Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Konst/Art’ Category

Viktoria_SB_08_Bild_0001

Den gångna veckan har det varit ovanligt mycket författaren Ernst Ahlgren/människan Victoria Benedictsson i mitt liv. I onsdags var jag på en ovanlig visning av Hallwylska palatset här i Stockholm (ett av mina favoritmuseer) med rubriken Kroppens allra hemligaste. Visningen utgick från tre romaner: Constance Ring av norska Amalie Skram (1885) och Victoria Benedictssons två romaner Pengar (1885) och Fru Marianne (1887). Romanerna är alla skrivna utifrån ett kvinnoperspektiv och berör äktenskap, sexualitet och relationen mellan man och kvinna.

Vi fick veta mer om romanernas handlingar och kvinnoöden tillsammans med uppläsningar och ett par dramatiserade delar. Avslutningsvis ingick te och scones i palatsets fantastiska kök.

De var alla generationskamrater: Wilhelmina Kempe (gift von Hallwyl) var född 1844, Amalie Alver (gift Skram) 1846 och Victoria Bruzelius (gift Benedictsson) 1850.

Programmet var också knutet till den pågående utställningen En kvinnas röst om von Hallwylfamiljens äldsta dotter Ebba (gift von Eckermann), som var engagerade i det tidiga 1900-talets kvinnokamp. Den hann jag inte se den här gången men ska försöka hinna återkomma. Den pågår till slutet av sommaren.

Victoria-Stampek

I fredags var Maken och jag på Strindbergs Intima Teater och såg skådespelaren Gustaf Nordkvist i pjäsen Förbjuden ingång. Den bygger på texter ur Victoria Benedictssons dagbok och säkerhetsventil Stora boken.

Pjäsen ingick i en Victoria Benedictsson-festival på teatern, men det hade vi missat. Vi var tidiga och hann höra en liten bit av Claudia Lindéns föredrag om festivalföremålet. Bland annat ansåg hon att Ernst Ahlgren inte var ett manligt alias att gömma sig bakom utan Victorias författarjag. Att radera ut Ernst Ahlgren vore att förneka Victoria Benedictssons författargärning.

Pjäsen utforskade förhållandet manligt/kvinnligt på ett ovanligt sätt, spännande även om texten kanske kom lite i bakgrunden. Men det var lite grann meningen också, om jag förstod samtalet mellan Gustaf Nordkvist och regissören/teaterchefen Anna Pettersson rätt.

Strindbergs Intima Teater är hursomhelst ett underbart ställe, litet och, verkligen, intimt.

Innan teatern hann vi med en konstrunda på Bukowskis, Uppsala auktionskammare, Stockholms auktionsverk och Åmells konsthandel. Det blev dock inga spontaninköp, även om det var lockande med ett stort fotoporträtt av Nick Cave.

nick_cave_bukowskis

De här märkligt långbenta rävarna av Bruno Liljefors förstår jag dock inte att någon vill betala för över huvud taget.

liljefors_åmells

Det finns en omfångsrik webbplats om Victoria Benedictsson (här är länken). Därifrån har jag lånat bilderna.

A Victoria Week: The last week I met the Swedish author Victoria Benedictsson/Ernst Ahlgren both in a museum tour and in a play.

Annonser

Read Full Post »

tavlor

Skid-VM på teve: Lika härligt som det är att följa svenska tjejer på lätta ben mot nya framgångar, lika plågsamt är det att följa en stackare som gått sig stum och stapplar uppför sprintbacken.

Själv känner jag mig mest besläktad med de där stumma benen, det mesta i livet känns fortfarande ovanligt motigt.

Maken och jag gjorde dock en gemensam insats och inventerade alla våra tavlor (bilden ovan). Det har ju kommit in nytt i huset både från mammas och svärfars dödsbon plus att ganska mycket av det vi själva har samlat genom åren inte sitter uppe på någon vägg.

Vi blev inte så beslutsmässiga men kom i alla fall så långt att vi har några väggar att koncentrera oss på till att börja med.

EvP01

Redaktionskommittén för WendelAvisan har sparkat i gång arbetet med vårens tidning (tidigare nummer kan du läsa om här och här och här). Vi är väldigt nöjda med temat för numret, mer säger jag inte! Jag har gjort research i memoarer och biografier samt läst Anita Goldmans sorgliga och upprörande roman Om stenarna kunde tala i Palma de Mallorca.

Sista helgen i februari blev vi bjudna på en kombinerad kultur- och myshelg hos våra vänner Anja och Uffe i Sollentuna. Kulturen bestod i en tur till Edsviks konsthall och en utställning med nutida, samisk konst som fått namnet Tidsresa/Áigemátki.

tidsresa03

Många verk var en spännande blandning av konst och hantverk. Ovan halskragen Rooted 1 av Inger Blix Kvammen.

Ett av de mer omfattande verken var också det som grep mig mest. Liselotte Wajstedt har gjort The Lost One/Lápphon om sin mormor.

tidsresa02

I verket ingår kolten, som Liselotte har sytt på symaskinen hon ärvde av sin mormor, samiska smycken, filmen längst till höger och en ljudberättelse. På kolten finns också överförda fotografier. Filmen finns också här.

Därefter vidtog mysdelen med bubbel i bubbelpool utomhus, god middag, whiskyprovning och en massa trevligt snack. Vi sov över och fick hotellstandardfrukost innan vi for hem igen.

När vi kom hem hade Maken nästan 40 graders feber. Influensan hade kommit på besök igen. Den här gången kapade den hela familjen jäms med fotknölarna, även jag som haft min beskärda del fick en omgång magsjuka.

Det blev en oerhört trist sista februarivecka. Mars kan bara bli bättre!

Evaluation (2019:02): Still mostly stuck. The flu reentering our home didn’t help.

 

Read Full Post »

helsinki4

Vi har firat igen, Maken och jag. Porslinsbröllop närmare bestämt, det vill säga 20-årig bröllopsdag. Den här gången tog vi firandet till Helsingfors med julbordskryssning och en extra hotellnatt.

Det var vår tredje resa till Helsingfors och av någon outgrundlig anledning har vi bara varit där på vintern. Visst var det mysigt den här gången med julstämning och sånt, men nästa gång ska det bli en sommartur, bestämde vi.

Bilden ovan är från Sori Taproom, där vi provdrack god öl och åt jättegod mat. Deras porter- och stoutsortiment skull jag gärna vilja fördjupa mig i.

Maken fick sin första sex badges-incheckning på Untappd! Yay!

helsinki5

Garnbutiken Menita låg praktiskt nära Designmuseet. Jag bar hem tre härvor Pirkkalanka, ett av få finska ullgarn jag hittade, i en välkänd färgkombo.

finska_garner

Jag ser för mig Fair Isle-sticknings-inspirerade virkade muddar.

Vi hann också med Helsingfors Art Museum (HAM), där dragplåstret var en stor Gilbert & George-utställning. Det fanns också en liten och ljuvlig fast Tove Jansson-utställning med bland annat hennes skisser till Aurora barnsjukhus från 1955:

helsinki2

helsinki3

Sist men inte minst så blev vi väldigt förtjusta i Ulla Jokisalos utställning Imaginations of Freedom, som kombinerade foto, collage, textil och skulptur.

helsinki1

Dessutom blev det några jul- och loppmarknader, fika förstås och många promenadsteg.  På båten hem åt vi den kanske godaste oxfilé vi någonsin har satt gaffeln i.

Sen kom vi hem till uppskjutet julstök och ett och annat som behövde fixas innan julledigheten. Men det är en annan historia…

Eastward: We have celebrated our 20th weddin anniversary with a nice trip across the Baltic sea to Helsinki.

 

 

 

 

Read Full Post »

En rolig bieffekt av mitt nyvaknade medeltidsintresse är alla festliga bilder från tiden som rullar förbi i mitt Pinterestflöde (vill du veta vad jag samlar på så hittar du mina album här). Framför allt så har jag fastnat för bilder som både har ett religiöst och en textilhistoriskt innehåll.

medeltid_brickband2

Som den här med ett eller annat helgon, som sitter och brickbandsväver. En ängel kommer på besök med mat och dryck. Är hon månne instängd någonstans?

3-madonna-knitting-spanish

Här har vi två helgon som hjälps åt med en ögleflätning medan helgonet bakom stickar på en liten strumpa. Bilden är en detalj från ett spanskt altarskåp från mitten av 1400-talet.

medeltid_slända_ungerskokändmästare_1400tal

Även Jungfru Maria framställs gärna som textilt duglig. Här sitter hon på en tjusig kudde och spinner. Ängeln uppe till höger håller i fästet som hon har lin- eller ulltotten på medan ängeln uppe till vänster härvlar upp tråden. Målningen är gjord av en okänd, ungersk mästare.

Visit of the Angel, from the right wing of the Buxtehude Altar, 1400-10 (tempera on panel)

På Buxtehudealtaret i Tyskland sitter Jungfru Maria och stickar en fin tröja på fyra stickor när änglarna kommer på besök. Bilden är en detalj från en altartavla målad av Meister Bertram von Minden cirka 1400.

medeltid_heligafamiljen1

Här är hela heliga familjen engagerad i de textila hushållssysslorna: Maria spinner medan Josef och lille Jesus hjälps åt med härvlingen. Det syns verkligen vem som bestämmer i den familjen!

Holy Family at Work

Till sist min absoluta favoritbild – huslig idyll hos den heliga familjen. Maria bandväver och Josef förbereder ett snickeriprojekt. Lille Jesus har en fin gåstol med hjul (som säkert Josef har gjort) och säger något i sin pratbubbla.

Crafting saints: My newborn interest in medieval garments and textile crafting have lead me to a plethora of interesting pictures from the time. I am particularly fond of religious motives with saints doing all sorts of textil crafts. 

Read Full Post »

Konceptuell konst och hantverk har länge betraktats som i var sin ände på ett spektrum mellan högt och lågt inom konsten. Idag när så många konstnärer intresserar sig för uråldriga material som textil och keramik – ofta med referenser till traditioner utanför den västerländska avantgarde-konstens kanon – så framstår idén om en polaritet mellan konst och hantverk alltmer överspelad.

Hör, hör! Så här klokt skriver curatorerna Magnus af Petersens och Caroline Elgh Klingborg om den pågående utställningen Nymaterialism på Bonniers konsthall i Stockholm. Det här är ju något som jag har muttrat om länge, motståndare till motsatspar som jag är. ”Både och” i stället för ”Antingen eller”.

nymaterialism1

Vi gillar verkligen Bonniers konsthall, den har ett lagom format och deras temautställningar är ofta väldigt spännande. Så även den här! Utställningen pågår till och med söndag den 11 november, så den som vill hinna se den får sno sig på lite.

Ovan en av Francis Upritchards märkliga figurer, uppställda på ett väldigt tjusigt (och stort) valnötsbord.

nymaterialism2

Andreas Eriksson väver stort med olika kvaliteter av naturfärgat lin. Otroligt vackert!

I förgrunden Katrine Helmerssons verk Amour; le rouge et le noir med pompoms i ett afrikanskt tyg som heter bazin. Jag har ju som bekant svårt att motstå saker som hänger.

tonico2

tonico1

Tonico Lemos Auad hade flera verk i olika tekniker med på utställningen. Här vävar i serien Indígena.

sheilahicks

I det inre rummet är det keramikverkstad. Där hänger också Sheila Hicks enorma väv Struggle to Surface.

”All in all” så tyckte jag Nymaterialism var en väldigt behändig utställning, både jordnära och luftig.

The revenge of the handicrafts: Last weekend we saw a splendid exhibition showing of craft driven art in different techniques.

Read Full Post »

 

höstkväll

Håll med om att det är något särskilt med höstlöv och gatlyktor! Varje år så här dags tar jag ett gäng bilder när jag är på väg hem. Jag släpper motsträvigt taget om sommaren, den blev ju riktigt uthärdlig mot slutet. Men så är det med årstiderna, det är bara att släppa taget och följa med.

Det var inte utan lättnad jag avslutade årets sommarjobb på Skansen den sista september och fick mitt liv tillbaka. Så mycket tid att ligga på soffan och pilla mig i naveln blev det förstås inte, redan måndag den 1 oktober var jag på språng ut i något nytt och okänt.

ljusetskapell

Min före detta arbetskamrat Ellie hade bjudit mig till Ljusets kyrka i Botkyrka för att berätta om mitt textila skapande på en eftermiddagsträff. En lite läskig utmaning, som dock avlöpte väl. Det var också väldigt roligt att komma till Ljusets kyrka, som är byggd så sent som 2014. Ovan den textilt inspirerade altartavlan i vatten/sandskuren rostfri stålplåt av Per B Sundberg.

vinterviken

Min vän Marita och jag gjorde en härlig höstutflykt till Vinterviken och Petra Holmbergs vackra utställning av naturligt och lokalt färgade tyger.

Jag kom i väg till Stockholm Beer and Whisky Festival i Nacka för första gången tillsammans med Maken.

ölgäris

Vi var där en lördag, det var fruktansvärt trångt och bökigt. Nästa gång åker vi ut en vardagseftermiddag.

fröjel

Jag fick ihop en slyngad lingarnssnodd till min fröjelkula (se även här) och har satt i gång både virk- och broderiprojekt. Det är väl ett gott tecken?

Dessutom har jag dansat Gaga People nästan varje torsdagskväll och haft en mer än härlig 5Rytmer-helg i Oslo. Hemmadansandet går dock fortfarande lite trögt.

Mycket tid vid skrivbordet här hemma har det också blivit. Jag har förberett ett nummer av Hemslöjdsföreningens medlemstidning Handaslöjd, börjat arbeta med höstnumret av WendelAvisan och jobbat med informationsmaterial för Föreningen för Frustunaby (mer om Frustunaby finns här).

Dessemellan har jag yrslat omkring på nätet, läst om medeltidskläder, drömt om medeltidskläder och beställt hem en och annan bok i ämnet. På Syfestivalen blev det inköp av fyra meter oblekt linne, framför allt tänkt till en särk.

Kanske blir november syprojektens månad? Hoppet lever.

Evaluation (2018:10): Back to my own time and own rhythm after my weeks of work at Skansen. Slowly finding my way back to neglected things and habits.

 

 

Read Full Post »

Irmgarde

De senaste månaderna har jag umgåtts ganska mycket med den här tjejen. Hon dök upp i mitt Pinterestflöde i våras och jag kände direkt att det där inte var någon ordinär typ.

Det är inte bara jag som faller för hennes utstrålning. Häromkvällen var jag på O’Learys och servitören råkade få syn på henne i min mobil och frågade direkt vem det där var.

Hon hette Ermengarde (eller Armgard eller Irmgard)) von Rietberg. Rietberg ligger i nordvästra Tyskland, där hennes pappa Johann II var greve. Han regerade också över ostfrisiska Harlingerland, om jag förstår min tyska Wikipedia rätt så bodde de mestadels i Esens, ute vid kusten.

Tomring_rietberg_hela

Här har vi hela familjen målad av Hermann Tom Ring cirka 1564. Ermengarde är 13 år och hennes syster Walburg (eller Walburgis) är 7. Det är en i alla avseenden märklig bild.

”COGITA MORI ANNO 1562” står det vid pappa Johann. Han dog det året i fångenskap i Köln (tyska Wikipedia berättar om en ”Niederrheinisch-Westfälischen Kreis”).

Ändå tar han så stor plats i bilden. Eller kanske just därför. Bildytan är indelad i exakta fjärdedelar med den vackra träpanelen i bakgrunden. Varje person har en exakt fjärdedel till sitt förfogande, Johann spränger ut över alla gränser både på höjden och bredden. Hans hatt till och med försvinner ut ur bilden.

Mamma Agnes, änkan, är som en skugga bredvid sin döde make. Hon kämpade i flera år för att Rietberg och Harlingerland skulle gå i arv till döttrarna. Det finns en skugga av utsmyckning vid dräktens ärmar, annars är det svart och vitt som gäller. Sedesamt men ändå modernt. Även hon har hållit i något, men föremålet har blivit övermålat.

Är det det föremålet Johann pekar på med sin handskklädda hand? Eller är det på sina döttrar? I så fall är tavlan kanske en dåtidens kontaktannons. I motsats till föräldrarnas mer nedtonade elegans är döttrarna dränkta i bling-bling och symbolobjekt. Här är det å ena sidan färgstarkt och extravagant, å andra sidan kyskt och höghalsat. Mitt första intryck var definitivt androgynt, jag visste inte om det var en ung man eller en ung kvinna jag såg.

Ermengarde är den enda som möter vår blick. Är det hon som placeras ut på äktenskapsmarknaden med den här tavlan? 1565 blir hon grevinna av Rietberg, medan Walburg ärver Harlingerland.

1920px-Hermann_tom_Ring_001

Tre år senare gifter sig Ermengarde med greven Erich V von Hoya. Samtidigt gifter sig Ermengardes mamma Agnes med grevens yngre bror Otto. Så praktiskt.

Ermengarde blir änka efter sju års äktenskap och gifter om sig ytterligare tre år senare.

Sex år senare, 1584, dör Ermengarde, ungefär 33 år gammal. Hon fick inga barn i något av sina äktenskap och Rietberg går nu i arv till lillasyster Walburg, som också har hunnit gifta sig och fått tre barn. Men bara två år senare dör Walburg, ungefär 29 år gammal.

Strax efter Walburgs död spreds ett rykte att hon dött av av en förgiftad ölsupa. Hennes läkare hävdade att döden var naturlig, ändå dömdes tre kvinnor till döden. De hängdes och deras kroppar brändes.

Mamma Agnes dog 1589.

800px-Rietberg_historische_Ansicht

En bild på slottet i Rietberg ur Topographia Westphaliae av Matthäus Merian den äldre från 1647. Det ser idylliskt ut tills man får syn på galgen och steglingshjulet i fonden till höger.

Porträttet på Ermengarde som jag har på min telefon är ett enkelporträtt som Hermann Tom Ring gjorde, förmodligen vid samma tillfälle som han gjorde det stora porträttet. Du kan se det här. Tavlan ingår enligt indexuppgifterna i Fritz Thomées samling. Han var en tysk konstsamlare av stora mått som dog 1944. Jag har förgäves försökt hitta uppgifter om samlingen finns utställd någonstans.

Familjeporträttet hamnade på okända vägar i England och sågades någon gång på 1800-talet upp i fyra delar för att bli lättare att sälja. Konsthistorikern Paul Pieper köpte döttrarnas porträtt på auktion 1954 (för väldigt mycket mer pengar än han hade mandat för), pappa Johann hittades på ett engelskt slott 1958 och mamma Agnes återfanns så sent som 1989.

Numera finns den återförenade familjebilden på ett museum i Münster. Dit vill jag åka – jag hoppas verkligen att den är utställd. Jag vill också åka till det furstliga residensslottet i Detmold, inte så långt därifrån. Dit flyttade Ermengarde tillsammans med sin andre make Simon VI von der Lippe. I slottet finns ett galleri med alla familjens grevar och gemål, även Ermengarde, avporträtterad kort före sin död.

1500-talets människor kan kännas väldigt avlägsna. Deras livsvillkor var så olika våra, deras värld och vardag så annorlunda. Ändå finns det korn av igenkänning när deras blickar möter våra, skärvor av gemenskap.

Här finns det en underbar samling 1400-tals- och 1500-talsmänniskor från alla möjliga sorters tavlor. Möt dem. Se bortom märkliga poser och konstiga huvudbonader. Se dem i ögonen.

Mer information om tavlan (på tyska) finns här.
Mer information om det furstliga residensslottet i Detmold finns här.

Ermengarde – no ordinary sort: I met her compelling gaze and couldn’t shake her off. I realized at once that she was no ordinary sort.

Her name was Ermengarde von Rietberg, she was the daughter of a count and she lived in what today is the northwest part of Germany in the 16th century. She lead a short and quite sad life but has been made immortal in the amazing family portrait with her father Johann, her mother Agnes and her little sister Walburg.

Read Full Post »

Older Posts »