Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Fotografi/Photography’ Category

Bildinspiration

foto_klädkammaren02

På Skansens klädkammare, där man som museipedagog byter om, hänger det fullt med inspirationsbilder. De är en del i klädkammarens ständigt pågående forskning om vad människor faktiskt har haft på sig genom tiderna. Alla kläder som sys upp i ateljén är kopior av historiskt belagda plagg.

Töserna ovan är en av mina favoritbilder. Jag tycker det syns vem som är snäll och lydig och vem som går sin egen väg. Detaljerna som hättan, kragen och förklädena är också helt ljuvliga. Kontrasten till den magra flickan utan skor och med allvarlig min i bakgrunden stämmer till eftertanke. Jag anar en skillnad i levnadsvillkor.

Bilden nedan hänger på dörren till damernas omklädningsrum. En ögonblicksbild som rymmer så mycket mer än den visar, tycker jag.

foto

Photo inspiration: Two of the dozens of inspirational photographs from the dress department at Skansen. I meet them every time I come to dress for my working day as educator.

Annonser

Read Full Post »

Efter mitt besök i Göteborg i december förra året (ombloggat här) lovade jag alla inblandade att det inte skulle dröja alltför länge innan jag satte mig på tåget västerut igen. Så i fredags var det dags igen. Den här gången lockade jag också med mig Maken.

this_womans_work

Mitt främsta lockbete var en konsert med Göteborgs symfoniorkester, band och solisterna Jennie Abrahamson och Malin Dahlström: This Woman’s Work – A Tribute to Kate Bush. Ett häpnadsväckande högriskprojekt som ändå gick vägen, mycket tack vare de två enastående solisterna. Tillsammans lyckades Jennie och Malin famna bredden i Kate Bush unika uttryck. Både det skira, det vackra, det teatrala och det groteska fick plats.

Även Kai Martin var där, du kan läsa vad han tycker här (med låtlista). Sverige Radio lär ska ha spelat in lördagskonserten, så förhoppningsvis dyker den upp i något av Live-programmen vad det lider.

brewers_pizza

På fredagen hann vi också med tokgoda pizzor och ambitiös öl på en av Brewers-restaurangerna.

beechers_brew

På lördagen lyckades vi hinna med både lunchfika hos moster och eftermiddagsjazz med vår kompis Thomas och hans kompisar i Göteborgsupplagan av Beches Brew (mer om dem här) och Thomas fru Anna. Därefter blev det asiatiskt med äldsta guddottern och en pytteölrunda runt Långgatorna.

charlotte_gyllenhammar

På söndagen blev det en tur till Göteborgs konstmuseum och Hasselblad Center. Ovan undertecknad i begrundan av Charlotte Gyllenhammars Double Blind.

Vi passade på att köpa årsbiljetter, så det lär bli ett par turer västerut till under året. Lite miljöombyte en helg då och då, krångligare behöver det inte vara.

Pizzabilden har jag tagit, övriga bilder har Kurt Nord tagit.

Gothenburg Culture: A well spent weekend in Gothenburg, hanging out with friends and enjoying different culture experiences.

 

Read Full Post »

gbg1

Ända sedan mammas begravning i augusti har jag varit på väg till Göteborg och ett besök hos min sista moster. Av någon outgrundlig anledning har det varit helt omöjligt att få till tre lediga dagar i rad. Det dröjde ända tills några dagar in i december innan det äntligen blev av och jag satte mig på tåget.

Det var länge sedan jag åkte tåg. Så skönt det är jämfört med flyget – ingen säkerhetskontroll att oroa sig för, inga långa köer, inga packbekymmer. Bara att kliva på och fara i väg. Jag åkte MTR för första gången, vi var i tid och allt fungerade lugnt och smidigt.

Det blev ett långt besök hos moster med prat om både dåtid och nutid. Mycket att ta igen.

Sedan checkade jag in på ett hotell vid Vasaplatsen. I de kvarteren bodde vi alltid när jag jobbade på Bok- och biblioteksmässan i slutet av 80-talet, så där känner jag mig hemma.

gbg2

Min vän Anna såg på Instagram att jag var på väg till Göteborg. I vanliga fall skulle hon ha varit på jobbet, men just nu är hon sjukskriven med en bruten fotled. Himla tur i oturen, för då hann vi träffas dagen därpå. Det blev en långfika och sedan några bra utställningar på Göteborgs konstmuseum.

Här ovan Julia Peirones Girls Girls Girls, som vi båda tyckte mycket om. Allra bäst var videoverket Twisted Cherry. Fotografiet nedan kommer därifrån.

gbg3

Det handlar om normer och utsatthet och omöjligheten att leva upp till alla krav.

Vi såg också Rineke Dijkstra-utställningen, som är klart besläktad. Bland annat fick jag återse ett annat favoritverk, Ruth Drawing Picasso, som jag skrev om här.

gbg4

Just nu visas också årets mottagare av Sten A Olssons kulturstipendium. Vi hann se Karin Karinsons otroliga installation med keramik och porslin, loppisfynd och byggskrot, somligt ihopbränt i keramikugnen, annat bara ihopplockat.

gbg5

Underbart överflöd.

Dessutom hann jag gå en sväng på Kronhusets julmarknad och besöka The Steampunk Bar med äldsta guddottern. Att ta mig tid för två nätter i Göteborg var helt rätt. Nöjd och belåten tågade jag hem efter att ha lovat alla inblandade att jag ska komma tillbaka i vår.

Go west: I have visited Gothenburg, meeting up with relatives and friends and having a good time.

 

 

Read Full Post »

Någon myntade uttrycket ”hemester” (från engelskans ”staycation”), och jag gillar det så mycket. Trötta dagar ligger man hemma och pillar sig i naveln, aktiva dagar kan man utflykta på hemmaplan.

Till exempel kvistade Maken och jag en dag i väg till vår närmaste konsthall Färgfabriken i Liljeholmen. Där visas en stor retrospektiv med Marianne Lindberg De Geer, en uppiggande blandning av tragik och komik och lysande färgmöten.

mldg

Sedan fortsatte vi in till stan och fotoutställningen Fokus Finland på Armemuseums gård. Det är Liljevalchs konsthall, som huserar i en tillfällig utställningslokal därstädes och uppmärksammar Finlands 100-årsjubileum.

claire_aho

Framför allt gillade jag Claire Ahos 50- och 60-talsbilder, dels gatubilder från Helsingfors, dels modefotografi med mycket humor.

Vi upptäckte också att Hovstallarna bredvid har ett schysst fik och en härlig innergård.

En annan dag susade vi norrut i bilen och hamnade i Vela utanför Enköping. Där håller Lata Pigan till, en fantastisk loppis med tyngdpunkt på textil och vintagekläder.

latapigan

Den tålmodige Maken lät mig rota runt och prova så mycket jag ville. I slutänden blev det dock bara ett plagg som fick följa med hem, en flammig, lila, ”batikfärgad” 70-talsklänning. När jag betalade fick jag veta att den tidigare ägts av en hemslöjdskonsulent, så jag hoppas jag ska bli en värdig arvtagare.

Enköping kallar sig ju Parkernas stad, så efter en sen lunch så flanerade vi runt och upptäckte flera stycken. Fridegårdsparken blev vår favorit, inte stor men med en härlig oaskänsla.

fridegård1

fridegård2

Vi tog oss uppför backen till Vårfrukyrkan, som visade sig vara en riktig pärla. Sommarguiden berättade att den är en av landets äldsta, byggd i början av 1100-talet, och att den i början av 1900-talet målades invändigt av Karl-Vilhelm (Carl Wilhelm?) Pettersson.

vårfru_enköping

Resultatet är en underbar mix av medeltida inspiration och tidstypisk Art Nouveau/Arts and Crafts med en otrolig mönsterglädje och massor av roliga detaljer.

Bilder (utom Fridegårdsparken): Kurt Nord

Staycation: It is nice to stay at home in summer, exploring the city where we live and going for some day trips.

Read Full Post »

öl_på_strandvägen

Maj månad har varit crazy. Hemslöjdspuckar och fix i mamsens lägenhet i en enda röra med kommande sommarjobb på Skansen som en pigg uppstickare.

Vardagsrummet här hemma ser ut som en mindre möbelupplag med två extra fåtöljer och allsköns prylar, de flesta på väg någon annanstans. Vi har uppfunnit ett hörn åt det ärvda, svarta hörnskåpet och kommit på att Malmstensbänken nog kan stå i köket.

Frustuna01

Mitt i allt annat gjorde vi en trevlig lördagsutflykt till Gnesta. Ett av mina, för närvarande en aning undanskuffade, projekt är att hjälpa Föreningen Frustunaby att göra en ny webbplats. Frustunaby är en anrik scoutgård, ett fantastiskt ställe som jag har älskat ända sedan min första övernattning där 1973.

Sedan åt vi middag med kamrat Gunnar, som kom med bussen från sitt fritidshus i Sparreholm, på den urtrevliga Bistron i stationshuset. Härligt att grillkiosken Gnesta-Kurre har fått högkvalitativ konkurrens!

 

Kristi himmelsfärdshelgen var för en gångs skull helledig, så på lördagen bokade Maken och jag in en heldag med kultur och god mat. Sol och sommarvärme flödade över staden, och det blev en perfekt dag på alla sätt.

Först åkte vi till Hallwylska palatset mitt i stan och såg utställningen Barn av sin tid, där bilder av Hallwyldöttrarna möter Jens S Jensens bilder från, framför allt, 1970-talets Hammarkullen i Göteborg.

Jens S Jensen var i grunden arkitekt och intresserade sig för samspelet mellan miljö och människa i det nya miljonprogramsområdet. Genom sitt fotograferande knöt han kontakter med ungdomarna i området, vilket gav hans bilder ett delvis annat fokus.

Hög igenkänningsfaktor för oss som var unga på 70-talet! Och det är omöjligt att inte höra Nationalteaterns Barn av vår tid när man ser bilderna, fast tonåringarna i Hammarkullen är inte hotfulla, bara planlösa.

Rent gripande är Niclas Östlinds filmade intervju med ”Nettan”, som finns med i alla Jens S Jensens böcker från Hammarkullen.

Sedan blev det lunch i solgasset och folkmyllret vid Nybroplan. Därefter hoppade vi på spårvagnen ut till Djurgården och Waldemarsudde. Där såg vi utställningen Vardagslivets poesi med verk av Joan Miró, som gav oss bägge en fördjupad förståelse för hans konst. Framför allt greps jag av att det för honom inte fanns någon motsättning mellan allvar och lekfullhet, de är sidor av samma mynt, de hör ihop.

Bronsskulpturen Tyst konstellation skulle jag gärna vila ögonen på och meditera över varje frukost:

miro_tyst_konstellation

Middagen intogs på Söders höjder på den fantastiska restaurangen Bistro Bon. Bra skaldjur, bra kött, bra öl – vad kan man mer önska sig?

Sedan avslutade vi dagen med en kvällstur på Fotografiska museet. Jag tyckte mycket om kvinnobilderna i Cooper & Gorfers utställning I know not these my hands, men de lämnade Maken oberörd.

Hästtemat i utställningen Like a horse var ett fräscht grepp med många roliga och intressanta bilder. Allra bäst var dock kortfilmen Hingsten av Ninja Thyberg.

Utställningen Barn av sin tid pågår till den 13 augusti.
Utställningen Vardagslivets poesi är förlängd till den 10 juni.
Utställningen I know not these my hands pågår till den 11 juni.
Utställningen Like a horse pågår till den 3 september.

Evaluation (2017:05): May was a crazy busy month. Our house is crammed with stuff from mum’s flat and inbetween sorting and packing I have all around Stockholm for different assignments.

Luckily we got a perfect day just at the end of the month, enjoying summer weather, interesting exhibitions and great food in a stunning Stockholm.

Read Full Post »

moki_cherryGlobalt och nationellt var 2016 ett riktigt skitår där bland annat ovanligt höga värden av faktaresistens, bluffnyheter och omotiverad upprördhet skymde framtidsutsikten.

När jag läser igenom mina blogginlägg blir jag förvånad över hur rikt 2016 ändå var i mitt liv. Både rikt på innehåll och rikt på allt det där som är fint och viktigt. Året präglades av lilla mamsens övergång från att vara gammal och pigg till att vara gammal och sjuk. Det har inneburit fysisk smärta, existentiell ångest och oro samt många omställningar. När det blev skarpt läge var det märkligt nog inte svårt för mig att välja bort en massa saker för att vara med henne. Jag tror det har gjort årets guldkorn ännu mer klart lysande.

Nedan: Bevis på att man aldrig ska slänga någonting – gamla namnetiketter från dagisepoken funkar bra på äldreboendet.

sammanfatt2016b

Årets konst: Kanske lite färre intryck då, som sagt, men hög kvalitet på de möten som blev av. Överst en detalj ur ett verk av Moki Cherry från utställningen Textila undertexter på Marabouparken, en utställning som inte fick någon egen presentation i bloggen men som jag uppskattade väldigt mycket.

Det har handlat mycket om kropp och kläder i år: Camilla Thulin, Mariano Fortuny, Utopian Bodies på Liljevalchs, Gudrun Sjödén, Bea Szenfeld, Mode i sju akter på Kulturhuset och Isabelle de Borchgraves renässansdräkter i papper på Livrustkammaren. Dessemellan en hel del fotografi: Vivian Maier, Helena Blomqvist, Patti Smith och Fria Fotografers Filial på Kulturhuset, en fantastisk temperaturmätare på samtida fotografi i alla genrer.

Ännu en spännande fotoutställning, både bild- och innehållsmässigt, var Per-Anders Petterssons African Catwalk på Galleri Kontrast.

african_catwalkJag kom i väg på en av alla fina textilutställningar som Almgrens sidenväveri numera inhyser i sina fantastiska lokaler: Sommarutställningen 5 unga med bland annat Maria Andersson och Josefin Gäfvert, jag fick återse Karin Ferners underbara dalakameleonter och annat roligt av hennes hand och vid en härlig sommarutflykt till Gustavsberg föll jag i förundran över hur mycket min uppväxt är präglad av Stig Lindbergs mångsidighet.

För ovanlighetens skull har vi också investerat i konst: Seven Claws och Madison har flyttat hem till oss. Du ser dem på bild här.

Årets musik: Det här var året jag äntligen fick se Garmarna live, först i en kort promotionspelning på Södra teatern och sedan i en ljuvlig sommarkonsert i Parksnäckan i Uppsala. Jag har älskat deras musik sedan albumet Vedergällningen, som kom 1999, så det var verkligen en milstolpe att få se dem på scen (även om jag i ärlighetens namn inte är jätteimponerad av årets album 6).

I mars såg vi Jonathan Johansson och Anna Ternheim på Cirkus med en knapp veckas mellanrum (med Viktor Olsson som förband till Anna, en klar bonus!).

Hösten var tom och lajvmusiklös ända till  den första av Kents avskedskonserter i Stockholm i december. Det var förstås ett klimax som hette duka med uppladdning ända sedan beskedet och biljettsläppet i mars.

Spotify fortsätter att mata mig med jättebra låtar, men det är sällan jag hittar en artist som jag gillar helhjärtat. Några lysande undantag har varit just Viktor Olsson, färöiska Byrta och kanadensiska Bob Moses. Jag är också mycket nyfiken på vad Viola Martinsson och itsabrightlight (Sarah Frey) ska hitta på framöver.

Gamla bekanta som levererade: Jonathan Johansson och Red Mecca. Och Kent förstås!

 

Dessutom: Maken och jag har sett hela Downton Abbey-serien (däremot inte så många filmer på klassikerlistan), Filmklubben har haft fem träffar med De andras liv som höjdpunkt, och även om jag inte har hunnit med så många av bokcirkelns träffar så har jag läst alla årets fyra böcker:

  • Yvonne Hirdman: Den röda grevinnan
  • Märta Tikkanen: Århundradets kärlekssaga
  • Viktor Barth-Kron: Gröna gården
  • John Williams: Stoner

Sammanfattningsvis: Kultur som andningshål. Kultur som avkoppling. Kultur som världsvidgare. Kultur som egentid. Kultur som tillsammanstid. Ja, det finns onekligen många skäl till kulturutflykter. Livsviktigt helt enkelt.

2016 concluded (part 1): A bit about exhibitions and artists I have enjoyed and the soundtrack of the year. Culture is an essential part of my life,  be it in smaller or bigger doses depending on the circumstances.

 

 

Read Full Post »

isabelle1bI år har det varit lite extra svårt att hinna med de goda vännerna, kulturen och den goda maten. De senaste veckorna har vi dock lyckats kompensera för tidigare brister på ett utomordentligt sätt.

Först lockade maken och jag med vår kompis Niklas på en av de sista föreställningarna av The Cloud Machine på Konstakademien. Det var en spännande konstupplevelse någonstans mellan lögn, seans, freakshow och verklighet (mer info här).

Efteråt tog Niklas med oss till ett av sina favorithak, den pyttelilla ölbaren Tritonia i Gamla stan. Fantastiskt ställe!

Förra lördagen fick vi äntligen till den middag med efterföljande barrunda som vi brukar göra med vännerna Tove och Krister varje sommar. De hade bokat bord på Bistro Bon på Södermalm, och där fick vi oss till livs ett matäventyr utöver det vanliga! Urgott, helt enkelt!

Och en barrunda efteråt blev det också, bland annat till Bishop’s Arms på Folkungagatan som var ovanligt luftigt och trivsamt, fast det var lördag.

Mitt i veckan som gick tog min kompis Ylva och jag en kultureftermiddag i Gamla stan. Först åt vi en exceptionellt god lunch på Myntkrogen på Slottsbacken. Sedan gick vi tvärs över gatan till Livrustkammaren och Isabelle de Borchgraves utställning Familjen Medici utanför ramen.

Isabelle de Borchgrave återskapar historiska dräkter i papper. Hon inspireras av tavlor men lägger till det som behövs för att modellerna ska bli tredimensionella. Hon har hållit på i 20 år och den här utställningen är den första i Norden.

isabelle4

Hennes modeller är aningen larger than life, vilket bidrar till det imponerande uttrycket.

Den här utställningen handlar som sagt om den florentinska adelssläkten Medici, och vi får möta både män och kvinnor i kreationer fulla av extravagans och färgprakt.

isabelle3

Både ursprungsmodellerna och Isabelle de Borchgraves hantverk och egna översättningar är imponerande. I början av utställningen finns en modell av hennes verkstad, där man får känna på de papperskvaliteter hon arbetar med.

Livrustkammaren har fri entré, men det kostar 50 kronor att se Isabelle de Borchgraves  utställning. En billig peng för en fin upplevelse. Är man riktigt snål så finns det en scen med fyra modeller i entrén till museet, och i taket i foajén hänger vackra, tvådimensionella kimonojackor (fotot högst upp).

Sedan hann Ylva och jag med en fika på Grillska konditoriet vid Stortorget, innan det var dags för mig att ta mig till Kulturhuset för att se Patti Smiths fotoutställning Eighteen stations med maken och våra vänner Erik och Lottie.

I Steven Sebrings dokumentärfilm Dream of Life (ombloggad här) är polaroidkameran Patti Smiths ständiga sällskap. Hon fotograferar, hon sorterar sina bilder, hon förhåller sig till dem.

Eighteen stations är Patti Smiths första, stora utställning i Sverige. Merparten av bilderna dokumenterar något som påminner om pilgrimsfärder, hur hon reser till platser där människor som inspirerat hennes har bott och arbetat eller där de ligger begravda. Här finns Frida Kahlos säng och Wittgensteins element.

Bilderna hör i hög grad samman med hennes senaste bok M Train, som jag inte har läst. Det gjorde att jag saknade en del av sammanhanget, men jag tyckte ändå att utställningen var sevärd. Påtagligt för mig blev hennes förundran över att vi samtidigt kan vara skröpliga, kortlivade varelser här på jorden och skapare av stor, odödlig konst.

En fin detalj i utställningen är ett litet bibliotek, där Patti Smiths böcker finns tillsammans med alla författare som hon har läst och inspirerats av, allt från Anne på Grönkulla till Jack Kerouac och Henning Mankell.

Avslutningsvis så fick vi med oss vår vän Annelie och såg Tomer Heymanns dokumentärfilm Mr. Gaga om den israeliske koreografen Ohad Naharin. Sedan ville jag bara dansa, dansa, dansa! Ohad Naharin har en mycket demokratisk inställning till dans, det är det som är hans filosofi Gaga, där alla bjuds in till glädje och kroppsmedvetenhet. Med sitt danskompani Batsheva Dance Company gör han knivskarpa och lekfulla föreställningar av mycket hög kvalitet.

För åtta år sedan drog jag med familjen till Riksteatern i Hallunda för att se den svenska uppsättningen av hans skolföreställning Kamuyot med 16 fantastiska, unga dansare. Oförglömligt.

Good friends, culture and good food (and some beer): The last two weeks have compensated brilliantly for same lack of culture and the company of good friends earlier this year. I have enjoyed an art performance with a collective cloud, an exhibition with renaissance clothes made out of paper, an exhibitions with Polaroid photographs by Patti Smith and the documentary movie Mr. Gaga about the Israeli choreographer Ohad Naharin. And all experiences have been shared with good friends and in combination with good food and some new beers.

 

 

 

Read Full Post »

Older Posts »