Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Fotografi/Photography’ Category

Någon myntade uttrycket ”hemester” (från engelskans ”staycation”), och jag gillar det så mycket. Trötta dagar ligger man hemma och pillar sig i naveln, aktiva dagar kan man utflykta på hemmaplan.

Till exempel kvistade Maken och jag en dag i väg till vår närmaste konsthall Färgfabriken i Liljeholmen. Där visas en stor retrospektiv med Marianne Lindberg De Geer, en uppiggande blandning av tragik och komik och lysande färgmöten.

mldg

Sedan fortsatte vi in till stan och fotoutställningen Fokus Finland på Armemuseums gård. Det är Liljevalchs konsthall, som huserar i en tillfällig utställningslokal därstädes och uppmärksammar Finlands 100-årsjubileum.

claire_aho

Framför allt gillade jag Claire Ahos 50- och 60-talsbilder, dels gatubilder från Helsingfors, dels modefotografi med mycket humor.

Vi upptäckte också att Hovstallarna bredvid har ett schysst fik och en härlig innergård.

En annan dag susade vi norrut i bilen och hamnade i Vela utanför Enköping. Där håller Lata Pigan till, en fantastisk loppis med tyngdpunkt på textil och vintagekläder.

latapigan

Den tålmodige Maken lät mig rota runt och prova så mycket jag ville. I slutänden blev det dock bara ett plagg som fick följa med hem, en flammig, lila, ”batikfärgad” 70-talsklänning. När jag betalade fick jag veta att den tidigare ägts av en hemslöjdskonsulent, så jag hoppas jag ska bli en värdig arvtagare.

Enköping kallar sig ju Parkernas stad, så efter en sen lunch så flanerade vi runt och upptäckte flera stycken. Fridegårdsparken blev vår favorit, inte stor men med en härlig oaskänsla.

fridegård1

fridegård2

Vi tog oss uppför backen till Vårfrukyrkan, som visade sig vara en riktig pärla. Sommarguiden berättade att den är en av landets äldsta, byggd i början av 1100-talet, och att den i början av 1900-talet målades invändigt av Karl-Vilhelm (Carl Wilhelm?) Pettersson.

vårfru_enköping

Resultatet är en underbar mix av medeltida inspiration och tidstypisk Art Nouveau/Arts and Crafts med en otrolig mönsterglädje och massor av roliga detaljer.

Bilder (utom Fridegårdsparken): Kurt Nord

Staycation: It is nice to stay at home in summer, exploring the city where we live and going for some day trips.

Annonser

Read Full Post »

öl_på_strandvägen

Maj månad har varit crazy. Hemslöjdspuckar och fix i mamsens lägenhet i en enda röra med kommande sommarjobb på Skansen som en pigg uppstickare.

Vardagsrummet här hemma ser ut som en mindre möbelupplag med två extra fåtöljer och allsköns prylar, de flesta på väg någon annanstans. Vi har uppfunnit ett hörn åt det ärvda, svarta hörnskåpet och kommit på att Malmstensbänken nog kan stå i köket.

Frustuna01

Mitt i allt annat gjorde vi en trevlig lördagsutflykt till Gnesta. Ett av mina, för närvarande en aning undanskuffade, projekt är att hjälpa Föreningen Frustunaby att göra en ny webbplats. Frustunaby är en anrik scoutgård, ett fantastiskt ställe som jag har älskat ända sedan min första övernattning där 1973.

Sedan åt vi middag med kamrat Gunnar, som kom med bussen från sitt fritidshus i Sparreholm, på den urtrevliga Bistron i stationshuset. Härligt att grillkiosken Gnesta-Kurre har fått högkvalitativ konkurrens!

 

Kristi himmelsfärdshelgen var för en gångs skull helledig, så på lördagen bokade Maken och jag in en heldag med kultur och god mat. Sol och sommarvärme flödade över staden, och det blev en perfekt dag på alla sätt.

Först åkte vi till Hallwylska palatset mitt i stan och såg utställningen Barn av sin tid, där bilder av Hallwyldöttrarna möter Jens S Jensens bilder från, framför allt, 1970-talets Hammarkullen i Göteborg.

Jens S Jensen var i grunden arkitekt och intresserade sig för samspelet mellan miljö och människa i det nya miljonprogramsområdet. Genom sitt fotograferande knöt han kontakter med ungdomarna i området, vilket gav hans bilder ett delvis annat fokus.

Hög igenkänningsfaktor för oss som var unga på 70-talet! Och det är omöjligt att inte höra Nationalteaterns Barn av vår tid när man ser bilderna, fast tonåringarna i Hammarkullen är inte hotfulla, bara planlösa.

Rent gripande är Niclas Östlinds filmade intervju med ”Nettan”, som finns med i alla Jens S Jensens böcker från Hammarkullen.

Sedan blev det lunch i solgasset och folkmyllret vid Nybroplan. Därefter hoppade vi på spårvagnen ut till Djurgården och Waldemarsudde. Där såg vi utställningen Vardagslivets poesi med verk av Joan Miró, som gav oss bägge en fördjupad förståelse för hans konst. Framför allt greps jag av att det för honom inte fanns någon motsättning mellan allvar och lekfullhet, de är sidor av samma mynt, de hör ihop.

Bronsskulpturen Tyst konstellation skulle jag gärna vila ögonen på och meditera över varje frukost:

miro_tyst_konstellation

Middagen intogs på Söders höjder på den fantastiska restaurangen Bistro Bon. Bra skaldjur, bra kött, bra öl – vad kan man mer önska sig?

Sedan avslutade vi dagen med en kvällstur på Fotografiska museet. Jag tyckte mycket om kvinnobilderna i Cooper & Gorfers utställning I know not these my hands, men de lämnade Maken oberörd.

Hästtemat i utställningen Like a horse var ett fräscht grepp med många roliga och intressanta bilder. Allra bäst var dock kortfilmen Hingsten av Ninja Thyberg.

Utställningen Barn av sin tid pågår till den 13 augusti.
Utställningen Vardagslivets poesi är förlängd till den 10 juni.
Utställningen I know not these my hands pågår till den 11 juni.
Utställningen Like a horse pågår till den 3 september.

Evaluation (2017:05): May was a crazy busy month. Our house is crammed with stuff from mum’s flat and inbetween sorting and packing I have all around Stockholm for different assignments.

Luckily we got a perfect day just at the end of the month, enjoying summer weather, interesting exhibitions and great food in a stunning Stockholm.

Read Full Post »

moki_cherryGlobalt och nationellt var 2016 ett riktigt skitår där bland annat ovanligt höga värden av faktaresistens, bluffnyheter och omotiverad upprördhet skymde framtidsutsikten.

När jag läser igenom mina blogginlägg blir jag förvånad över hur rikt 2016 ändå var i mitt liv. Både rikt på innehåll och rikt på allt det där som är fint och viktigt. Året präglades av lilla mamsens övergång från att vara gammal och pigg till att vara gammal och sjuk. Det har inneburit fysisk smärta, existentiell ångest och oro samt många omställningar. När det blev skarpt läge var det märkligt nog inte svårt för mig att välja bort en massa saker för att vara med henne. Jag tror det har gjort årets guldkorn ännu mer klart lysande.

Nedan: Bevis på att man aldrig ska slänga någonting – gamla namnetiketter från dagisepoken funkar bra på äldreboendet.

sammanfatt2016b

Årets konst: Kanske lite färre intryck då, som sagt, men hög kvalitet på de möten som blev av. Överst en detalj ur ett verk av Moki Cherry från utställningen Textila undertexter på Marabouparken, en utställning som inte fick någon egen presentation i bloggen men som jag uppskattade väldigt mycket.

Det har handlat mycket om kropp och kläder i år: Camilla Thulin, Mariano Fortuny, Utopian Bodies på Liljevalchs, Gudrun Sjödén, Bea Szenfeld, Mode i sju akter på Kulturhuset och Isabelle de Borchgraves renässansdräkter i papper på Livrustkammaren. Dessemellan en hel del fotografi: Vivian Maier, Helena Blomqvist, Patti Smith och Fria Fotografers Filial på Kulturhuset, en fantastisk temperaturmätare på samtida fotografi i alla genrer.

Ännu en spännande fotoutställning, både bild- och innehållsmässigt, var Per-Anders Petterssons African Catwalk på Galleri Kontrast.

african_catwalkJag kom i väg på en av alla fina textilutställningar som Almgrens sidenväveri numera inhyser i sina fantastiska lokaler: Sommarutställningen 5 unga med bland annat Maria Andersson och Josefin Gäfvert, jag fick återse Karin Ferners underbara dalakameleonter och annat roligt av hennes hand och vid en härlig sommarutflykt till Gustavsberg föll jag i förundran över hur mycket min uppväxt är präglad av Stig Lindbergs mångsidighet.

För ovanlighetens skull har vi också investerat i konst: Seven Claws och Madison har flyttat hem till oss. Du ser dem på bild här.

Årets musik: Det här var året jag äntligen fick se Garmarna live, först i en kort promotionspelning på Södra teatern och sedan i en ljuvlig sommarkonsert i Parksnäckan i Uppsala. Jag har älskat deras musik sedan albumet Vedergällningen, som kom 1999, så det var verkligen en milstolpe att få se dem på scen (även om jag i ärlighetens namn inte är jätteimponerad av årets album 6).

I mars såg vi Jonathan Johansson och Anna Ternheim på Cirkus med en knapp veckas mellanrum (med Viktor Olsson som förband till Anna, en klar bonus!).

Hösten var tom och lajvmusiklös ända till  den första av Kents avskedskonserter i Stockholm i december. Det var förstås ett klimax som hette duka med uppladdning ända sedan beskedet och biljettsläppet i mars.

Spotify fortsätter att mata mig med jättebra låtar, men det är sällan jag hittar en artist som jag gillar helhjärtat. Några lysande undantag har varit just Viktor Olsson, färöiska Byrta och kanadensiska Bob Moses. Jag är också mycket nyfiken på vad Viola Martinsson och itsabrightlight (Sarah Frey) ska hitta på framöver.

Gamla bekanta som levererade: Jonathan Johansson och Red Mecca. Och Kent förstås!

 

Dessutom: Maken och jag har sett hela Downton Abbey-serien (däremot inte så många filmer på klassikerlistan), Filmklubben har haft fem träffar med De andras liv som höjdpunkt, och även om jag inte har hunnit med så många av bokcirkelns träffar så har jag läst alla årets fyra böcker:

  • Yvonne Hirdman: Den röda grevinnan
  • Märta Tikkanen: Århundradets kärlekssaga
  • Viktor Barth-Kron: Gröna gården
  • John Williams: Stoner

Sammanfattningsvis: Kultur som andningshål. Kultur som avkoppling. Kultur som världsvidgare. Kultur som egentid. Kultur som tillsammanstid. Ja, det finns onekligen många skäl till kulturutflykter. Livsviktigt helt enkelt.

2016 concluded (part 1): A bit about exhibitions and artists I have enjoyed and the soundtrack of the year. Culture is an essential part of my life,  be it in smaller or bigger doses depending on the circumstances.

 

 

Read Full Post »

isabelle1bI år har det varit lite extra svårt att hinna med de goda vännerna, kulturen och den goda maten. De senaste veckorna har vi dock lyckats kompensera för tidigare brister på ett utomordentligt sätt.

Först lockade maken och jag med vår kompis Niklas på en av de sista föreställningarna av The Cloud Machine på Konstakademien. Det var en spännande konstupplevelse någonstans mellan lögn, seans, freakshow och verklighet (mer info här).

Efteråt tog Niklas med oss till ett av sina favorithak, den pyttelilla ölbaren Tritonia i Gamla stan. Fantastiskt ställe!

Förra lördagen fick vi äntligen till den middag med efterföljande barrunda som vi brukar göra med vännerna Tove och Krister varje sommar. De hade bokat bord på Bistro Bon på Södermalm, och där fick vi oss till livs ett matäventyr utöver det vanliga! Urgott, helt enkelt!

Och en barrunda efteråt blev det också, bland annat till Bishop’s Arms på Folkungagatan som var ovanligt luftigt och trivsamt, fast det var lördag.

Mitt i veckan som gick tog min kompis Ylva och jag en kultureftermiddag i Gamla stan. Först åt vi en exceptionellt god lunch på Myntkrogen på Slottsbacken. Sedan gick vi tvärs över gatan till Livrustkammaren och Isabelle de Borchgraves utställning Familjen Medici utanför ramen.

Isabelle de Borchgrave återskapar historiska dräkter i papper. Hon inspireras av tavlor men lägger till det som behövs för att modellerna ska bli tredimensionella. Hon har hållit på i 20 år och den här utställningen är den första i Norden.

isabelle4

Hennes modeller är aningen larger than life, vilket bidrar till det imponerande uttrycket.

Den här utställningen handlar som sagt om den florentinska adelssläkten Medici, och vi får möta både män och kvinnor i kreationer fulla av extravagans och färgprakt.

isabelle3

Både ursprungsmodellerna och Isabelle de Borchgraves hantverk och egna översättningar är imponerande. I början av utställningen finns en modell av hennes verkstad, där man får känna på de papperskvaliteter hon arbetar med.

Livrustkammaren har fri entré, men det kostar 50 kronor att se Isabelle de Borchgraves  utställning. En billig peng för en fin upplevelse. Är man riktigt snål så finns det en scen med fyra modeller i entrén till museet, och i taket i foajén hänger vackra, tvådimensionella kimonojackor (fotot högst upp).

Sedan hann Ylva och jag med en fika på Grillska konditoriet vid Stortorget, innan det var dags för mig att ta mig till Kulturhuset för att se Patti Smiths fotoutställning Eighteen stations med maken och våra vänner Erik och Lottie.

I Steven Sebrings dokumentärfilm Dream of Life (ombloggad här) är polaroidkameran Patti Smiths ständiga sällskap. Hon fotograferar, hon sorterar sina bilder, hon förhåller sig till dem.

Eighteen stations är Patti Smiths första, stora utställning i Sverige. Merparten av bilderna dokumenterar något som påminner om pilgrimsfärder, hur hon reser till platser där människor som inspirerat hennes har bott och arbetat eller där de ligger begravda. Här finns Frida Kahlos säng och Wittgensteins element.

Bilderna hör i hög grad samman med hennes senaste bok M Train, som jag inte har läst. Det gjorde att jag saknade en del av sammanhanget, men jag tyckte ändå att utställningen var sevärd. Påtagligt för mig blev hennes förundran över att vi samtidigt kan vara skröpliga, kortlivade varelser här på jorden och skapare av stor, odödlig konst.

En fin detalj i utställningen är ett litet bibliotek, där Patti Smiths böcker finns tillsammans med alla författare som hon har läst och inspirerats av, allt från Anne på Grönkulla till Jack Kerouac och Henning Mankell.

Avslutningsvis så fick vi med oss vår vän Annelie och såg Tomer Heymanns dokumentärfilm Mr. Gaga om den israeliske koreografen Ohad Naharin. Sedan ville jag bara dansa, dansa, dansa! Ohad Naharin har en mycket demokratisk inställning till dans, det är det som är hans filosofi Gaga, där alla bjuds in till glädje och kroppsmedvetenhet. Med sitt danskompani Batsheva Dance Company gör han knivskarpa och lekfulla föreställningar av mycket hög kvalitet.

För åtta år sedan drog jag med familjen till Riksteatern i Hallunda för att se den svenska uppsättningen av hans skolföreställning Kamuyot med 16 fantastiska, unga dansare. Oförglömligt.

Good friends, culture and good food (and some beer): The last two weeks have compensated brilliantly for same lack of culture and the company of good friends earlier this year. I have enjoyed an art performance with a collective cloud, an exhibition with renaissance clothes made out of paper, an exhibitions with Polaroid photographs by Patti Smith and the documentary movie Mr. Gaga about the Israeli choreographer Ohad Naharin. And all experiences have been shared with good friends and in combination with good food and some new beers.

 

 

 

Read Full Post »

Förfluten tid

helgasbilder_potatisskord

Lilla mamsen har flyttat till äldreboende och jag har tagit mig an steg ett i städ-och-röj av hennes lägenhet. Jag bestämde mig för att börja med papper och fotografier.

Helt oväntat ramlade det ut ett hemarkiv ur en garderob. Det hade tillhört min äldste ingifte morbror, som gick bort i slutet av 80-talet. Plötsligt satt jag med ansvaret att gå igenom hans sista kvarlämnade papper.

Det mesta var lättslängt (försäkringsbrev, kontoutdrag, lägenhetsinformation), men så kom jag till mappen med fotografier och gamla betyg och sånt. Inte kunde jag slänga dem.

En liten mapp får bo kvar i hemarkivet med morbror Nils historia. Även om jag inte kände hans släktingar så kände jag honom, så det här är mitt sätt att bevara mitt minne av honom. När nästa generation tar över så har de inga band till de här bilderna och handlingarna, då får de gå i soporna. Men inte än.

Bilden ovan kommer från lådan som min ingifta gammelmoster lämnade efter sig. Samma sak med den, jag förvaltar den som en del av mitt minne av moster Helga. Jag vet ingenting om bilden men tycker den är fantastiskt vacker i sin bistra realism. Och så här på höstkanten, vad kan passa bättre än en potatisskördsbild?

Past times: Upon going through old documents and photographs I encounter people I don’t know anything about, but they are connected to people I knew, so I can’t let the photographs go. The potato harvest picture above comes from a box of old pictures from my maternal grandmother’s brother’s wife.

 

Read Full Post »

aprilkvällSammantaget liknade april månad mest en repetitiv pendeltågsresa mellan Älvsjö och Södertälje, mellan hopp och förtvivlan. Lite mer hopp i mitten av månaden men mot slutet flest resor åt förtvivlanshållet. Nu håller vi tummarna för en ny omsorgsplan för lilla mamsen, där vi ger upp boendet hemma ett tag.

Anhörigsvängen ger mig ett sorts tunnelseende, de flesta kulturlockelserna faller utanför synfältet utan att jag ens saknar dem. Då och då har jag dock haft lite mer energi och orkat fylla på depåerna en smula. Bland annat blev jag både glad och berörd av Helena Blomqvists senaste utställning Florentine, som berättar om den gamla ballerinan och balettläraren Florentine Stein och hennes minnen.

Det finns beröringspunkter mellan Florentines fiktiva värld och Vivian Maiers verklighet. Vivian Maier började arbeta som barnflicka på 50-talet i Chicago och som osynlig/ofarlig kvinna-med-barn i gatuvimlet började hon fotografera världen omkring sig.

Under sitt liv tog hon ungefär 120 000 bilder men framkallade bara enstaka rullar. Hon reflekterade i stort sett aldrig över det färdiga resultatet utan bara fortsatte att fotografera. Hennes relation var med kameran, inte med bilderna.

Vivian Maier var en ensam människa och förutom gatubilderna, som hon har blivit mest känd för, tog hon många självporträtt. I utställningen In Her Own Hands på Kulturhuset hänger ett urval i utställningens innersta rum.

VM19XXW04206-07-MC

Är man ensam blir självporträttet en låtsaskompis, en blick att möta eller undvika.

VM1955W03420-05-MC

Här ser hon lite nöjd ut när hon lyckas med de tekniska utmaningarna!

I dag är det jag och alla andra utställningsbesökares som får möta Vivian Maiers blick. När hon så vill. Uppfordrande och omskakande.

På hemmaplan så har jag hunnit blocka ena halvan av Slice of Nice, den är så lång att bara hälften ryms på liggunderlaget.

slice_of_nice_block2

Under april har jag fått ett oväntat sug efter handgjorda smycken. Den överraskningen är värd ett eget blogginlägg, så jag återkommer i ärendet.

Jag är så glad över min referensbokhylla. Korsstygnssuget som jag rapporterade om häromdagen ledde mig till Elizabeth Bradleys fina bok Decorative Victorian Needlework, där jag förutom de vanliga rosorna, blomkransarna och djurbilderna hittade en mängd spännande geometriska mönster.

skiss_repeating_leaves

Efter viss beslutsvånda bestämde jag mig för ett spännande mönster med stiliserade löv. Min färgskala är lite klarare än bokens men förhoppningsvis tillräckligt mörk för att funka i en börs eller pennfodral som skramlar runt i en väska.

Det tricksigaste hittills är att hitta en färg till alla konturer. Den ska vara neutral men samtidigt tillräckligt mörk. Jag försökte med en mörkblå, men den var alldeles för skarp, och en mittimellangrå, som var lite för diffus.

Med tanke på att alla andra färger kommer från min moulinélåda, så får väl ansträngningen att hitta en färg av drygt 20 anses som överkomlig :).

Kliv in i Helena Blomqvists magiska världar via hennes egen webbplats (här är länken).
Några av bilderna från Florentine finns här.
Vivian Maiers bilder är lånade från den webbplats där Maloof Collection presenterar hennes konstnärsskap (här är länken).
Bilden överst: Förhoppningsfull aprilkväll

Evaluation (2016:04): Being part of the struggle of an old mother isn’t easy. This month it has been a constant pendulum ride between hope and despair. 

Some exhibition visits have brought comfort and to have some craft projects going helps as well, both works in progress and works in the planning process.

Read Full Post »

MEDVERKANDE PÅ SCENEN Orfeus Albin Flinkas Eurydike Maja Rung Hades/Pianist Fredrik Meyer Berättare/Cellist/Pianist Marika Willstedt PRODUKTION Manus och dialog Emma Sandanam Manus och musik Mette Herlitz Sonetter Lotta Olsson Sångtexter Emma Sandanam Regi Ensemblen Scenografi och kostym Annsofi Nyberg Videografik Åsa Waerner Ljus Albin Flinkas Ljud Robert Larein Mask Frida Ullander Kapellmästare Marika Willstedt Kapellmästare Fredrik Meyer

MEDVERKANDE PÅ SCENEN
Orfeus Albin Flinkas
Eurydike Maja Rung
Hades/Pianist Fredrik Meyer
Berättare/Cellist/Pianist Marika Willstedt
PRODUKTION
Manus och dialog Emma Sandanam
Manus och musik Mette Herlitz
Sonetter Lotta Olsson
Sångtexter Emma Sandanam
Regi Ensemblen
Scenografi och kostym Annsofi Nyberg
Videografik Åsa Waerner
Ljus Albin Flinkas
Ljud Robert Larein
Mask Frida Ullander
Kapellmästare Marika Willstedt
Kapellmästare Fredrik Meyer

Från egen horisont har jag inte så mycket roligt att berätta, men jag delar gärna med mig  av tips från några andra håll:

  • I dag har jag sett föreställningen Orfeus och Eurydike, en vuxensaga på liv och död på Klara Soppteater. En pärla!  Underbara texter, underbar musik, otroligt effektfull videografik, fantastisk ensemble. Den kommer tillbaka i höst och i augusti kan man se samma ensemble i Den allvarsamma leken, med andra ord, i toner på Parkteatern.
    Videosmakprov finns här! Bilden, som är lånad från Kulturhusets webbplats, är tagen av Petra Hellberg.
  • I förra veckan lyckades jag ta mig till Lars Bohman Gallery och Aida Chehrehgoshas utställning I can’t stop thinking. Jag har skrivit om Aidas konstnärsskap tidigare (här är länken) och jag tycker att det här är en utställning som man ska se helt utan veta någonting om den. Ingen förförståelse alls. Så jag skriver inte mer än att jag tycker den är både sevärd och tänkvärd. Mer info finns här!
  • Jag hade hoppats hinna ta mig till Uppsala och min shiborikurskompis Ebba Stålhandskes utställning på Galleri 1, men det gör jag inte. Jag rekommenderar den osedd! Mer info finns här!
  • Om man ändå är i Uppsala så ska man naturligtvis inte missa jubileumsutställningen Slöjd är livet! Det är Hemslöjdsförbundet i Uppsala län som firar 100-årsjubileum och har inbjudit slöjdare att göra föremål med inspiration från föreningens samlingar. Utställningen pågår till den 16 augusti, så jag hoppas hinna åka upp och se den. Mer info finns här!

Recommended: A mini-musical, a photo exhibition and two craft exhibitons.

Read Full Post »

Older Posts »