Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Bok/Book’ Category

gummigutta_0001

Skojiga saker skådar sannerligen sockerhusets sagofolk!

Under Konstrundan kom vi att prata om flickbokssciencefiction från 1950-talet. Jag fick en plötslig flashback till Carsten Ströms Gummigutta-böcker. De var till och med barnbokssciencefiction!

gummigutta_0002

I Gummiguttas sällsamma resa från 1956 åker hela Gummiguttahuset med dess invånare till planeten Fummelurus. Planeten består helt och hållet av leverpastej. Professor Fummel (i ut-och-invänd väst och med omaka skor på bilden) har uppfunnit drivmedlet kleptomanyl, som dras till leverpastej om man häller sirap på det.

Invånarna på Fummelurus är ljusgröna och fredliga och går mycket bra att prata med via professorns översättningsmaskin. Tyvärr finns det ett ämne som gör fummelurerna vildsinta, krigiska och blå. Det är salt. Och eftersom salt är det som upphäver kleptomanylens dragningskraft på leverpastej, så är det förstås upplagt för förvecklingar.

På bilden flyr professorna, rövaren Rabaldus, konstapel Bubbla, de rådiga tvillingarna Ettan och Tvåan samt esskornettvirtuosen Samuel Sopprot från de arga saltfummelurerna.

Som tur är har häxan Gummigutta, som bara kan trolla på torsdagar, lyckats trolla fram nytt salt, och tvillingarnas mamma, som står bredvid i fönstret, har lagat en god middag till hela sällskapet.

Tvillingarna kommer på att de kan bleka de elaka fummelurerna med vätesuperoxid, som Rabaldus sprutar över dem med hjälp av en omkopplad dammsugare. Och när de bleknar blir de också glada och fredliga igen.

Slutet gott. Allting gott.

Rabaldus svänger sig gärna med lite för långa och krångliga ord. ”Hygirenisk” till exempel. Och ”explosiderar”. De är ord som jag fortfarande använder, men jag hade glömt varifrån de kom :).

gummigutta_0003

Carsten Ström var författare, tecknare och keramiker och skrev fyra böcker om Gummiguttahuset på 1950-talet. Jag har inte den första, men jag ser på nätet att den kom ut i nyutgåva härom året. Komplettisten i mig tycker nog att jag ska investera i den…

Children’s books’ nostalgia: Three books by the Swedish author Carsten Ström from the 50’s. Lovely stories about, among other things, going to a strange and previous unknown planet made entirely out of liverwurst.

 

 

Annonser

Read Full Post »

gamlariksarkivet1

Nu har maken och jag firat i dagarna två. I fredags firade vi traditionsenligt vår bröllopsdag med att gå på julbord. I år blev det Gamla Riksarkivet på Riddarholmen, där Niklas Ekstedt och Karl Ljung huserar i juletid sedan några år tillbaka. Jättehäftiga lokaler och väääldigt gott.

gamlariksarkivet2

För en gångs skull blev vi mest förtjusta i tredje turen (det kalla köttet, ovan) och det småvarma, framför allt de vegetariska rätterna där. Annars är vi stora sill- och laxfantaster. Egenkryddad snaps med kanel och olika sorters peppar smakade fint till.

Enligt bröllopsdagslistan firade vi galonbröllop i år. Det låter ju inte så romantiskt… Nästa år firar vi 35 år som par och 20 år som gifta, det är ju fullständigt osannolikt och måste firas lite extra.

gamlariksarkivet3

I går var det terminsavslutning för Filmklubben, vår 86:e träff sedan starten för elva år sedan. Från början var vi fem, men numera är vi tre som ses ungefär en gång i månaden, äter gott och turas om att välja film.

I år hade vi bestämt oss för att köra klassiska julsmaker i tapasversion, så det blev bland annat glöggsangria, bacondadlar (recept finns här), tonfisksallad med apelsin, spanska köttbullar (albondigas) och hummus med inlagda rödbetor.

tina

Till efterrätt valde vi en dadelkaka med muscovadokolasås från den här nykomlingen i bokhyllan: Tina Nordströms Hur du enkelt lagar min allra godaste mat. Jag hittade den undangömd när jag röjde i mammas lägenhet, vet inte varför den hade fallit i onåd. Jag har lagat en hel del ur den och tycker den är toppen! Dadelkakan var inget undantag, helt makalös.

Maken hade valt film, det blev Tomten är far till alla barnen, som ingen av oss hade sett av någon outgrundlig anledning. Till filmen blev det en liten Tomtenisse, det vill säga en fyra Jägermeister med julmust.

Nu går vi in i julveckan, så jag kan inte vila på lagrarna. I dag ska jag baka vår traditionella engelska fruktkaka, så att den får ligga till sig en vecka. Grava lax, lägga in sill och baka pepparkakor står också på programmet.

Festivities: We have celebrated our wedding anniversary with a traditional Christmas buffet and the last Movie Sunday for the year with a tapas buffet inspired by traditional Swedish Christmas tastes.

Read Full Post »

Nyläst

rivers-of-london

Ben Aaronovitch deckarserie Rivers of London har jag skrivit berömmande om flera gånger här på bloggen. Böckerna har ett härligt persongalleri, spännande intriger och är, kanske framför allt, så otroligt djupt grundad i kärleken till storstaden London och dess mytiska kvaliteter.

Jag blev så glad när jag såg att den senaste boken, The Furthest Station, hade kommit och så besviken när jag fick hem en ”novella”, det vill säga en kortroman. Min förhoppning var att det var dags för slutstriden med ärkeskurken, men den får tydligen vänta ett tag till. Jag kan misstänka att Ben Aaronovitch har lite svårt att slita sig från det universum han har skapat och gärna fabulerar vidare.

När jag hade läst The Furthest Station läste jag i min frustration om alla de tidigare böckerna (utom den första som har försvunnit i väg på lån någonstans). Precis som med Harry Potter så är det roligt att läsa baklänges och se hur författaren generöst strösslar med ledtrådar och långt senare knyter ihop dem till nya intriger.

Sedan sprang jag i väg till SF-bokhandeln och köpte de två första seriealbum som har kommit. Också väldigt bra och fördjupande. Det är alltid lite oroligt när bokfigurer ska ta gestalt (jag ser ju nästan aldrig favoritböcker som film), men jag är jättenöjd med dem allihop.

Newly read: I love Ben Aaronovitch’s crime series Rivers of London and have just devoured the latest novella and the two first comic albums.

 

Read Full Post »

Maken förstod inte riktigt varför jag blev så till mig. Han hade hittat en kul fotobok på sin sedvanliga loppisrunda i Sundbyberg och en broderibok till mig.

Jag högg emellertid fotoboken under förtjusta utrop. Den innehöll nämligen gemensamma projekt mellan fotografen Rolf Lind och textil- och livskonstnärerna Raine Navin och Gunilla Skyttla.

tillbakablick1

Boken kom 2001 och innehåller ett urval av alla bilder som trion iscensatte genom åren.

Jag har skrivit om Raine Navin och Gunilla Skyttla flera gånger här på bloggen (här och här och här). De tillhör verkligen mina förebilder, och jag är så glad att jag fick höra en av deras inspirationsföreläsningar för sisådär tio år sedan.

Författaren och radiomakaren Britt Edwall skriver så här om trion i boken:

Stora skratt med sorg i botten! Ett av många recept mot melankoli: Allvarliga bildlekar, ingående minnesarbete och att utsätta sej för slumpen – mästaren. Maj Gunilla Elisabeth och Sten Raine agerar och Rolf Olof ser tittar koxar belyser beskär reducerar bilden till sin kärna. Svartvitt är allvar! – – –
Rolf blev utsänd av Expressen 1965 på klappjakt efter Anita Lindblom. Ville inte och ljög att hon inte var hemma. Sen dess är han sin egen.

tillbakablick2

I de här tre människornas speciella värld är det ett tuppfjät mellan det vardagliga och det magiska.  Vad som helst kan bli vad som helst. Allt är öppet och möjligt.

Filmregissören Håkan Alexandersson myntar begreppet ”navinist”:

En navinist är omedelbar, ursprunglig, okonventionell, otvungen, oförställd, öppenhjärtlig, uppriktig; plus har en starkt strålande kärlek som omfattar världen.

Livsglädje och sinnlighet. Det är grejor det.

Joy of life with all senses: My DH brought home a lovely book with pictures taken by the Swedish photographer Rolf Lind and staged by the Swedish artists Raine Navin and Gunilla Skyttla. A wonderful trio celebrating the magic inherent in ordinary objects. 

Read Full Post »

wip_traskorggrön

Under mammas sista vecka var det inte mycket mer jag kunde göra än att sitta vid hennes sida. Då var det skönt att ha något att göra med mina händer.

I Malena Skotes bok Skapa med tyg kan man lära sig att göra korgar med mattrasor på lite olika sätt. I den här varianten lindar man mattrasorna runt ett tjockare rep, i mitt fall en billig, blå nylonlina. Sedan spiralbinder jag med ett bomullsgarn och virknål (det går också att använda en grov, trubbig nål, beroende på hur tjockt garn man använder).

lindadekorgar1

Varteftersom det behövs så skarvar jag på ny lina, nya trasor, en ny längd bomullsgarn. Det hela är väldigt meditativt och trivsamt.

lindadekorgar5

Den blå korgen längst fram är klar. Den är lindad med trasor av samma tyg rätt igenom. Jag provade också att göra handtagshål.

lindadekorgar4

Den stora, gröna har en blandning av flera olika tyger. Jag experimenterade med att göra ett hålmönster, så den är ganska ostadig. Jag ska försöka hitta något att binda in i hålrummen för att stadga upp det hela. Mitt första försök var med gardinringar i trä, men de var för stora.

lindadekorgar2

Avslutningen blev en sorts rosett.

Den blå-gröna, som är minst, är en mix av fyra olika tyger.

lindadekorgar3

Den behöver några varv till, men först måste jag ta mig till Claes Olson och köpa mer nylonlina. Det går åt ofattbart många meter.

Baskets with rags: Cheap nylon rope gets covered with rags and spiralbound into baskets. Very fun in a meditative way.

Read Full Post »

Dagarna går. Ibland känns allt som vanligt, ibland känner jag mig alldeles djupfryst alternativt som nånting på drift utan roder och allting går i ultrarapid. Jag är väldigt glad för att det är semester, så att jag har sällskap hemma av både Maken och yngste Knallhatten.

Jag har smäckt i mig hela Liza Marklunds deckarserie om Annika Bengtzon (utom Sprängaren, som jag läste när den var hyfsat ny). Kravlös läsning men rätt underhållande, och jag tycker hon väver in sina personliga ståndpunkter i ämnen, som hon brinner för, på ett snyggt sätt.

En ny app har blåst liv i min ambition att lära mig holländska. Den heter Duolingo, är gratis i basutförandet och är både roligare och mer matnyttig än Babbel, som jag körde i vintras. En massa skojig gamification gör det hela tämligen beroendeframkallande (jag toppade förra veckans leaderboard i den svenska gruppen).

sländträning2

Det krävs åtskilliga löpmeter för att lära sig spinna en vettig tråd. ”Träna med tops, det är mycket lättare!” sa min spånadskunniga vän Ylva, när jag var hon henne på fika en kväll.

Sagt och gjort. Jag har ärvt några tops (långa kardflor) av henne, en väldigt långfibrig och studsig sort i en färg som gör att det känns som att spinna nylonstrumpor ;).

Sländan köpte jag från Åddebo ull. Den väger 80 gram, det passar mig fint.

Nylonstrumpeullen gör verkligen motstånd mot att bli spunnen, så det blir väldigt fluffigt (och väldigt tunt och ojämnt här och där). Det ska vara som att lära sig cykla, bara att nöta på med andra ord.

sländträning1

I början av sommaren så blockade jag halva blarfen Stashbuster, sedan kom det en massa annat emellan och den har legat kvar på blockningsliggunderlaget, medan liggunderlaget har varit inslängt i kaosrummet.

Nu blev det äntligen av att blocka andra halvan och ansa fransarna.

170723-408-17655-NIKON D800-Q085S2500

Den går även att skrynkla ihop till halsduksformat.

170723-408-17668-NIKON D800-Q085S2500

(Bilder: Kurt Nord)

Holiday days: Trying to adjust to the new circumstances, being forever thankful that it is holiday time and I have my DH and youngest son around me. I have read all Liza Marklund’s books about Annika Bengtzon, got hooked on a new language app, practising using my drop spindle and at last blocked the Stashbuster blarf. And sometimes I do nothing at all.

 

 

 

Read Full Post »

Nog hade jag tänkt att hinna med att göra mer under maj med mitt kanske mesta favoritmaterial, men till slut tvingades jag inse att projektet som blev färdigt redan 7 maj får bli mitt MM-projekt den här månaden.

Då tillbringade jag en härlig vårsöndag på Eggeby gård på Järvafältet norr om Stockholm för Hemslöjdsföreningens räkning. Temat var ”hälsa” med olika föredrag och prova-på-aktiviteter. Jag pratade förstås om att det handgjorda skapandet är bra för både knoppen och kroppen (bland annat utifrån den här artikeln i Modern Psykologi).

traskransar_maj2

Jag hade ladda upp med tyger, som vår samarbetspartner Refo vänligt ställt till förfogande, och med stommen till traskransen, som jag gjorde till ytterdörren här hemma förra året (den här). Efter en sommar utomhus var den rätt urblekt och tråkig, så nu var det dags för en ny färgsättning.

Att riva trasor är bland det mest meditativa jag vet, men det var väldigt svårt att få besökarna med på tåget. Däremot hade jag god hjälp av en ivrig nioåring, som både rev och klippte åt mig.

MHo_veckans_2

Den nya kransen fick en vårlig mix av grönt, gult, turkos och rosa.

Dagen var långt ifrån slut, och jag hade rivna trasor över och ståltråd till en ny stomme, så det blev en krans till, lite mindre och med två blå tyger i färgmixen.

traskransar_maj

Bägge kransarna gav jag till Eggeby gård som tack för att föreningen fick vara med.

MHo_veckans_1

Jag hade också gjort mig ett litet trasarmband på tjockt resårsnöre i olika rosa nyanser. Till kransarna är trasorna 2×18 centimeter, till armbandet gjorde jag dem 1×12 centimeter ungefär.

Nu för tiden kan vi räkna mattrasor som ett material. Våra anmödrar har klippt och rivit hundratals meter, som vi hittar prydligt nystade på loppisar. Ett annat sätt att ta tillvara på dem är att spiralbinda korgar.

wip_spiralbindning1

Du lindar en spiral och binder om och formar den med en tunnare tråd. För att det ska bli tillräcklig stadga i trasorna, så kan du antingen tvinna ihop sex-sju stycken eller så kan du vira trasorna om något. Jag använder billigt 8 mm nylonrep från Clas Ohlson.

wip_spiralbindning2

Diametern blev ungefär 25 centimeter. Korgen ska sedan bli rak med handtag och ungefär 20-25 centimeter hör. Det beror på mitt tålamod…

Själva starten är lite knölig, och jag borde kanske ha tagit upp och gjort om min, men jag var lite för otålig. Sedan kommer i alla fall jag in i en skön lunk, där jag lindar en bit i taget och spiralbinder en bit i taget.

Både traskransen och olika varianter på korgar av mattrasor finns i Malena Skotes bok Skapa med tyg.

Monthly makers är en kreativ utmaning för alla som vill med tolv gemensamma månadsteman. Läs mer här! Månadens värd är Wilda, och på hennes blogg hittar du länkar till flera bidrag (här är länken).

Monthly Makers May: Fabric: Here in Sweden rag carpets are a part of our national identity and you can find balls with cut or torn rags in many flea markets and charity shops. Since I am not a weaver I have to come up with something else instead. With a little help from an inspiratonal book I made a bracelet, two wreaths and started a basket.

 

 

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »