Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Bok/Book’ Category

Nya bokvänner

sorgosmärta

I våras fick jag en fråga från en avlägsen vän om jag var intresserad av vara med och starta en ny bokcirkel. Jag sa ja. Det kändes lockande att träffa nya människor i ett nytt sammanhang. Dessutom är en bokcirkel i stort det enda sättet att få mig att läsa romaner.

Vår första bok var romanen För vad sorg och smärta av Thom Lundberg, definitivt en bok som jag aldrig skulle ha läst annars. Den var dessutom svår att ta sig in i, eftersom den är skriven på resanderomani. Rätt igenom. Ingen ordlista. Det är bara att kasta sig in i texten och varteftersom förstå vad ord som ”grejj”, ”tradra” och ”morschta” betyder.

Vi får följa en svensk resandefamilj som slår sig ner i Halland. Tidigare har de bott i Jönköping, men de flyr från staden efter ”tattarkravallerna” 1948.

Det är en både sorglig och smärtsam berättelse. Thom Lundbergs språkgrepp låter mig som läsare komma in på insidan. Jag tycker det är genialt.

2831_pod_cover

Romanen gjorde mig och flera andra i bokcirkeln nyfikna på resandefolkets historia. Som tur är finns Bo Hazells faktabok Resandefolket – från tattare till traveller. Mycket läsvärd och i stort väldigt lättläst. Delar av den läste jag som en thriller.

New reading friends: I have joined a new reading club, a good way to learn to know new people. Our first novel took us back in time to the 1940’s and life for a travellers’ family, highlighting a largely unknown and unwanted part of Swedish history.

Annonser

Read Full Post »

milles03

Sista onsdagen i maj kom jag till  Lidingö ganska prick klockan 10, lagom till öppningsdags på Millesgården. Under två ynka veckor visade de en ambitiös utställning med den japanske konstnären Hokusai, bland annat alla 46 bilderna i hans kanske mest berömda serie 36 utsikter mot berget Fuji. Bilden av den stora vågen (egentligen Under vågen utanför Kanagawa) får väl räknas till ett av världens mest kända konstverk och är idag den största symbolen för japansk konst.

640px-Asakusa_Honganji_temple_in_th_Eastern_capital

De 46 träsnitten är utställningens huvudfokus. Jag hade tur och kunde gå runt och titta nära på dem allihop utan glasögon innan det blev för trångt. Ovan en av mina favoriter: Asakusa Hongan-ji-templet i den östra huvudstaden (dåvarande Edo, nuvarande Tokyo).

Varje bild är ett välkomponerat mästerverk – färg-, form- och motivmässigt. Fujis placering ändras hela tiden, liksom tiden och årstiderna.

640px-Umegawa_in_Sagami_province

En bild med tranor från Umezawa i Sagami-provinsen.

640px-Ejiri_in_the_Suruga_province

En underbar höstbild från Ejiri i Suguri-provinsen där trädens löv, pappersark och en och annan hatt blandas i vinden.

Bildsviten är ett makalöst exempel på att när väl du har bestämt dig för var ditt centrum är så är du fri att göra vad som helst. Både inspirerande och lite nedslående, det känns som ganska få konstnärer faktiskt hittar sina centrum.

Hokusai levde för sin konst och brydde sig inte så mycket om världsliga saker. Han bytte namn flera gånger under sitt långa liv. När han skapade Fujisviten kallade han sig Gakyō Rōjin Manji, vilket betyder ungefär Den gamle mannen som är tokig i konst. Det är också titeln på en söt barnbok av den franske författaren François Place, som jag fick i födelsedagspresent i engelsk översättning för några år sedan.

Många av bilderna kryllar av liv och jag blev väldigt sugen på att lära mig mer om 1800-talets vardagsliv i Japan.

Jag hittade inte så mycket information om utställningsproduktionen, men jag antar att det är en turnerande utställning. Träsnitten är, om jag förstod det rätt, nygjorda. Den innehåller också flera sidor ur Hokusai Manga, konstnärens underbara skiss- och teckningslärobok, samt en mängd illustrationer. Minus för de dåligt översatta bildtexterna, de kändes som oredigerad Google Translate!

En extra twist var att Millesgården hittat fem träsnitt av Hokusai i sina samlingar inför den här utställningen. De är så kallade surimono, träsnitt i små upplagor som såldes till samlare.

milles02

Den här kallas Den vita snäckan (syns uppe till höger under det röda sigillet) och ger en fin bild från konstnärens arbetsplats. Längst fram till vänster står behållaren för tusch med rivjärn i botten och i krukan med påfågelsfjädern står ett penslar.

Dikten i överkant likställer den vita snäckan och plommonträdets blommor med en konstnärs arbetsplats, enligt bildtexten.

Alla bilder i serien 36 utsikter mot berget Fuji finns här.

The old man mad about art: A touring exhibition with the work of the Japanese artist Hokusai made a brief stop at Millesgården on Lidingö, just outside Stockholm, a few weeks ago. I went there and was completely mesmerized.

Read Full Post »

Fådda böcker

nyaböcker2

Döm om min förvåning och glädje när jag fick en bok i födelsedagspresent av min ganska nyfunna vän Linnéa! Hon hade fyndat Tonie Lewenhaupts Tidlösa trådar på Gnesta biblioteks utförsäljning. Boken har stått i biblioteket i Laxne och var, så vitt jag kan se, helt oläst (nu har jag läst den, så farväl ”mint condition”).

Maken har ju svårt att gå förbi en bokhylla på loppisen eller i second hand-butiken. Häromdagen kom han hem med tre fina böcker till mig. Överst korsstygn från europeiska länder. Den svenska upplagan kom ut 1978.

Många inspirerande bårder med förslag till användningsområden. Vad sägs till exempel om det här karelska mönstret:

nyaböcker3

nyaböcker4

Tvistsömsboken gavs ut av Malmöhus läns hemslöjdsförening 1969. Den innehåller både historiska mönster och ny design i tidstypiskt stram grafisk form. Jag känner att det riktigt kliar i fingrarna att köra i gång med ett nytt tvistsömsprojekt, men handen på hjärtat: Hur många kuddar behöver man egentligen? Och borde jag inte se till att montera det förra först?

nyaböcker5

Den sista boken handlar om att göra vackra blommor av band. Kanske inte riktigt min estetik, men jag kan mycket väl tänka mig att den kan fungera som inspiration i olika textila sammanhang. Vackert blir det i alla fall för den som har tålamod:

nyaböcker6

Given books: I have been lucky to receive four new books. Three is about textile crafts and one is about costume history. Such riches!

Read Full Post »

gummigutta_0001

Skojiga saker skådar sannerligen sockerhusets sagofolk!

Under Konstrundan kom vi att prata om flickbokssciencefiction från 1950-talet. Jag fick en plötslig flashback till Carsten Ströms Gummigutta-böcker. De var till och med barnbokssciencefiction!

gummigutta_0002

I Gummiguttas sällsamma resa från 1956 åker hela Gummiguttahuset med dess invånare till planeten Fummelurus. Planeten består helt och hållet av leverpastej. Professor Fummel (i ut-och-invänd väst och med omaka skor på bilden) har uppfunnit drivmedlet kleptomanyl, som dras till leverpastej om man häller sirap på det.

Invånarna på Fummelurus är ljusgröna och fredliga och går mycket bra att prata med via professorns översättningsmaskin. Tyvärr finns det ett ämne som gör fummelurerna vildsinta, krigiska och blå. Det är salt. Och eftersom salt är det som upphäver kleptomanylens dragningskraft på leverpastej, så är det förstås upplagt för förvecklingar.

På bilden flyr professorna, rövaren Rabaldus, konstapel Bubbla, de rådiga tvillingarna Ettan och Tvåan samt esskornettvirtuosen Samuel Sopprot från de arga saltfummelurerna.

Som tur är har häxan Gummigutta, som bara kan trolla på torsdagar, lyckats trolla fram nytt salt, och tvillingarnas mamma, som står bredvid i fönstret, har lagat en god middag till hela sällskapet.

Tvillingarna kommer på att de kan bleka de elaka fummelurerna med vätesuperoxid, som Rabaldus sprutar över dem med hjälp av en omkopplad dammsugare. Och när de bleknar blir de också glada och fredliga igen.

Slutet gott. Allting gott.

Rabaldus svänger sig gärna med lite för långa och krångliga ord. ”Hygirenisk” till exempel. Och ”explosiderar”. De är ord som jag fortfarande använder, men jag hade glömt varifrån de kom :).

gummigutta_0003

Carsten Ström var författare, tecknare och keramiker och skrev fyra böcker om Gummiguttahuset på 1950-talet. Jag har inte den första, men jag ser på nätet att den kom ut i nyutgåva härom året. Komplettisten i mig tycker nog att jag ska investera i den…

Children’s books’ nostalgia: Three books by the Swedish author Carsten Ström from the 50’s. Lovely stories about, among other things, going to a strange and previous unknown planet made entirely out of liverwurst.

 

 

Read Full Post »

gamlariksarkivet1

Nu har maken och jag firat i dagarna två. I fredags firade vi traditionsenligt vår bröllopsdag med att gå på julbord. I år blev det Gamla Riksarkivet på Riddarholmen, där Niklas Ekstedt och Karl Ljung huserar i juletid sedan några år tillbaka. Jättehäftiga lokaler och väääldigt gott.

gamlariksarkivet2

För en gångs skull blev vi mest förtjusta i tredje turen (det kalla köttet, ovan) och det småvarma, framför allt de vegetariska rätterna där. Annars är vi stora sill- och laxfantaster. Egenkryddad snaps med kanel och olika sorters peppar smakade fint till.

Enligt bröllopsdagslistan firade vi galonbröllop i år. Det låter ju inte så romantiskt… Nästa år firar vi 35 år som par och 20 år som gifta, det är ju fullständigt osannolikt och måste firas lite extra.

gamlariksarkivet3

I går var det terminsavslutning för Filmklubben, vår 86:e träff sedan starten för elva år sedan. Från början var vi fem, men numera är vi tre som ses ungefär en gång i månaden, äter gott och turas om att välja film.

I år hade vi bestämt oss för att köra klassiska julsmaker i tapasversion, så det blev bland annat glöggsangria, bacondadlar (recept finns här), tonfisksallad med apelsin, spanska köttbullar (albondigas) och hummus med inlagda rödbetor.

tina

Till efterrätt valde vi en dadelkaka med muscovadokolasås från den här nykomlingen i bokhyllan: Tina Nordströms Hur du enkelt lagar min allra godaste mat. Jag hittade den undangömd när jag röjde i mammas lägenhet, vet inte varför den hade fallit i onåd. Jag har lagat en hel del ur den och tycker den är toppen! Dadelkakan var inget undantag, helt makalös.

Maken hade valt film, det blev Tomten är far till alla barnen, som ingen av oss hade sett av någon outgrundlig anledning. Till filmen blev det en liten Tomtenisse, det vill säga en fyra Jägermeister med julmust.

Nu går vi in i julveckan, så jag kan inte vila på lagrarna. I dag ska jag baka vår traditionella engelska fruktkaka, så att den får ligga till sig en vecka. Grava lax, lägga in sill och baka pepparkakor står också på programmet.

Festivities: We have celebrated our wedding anniversary with a traditional Christmas buffet and the last Movie Sunday for the year with a tapas buffet inspired by traditional Swedish Christmas tastes.

Read Full Post »

Nyläst

rivers-of-london

Ben Aaronovitch deckarserie Rivers of London har jag skrivit berömmande om flera gånger här på bloggen. Böckerna har ett härligt persongalleri, spännande intriger och är, kanske framför allt, så otroligt djupt grundad i kärleken till storstaden London och dess mytiska kvaliteter.

Jag blev så glad när jag såg att den senaste boken, The Furthest Station, hade kommit och så besviken när jag fick hem en ”novella”, det vill säga en kortroman. Min förhoppning var att det var dags för slutstriden med ärkeskurken, men den får tydligen vänta ett tag till. Jag kan misstänka att Ben Aaronovitch har lite svårt att slita sig från det universum han har skapat och gärna fabulerar vidare.

När jag hade läst The Furthest Station läste jag i min frustration om alla de tidigare böckerna (utom den första som har försvunnit i väg på lån någonstans). Precis som med Harry Potter så är det roligt att läsa baklänges och se hur författaren generöst strösslar med ledtrådar och långt senare knyter ihop dem till nya intriger.

Sedan sprang jag i väg till SF-bokhandeln och köpte de två första seriealbum som har kommit. Också väldigt bra och fördjupande. Det är alltid lite oroligt när bokfigurer ska ta gestalt (jag ser ju nästan aldrig favoritböcker som film), men jag är jättenöjd med dem allihop.

Newly read: I love Ben Aaronovitch’s crime series Rivers of London and have just devoured the latest novella and the two first comic albums.

 

Read Full Post »

Maken förstod inte riktigt varför jag blev så till mig. Han hade hittat en kul fotobok på sin sedvanliga loppisrunda i Sundbyberg och en broderibok till mig.

Jag högg emellertid fotoboken under förtjusta utrop. Den innehöll nämligen gemensamma projekt mellan fotografen Rolf Lind och textil- och livskonstnärerna Raine Navin och Gunilla Skyttla.

tillbakablick1

Boken kom 2001 och innehåller ett urval av alla bilder som trion iscensatte genom åren.

Jag har skrivit om Raine Navin och Gunilla Skyttla flera gånger här på bloggen (här och här och här). De tillhör verkligen mina förebilder, och jag är så glad att jag fick höra en av deras inspirationsföreläsningar för sisådär tio år sedan.

Författaren och radiomakaren Britt Edwall skriver så här om trion i boken:

Stora skratt med sorg i botten! Ett av många recept mot melankoli: Allvarliga bildlekar, ingående minnesarbete och att utsätta sej för slumpen – mästaren. Maj Gunilla Elisabeth och Sten Raine agerar och Rolf Olof ser tittar koxar belyser beskär reducerar bilden till sin kärna. Svartvitt är allvar! – – –
Rolf blev utsänd av Expressen 1965 på klappjakt efter Anita Lindblom. Ville inte och ljög att hon inte var hemma. Sen dess är han sin egen.

tillbakablick2

I de här tre människornas speciella värld är det ett tuppfjät mellan det vardagliga och det magiska.  Vad som helst kan bli vad som helst. Allt är öppet och möjligt.

Filmregissören Håkan Alexandersson myntar begreppet ”navinist”:

En navinist är omedelbar, ursprunglig, okonventionell, otvungen, oförställd, öppenhjärtlig, uppriktig; plus har en starkt strålande kärlek som omfattar världen.

Livsglädje och sinnlighet. Det är grejor det.

Joy of life with all senses: My DH brought home a lovely book with pictures taken by the Swedish photographer Rolf Lind and staged by the Swedish artists Raine Navin and Gunilla Skyttla. A wonderful trio celebrating the magic inherent in ordinary objects. 

Read Full Post »

Older Posts »