Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Kläder och mode/Clothes and fashion’ Category

Så franskt! Och så bra! Sångerskan Zaz kom plötsligt instormande i min Spotify och golvade mig fullständigt med sin uttrycksfulla röst och sin moderna retrostil.

Jag har bara varit i Paris en gång, och det var 1976. Staden fastnade inte riktigt i mitt hjärta. Nu blir jag lite sugen på att ge den ett nytt försök.

En annan anledning är utställningen Christian Dior, couturier de rêve på Le musée des Arts décoratifs, som enligt samstämmiga rapporter ska vara något alldeles särskilt.

Très chic: Maybe I should give Paris a second chance, 40 years after the first try.

Read Full Post »

Det är ingen ordning på bloggen just nu. Ingen månadsavstämning för maj än och ingen ordbild den här veckan.

Allt har kört ihop sig, helt enkelt. Dessutom har årets sommarjobb på Skansen lagt sig i ekvationen och bidragit till oredan.

Just nu har i alla fall Maken och jag rymt från alla vardagens bekymmer för en pingsthelg i Visby. Förhoppningsvis påbörjade vi en tradition förra året med en vårresa hit.

När jag skulle packa i fredags kväll var jag så trött att jag inte kunde tänka en rak tanke. Så småningom fick jag i alla fall ihop en resegarderob, och på båten igår kom jag på att jag hade valt kläder och accessoarer som jag har köpt just i Visby.

Väskan köpte jag en magisk hösthelg för sisådär tio år sedan, när jag hälsade på vännen Annelie. Linnetunikan köpte jag för två somrar sen, på väg hem från Fåröäventyret, och hängselklänningen var förra årets souvenir.

Nu går vi ut och ser om det blir några fynd i år…

Normal bloggservice återupptas med stor säkerhet under kommande vecka.

A traveller’s wardrobe: My DH and I have run away for a few days to the lovely city of Visby at the island of Gotland in the Baltic sea.

When unpacking I realize I have chosen clothes and accessories bought here over the years.

Read Full Post »

jonsnow (2)

Ett av påskhelgens nöjen var att se klart säsong 6 av Game of Thrones. Mycket tillfredsställande! Nu börjar uppladdningen inför sista säsongen: Jag frossar i skojiga memes och lusläser analyser och faktaartiklar i Game of Thrones Wiki (här är länken). Spekulationer inför säsong 7 är okej i måttliga mängder, men jag vill inte råka snubbla över några spoilers!

Till min glädje upptäckte jag att seriens brodös Michele Carragher har en ny webbplats. Där kan du frossa i all sömnadskonst som hon har berikat serien med. I närbild! Tyvärr hinner vi som tittare inte se all skönhet i själva teveavsnitten. Här är länken!

Till och med den kritiserade storylinen i Dorne resulterade i fantastiskt vackra, kvinnliga dräkter.

April Ferry heter sjätte säsongens kostymdesigner. Cerseis svarta dräkt från de sista avsnitten är fullständigt enastående. En skön förening av bottenfrusen sorg och iskall effektivitet.

cersei

Säsong 6 har på många sätt varit kvinnornas säsong. Även Daenerys Stormborn utvecklade sin klädstil, för hennes del i mer feminin riktning från den rörliga krigardrottning hon har varit.

daenerys

Det ska bli mycket intressant att se hur de ska ta den här mastodontproduktionen i mål. Eftersom George R R Martin i hela sviten jobbat med gråskalor i stället för den klassiska fantasyns svart-vita dramaturgi, så förväntar jag mig inte ett lyckligt slut. Det måste dock kännas tillfredsställande, inte alltför rumphugget eller snöpligt. ”Closure” är ett bra engelskt ord.

(Bilderna lånade från olika ställen på nätet)

A bit of gluttony: Over the Easter we completed the 6th season of Game of Thrones, and now I am reading up on all kinds of analysises and enjoying this season’s memes.

Of course I take a special interest in the costumes, admiring the work of both Michele Carragher and April Ferry.

game-of-thrones-season-six-finale-memes-27

Read Full Post »

amaryllis2017En månad in i det här nya, märkliga året. Januari har känts oändligt lång, och i år var det inte bara på grund av helgbaksmälla och snöfattigt vintermörker. Jag har haft ovanligt många järn i elden också, framför allt har hemslöjdsföreningen flyttat till en ny lokal med allt vad det innebär av flyttkartonger och förvirring. Många i styrelsen har gjort storartade insatser, så nu har vi koll på det mesta och bjuder in till invigningslördag nu på lördag (läs mer här).

Bitvis har jag känt mig sådär andfått stressad, bitvis så har jag känt mig som jag har flyt (men med rätt mycket svallvågor). Jag vill inte kalla det nyårslöfte, men min målsättning för 2017 är att få mer ordning på min tid och ta hand om mig själv bättre. Jag har styrt upp vilka dagar jag ska besöka lilla mamsen och kommer att ha torsdagar som min egen dag med simning och frigörande dans och förhoppningsvis en sångkurs.

Alla förra årets dåliga matvanor satte så småningom väldigt konkreta spår, så jag har också inlett det nya året med att ta kommandot över vad jag stoppar i mig. Med hjälp av webbplatsen Matdagboken bokför jag allt jag äter och försöker laga vardagsmat som är nyttig och kalorisnål. Till min hjälp har jag bland annat Jamie Olivers bok Jamies supermat med många roliga recept på frukost och mellanmål.

Det är lite härligt att skämma bort sig själv med att filea en apelsin till morgonyoghurten. Härligt och viktigt. Och jag känner ju att jag får en helt annan energi.

Vi hade några dagars snö och kallt i början av månaden, och då passade vi på att åka ut till Artipelag med en kompis och se den stora Lars Wallin-utställningen. Väldigt vackert och imponerande!

larswallin2

larswallin1

Bland annat är det intressant att konstatera att det är mycket stor skillnad på rosa och rosa!

Jag har en Pinterestmapp, som heter Drop Dead Gorgeous Dresses, där jag stoppar alla vackra klädesplagg jag hittar. Om jag någon gång skulle bli bjuden på Nobelfesten eller någon annan nobel tillställning som motiverar en egendesignad frackklänning, så finns det en hel del inspiration där.

Vi hann också med en eftermiddag på Nöjesguidens ölmässa, många roliga ölbekantskaper från små men ambitiösa bryggerier.

Äntligen fick jag också komma i väg till ögondoktorn och optikern för att fixa ett par nya glasögon! Så nu kan jag köra bil igen, vilket känns som ett måste för att göra lilla mamsens lägenhet klar för försäljning. Det är ett dåligt samvete som jag måste ta tag i pronto.

(Bilden högst upp: En julklappsamaryllis från våra småländska vänner. Två nya stänglar är på gång. Jag älskar amaryllisar, häromdagen bar jag hem två stackars reaexemplar för 29 kronor styck, en blir knallröd och en röd-och-vit-strimmig.)

Evaluation (2017:01): A looooong month filled with all sorts of tasks but feeling in control and on top of things, at least most of the time. It’s not a new year’s resolution, but I have decided to take care of myself better and loose some weight. Eating better and healthier makes a lot of difference in energy levels.

Fun parts have been seeing the Lars Wallin exhibition and visiting a very impressive Beer Festival. And enjoying our hippeastrums.

 

Read Full Post »

moki_cherryGlobalt och nationellt var 2016 ett riktigt skitår där bland annat ovanligt höga värden av faktaresistens, bluffnyheter och omotiverad upprördhet skymde framtidsutsikten.

När jag läser igenom mina blogginlägg blir jag förvånad över hur rikt 2016 ändå var i mitt liv. Både rikt på innehåll och rikt på allt det där som är fint och viktigt. Året präglades av lilla mamsens övergång från att vara gammal och pigg till att vara gammal och sjuk. Det har inneburit fysisk smärta, existentiell ångest och oro samt många omställningar. När det blev skarpt läge var det märkligt nog inte svårt för mig att välja bort en massa saker för att vara med henne. Jag tror det har gjort årets guldkorn ännu mer klart lysande.

Nedan: Bevis på att man aldrig ska slänga någonting – gamla namnetiketter från dagisepoken funkar bra på äldreboendet.

sammanfatt2016b

Årets konst: Kanske lite färre intryck då, som sagt, men hög kvalitet på de möten som blev av. Överst en detalj ur ett verk av Moki Cherry från utställningen Textila undertexter på Marabouparken, en utställning som inte fick någon egen presentation i bloggen men som jag uppskattade väldigt mycket.

Det har handlat mycket om kropp och kläder i år: Camilla Thulin, Mariano Fortuny, Utopian Bodies på Liljevalchs, Gudrun Sjödén, Bea Szenfeld, Mode i sju akter på Kulturhuset och Isabelle de Borchgraves renässansdräkter i papper på Livrustkammaren. Dessemellan en hel del fotografi: Vivian Maier, Helena Blomqvist, Patti Smith och Fria Fotografers Filial på Kulturhuset, en fantastisk temperaturmätare på samtida fotografi i alla genrer.

Ännu en spännande fotoutställning, både bild- och innehållsmässigt, var Per-Anders Petterssons African Catwalk på Galleri Kontrast.

african_catwalkJag kom i väg på en av alla fina textilutställningar som Almgrens sidenväveri numera inhyser i sina fantastiska lokaler: Sommarutställningen 5 unga med bland annat Maria Andersson och Josefin Gäfvert, jag fick återse Karin Ferners underbara dalakameleonter och annat roligt av hennes hand och vid en härlig sommarutflykt till Gustavsberg föll jag i förundran över hur mycket min uppväxt är präglad av Stig Lindbergs mångsidighet.

För ovanlighetens skull har vi också investerat i konst: Seven Claws och Madison har flyttat hem till oss. Du ser dem på bild här.

Årets musik: Det här var året jag äntligen fick se Garmarna live, först i en kort promotionspelning på Södra teatern och sedan i en ljuvlig sommarkonsert i Parksnäckan i Uppsala. Jag har älskat deras musik sedan albumet Vedergällningen, som kom 1999, så det var verkligen en milstolpe att få se dem på scen (även om jag i ärlighetens namn inte är jätteimponerad av årets album 6).

I mars såg vi Jonathan Johansson och Anna Ternheim på Cirkus med en knapp veckas mellanrum (med Viktor Olsson som förband till Anna, en klar bonus!).

Hösten var tom och lajvmusiklös ända till  den första av Kents avskedskonserter i Stockholm i december. Det var förstås ett klimax som hette duka med uppladdning ända sedan beskedet och biljettsläppet i mars.

Spotify fortsätter att mata mig med jättebra låtar, men det är sällan jag hittar en artist som jag gillar helhjärtat. Några lysande undantag har varit just Viktor Olsson, färöiska Byrta och kanadensiska Bob Moses. Jag är också mycket nyfiken på vad Viola Martinsson och itsabrightlight (Sarah Frey) ska hitta på framöver.

Gamla bekanta som levererade: Jonathan Johansson och Red Mecca. Och Kent förstås!

 

Dessutom: Maken och jag har sett hela Downton Abbey-serien (däremot inte så många filmer på klassikerlistan), Filmklubben har haft fem träffar med De andras liv som höjdpunkt, och även om jag inte har hunnit med så många av bokcirkelns träffar så har jag läst alla årets fyra böcker:

  • Yvonne Hirdman: Den röda grevinnan
  • Märta Tikkanen: Århundradets kärlekssaga
  • Viktor Barth-Kron: Gröna gården
  • John Williams: Stoner

Sammanfattningsvis: Kultur som andningshål. Kultur som avkoppling. Kultur som världsvidgare. Kultur som egentid. Kultur som tillsammanstid. Ja, det finns onekligen många skäl till kulturutflykter. Livsviktigt helt enkelt.

2016 concluded (part 1): A bit about exhibitions and artists I have enjoyed and the soundtrack of the year. Culture is an essential part of my life,  be it in smaller or bigger doses depending on the circumstances.

 

 

Read Full Post »

isabelle1bI år har det varit lite extra svårt att hinna med de goda vännerna, kulturen och den goda maten. De senaste veckorna har vi dock lyckats kompensera för tidigare brister på ett utomordentligt sätt.

Först lockade maken och jag med vår kompis Niklas på en av de sista föreställningarna av The Cloud Machine på Konstakademien. Det var en spännande konstupplevelse någonstans mellan lögn, seans, freakshow och verklighet (mer info här).

Efteråt tog Niklas med oss till ett av sina favorithak, den pyttelilla ölbaren Tritonia i Gamla stan. Fantastiskt ställe!

Förra lördagen fick vi äntligen till den middag med efterföljande barrunda som vi brukar göra med vännerna Tove och Krister varje sommar. De hade bokat bord på Bistro Bon på Södermalm, och där fick vi oss till livs ett matäventyr utöver det vanliga! Urgott, helt enkelt!

Och en barrunda efteråt blev det också, bland annat till Bishop’s Arms på Folkungagatan som var ovanligt luftigt och trivsamt, fast det var lördag.

Mitt i veckan som gick tog min kompis Ylva och jag en kultureftermiddag i Gamla stan. Först åt vi en exceptionellt god lunch på Myntkrogen på Slottsbacken. Sedan gick vi tvärs över gatan till Livrustkammaren och Isabelle de Borchgraves utställning Familjen Medici utanför ramen.

Isabelle de Borchgrave återskapar historiska dräkter i papper. Hon inspireras av tavlor men lägger till det som behövs för att modellerna ska bli tredimensionella. Hon har hållit på i 20 år och den här utställningen är den första i Norden.

isabelle4

Hennes modeller är aningen larger than life, vilket bidrar till det imponerande uttrycket.

Den här utställningen handlar som sagt om den florentinska adelssläkten Medici, och vi får möta både män och kvinnor i kreationer fulla av extravagans och färgprakt.

isabelle3

Både ursprungsmodellerna och Isabelle de Borchgraves hantverk och egna översättningar är imponerande. I början av utställningen finns en modell av hennes verkstad, där man får känna på de papperskvaliteter hon arbetar med.

Livrustkammaren har fri entré, men det kostar 50 kronor att se Isabelle de Borchgraves  utställning. En billig peng för en fin upplevelse. Är man riktigt snål så finns det en scen med fyra modeller i entrén till museet, och i taket i foajén hänger vackra, tvådimensionella kimonojackor (fotot högst upp).

Sedan hann Ylva och jag med en fika på Grillska konditoriet vid Stortorget, innan det var dags för mig att ta mig till Kulturhuset för att se Patti Smiths fotoutställning Eighteen stations med maken och våra vänner Erik och Lottie.

I Steven Sebrings dokumentärfilm Dream of Life (ombloggad här) är polaroidkameran Patti Smiths ständiga sällskap. Hon fotograferar, hon sorterar sina bilder, hon förhåller sig till dem.

Eighteen stations är Patti Smiths första, stora utställning i Sverige. Merparten av bilderna dokumenterar något som påminner om pilgrimsfärder, hur hon reser till platser där människor som inspirerat hennes har bott och arbetat eller där de ligger begravda. Här finns Frida Kahlos säng och Wittgensteins element.

Bilderna hör i hög grad samman med hennes senaste bok M Train, som jag inte har läst. Det gjorde att jag saknade en del av sammanhanget, men jag tyckte ändå att utställningen var sevärd. Påtagligt för mig blev hennes förundran över att vi samtidigt kan vara skröpliga, kortlivade varelser här på jorden och skapare av stor, odödlig konst.

En fin detalj i utställningen är ett litet bibliotek, där Patti Smiths böcker finns tillsammans med alla författare som hon har läst och inspirerats av, allt från Anne på Grönkulla till Jack Kerouac och Henning Mankell.

Avslutningsvis så fick vi med oss vår vän Annelie och såg Tomer Heymanns dokumentärfilm Mr. Gaga om den israeliske koreografen Ohad Naharin. Sedan ville jag bara dansa, dansa, dansa! Ohad Naharin har en mycket demokratisk inställning till dans, det är det som är hans filosofi Gaga, där alla bjuds in till glädje och kroppsmedvetenhet. Med sitt danskompani Batsheva Dance Company gör han knivskarpa och lekfulla föreställningar av mycket hög kvalitet.

För åtta år sedan drog jag med familjen till Riksteatern i Hallunda för att se den svenska uppsättningen av hans skolföreställning Kamuyot med 16 fantastiska, unga dansare. Oförglömligt.

Good friends, culture and good food (and some beer): The last two weeks have compensated brilliantly for same lack of culture and the company of good friends earlier this year. I have enjoyed an art performance with a collective cloud, an exhibition with renaissance clothes made out of paper, an exhibitions with Polaroid photographs by Patti Smith and the documentary movie Mr. Gaga about the Israeli choreographer Ohad Naharin. And all experiences have been shared with good friends and in combination with good food and some new beers.

 

 

 

Read Full Post »

visby3Att få fara i väg över havet ger en oslagbar semesterkänsla. Vi for till Visby en snabbis fredag morgon-lördag eftermiddag för att hämta äldste Knallhattens sista flyttkartonger. Det blev en underbar liten minisemester med blå himmel, blått hav, sol och försommargrönska som gav frid i själen.

Knallhatten umgicks med sina kompisar och skötte sig själv. Maken och jag bodde utomordentligt fint på Hotell Solhem (utsikten från balkongen på bilden). På fredagen flanerade vi på nya gator, handlade te och choklad på Kränku, gick i andra, trevliga affärer, åt en fantastisk middag på trevliga G:a Masters och drack en nattfösaröl på Black Sheep Arms. Vi satt utomhus fast timmen var sen och tyckte båda att livet var ovanligt härligt.

På lördagen såg vi två fina utställningar i domkyrkan, fikade och kollade läget i Leva kungslador och åt lite glass på Glassmagasinet (svårt att välja!) innan vi rullade ombord på färjan hem igen. Vi tog också med oss en ny familjemedlem hem, presentation kommer!

Jag hittar mer roliga kläder i sex butiker i Visby än under en hel shoppingdag i Stockholm… Till slut blev det en dalablå hängselklänning i linne som fick följa med hem, ett steg i min garderobsförnyelse där gråblått ska bli en ny basfärg.

Vi var inte hemifrån 30 timmar. Ibland blir det så tydligt att det inte är de konkreta minuterna som räknas utan hur vidöppna och mottagliga sinnena är.

visby2

Avslutningsvis ett väldigt vackert blommande träd på Södertorg.

visby1

Minivacation: Our eldest needed help to get his last boxes of stuff home from Visby. We made it into an unforgettable minivacation pleasing all senses.

Read Full Post »

Older Posts »