkning är att hennes citat är anonyma. Är de hennes egna eller har hon lånat dem?

emma-dahlkvist2

Emma Dahlkvist ställer ut på Konsthantverkarna till den 21 februari. Hennes material är den traditionella nävern, som hon bearbetar på olika sätt, bland annat genom att skära ut mönster med laser, kombinera med andra material eller göra origamivikningar.

emma-dahlkvist

Snart nog: Konst och handling heter vårens utställning på Tensta konsthall. Det är en samlingsutställning med framtiden som ett löst tema.

bella-rune

Bella Rune, textilprofessor på Konstfack, har flera verk med på utställningen, bland annat två lätta och svävande skulpturer i mohairgarn. Jag gillar verkligen att mohairgarnet får ta plats i konstens finrum! Garnet i den här skulpturen är färgat med bläckskrivartoner.

Under hela året kan man också se en jättefin liten utställning med inlånad konst från skolorna i Tensta.

Eye candy: Recently I have visited a bunch of inspiring exhibitions.

 

Read Full Post »

Fram till den 4 februari kan man se Helga Henschens jubileumsutställning på Thielska Galleriet i Stockholm. Helga Henschen var barnbarn till Ernest Thiel.

När jag kliver in i Helga Henschens bild- och formvärld så får jag samma känsla som på Stig Lindberg-utställningen härom året (som jag skrev om här): Det här är den värld jag växte upp i. Även om de flesta enskilda verken är nya för mig så är helheten väldigt välbekant. Och den geniala frågan ”Är du medmänniska eller motmänniska?” ställer jag ofta i mitt inre.

Utställningen börjar med ett självporträtt från 1941. Helga är 24 år. I ärlighetens namn kan det inte kallas särskilt lyckat:

helgahenschen4

Men redan samma år verkar Helga ha hittat ett annat uttryckssätt, början till sin stil:

helgahenschen5

Och är det inte samma glasögon som dyker upp 20 år senare på omslaget till Pella i praktiken?

helga-pella

Hemma i Södertälje finns Helga Henschens  vackra och frodiga keramikskulptur Dafne i Lunagallerian mitt i stan. På utställningen finns mängder av skiss- och inspirationsmaterial, liksom till den härliga utsmyckningen av Tensta tunnelbanestation.

dafne

Jag tycker Helga Henschen kämpar med den traditionella oljemålningen, även om hon fyller den med spännande, mytiska motiv. Det vill sig inte riktigt. Men i keramiken hittar hon ett lugn och en helt annan uttrycksfullhet. Här Djur och människa och Tjur från 1980-talet.

helgahenschen3

helgahenschen6

Sist men inte minst så är ett helt rum fyllt av hennes teckningar, illustrationer och slagfärdigheter.

helgahenschen1

Som jag minns det fanns de överallt i den värld där jag växte upp: Som affischer, i böcker och i tidskrifter.

Bäst jag går där på Thielska och ler får jag en riktig ”madeleinekakeupplevelse”. Väl hemma igen letar jag fram Lisa Tetzners märkliga barnbok Sam och Agaleia ur bokhyllan. Det står inte angivet vem som har illustrerat, men det går ju inte att ta miste på stilen:

samoagaleia2

samoagaleia1

Det är som sagt en mycket märklig bok, inte ens när jag läser om den nu blir jag riktigt klok på vad den handlar om. Den tillhör de böcker jag hade omkring mig när jag lärde mig att läsa i sexårsåldern, och då var den verkligen fullständigt obegriplig. Men illustrationerna har uppenbarligen gjort ett outplånligt intryck.

Här hemma gläds jag dagligen över en liten, sen Helga Henschen-akvarell, som hänger på väggen i vårt teverum.

helga-kor

Det är en minnesbild från när Helga Henschen och Peter Weiss i sin ungdom bodde på landet vid Turinge kyrka och gick ut och bedrev älskog i kohagarna. Verklighetsfrånvänt och inte hållbart i längden, men romantiskt, eller hur?

January catching up (part 1): Soon the retrospective with works by the Swedish multiartist Helga Henschen is closing. Her work is such an essential part of my upbringing and brought up all kinds of memories.

 

 

 

Read Full Post »

För fulla muggar

nyamuggar

Så var det vardag igen, så där jättemycket vardag som det blir i januari efter alla helgerna.

Jag hade tur i vårt lilla julklappslotteri och drog, i mitt tycke, högsta vinsten. Det är 2017 års vinterupplaga av Muminmuggen. Egentligen muttrar jag över Arabia och deras fabriksflytt till Thailand, men en julklapp är ändå en julklapp.

Den vänstra muggen fick jag av min kompis Ylva, som jag delar faiblessen för ugglor med (en tidigare julklappsmugg finns här). Den rymmer hela sju deciliter te, nytt rekord!

storaugglemuggen

Två tesilar får det bli. Det behövs. Jag har redan en liten, obehaglig känsla av att vara jagad, som jag känner igen från i höstas. Förmåga att prioritera och fokusera står på önskelistan för vintern.

New mugs: Two Christmas gifts, the blue one with the dream catcher owl fills up with as much as seven deciliters of tea. And January makes me need it!

Read Full Post »

Den främsta anledningen till att vi for till London var den här gången spansk. På Victoria & Albert Museum pågår en utställningen om modeskaparen Cristóbal Balenciaga, som jag prompt ville se.

balenciaga3

Det går inte att ta miste på hans spanska ursprung, eller hur?

Cristóbal Balenciaga Eizaguirre föddes i Baskien 1895 och gick bort 1972. Han gav sin första och enda tidningsintervju ett år innan sin död. Han började sin modeskaparbana i San Sébastian och flyttade till Paris 1937.

Han var både maximalist och minimalist på en gång. Eleganta linjer som i den rosa klänningen ovan men gärna också volanger och stor tygåtgång. Kroppen finns hela tiden närvarande, men det var inte alls säkert att han tog hänsyn till den.

balenciaga1

Ena delen av utställningen handlade om Balenciagas modeskapargärning, andra halvan om senare modeskapare som inspirerats av honom. Den delen tyckte jag var betydligt svagare, jag hade gärna sett fler originalkreationer.

titus

Den här unge mannen har den minnesgode läsaren träffat förut här på bloggen. Det är Titus van Rijn, son till Rembrandt (jag skrev bland annat om honom här).

Jag var helt oförberedd på att springa in på honom i London. Han är en del av The Wallace Collection, en helt magnifik konst- och vapensamling i ett lika magnifikt townhouse ett stenkast från kommersen på Oxford Street. Rekommenderas varmt! Fri entré är det också.

Innergården är numera inglasad, och där kan man äta eller fika. Väldigt trevligt. Vi kostade på oss Afternoon Tea med små, goda sandwiches, russinscones med clotted cream och sylt samt några bakverk, som i sanningens namn inte var så särskilt smarriga (dessutom var jag mer än mätt när jag väl hade hunnit så långt).

Vi tillbringade också en eftermiddag och en kväll hos ett gäng gamla mästare vid Trafalgar Square. Där ligger National Gallery, en annan konstskattkammare med fri entré till samlingarna. Dessutom är det kvällsöppet på fredagar (liksom hos National Portrait Gallery strax bredvid och Victoria & Albert).

 

nationalgallery

På eftermiddagen gick vi en visning anordnad av London Walks (mer om dem här). Vi försöker att gå på något av deras program varje gång vi är i London. Utbudet är fantastiskt och guiderna är både personliga och duktiga.

Efter middagspaus gick vi tillbaka igen för ett varv i egen takt. Bland annat hittade vi en utsökt, tillfällig utställning med Akseli Gallén-Kallelas återkommande motiv från sjön Keitele.

Vi hann med några mer moderna nedslag också. Inte ens ett stenkast från Oxford Street ligger The Photographer’s Gallery, där vi bland annat såg Wim Wenders Polaroidfotografier. Sista dagen i London tog vi bussen till Whitechapel (att åka buss i London är en turistattraktion i sig!) och ett första besök på Whitechapel Gallery, grundat 1901 för att ge människorna i östra London möjlighet att uppleva kvalitetskonst på hemmaplan.

whitechapelgallery

Här är jag mitt i the frisson of the togetherness av Leonor Antunes.

Mer om The Wallace Collection kan du läsa här.
Mer om The Photographer’s Gallery kan du läsa här.
Mer om Whitechapel Gallery kan du läsa här.

Bilderna från National Gallery och Whitechapel Gallery är tagna av Kurt Nord

Flounces and old masters: The days in London did not only involve beer drinking. We made several museum stops including a Cristòbal Balenciaga exhibition, an indepth exploration of The National Gallery and visits to The Photographer’s Gallery and Whitechapel Gallery.

Read Full Post »

Londonvitaminer

Maken och jag inledde det nya året med några semesterdagar i London. Att komma till London är alltid en vitamininjektion, även om det är precis i början av januari och lite regnigt och kulet emellanåt.

Första natten var det regn och rusk med stormen Eleanor på besök. Vi bodde på nionde våningen och mitt i natten blåste ett fönster upp.

utsiktstgeorges

Men på morgonen såg det ut så här. Kyrktornet tillhör All Souls Langham Place och kolossen mittemot är hotellet The Langham, där ett rum kostar nästan 4 000 kronor per natt. Om någon annan betalar skulle jag gärna prova att bo där :). Man kan också gå dit och dricka Afternoon Tea för sisådär 600 kronor per person.

eggsroyale

Vi har bott på St Georges tidigare, så vi kände oss väldigt traditionella när vi första morgonen gick snett över gatan och åt frukost på All Bar One. Min favorit är Eggs Royale, medan maken fyller på med en Full English. Te till, förstås.

Sedan står man sig till det blir fikadags på tidiga eftermiddagen, sedan kanske en öl och lite barsnacks på sena eftermiddagen och så småningom middag.

ölpaddel

Öl finns det gott om i London, men inte alltid rolig och innovativ. Tack vare FB-gruppen Ölgäris (för ölnördiga tjejer och icke-binäris) hade jag med mig ett gäng pubtips. Ovan en provpaddel på The Tankard bredvid Imperial War Museum.

bermondsey1

På lördagen blåste det kallt, men vi tog en frisk promenad längs en del av Bermondsey Beer Mile, ett gäng mikrobryggerier som öppnar portarna på helgerna i lagervalv under en järnväg i sydöstra London. Hur kul som helst! Ruffigt, högljutt och en väldigt härlig blandning av ölnördiga människor. Ovan första stoppet Anspach & Hobday.

bermondsey2

Vi är ju gravt beroende av ölappen Untappd, så all öl måste dokumenteras.

bermondsey3

Några timmar senare: En sexpack provsmakningsglas och lite streetfood på bryggeriet Fourpure, som blev vårt sista stopp.

Vi hann med annan kultur också, men den återkommer jag till.

London Vitamins: Coming to London is always like a jab of good vitamins, even so in the bleak January week just at the start of the year. Among other things we amused ourselves with some beer exploring, for instance part of the incredibly fun Bermondsey Beer Mile.

Read Full Post »

170803-409-17739-DSC-RX100M3-Q085S2500Det här året har jag levt två helt olika liv. Brytpunkten är, förstås, mammas dödsdag den 8 juli. Vinter- och vårmånaderna känns så oerhört avlägsna, jag minns inte vad jag gjorde eller om jag tyckte det var roligt. Det är tur att jag har bloggen, som minns åt mig.

Redan förra året var ”ett skitår” i min årssammanfattning, då med fokus på polititiska. I år har det handlat om det personliga. Ett år av förluster. Så många av mina vänner och bekanta har förlorat nära och kära. Ett år med sorgkant.

Mitt i min sorg finns också en lättnad. Mamma är fri. Jag är också fri. Och det var ett hedersuppdrag för mig att få följa henne hela vägen.

Inget år är helt svart eller vitt. Tre små töser har fötts i bekantskapskretsen, en nära vän har börjat arbetsträna efter sin långa sjukskrivning och en ungdomsvän har blivit utnämnd till kammarherre.

Livet, å livet har väl alltid samlat ihop kjolarna och gått vidare.
(Ulla Isaksson)

mammaspenseer

Penseerna på mammas balkong blommade som galningar från början av maj till slutet av juli (de sista veckorna hemma på vår uteplats).

Min egentid har mestadels ägnats åt mamma eller åt det evighetslånga projektet att få hennes lägenhet klar för försäljning. När jag bläddrar igenom bloggen ser jag att det i år inte har blivit så många kulturutflykter på egen hand. Däremot har Maken och jag haft många guldkorn tillsammans, till exempel våra kortsemestrar i Visby och Uppsala, härliga dagar i Stockholms kulturliv och vår korta Rigasemester.

riga07

Jag har ofta haft dåligt samvete för att jag inte hinner med mina vänner, men när jag tänker efter har jag i år återknutit kontakten med flera gamla vänner och ändå hunnit med både att umgås och göra roliga saker i olika konstellationer.

Några andra positiva händelser från 2017:

  • Vinterns broderiprojektet ❤ Kent (Gunilla Skyttla in memoriam och vårt deltagande på samlingsutställningen ÄlvArt (läs mer här och här)
  • Deltagande i Midsommarkransens Konstrunda i april (läs mer här)
  • Deltagande i det stora, internationella broderiprojektet att brodera FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter (läs mer här)
  • Spännande föreningsutveckling inom hemslöjdsföreningen med bland annat mer samarbete med Tensta konsthall och flera inspirationseftermiddagar på deras kvinnocafé
  • Hållit kurs i tovning och i att göra traskorgar
  • Gått kurs i att spinna på rock och slända, i sångtekniken anti-ageing och i tänk kring sociala medier
  • Ett nytt formgivningsuppdrag med medlemstidningen WendelAvisan för Wendelas vänner.

armband2017

Enkel smyckestillverkning har varit ett sätt att koppla av. Många armband har det blivit, och ett och annat halsband.

En hel del traskorgar har också växt fram.

meratraskorgar

Under hösten var det låg nivå på energidepåerna och jag var inte särskilt bra på att ta hand om mig själv. I vintras var jag däremot väldigt ambitiös och hade bra vanor, så jag ligger ändå på färre kilon i dag än för ett år sedan. I våras och somras var jag i gång med joggandet igen, men i höst blev det frigörande dans i stället. Mina nya springskor funkade inte så bra som jag hade hoppats, och jag orkade inte ge mig ut på jakt efter nya igen.

A deep distress hath humanised my Soul.
(William Wordworth)

Så var står jag nu? Här hemma finns det fortfarande en mängd saker som väntar på att tas om hand och några andra dåliga samveten i samband med mammas bortgång. Jag vet fortfarande inte riktigt vem jag är utan henne men tänker att det finns ingen anledning att radikalt lägga om kurs utan fortsätta framåt ungefär som förut.

Den 2 januari åker Maken och jag till London och börjar det nya året med lite semester och gemensam planering.

Bilden överst i inlägget tog Kurt Nord på mig på Uppsala konstmuseum i somras (mer om det besöket finns här).

2017 concluded: The death of my mother on the 8th of July set its imprint on both what happened before and what happened after. It has been an odd year but not without some silver linings as well. 

 

 

 

 

 

Read Full Post »

Older Posts »