Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Kläder och mode/Clothes and fashion’ Category

Linköping känner Maken och jag rätt väl, eftersom vi ofta stannar där och äter lunch eller fikar på väg mellan Stockholm och Småland. Den här gången unnade vi oss två hotellnätter för att verkligen markera starten på semestern.

Tre utställningar lockade också: Det blå skåpet och examensutställningen Ting och tankar – del 11: Hållbart avtryck på Östergötlands museum samt 100 Folk på Östergötlands hemslöjd.

liu02

Här är Frida Nymans examensprojekt på kandidatprogrammet Slöjd, hantverk och formgivning på Linköpings universitet. Frida gjorde sin praktik hos oss på Hemslöjden i Stockholm förra hösten och det ledde till att hon dök ner i vårt arkiv och plockade fram sex stickprojekt från sex decennier.

liu01

Examensutställningen bjöd på en fin mångfald av tekniker och ingångar. Här Annette Hörbergs projekt Embrace med speglar och koppartråd.

folkkonst2

Alla som ville fick vara med på Östergötlands Hemslöjds stora sommarutställning. Det blev en vild mix av traditionellt och nyskapande, handfast och vitalt. Drygt 100 utställare deltar med max tre verk. Oerhört vitalt!

folkkonst3

Mikael Nilssons träskulpturer Man med ballong, Rökpaus, Jaktpass och Vit flagg blev nog mina favoriter.

folkkonst02

Den förbryllande utställningen Det blå skåpet bjöd på en mer akademisk ingång till folkkonsten tillsammans med en mångfald av vackra ting från museets samlingar och olika inlån.

folkkonst01

Utställningen förbryllade mig dels för att jag tyckte den övergripande layouten var omöjlig att förstå sig på, dels för att jag hade svårt att följa med i de frågor som utställningstexterna pepprar sina besökare med.

Dessemellan blev det mycket god mat och fika (även om den holländska restaurangen De Klomp var semesterstängd till vår stora besvikelse) och utflykt till Vreta klosterkyrka och Bergs slussar.

Från Linköping gick färden vidare till Jönköping.

Holiday cities: Linköping: Our next stop offered three interesting exhibitions with folk art and crafting themes.

 

Annonser

Read Full Post »

Winterhalter_The_Empress_Eugenie_Surrounded_by_her_Ladies_in_Waiting

Just nu nördar jag ner mig i 1800-talskläder, lär mig en massa nya materialnamn (bombasin, madapolam, shirting…) och bläddrar runt omväxlande i min egen referenslitteratur och i Internets oändliga bildresurser.

Så småningom ska det bli en artikel till WendelAvisan, medlemstidning för kulturföreningen Wendelas vänner (som jag skrev om i höstas, nämligen här). Än så länge är jag i researchstadiet, som är underbart ansvarslöst, bara att slänga ut metrevar åt alla upptänkliga håll och se vad som fastnar.

Som målningen ovan till exempel. Den föreställer den franska kejsarinnan Eugénie omgiven av sina hovdamer och är målad av den tyske konstnären Franz Xaver Winterhalter 1855. Krinolinmodet står på sin höjdpunkt, det fullkomligt böljar av volym och tygomfluten, pastoral idyll.

15 år senare, 1870, återupprättades den franska republiken och det avsatta kejsarparet flyttade till England. Tre år senare blev Eugénie änka och sex år senare miste hon sin son.

Den forna kejsarinnan själv gick bort 1920 och hann alltså se ett flertal av Europas monarkier gå under i kölvattnen av det första världskriget och den ryska revolutionen.

Det är inte henne min artikel i vardande ska handla om. Men jag är glad att ha mött henne.

The fate of a woman: At the moment I am preparing for writing an article about costume and fashion in the 19th century. I am right at the start, in the research phase, joyfully angling for clues and inspiration in all directions.

Among a lot of other things, I stumbled upon the fate of the imperial empress Eugénie of France. The portrait of her and her ladies in waiting by Franz Zaver Winterhalter is a wonderful expression of the crinoline fashion at its height (or maybe width).

 

 

Read Full Post »

Den främsta anledningen till att vi for till London var den här gången spansk. På Victoria & Albert Museum pågår en utställningen om modeskaparen Cristóbal Balenciaga, som jag prompt ville se.

balenciaga3

Det går inte att ta miste på hans spanska ursprung, eller hur?

Cristóbal Balenciaga Eizaguirre föddes i Baskien 1895 och gick bort 1972. Han gav sin första och enda tidningsintervju ett år innan sin död. Han började sin modeskaparbana i San Sébastian och flyttade till Paris 1937.

Han var både maximalist och minimalist på en gång. Eleganta linjer som i den rosa klänningen ovan men gärna också volanger och stor tygåtgång. Kroppen finns hela tiden närvarande, men det var inte alls säkert att han tog hänsyn till den.

balenciaga1

Ena delen av utställningen handlade om Balenciagas modeskapargärning, andra halvan om senare modeskapare som inspirerats av honom. Den delen tyckte jag var betydligt svagare, jag hade gärna sett fler originalkreationer.

titus

Den här unge mannen har den minnesgode läsaren träffat förut här på bloggen. Det är Titus van Rijn, son till Rembrandt (jag skrev bland annat om honom här).

Jag var helt oförberedd på att springa in på honom i London. Han är en del av The Wallace Collection, en helt magnifik konst- och vapensamling i ett lika magnifikt townhouse ett stenkast från kommersen på Oxford Street. Rekommenderas varmt! Fri entré är det också.

Innergården är numera inglasad, och där kan man äta eller fika. Väldigt trevligt. Vi kostade på oss Afternoon Tea med små, goda sandwiches, russinscones med clotted cream och sylt samt några bakverk, som i sanningens namn inte var så särskilt smarriga (dessutom var jag mer än mätt när jag väl hade hunnit så långt).

Vi tillbringade också en eftermiddag och en kväll hos ett gäng gamla mästare vid Trafalgar Square. Där ligger National Gallery, en annan konstskattkammare med fri entré till samlingarna. Dessutom är det kvällsöppet på fredagar (liksom hos National Portrait Gallery strax bredvid och Victoria & Albert).

 

nationalgallery

På eftermiddagen gick vi en visning anordnad av London Walks (mer om dem här). Vi försöker att gå på något av deras program varje gång vi är i London. Utbudet är fantastiskt och guiderna är både personliga och duktiga.

Efter middagspaus gick vi tillbaka igen för ett varv i egen takt. Bland annat hittade vi en utsökt, tillfällig utställning med Akseli Gallén-Kallelas återkommande motiv från sjön Keitele.

Vi hann med några mer moderna nedslag också. Inte ens ett stenkast från Oxford Street ligger The Photographer’s Gallery, där vi bland annat såg Wim Wenders Polaroidfotografier. Sista dagen i London tog vi bussen till Whitechapel (att åka buss i London är en turistattraktion i sig!) och ett första besök på Whitechapel Gallery, grundat 1901 för att ge människorna i östra London möjlighet att uppleva kvalitetskonst på hemmaplan.

whitechapelgallery

Här är jag mitt i the frisson of the togetherness av Leonor Antunes.

Mer om The Wallace Collection kan du läsa här.
Mer om The Photographer’s Gallery kan du läsa här.
Mer om Whitechapel Gallery kan du läsa här.

Bilderna från National Gallery och Whitechapel Gallery är tagna av Kurt Nord

Flounces and old masters: The days in London did not only involve beer drinking. We made several museum stops including a Cristòbal Balenciaga exhibition, an indepth exploration of The National Gallery and visits to The Photographer’s Gallery and Whitechapel Gallery.

Read Full Post »

dior1

I ett anfall av milt vansinne bestämde jag mig för att åka till Paris och se modehuset Diors 70-årsutställning. Så fakirtidigt i torsdags morse åkte jag till Arlanda och strax före elva på förmiddagen steg jag ut från Gare du Nord.

Utställningen visas på Le musée des Arts décoratifs fram till den 7 januari nästa år. Det är ett väldigt speciellt universum man kliver in i, en drömvärld. Man måste nog ha bestämt sig på förhand för att acceptera spelreglerna, annars blir man bara förbannad på hur mycket resurser som kan vara rimligt att lägga på fantasikläder.

Jag kom att tänka på ett citat ur en av mina favoritböcker:

Lite längre bort mötte de Ella Jansson. Hon hade en underbar hatt som såg ut som en blåklocka av den stora violetta sorten, och en av flikarna gick ner i pannan och svängde ut antingen som en raffinerad detalj i en orientalisk dansmask eller som övernäbben på Kalle Anka. Man fick bestämma sig fort – hade man väl valt att föreställa sig det ena, gick det inte längre att föreställa sig det andra.
(Anna Lisa Wärnlöf (Claque): Fredrikes barn)

Om man accepterar drömvärldens villkor är utställningen helt makalös, minutiöst noggrann och iscensatt på det mest sagolika vis. Men modehusets dalar tiger man om, så hela historien får man läsa sig till någon annanstans. Här är det en mytbildande kontinuitet som står i fokus. Alla chefsdesigners får ungefär lika mycket plats, även om Yves Saint Laurents karriär varade i två år och Marc Bohans i 29.

dior_eiffeltorn

En av de ikoniska, tidiga modebilderna, som möter oss i utställningen. Kopplingen till Paris är tydlig och genomgående, rent av en av modehusets förutsättningar. Och de klassiska modefotograferna från 1940- och 50-talen finns förstås med.

dior10

Besökarna slussas genom kanske 50 meter montrar med hela Diors färgspektrum. Här den ljuvligt ljusrosa. Min uppskattning är att tusentals klädesplagg, accessoarer, skisser, modeller, modeteckningar och reklammaterial visas.

dior11

Här från vitt till grått och svart-vit-mönstrat.

dior14

Det finns ett avsnitt med inspiration från konst och andra delar av världen. Det är i ärlighetens namn den svagaste delen av utställningen, inte särskilt ”groundbreaking” alls. Jag gillade hur som helst hur olika två klädskapare kan inspireras av det spanska: Till vänster John Galliano och till höger Yves Saint Laurent.

(mer…)

Read Full Post »

minnets_kläder

Läsåret 2008-2009 gick jag en distanskurs i utställningsteknik på Linköpings universitet. Det var en rolig och givande utbildning både innehållsligt och socialt. Bland annat kom jag och Christina från Märsta att bo på Valla folkhögskola på universitetsområdet under träffarna och ha väldigt trevligt tillsammans. Sedan höll vi kontakt ett tag men tappade bort varandra.

För något år sedan hittade vi kontakten igen, men allt kring Lilla Mamsen gjorde att det dröjde ända till i torsdags innan vi kunde ses igen.

Då lockade jag med Christina till Thielska galleriet och utställningen Minnets kläder. Mode ur Tonie Lewenhaupts samling. Dessutom kom jag på, när vi pratade om utställningen på vägen dit, att jag började läsa Tonie Lewenhaupt just under den kursen. Mitt slutprojekt var en utställning om ”klädedräkter/moden som döljer eller framhäver olika kroppsdelar i olika kulturer och under olika tidsåldrar”. För knappt tio år sedan var kläder fortfarande i stort osynliga i museala sammanhang. Det har verkligen skett en revolution sedan dess.

Utställningen på Thielska galleriet är ytterligare ett bevis på detta. Museichefen Patrik Steorn är docent i modevetenskap och har lyft in det textila redan i tidigare utställningar (till exempel ombloggat här).

Tonie Lewenhaupt är tecknare, frilansjournalist, dräkthistoriker och samlare. För några år sedan skänkte hon sin klädsamling till Röhsska museet i Göteborg. Där har delar av den visats i flera utställningar. Utställningen på Thielska är första gången delar av samlingen visas i Stockholm.

Utställningen visar ett koncentrat av 1900-talets mode. Även om den inte är så omfattande har den hög densitet. I stort varje plagg är ikoniskt.

Tonie Lewenhaupt är en mycket god stilist, så jag blev inte ett dugg förvånad över att hon har skrivit utställningstexterna själv. Mycket riktigt håller de en mycket hög kvalitet, det verkar så enkelt när texten flyter. För mig är det obegripligt att inte fler utställningsansvariga inser värdet av att fila ordentligt på sina texter alternativt våga släppa in goda skribenter.

Just den här torsdagskvällen var dessutom Tonie Lewenhaupt i egen hög person på plats för att föreläsa om sitt samlande. Det blev tvärfullt, Christina och jag lyckades knipa två extrastolar allra längst fram.

Lika härligt som det är att läsa hennes texter, lika härligt var det att höra Tonie Lewenhaupt berätta. Hon är självlärd som dräkthistoriker och älskar framför allt kläder med historia, kläder som levt och förändrats under ett långt liv tillsammans med människan som har burit dem. ”Tidsvittnen”, kallar hon dem.

Jag måste erkänna att jag blev inte så lite starstruck. Så mycket kunskap, engagemang och charm! De långa och varma applåderna tydde på att jag inte var ensam.

Det är faktiskt skandal att Tonie Lewenhaupt inte har en egen uppslagssida på svenska Wikipedia!

Självklart borde jag ha köpt hennes senaste bok och fått den signerat. Den heter som utställningen, och några av hennes fina collage fanns också med i utställningen.

Minnets-kläder_omsl300.jpg

Men Christina och jag hade så mycket att samtala om, så vi tog oss lite gott att äta i stället för att stå i signeringskö. Det får bli en biblioteksbeställning så småningom.

Den vinröda klänningen på bilden överst var ett av de plagg som Tonie Lewenhaupt berättade särskilt om. Christina och jag enades om att det var vårt favoritplagg från utställningen.

Witnesses of time: Last week I managed both to reconnect with an old friend, to see an engaging dress exhibition and listen to the collection’s former owner Tonie Lewenhaupt. A very memorable evening.

Read Full Post »

Så franskt! Och så bra! Sångerskan Zaz kom plötsligt instormande i min Spotify och golvade mig fullständigt med sin uttrycksfulla röst och sin moderna retrostil.

Jag har bara varit i Paris en gång, och det var 1976. Staden fastnade inte riktigt i mitt hjärta. Nu blir jag lite sugen på att ge den ett nytt försök.

En annan anledning är utställningen Christian Dior, couturier de rêve på Le musée des Arts décoratifs, som enligt samstämmiga rapporter ska vara något alldeles särskilt.

Très chic: Maybe I should give Paris a second chance, 40 years after the first try.

Read Full Post »

Det är ingen ordning på bloggen just nu. Ingen månadsavstämning för maj än och ingen ordbild den här veckan.

Allt har kört ihop sig, helt enkelt. Dessutom har årets sommarjobb på Skansen lagt sig i ekvationen och bidragit till oredan.

Just nu har i alla fall Maken och jag rymt från alla vardagens bekymmer för en pingsthelg i Visby. Förhoppningsvis påbörjade vi en tradition förra året med en vårresa hit.

När jag skulle packa i fredags kväll var jag så trött att jag inte kunde tänka en rak tanke. Så småningom fick jag i alla fall ihop en resegarderob, och på båten igår kom jag på att jag hade valt kläder och accessoarer som jag har köpt just i Visby.

Väskan köpte jag en magisk hösthelg för sisådär tio år sedan, när jag hälsade på vännen Annelie. Linnetunikan köpte jag för två somrar sen, på väg hem från Fåröäventyret, och hängselklänningen var förra årets souvenir.

Nu går vi ut och ser om det blir några fynd i år…

Normal bloggservice återupptas med stor säkerhet under kommande vecka.

A traveller’s wardrobe: My DH and I have run away for a few days to the lovely city of Visby at the island of Gotland in the Baltic sea.

When unpacking I realize I have chosen clothes and accessories bought here over the years.

Read Full Post »

Older Posts »