Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Film/Movie’ Category

Måndagsmusik: Kör

Delvis inspirerade av förra veckans Måndagsmusik (som finns här) firade Maken och jag Valborg i tevesoffan med att se om 80-talsfilmen Streets of Fire. Vi kan väl utan att överdriva säga att varken storyn eller dialogen har åldrats särskilt väl. Men musiken håller, inte bara Jim Steinmans låtar. Och för den som vill få en rejäl dos av 80-talsmode, industrimiljöer och motorcyklar är den en hit!

Därefter gled vi vidare till en spretig men intressant dokumentärfilm av Diana Maria Olsson om Lunds Studentsångare. Titeln Flickan, flaskan och fosterlandet säger en hel del om manskörsarvet, samtidigt som en körsjungande man i dag också kan stå för en alternativ mansroll.

Jag hade tidigare på dagen skrattat gott åt det här klippet i mitt FB-flöde:

Från manskör till kvinnokör. I Rönninge, en liten bit längre söderut här i Storstockholm, finns Rönninge Show Chorus, en av världens bästa barbershopkörer. 2019 vann de en guldmedalj i världsmästerskapen med det här framträdandet:

I mitt nästa liv står några år i en showkör högt upp på önskelistan. Det ser så himla kul ut!

Till sist en helt annan sorts kör. Ett japanskt band, som jag lyssnar mycket på just nu, är Radwimps. Förra året gjorde de en version av sin låt Seikai (Rätt svar) tillsammans med tusen ungdomar. Så här i efterhand kan man fråga sig hur smart det var under pågående pandemi, men det blev i alla fall ett fint resultat:

Monday Music: Choir. Three very different choir adaptations.

Read Full Post »

Varje dag hoppas jag på ett något positivt tecken, hoppas att DN:s Sverigekarta ska vara lite mindre vinröd, hoppas på en liten ljusning. Varje dag blir jag besviken. Just nu verkar all statistik, utom antalet dödsfall, fortfarande gå åt andra hållet. Fel håll.

Inga lättnader. Ingen lättnad.

Jag drömmer om att gå på utställning. Flera museer här i Stockholm har öppnat igen, men för populära utställningar måste man boka tid, och det gäller att jag kan ta pendeln alternativt cykla. Häromdagen började jag kolla lite vilka utställningar som stänger i maj, så att jag åtminstone kan försöka planera in ett besök eller två.

Vivienne Westwood-utställningen på Millesgården stänger den 9 maj. Det känns tveksamt om jag hinner dit.

En spännande utställning om boro och svenskt mode öppnar i dag på HV Galleri. Kanske att jag kan hinna dit innan den stänger den 15 maj.

Almgrens Sidenväveri har en jättespännande utställning, Textil trilogi del 1, som också står uppe till och med den 15 maj. Museet är dock fortfarande stängt, så den känns lite tveksamt att hinna dit (men den finns digitalt här).

Den omfattande Giacometti-utställningen på Moderna museet stänger den 30 maj. Den vore väl själva tusicken om jag inte ska hinna med!

Samma sak gäller den hett efterlängtade boro-utställningen på Östasiatiska museet. Den är öppen hela året ut och en bit in på nästa. Om allt går väl kommer jag att se den i sommar med mina vänner från Japanresan, men jag ser den gärna flera gånger.

Resfebern har också gjort sig påmind igen. Lite oväntat fick den näring av den japanska animen March Comes In Like a Lion (Sangatsu No Lion), som finns på Netflix. Den utspelar sig i stor utsträckning på ön Tsukishima i Tokyo, vid mynningen av Sumida-floden. ”Jag bor i en liten stad vid en stor flod”, säger huvudpersonen, 17-årige Rei. Det tog ett tag innan jag förstod att han menade just den här delen av storstadskomplexet Tokyo.

Förutom att det är en intressant berättelse om Rei och hans brottningskamp med livet så är miljöerna skildrade med stor kärlek och detaljrikedom. Broarna är väldigt viktiga, ovan (och nedan) Chuo-bron till exempel.


På Tsukishima finns fina gamla kvarter, där man bland annat kan äta monjayaki, Tokyos version av kålpannkakan okonomiyaki.

Översta bilden: The Plagiarism av Alexej Druzhinin från Flickr Creative Commons, some rights reserved.
Understa bilden: Chuo Bridge av Guilhem Vellut från Flickr Creative Commons, some rights reserved.

Mer info om platser som förekommer i Sangatsu No Lion finns här.

Wish List: I long for museum visits and some new perspectives. To keep myself occupied I have started a list with things I hope to see in May. Suddenly I also started to long for Tokyo. You can tell I am bored, right?

Read Full Post »

I påskas hade vi glädjen att få umgås hela familjen inklusive utflyttad son med sambo. Vi hade filmkväll och jag fick äntligen se den japanska tecknade filmen Kimi no na ha (Your name), som är fantastiskt bra och verkligen kan rekommenderas!

Med en svärdotter som också gillar allt japanskt, så känns det självklart att dela min kimonoglädje med henne. En av de kimonor jag högg på loppis online för en mycket rimlig penning är tyvärr för liten för mig, så den fick hon i påskpresent. På påskdagen firade vi med en gemensam kitsuke.

Gatljuslampans sken är inte det bästa för färgåtergivning, men svärdotterns kimono är kallgrön, nästan mörkturkos, medan min är mer klart grågrön. Den har förresten inte blivit presenterad på bloggen tidigare, jag köpte den och två nagoya obi från en holländsk kimonosamlare i vintras.

Veckans tema i #kimonostylinggame var Mr and Mrs Rabbit. Japaner älskar sina kaniner, så det gör många i kimono-communityn också.

Det fick bli varsin liten, liten origamipåskhare att hänga i obijimen.

Nu har jag svärdotterns födelsedagspresenter fixade för lång tid framöver. Bara en kimono kommer hon ju inte långt med, en nagajuban och några obi och kanske några accessoarer ska jag också hålla utkik efter.

Då och då blir det ju en sväng på Ebay eller Etsy, ett av få nöjen i dessa sega coronatider. Mycket hamnar bara i min önskelista, men rätt som det är kan jag inte hålla mig utan klickar hem något nytt.

I det senaste paketet var det en nagoya obi i kasuriväv. Det betyder att man har färgat garnet i olika färger innan man väver (eller har reserverat delar så att det inte har färg alls), så att det blir flammigt. Här är det blått och naturfärgat som dyker upp i bland och gör ytan levande. Jag tror också det finns betydligt mer blått i väven som inte syns men bidrar till vackra färgskiftningar.

Paketet innehöll också två platta obijime, en i mer dämpade färger och en som nästan är neongrön, även om kameran inte riktigt vill fånga färgen.

Det där med koordination är ju hälften av grejen med kitsuke. I söndags blev det därför obiknytningsövning och koll på hur tre olika obi ser ut tillsammans med min övningskimono.

Här min riktigt kallgröna mjuka obi (heiko obi) i en fin rosettform. Den här obin går riktigt ton i ton med svärdotterns kimono, så jag hoppas få knyta in henne i den vid tillfälle.

Efter att ha tittat på bilderna från i söndags har jag förresten bett Maken påminna mig om att jag ska ”slå fram” kimonoärmarna vid nästa fototillfälle… När det gäller kimonoetikett har jag verkligen mycket kvar att lära.

När jag ändå håller på och bekänner mina inköp, så kan jag visa tre lite mer tjusiga nagoya obi, som jag budade hem i vintras.

Cirkelmönstret till vänster kallas för shippou (sju ädelstenar). Det är ett buddhistiskt inspirerat mönster som kan upprepas oändligt.

The name refers to the seven treasures of Buddhism: gold, silver, lapis lazuli, crystal, agate, red pearl, and carnelian. These correspond to faith, perseverance, humility, doing no wrong, mindfulness, concentration, and wisdom.

https://yunomi.life/blogs/discover/the-world-of-japanese-patterns

Sexkantsmönstret på samma obi kallas för sköldpaddsskalsmönster och symboliserar lycka och välstånd.

Den röda obin i mitten har en enkel med guldgnistrande dekor av en plommonblomma och mogna plommon. Även om japanerna älskar sina blommande körsbärsträd, så är nog plommonet Japans nationalfrukt. Om jag vill följa årstiderna så kan jag använda den här obin redan i vinter för att markera längtan efter den tidiga våren.

Silverobin har ett krysantemummönster. Krysantemum associeras med hösten.

Kimonostylinggame-temat den här veckan är Shiny Bling-Bling. Det kommer att innebära lite helgnöje med min lila iromuji och den vänstra, orange-laxrosa obin med mycket guld.

Under kvarvarande arbetsvecka ska jag försöka hinna bläddra lite i ett annat nyinköp.

Den dök upp som tips i en av mina Facebook-grupper och innehåller alla möjliga föremål, inte bara textilier. Dessutom är texten både på engelska och japanska, så den är ett utmärkt övningsobjekt.

Först måste jag dock komma i kapp med mina vanliga inlämningsuppgifter i kursen, just nu ligger jag aningen sent med det mesta. Hepp hepp!

Shared joy: I have brought my daughter-in-law down into the kimono rabbit hole and we spent Easter Day with kitsuke practise. Some new kimono items (and a book) have also found their way to my home over the winter.

Read Full Post »

Kinesiska intriger

Min avkoppling just nu är att följa den kinesiska dramaserien Nirvana In Fire (Lang Ya Bang), som finns med engelsk textning på Youtube. Det är en sorts kinesisk Game of Thrones om maktkamp och intriger kring den kejserliga tronen i en fantasyversion av ett forntida Kina.

Två begrepp som används för den här sortens berättelser är wuxia (”martial arts’ hero) eller xianxia (immortal hero), det vill säga en mer eller mindre övernaturlig mix av kampsport, monster, folksagor, taoistiska tankemönster och kinesisk historia.

Nirvana In Fire är väldigt pampig med tjusig scenografi och maffiga kostymer (om än lite smäckiga här och där). Berättartempot är makligt, men nu har jag jag knappt tio avsnitt kvar, så temperaturen är på uppgång nu när slutkonfrontationen närmar sig.

Jag hittade Nirvana In Fire via min favorit från i höstas, Grandmaster of Demonic Cultivation. Den berättelsens enda svaghet (om du frågar mig) är de kvinnliga huvudpersonerna, som förblir ganska perifera. Nirvana In Fire har ett betydligt större persongalleri, och här finns flera starka kvinnor, som är med och driver berättelsen framåt. Nedan till höger: Prinsmodern och kejserliga bihustrun Jing (Mintau Liu).

I en episk fajtscen slåss de nobla fruarna vid sina mäns sida. Me like!

Förutom den engelska textningen så är serien textad på mandarin, så jag kan också roa mig med att hitta kanji som jag känner igen från japanskan (japanska kanji kommer ju från Kina och betydelsen finns ofta kvar, även om uttalet är helt annorlunda).

Chinese schemes: I am currently enjoying the Chinese history/fantasy drama Nirvana In Fire, a bit like Game of Thrones but in a Chinese setting.

Read Full Post »

tomater

Jaha ja, så var första halvåret avklarat. Juni månad sprang i väg i en grisblink, känns det som. Vädret har varit en nästan osannolik mix av rusk och värmebölja.

Det växer och frodas i vår lilla trädgård. Ovan en bild från balkongen, där Maken har fixat tre tomatplantor. Precis som förra året har vi också sockerärtor:

sockerärtor

Dessutom har vi en stor låda med kryddväxter, som inte fastnade på bild den här gången.

sally-jones

Jag har hittat två nya hjältinnor den här månaden. Den första är gorillan Sally Jones, som Jakob Wegelius har skrivit om i två böcker. Legenden om Sally Jones är en spännande bilderbok, medan fortsättningen Mördarens apa är en minst lika spännande kapitelbok på 600 sidor. Halsbrytande berättelser med ett underbart persongalleri, inte minst Sally Jones själv, som är berättare i den andra boken.

Bägge böckerna har välförtjänt vunnit Augustpriset i kategorin barn- och ungdomsböcker, men det här är verkligen allåldersböcker. Det finns en tredje del också, Den falska rosen, som jag också ska skaffa mig.

Det går också att höra Mördarens apa dramatiserad för Sveriges Radio (här är länken).

yona

Det finns ganska stora likheter mellan Sally Jones och min andra hjältinna, prinsessan Yona. Akatsuki No Yona (Yona med ett hår flammande som gryningen) är en mangaserie med fantasytema skriven och tecknad av Mizuho Kusanagi. Jag ramlade över berättelsen som animeserie men blev så sur när den tog slut efter 24 avsnitt att jag gick över till mangaserien för att få veta fortsättningen (den finns online).

Det gick oväntat lätt att

Både Sally Jones och prinsessan Yona kastas ut i världen och är från början svaga och hjälplösa. Tack vare egen styrka och omgivande goda vänner växer de och mognar.

Nu har jag läst i kapp mangaserien till kapitel 193 och väntar otåligt på nästa… Ett tag var den hjärnskrynklande rörig men hämtade sig och är nu inne i en väldigt spännande delberättelse. Det är en kul mix av äventyr, humor och romantik.

Det mesta av mitt handarbetande berättade jag om i förra inlägget, men jag kan också rapportera att jag har hunnit riktigt långt med min pusselklänning (mer om den här). Just nu slåss jag med ett par sidsömsfickor.

Jag har också tagit tag i ett riktigt dåligt samvete, ett ideellt webbredaktöruppdrag där jag borde ha tagit tag i en webbuppdatering till ny mall redan förra året. Nu är den nya sidan på korrekturrunda till uppdragsgivaren, det känns skönt att äntligen ha kommit i gång.

tusen-tradgardar

Till sist så tipsade min Hemslöjdskompis Lillemor mig om evenemanget Tusen trädgårdar, som firas vartannat år sedan 2010. Då öppnar trädsgårdsinnehavare sina grindar runt om i landet och bjuder in.

I år ägde evenemanget rum på en av årets hittills varmaste dagar, men Maken och jag gjorde en kombotur till Ingarö med badstopp. Där såg vi en fantastisk trädgård som gradvis hade fått växa fram under åtskilliga decennier.

Vi leddes runt i trädgården av en tipspromenad med vinst varje gång.

palettblad

Maken och jag valde varsitt palettblad. Kanske början till en ny passion?

May 2020 (6/12): Gardening, reading and getting on with some long over-due duties.

 

 

 

 

Read Full Post »

kodama-princess-mononoke

Det är en händelse som ser ut som en tanke att Studio Ghiblis filmer dyker upp på Netflix just nu när Japanabstinensen fortfarande river i mig. Jag missade alla utom Spirited Away när de blev populära i Sverige, så jag har en del att se i kapp.

Jag blir glad och lugn av att höra japanska och de annorlunda historierna och berättarstilarna är som vårvintervitaminer för fantasin.

kaguya

På alla plan vackrast (hittills) är Sagan om prinsessan Kaguya i regi av Isao Takahata, en tusenårig saga berättad på ett både vördnadsfullt och modernt sätt.

violet_evergarden

Suget efter att få höra japanska har också lett mig in till andra animeserier. Violet Evergarden utspelar sig i en mycket märklig värld, men känslor är som bekant universella. Här handlar det om sorg och förlust och är på sina ställen en riktig snyftare.

fate_staynight

Mer oväntat var att jag skulle fastna för en av många stridsserier (de gillar sådana i Japan – mycket kamp och tävlingar – jag har bland annat valt bort en serie med skoltjejer som tävlar med pansarvagn…).

Fate började som en mangaserie och har sedan även blivit en hel räcka av animefilmer och -teveserier. Det är magi och svärdskamp och massor av snygga filmeffekter, men mitt i alltihop intressanta moraliska diskussioner, i alla fall i serien Stay Night/Unlimited Blade Works som är den jag har hunnit med hittills.

gourmet-samurai

Bästa japan på Netflix just nu är dock Naoto Takenaka i rollen som den nypensionerade Takeshi Kasumi i Samurai Gourmet. Efter ett långt och uppoffrande yrkesliv får vi följa honom när han tar sina första trevande steg i sitt nya, fria liv. Olika restauranger och maträtter sätter honom i förbindelse med det förflutna, och när han stöter på problem är hans mantra: Vad skulle samurajen göra?

En väldigt fin serie i lugnt tempo med mycket mat och japanska miljöer. Och ingen kan se lika lycklig ut över den första tuggan eller ett glas öl som Naoto Takenaka!

A cure for my Japan abstinence: I have dived into Japanese series and movies at Netflix right in time for catching up with all the Studio Ghibli movies I have missed out on. Furthermore I am moving astray further into anime land but my firm favourite is Naoto Takenaka in Samurai Gourmet.

 

 

 

 

 

 

Read Full Post »

Poppy

Ett citat som dök upp på Facebook häromdagen:

I like having conversations with kids. Grownups never ask me what my third favorite reptile is.

Precis så är det (även om vi kanske inte pratade just om reptiler). I trettonhelgen hade vi nämligen besök av Ebba, 8 år, näst äldst av Makens brorsbarn. Storebror Oliver var här två gånger för tre år sedan, så hon har väntat på och längtat efter att det skulle bli hennes tur.

received_528414777883459

Däremot pratade vi en del om andra djur, hajar till exempel, eftersom vi besökte Fjärilshuset i Hagaparken. Undertecknad fick chansen att clowna lite (Maken fotograferade).

Lite ringrostig är jag när det gäller att clowna, men jag fick rätt bra övning i att hänga på när en pigg åttaåring tar kommandot. Det är både upplyftande och lite skrämmande att mötas av hennes förväntansfulla ”Hej!” på morgonen. Jag inser hur mycket jag har ”gummat till mig” sedan jag själv var småbarnsmamma. Jo, jag var kanske tröttare, men jag fick också mer gjort. Barns oförstörda entusiasm smittar av sig, rena uppåttjacket.

Vi utforskade lekparker, pärlade, undersökte alla hörn i huset där det fortfarande finns leksaker kvar, badade och tittade på Trolls. Med kvällsfika. Två gånger.

På upp- och hemväg möttes vi i Linköping och hann träffa hela familjen också. Vi åt jättegoda våfflor i Gamla Linköping och utforskade Flygvapenmuseet strax utanför Linköping, som har spottat upp sig oerhört sedan vi var där med Knallhattarna för sisådär tjugo år sedan!

Här kommer en inspirationssång från 2020 från just Trolls. Anna Kendrick spelar Poppy, en okuvligt positiv trollprinsessa (det är hon på översta bilden också).

Stimulants: Spending time with Ebba, 8 years old and the daughter of my DH’s youngest brother, is a natural stimulant promoting energy and curiousity. I feel a wee bit old and dusty.

 

 

 

 

 

 

Read Full Post »

Chilling-Adventures-of-Sabrina

I år har november susat förbi i oroväckande hög hastighet. Häromdagen kände jag mig långhårig trots att jag alldeles nyss var och klippte mig – tyckte jag. Den klippningen ägde rum den 16 oktober. Vart tar tiden vägen???

Det har funnits tid för avkoppling i november. Jag har till exempel smällt i mig hela första säsongen av Chilling Adventures of Sabrina på Netflix. Härlig retrokänsla i kostym och scenografi och inte för mycket ”skockar av tonåringar i skolmiljö”.

The-Keepers2

En annan Netflixserie, som jag har hunnit med, är dokumentären The Keepers. Den hakar på trenden med utredningen av verkliga mord, i det här fallet nunnan Catherine Cesnik, som mördades 1969. Mordet är fortfarande olöst och några av hennes gamla elever har tagit på sig att samla all information de kan för att kanske någon gång komma till gåtans lösning. Serien presenterar alla fakta och alla teorier, sedan får man som tittare själv ta ställning till vad man tror. Mycket spännande!

En hel del handarbetstid har det också blivit och några virk-UFO:n har kommit i mål.

infinity1

Här är till exempel min virkade tubsjal, som jag är väldigt nöjd med.

infinity2

Bara restgarner, mest ull, lite alpacka och silke.

tredjeribben

Likaså har mitt tredje par Ribben-muddar (ombloggade här) blivit klara. En kombo av ull/silke och alpacka/silke, hur gosigt som helst. De väger nästan ingenting alls.

I bakgrunden ett par linnebyxor som har lagats och förstärkts med en underlagning. Jag har lärt mig mer än jag trodde av Kerstin Neumüllers bok Lappat & lagat, en av månadens investeringar.

Lappat och lagat omslag.png

Precis i slutet av månaden var det dags för Lars Bygdén att presentera sin nya skiva Dark Companion live på underbara Södra teatern i Stockholm.

LB2018

Trots skivans mörka innehåll så blev konserten ljus och glädjefylld. Det var märkbart hur roligt Lars tyckte det var att stå på scen igen. Hans kompband har alltid varit fantastiskt, men med Emma Ahlberg Ek på fiol har en extra pusselbit fallit på plats och en ny dimension kommit till. Jag kan inte låta bli att tänka på Nick Cave och Warren Ellis, som har en helt egen, musikalisk kemi tillsammans.

Även Gaffas recensent tänker på Nick Cave, läs mer här.

Nu går vi in i julmånaden. Mörker och ljus. Pynt och förväntningar. Ärligt talat så har jag faktiskt inte det minsta lust.

Evaluation (2018:11): Thankfully there have been time for crocheting, needlework and mending, but I am not happy with the light fading and the tinsel time approaching.

Read Full Post »

Måndagsmusik: WWI

mel_gallipoliFörsta världskriget får stå i fokus även i det här inlägget. Förutom musik så får du ett film- och några boktips.

Filmtipset är Gallipoli från 1981. Jag såg den på bio några år senare, har inte sett den sen dess, men den gjorde ett outplånligt intryck. Det var en tid då australiensisk kultur började dyka upp i Sverige (inte minst tack vare alla svenska globetrotters) och allt australiensiskt kändes nytt och intressant. Inte minst den där unge, snygge skådespelaren på bilden ovan!

Den första måndagsmusiklåten blir också australiensisk. Av alla nya band, som fann sin väg från Australien till Sverige på 80-talet, så var det ett som verkligen klev in i mitt hjärta och stannade kvar där: Hunters and Collectors.

Första världskrigets vansinne har av någon outgrundlig anledning fascinerat mig länge. Redan på högstadiet skrev jag en lång uppsats om julfirandet i skyttegravarna, inspirerad av min SO-lärare Dag Södling, som var en fantastisk berättare. Det första större verk jag läste var 1914 och Den okände soldaten av Jan Olof Olsson (Jolo). Den tredje delen om fredsförhandlingarna orkade jag dock aldrig igenom.

Peter Englunds storverk Stridens skönhet och sorg på drygt 600 sidor har jag kvar, den är ingenting man betar av på en kafferast. Jag läste i Dagens Nyheter i dag att den sista delen i den omarbetade och utvidgade upplagan precis har kommit. Men jag läser gärna om hans essä På slagfältet vid Verdun ur samlingen Förflutenhetens landskap.

Min favoritbok om första världskriget är dock inte en fackbok utan en deckare. The Wood Beyond (på svenska Det mörka arvet) av Reginald Hill tillhör hans långa serie med kommissarie Andy Dalziel och hans kollegor. Den är en mycket nöjsam deckarkonstruktion samtidigt som den innehåller en mångbottnad historisk dimension.

Till den kopplar jag en omisskännlig och saknad rockröst som tillhörde en man med stort intresse för historia och militärprylar.

Monday Music: WW1. Still a bit taken by the centenary I am giving you two songs about World War One (and a movie memory and some Swedish book recommendations).

 

 

 

Read Full Post »

marielouiseekman

Utifrån den plats där jag befinner mig just nu var det extra intressant att se Anneli Kustfälts dokumentär Marie-Louise Ekmans utflykter, som finns på SVTPlay (närmare bestämt här). Hon berättar bland annat att hennes mamma och pappa är närvarande i hennes konst så att hon kan fortsätta umgås med dem trots att de är borta.

I går gick Maken, vår kompis Annelie och jag till Moderna museet och såg den stora Marie-Louise Ekman-utställningen.

Marie-Louise Ekmans bilder har en alldeles egen logik, som känns fullkomligt självklar för henne och som hon inte är det minsta intresserad av att förklara för någon annan. Som betraktare är det bara att åka med. Hon noterar livets och det sociala spelets absurditeter utan att värdera eller moralisera.

Jag gillade mycket av det jag såg, inte minst hennes miniskulpturgrupper, men blev mest tagen av hennes 80-talsverk, där hon med en kvinnlig blick går i klinch med svensk och västerländsk konstkanon.

Hennes version av Las Meninas skulle jag kunna meditera över dagligdags (finns här på Marie-Louise Ekmans webbplats).

För övrigt är jag väldigt förtjust i att Marie-Louise Ekman har gett fiskbullar i hummersås en plats i konstens värld (se mer här).

Mer info om utställningen på Moderna museet finns här.

Det är en rejäl utställning med många verk. Vi blev både uppiggade och lite deprimerade. Filmerna orkade vi inte med utan nöjde oss med en titt på Brancusis Ägget, som finns med i många av 80-talsverken, bland annat Las Meninas, och som passande nog stod utställt i rummet bredvid.

Sedan gick vi på Restaurang Hjerta, åt charkbricka och rökta räkor i kvällssolen och hade det väldigt skönt och trevligt.

Marie-Louise Ekman medverkar i antologin Vägen – en antologi om att göra bra konst med Ernst Billgren och Jan Åman som redaktörer. Där ställer hon upp följande regler:

  1. Var glad.
  2. Se till att du har ett eget rum att gå in i.
  3. Se till att du alltid har rena penslar.
  4. Se till att du bara hör de ljud du anser att du själv har användning för.
  5. Var noga med att kunna låsa dörren.
  6. Ta aldrig emot besök i ateljén så länge målningen är ofärdig.
  7. Var beslutsam vad gäller ditt val av färger.
  8. Låt aldrig ditt undermedvetna vinna över dig.
  9. Se till att det ständigt pågår en kamp mellan dig och de krafter som säger sig bo inom dig.
  10. Lita aldrig på dig själv.

Jag gillar verkligen progressionen från punkt ett till punkt tio!

The absurdities of life: The Museum of Modern Art in Stockholms hosts a big show this summer with the Swedish artist (director, play writer, stage director and lots more) Marie-Louise Ekman. It is full of bright colours and depicting the absurdities of life and the social games.

 

Read Full Post »

Older Posts »