Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Kläder och mode/Clothes and fashion’ Category

dior1

I ett anfall av milt vansinne bestämde jag mig för att åka till Paris och se modehuset Diors 70-årsutställning. Så fakirtidigt i torsdags morse åkte jag till Arlanda och strax före elva på förmiddagen steg jag ut från Gare du Nord.

Utställningen visas på Le musée des Arts décoratifs fram till den 7 januari nästa år. Det är ett väldigt speciellt universum man kliver in i, en drömvärld. Man måste nog ha bestämt sig på förhand för att acceptera spelreglerna, annars blir man bara förbannad på hur mycket resurser som kan vara rimligt att lägga på fantasikläder.

Jag kom att tänka på ett citat ur en av mina favoritböcker:

Lite längre bort mötte de Ella Jansson. Hon hade en underbar hatt som såg ut som en blåklocka av den stora violetta sorten, och en av flikarna gick ner i pannan och svängde ut antingen som en raffinerad detalj i en orientalisk dansmask eller som övernäbben på Kalle Anka. Man fick bestämma sig fort – hade man väl valt att föreställa sig det ena, gick det inte längre att föreställa sig det andra.
(Anna Lisa Wärnlöf (Claque): Fredrikes barn)

Om man accepterar drömvärldens villkor är utställningen helt makalös, minutiöst noggrann och iscensatt på det mest sagolika vis. Men modehusets dalar tiger man om, så hela historien får man läsa sig till någon annanstans. Här är det en mytbildande kontinuitet som står i fokus. Alla chefsdesigners får ungefär lika mycket plats, även om Yves Saint Laurents karriär varade i två år och Marc Bohans i 29.

dior_eiffeltorn

En av de ikoniska, tidiga modebilderna, som möter oss i utställningen. Kopplingen till Paris är tydlig och genomgående, rent av en av modehusets förutsättningar. Och de klassiska modefotograferna från 1940- och 50-talen finns förstås med.

dior10

Besökarna slussas genom kanske 50 meter montrar med hela Diors färgspektrum. Här den ljuvligt ljusrosa. Min uppskattning är att tusentals klädesplagg, accessoarer, skisser, modeller, modeteckningar och reklammaterial visas.

dior11

Här från vitt till grått och svart-vit-mönstrat.

dior14

Det finns ett avsnitt med inspiration från konst och andra delar av världen. Det är i ärlighetens namn den svagaste delen av utställningen, inte särskilt ”groundbreaking” alls. Jag gillade hur som helst hur olika två klädskapare kan inspireras av det spanska: Till vänster John Galliano och till höger Yves Saint Laurent.

(mer…)

Annonser

Read Full Post »

minnets_kläder

Läsåret 2008-2009 gick jag en distanskurs i utställningsteknik på Linköpings universitet. Det var en rolig och givande utbildning både innehållsligt och socialt. Bland annat kom jag och Christina från Märsta att bo på Valla folkhögskola på universitetsområdet under träffarna och ha väldigt trevligt tillsammans. Sedan höll vi kontakt ett tag men tappade bort varandra.

För något år sedan hittade vi kontakten igen, men allt kring Lilla Mamsen gjorde att det dröjde ända till i torsdags innan vi kunde ses igen.

Då lockade jag med Christina till Thielska galleriet och utställningen Minnets kläder. Mode ur Tonie Lewenhaupts samling. Dessutom kom jag på, när vi pratade om utställningen på vägen dit, att jag började läsa Tonie Lewenhaupt just under den kursen. Mitt slutprojekt var en utställning om ”klädedräkter/moden som döljer eller framhäver olika kroppsdelar i olika kulturer och under olika tidsåldrar”. För knappt tio år sedan var kläder fortfarande i stort osynliga i museala sammanhang. Det har verkligen skett en revolution sedan dess.

Utställningen på Thielska galleriet är ytterligare ett bevis på detta. Museichefen Patrik Steorn är docent i modevetenskap och har lyft in det textila redan i tidigare utställningar (till exempel ombloggat här).

Tonie Lewenhaupt är tecknare, frilansjournalist, dräkthistoriker och samlare. För några år sedan skänkte hon sin klädsamling till Röhsska museet i Göteborg. Där har delar av den visats i flera utställningar. Utställningen på Thielska är första gången delar av samlingen visas i Stockholm.

Utställningen visar ett koncentrat av 1900-talets mode. Även om den inte är så omfattande har den hög densitet. I stort varje plagg är ikoniskt.

Tonie Lewenhaupt är en mycket god stilist, så jag blev inte ett dugg förvånad över att hon har skrivit utställningstexterna själv. Mycket riktigt håller de en mycket hög kvalitet, det verkar så enkelt när texten flyter. För mig är det obegripligt att inte fler utställningsansvariga inser värdet av att fila ordentligt på sina texter alternativt våga släppa in goda skribenter.

Just den här torsdagskvällen var dessutom Tonie Lewenhaupt i egen hög person på plats för att föreläsa om sitt samlande. Det blev tvärfullt, Christina och jag lyckades knipa två extrastolar allra längst fram.

Lika härligt som det är att läsa hennes texter, lika härligt var det att höra Tonie Lewenhaupt berätta. Hon är självlärd som dräkthistoriker och älskar framför allt kläder med historia, kläder som levt och förändrats under ett långt liv tillsammans med människan som har burit dem. ”Tidsvittnen”, kallar hon dem.

Jag måste erkänna att jag blev inte så lite starstruck. Så mycket kunskap, engagemang och charm! De långa och varma applåderna tydde på att jag inte var ensam.

Det är faktiskt skandal att Tonie Lewenhaupt inte har en egen uppslagssida på svenska Wikipedia!

Självklart borde jag ha köpt hennes senaste bok och fått den signerat. Den heter som utställningen, och några av hennes fina collage fanns också med i utställningen.

Minnets-kläder_omsl300.jpg

Men Christina och jag hade så mycket att samtala om, så vi tog oss lite gott att äta i stället för att stå i signeringskö. Det får bli en biblioteksbeställning så småningom.

Den vinröda klänningen på bilden överst var ett av de plagg som Tonie Lewenhaupt berättade särskilt om. Christina och jag enades om att det var vårt favoritplagg från utställningen.

Witnesses of time: Last week I managed both to reconnect with an old friend, to see an engaging dress exhibition and listen to the collection’s former owner Tonie Lewenhaupt. A very memorable evening.

Read Full Post »

Så franskt! Och så bra! Sångerskan Zaz kom plötsligt instormande i min Spotify och golvade mig fullständigt med sin uttrycksfulla röst och sin moderna retrostil.

Jag har bara varit i Paris en gång, och det var 1976. Staden fastnade inte riktigt i mitt hjärta. Nu blir jag lite sugen på att ge den ett nytt försök.

En annan anledning är utställningen Christian Dior, couturier de rêve på Le musée des Arts décoratifs, som enligt samstämmiga rapporter ska vara något alldeles särskilt.

Très chic: Maybe I should give Paris a second chance, 40 years after the first try.

Read Full Post »

Det är ingen ordning på bloggen just nu. Ingen månadsavstämning för maj än och ingen ordbild den här veckan.

Allt har kört ihop sig, helt enkelt. Dessutom har årets sommarjobb på Skansen lagt sig i ekvationen och bidragit till oredan.

Just nu har i alla fall Maken och jag rymt från alla vardagens bekymmer för en pingsthelg i Visby. Förhoppningsvis påbörjade vi en tradition förra året med en vårresa hit.

När jag skulle packa i fredags kväll var jag så trött att jag inte kunde tänka en rak tanke. Så småningom fick jag i alla fall ihop en resegarderob, och på båten igår kom jag på att jag hade valt kläder och accessoarer som jag har köpt just i Visby.

Väskan köpte jag en magisk hösthelg för sisådär tio år sedan, när jag hälsade på vännen Annelie. Linnetunikan köpte jag för två somrar sen, på väg hem från Fåröäventyret, och hängselklänningen var förra årets souvenir.

Nu går vi ut och ser om det blir några fynd i år…

Normal bloggservice återupptas med stor säkerhet under kommande vecka.

A traveller’s wardrobe: My DH and I have run away for a few days to the lovely city of Visby at the island of Gotland in the Baltic sea.

When unpacking I realize I have chosen clothes and accessories bought here over the years.

Read Full Post »

jonsnow (2)

Ett av påskhelgens nöjen var att se klart säsong 6 av Game of Thrones. Mycket tillfredsställande! Nu börjar uppladdningen inför sista säsongen: Jag frossar i skojiga memes och lusläser analyser och faktaartiklar i Game of Thrones Wiki (här är länken). Spekulationer inför säsong 7 är okej i måttliga mängder, men jag vill inte råka snubbla över några spoilers!

Till min glädje upptäckte jag att seriens brodös Michele Carragher har en ny webbplats. Där kan du frossa i all sömnadskonst som hon har berikat serien med. I närbild! Tyvärr hinner vi som tittare inte se all skönhet i själva teveavsnitten. Här är länken!

Till och med den kritiserade storylinen i Dorne resulterade i fantastiskt vackra, kvinnliga dräkter.

April Ferry heter sjätte säsongens kostymdesigner. Cerseis svarta dräkt från de sista avsnitten är fullständigt enastående. En skön förening av bottenfrusen sorg och iskall effektivitet.

cersei

Säsong 6 har på många sätt varit kvinnornas säsong. Även Daenerys Stormborn utvecklade sin klädstil, för hennes del i mer feminin riktning från den rörliga krigardrottning hon har varit.

daenerys

Det ska bli mycket intressant att se hur de ska ta den här mastodontproduktionen i mål. Eftersom George R R Martin i hela sviten jobbat med gråskalor i stället för den klassiska fantasyns svart-vita dramaturgi, så förväntar jag mig inte ett lyckligt slut. Det måste dock kännas tillfredsställande, inte alltför rumphugget eller snöpligt. ”Closure” är ett bra engelskt ord.

(Bilderna lånade från olika ställen på nätet)

A bit of gluttony: Over the Easter we completed the 6th season of Game of Thrones, and now I am reading up on all kinds of analysises and enjoying this season’s memes.

Of course I take a special interest in the costumes, admiring the work of both Michele Carragher and April Ferry.

game-of-thrones-season-six-finale-memes-27

Read Full Post »

amaryllis2017En månad in i det här nya, märkliga året. Januari har känts oändligt lång, och i år var det inte bara på grund av helgbaksmälla och snöfattigt vintermörker. Jag har haft ovanligt många järn i elden också, framför allt har hemslöjdsföreningen flyttat till en ny lokal med allt vad det innebär av flyttkartonger och förvirring. Många i styrelsen har gjort storartade insatser, så nu har vi koll på det mesta och bjuder in till invigningslördag nu på lördag (läs mer här).

Bitvis har jag känt mig sådär andfått stressad, bitvis så har jag känt mig som jag har flyt (men med rätt mycket svallvågor). Jag vill inte kalla det nyårslöfte, men min målsättning för 2017 är att få mer ordning på min tid och ta hand om mig själv bättre. Jag har styrt upp vilka dagar jag ska besöka lilla mamsen och kommer att ha torsdagar som min egen dag med simning och frigörande dans och förhoppningsvis en sångkurs.

Alla förra årets dåliga matvanor satte så småningom väldigt konkreta spår, så jag har också inlett det nya året med att ta kommandot över vad jag stoppar i mig. Med hjälp av webbplatsen Matdagboken bokför jag allt jag äter och försöker laga vardagsmat som är nyttig och kalorisnål. Till min hjälp har jag bland annat Jamie Olivers bok Jamies supermat med många roliga recept på frukost och mellanmål.

Det är lite härligt att skämma bort sig själv med att filea en apelsin till morgonyoghurten. Härligt och viktigt. Och jag känner ju att jag får en helt annan energi.

Vi hade några dagars snö och kallt i början av månaden, och då passade vi på att åka ut till Artipelag med en kompis och se den stora Lars Wallin-utställningen. Väldigt vackert och imponerande!

larswallin2

larswallin1

Bland annat är det intressant att konstatera att det är mycket stor skillnad på rosa och rosa!

Jag har en Pinterestmapp, som heter Drop Dead Gorgeous Dresses, där jag stoppar alla vackra klädesplagg jag hittar. Om jag någon gång skulle bli bjuden på Nobelfesten eller någon annan nobel tillställning som motiverar en egendesignad frackklänning, så finns det en hel del inspiration där.

Vi hann också med en eftermiddag på Nöjesguidens ölmässa, många roliga ölbekantskaper från små men ambitiösa bryggerier.

Äntligen fick jag också komma i väg till ögondoktorn och optikern för att fixa ett par nya glasögon! Så nu kan jag köra bil igen, vilket känns som ett måste för att göra lilla mamsens lägenhet klar för försäljning. Det är ett dåligt samvete som jag måste ta tag i pronto.

(Bilden högst upp: En julklappsamaryllis från våra småländska vänner. Två nya stänglar är på gång. Jag älskar amaryllisar, häromdagen bar jag hem två stackars reaexemplar för 29 kronor styck, en blir knallröd och en röd-och-vit-strimmig.)

Evaluation (2017:01): A looooong month filled with all sorts of tasks but feeling in control and on top of things, at least most of the time. It’s not a new year’s resolution, but I have decided to take care of myself better and loose some weight. Eating better and healthier makes a lot of difference in energy levels.

Fun parts have been seeing the Lars Wallin exhibition and visiting a very impressive Beer Festival. And enjoying our hippeastrums.

 

Read Full Post »

moki_cherryGlobalt och nationellt var 2016 ett riktigt skitår där bland annat ovanligt höga värden av faktaresistens, bluffnyheter och omotiverad upprördhet skymde framtidsutsikten.

När jag läser igenom mina blogginlägg blir jag förvånad över hur rikt 2016 ändå var i mitt liv. Både rikt på innehåll och rikt på allt det där som är fint och viktigt. Året präglades av lilla mamsens övergång från att vara gammal och pigg till att vara gammal och sjuk. Det har inneburit fysisk smärta, existentiell ångest och oro samt många omställningar. När det blev skarpt läge var det märkligt nog inte svårt för mig att välja bort en massa saker för att vara med henne. Jag tror det har gjort årets guldkorn ännu mer klart lysande.

Nedan: Bevis på att man aldrig ska slänga någonting – gamla namnetiketter från dagisepoken funkar bra på äldreboendet.

sammanfatt2016b

Årets konst: Kanske lite färre intryck då, som sagt, men hög kvalitet på de möten som blev av. Överst en detalj ur ett verk av Moki Cherry från utställningen Textila undertexter på Marabouparken, en utställning som inte fick någon egen presentation i bloggen men som jag uppskattade väldigt mycket.

Det har handlat mycket om kropp och kläder i år: Camilla Thulin, Mariano Fortuny, Utopian Bodies på Liljevalchs, Gudrun Sjödén, Bea Szenfeld, Mode i sju akter på Kulturhuset och Isabelle de Borchgraves renässansdräkter i papper på Livrustkammaren. Dessemellan en hel del fotografi: Vivian Maier, Helena Blomqvist, Patti Smith och Fria Fotografers Filial på Kulturhuset, en fantastisk temperaturmätare på samtida fotografi i alla genrer.

Ännu en spännande fotoutställning, både bild- och innehållsmässigt, var Per-Anders Petterssons African Catwalk på Galleri Kontrast.

african_catwalkJag kom i väg på en av alla fina textilutställningar som Almgrens sidenväveri numera inhyser i sina fantastiska lokaler: Sommarutställningen 5 unga med bland annat Maria Andersson och Josefin Gäfvert, jag fick återse Karin Ferners underbara dalakameleonter och annat roligt av hennes hand och vid en härlig sommarutflykt till Gustavsberg föll jag i förundran över hur mycket min uppväxt är präglad av Stig Lindbergs mångsidighet.

För ovanlighetens skull har vi också investerat i konst: Seven Claws och Madison har flyttat hem till oss. Du ser dem på bild här.

Årets musik: Det här var året jag äntligen fick se Garmarna live, först i en kort promotionspelning på Södra teatern och sedan i en ljuvlig sommarkonsert i Parksnäckan i Uppsala. Jag har älskat deras musik sedan albumet Vedergällningen, som kom 1999, så det var verkligen en milstolpe att få se dem på scen (även om jag i ärlighetens namn inte är jätteimponerad av årets album 6).

I mars såg vi Jonathan Johansson och Anna Ternheim på Cirkus med en knapp veckas mellanrum (med Viktor Olsson som förband till Anna, en klar bonus!).

Hösten var tom och lajvmusiklös ända till  den första av Kents avskedskonserter i Stockholm i december. Det var förstås ett klimax som hette duka med uppladdning ända sedan beskedet och biljettsläppet i mars.

Spotify fortsätter att mata mig med jättebra låtar, men det är sällan jag hittar en artist som jag gillar helhjärtat. Några lysande undantag har varit just Viktor Olsson, färöiska Byrta och kanadensiska Bob Moses. Jag är också mycket nyfiken på vad Viola Martinsson och itsabrightlight (Sarah Frey) ska hitta på framöver.

Gamla bekanta som levererade: Jonathan Johansson och Red Mecca. Och Kent förstås!

 

Dessutom: Maken och jag har sett hela Downton Abbey-serien (däremot inte så många filmer på klassikerlistan), Filmklubben har haft fem träffar med De andras liv som höjdpunkt, och även om jag inte har hunnit med så många av bokcirkelns träffar så har jag läst alla årets fyra böcker:

  • Yvonne Hirdman: Den röda grevinnan
  • Märta Tikkanen: Århundradets kärlekssaga
  • Viktor Barth-Kron: Gröna gården
  • John Williams: Stoner

Sammanfattningsvis: Kultur som andningshål. Kultur som avkoppling. Kultur som världsvidgare. Kultur som egentid. Kultur som tillsammanstid. Ja, det finns onekligen många skäl till kulturutflykter. Livsviktigt helt enkelt.

2016 concluded (part 1): A bit about exhibitions and artists I have enjoyed and the soundtrack of the year. Culture is an essential part of my life,  be it in smaller or bigger doses depending on the circumstances.

 

 

Read Full Post »

Older Posts »