Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Konst/Art’ Category

habanero

I början av augusti härjade samma glödheta och obarmhärtiga sol som i juli. På vår balkong växte chilipeppar och habaneros explosionsartat.

Vi hann med lite semester, bland annat en tur till Artipelag och utställningen Bloomsbury Spirit.

bloomsbury2

bloomsbury1

Allt var fint och välordnat, men vi tyckte nog att den stora utställningsytan gav ett intryck av att man hade kokat soppa på en spik.

lytton_strachey

Men det var fantastiskt att få se Dora Carringtons kärleksfulla porträtt av Lytton Strachey i verkligheten!

Jag kan varmt rekommendera Ingela Linds första bok om Bloomsburygruppen: Leka med modernismen. Hennes nya bok Ta sig frihet är en utvidgad och omarbetad upplaga, som jag inte hunnit läsa än.

Maken hittade den tunna volymen The Bloomsbury Group av Frances Spalding på loppis. Det är en underbar liten sak med koncisa porträtt av alla inblandade tillsammans med en mängd av alla fotografier och porträtt de tog och målade av varandra. Hon har ett gott öga för detaljer, jag älskar till exempel att hon berättar att Leonard Woolf alltid besvarade brev samma dag.

Bloomsburymänniskorna är ett stimulerande gäng att umgås med, men jag tycker inte alltid att det som kommer ut i design och konst är så lysande. De är mer livskonstnärer.

Det stora undantaget är Virginia Woolf, som jag någon dag hoppas orka läsa i original.

plensa_artipelag

En av de bästa sakerna med Artipelag är den vackra miljön runtomkring. Vi badade i viken nedanför Jaume Plensas staty, det var ljuvligt. Vi hade tänkt åka båt i ena riktiningen, men när vi såg hur mycket folk som klämt in sig så blev det SL-buss i stället. Med glasspaus i Gustavsberg vid bussbytet. Inte så romantiskt men mycket mer praktiskt.

möllys

Ölen Milk it från bryggeriet Möllys i Eskilstuna utnämner jag till sommarens godaste öl. Jag drack den första gången på Bishops Arms i Linköping och blev jätteglad när den blev tillgänglig i Systembolagets beställningssortiment. Bilden tagen vid en av sommarens få grillkvällar.

origamihjärta

Jag gjorde en liten slöjdhandledarinsats i Hässelby i början av augusti. Då gjorde vi bland annat fina origamihjärtan.

Halvvägs in i augusti blev det dags att gå till jobbet för att arbeta sommarsäsongens sista period. Jag jobbar i Älvrosgården och Bergsmansgården, två hela nya miljöer för mig.

laxbrotak

Här en detalj från det vackra taket i Bergsmansgårdens helgdagsstuga. Att befinna sig i nya tider, på nya platser och tala om nya näringar (boskapsskötsel och bergsnäring) har tagit enormt mycket kraft och energi. Behovet av inläsning och kunskapspåfyllning har känts enormt.

Så när det äntligen blev svalt nog för att orka meditationsdansa igen så orkade jag inte. Meditationsbroderiet har också stått orört.

Det känns som ett maratonlopp mot sista arbetsdagen den sista september. Det är inte mycket annat som ryms just nu, framför allt inte med schemalagd arbetstid på helgerna. Det är tråkigt att bloggen blir lidande, jag har flera idéer till inlägg men får helt enkelt inte till det.

Jag försöker komma ihåg att andas. Mellan varven i alla fall.

Hjärta, sluta slå! Nej, jag tar tillbaka. Slå du bara. Slå! Håll bara upp mellan slagen.
(Göran Palm)

Evaluation (2018:08): The last pieces of the holidays and then dedication to work with new challenges and the need to stack up on new knowledge. 

Annonser

Read Full Post »

Semesterstäder: Halmstad

hundstranden

Slutdestination för sommarens roadtrip var Halmstad. Härliga stränder granne med industrihamnen, trevliga promenadstråk och en restaurangtät stadskärna.

stolof

Ibland glömmer jag bort saker jag vill se, men ramlar över det ändå till min stora förvåning och glädje. Så var det med S:t Olofs kapell i Tylösand, som står på min kyrkor-att-besöka-lista eftersom dess interiörmålningar har beröringspunkter med Segloras interiörmålningar.

Nästgårds ligger Hotel Tylösand, som var en surrealistisk upplevelse. Per Gessle är delägare och har fyllt hotellet med konst som han och frun äger i sin stiftelse. Fokus är på fotografi med musikanknytning. Maken och jag gick på upptäcktsfärd samtidigt som det var eftermiddagsfest på baksidan med högljudd dansmusik, konfettikanoner och stöddiga vakter samt gäster som vimlade ut och in ur spa-avdelningen. Helmysko!

erik01

En helt annan stämning var det på Mjellby konstmuseum. Det är Halmstadgruppens museum med lite extra fokus på medlemmen Erik Olson (ovan hans Deus ex machina II).

De har tillfälliga utställningar också. Årets heter Färg – Form – Framtidstro 1918 och tar oss 100 år tillbaka i tiden. Jag tror det är den första utställning jag har sett där ett årtal är huvudpersonen. Jättespännande!

Bland annat fick jag återse en favorit, som i vanliga fall hänger i Jönköping:

1918_1

Hanna Pauli: Handarbetets Vänners konstutskott (jag tror hon hade ganska bra koll på Rembrandts grupporträtt av klädeshandlarnas gille).

Visst är det häftigt att tänka sig att samma år målas den här:

1918_3

Gösta Nyström: Nina

Och den här:

1918_2

Vera Nilsson: Kamratporträtt (målarinnan Stina Elliot)

Däremot hittade vi inte så mycket annan, rolig kultur i Halmstad. Den kommunala konsthallen var sommarstängd. Friluftsmuseet Hallandsgårdens hus var inte så inbjudande.

Galleriet G70 stod dock för det annorlunda, en kollektivverkstad, vars medlemmar jobbar i en mängd olika tekniker. Spretigt och bitvis svårforcerat. Jag blev alldeles kär i den holländska konstnären Bernadette Brefelds bilder:

bernadette1

bernadette2

Fler bilder med mera finns på hennes webbplats, här är länken.

Vi hann med att se VM-finalen i fotboll också, äta en hel del god mat, fika och dricka god öl. Så det var inte ett dugg synd om oss.

Holiday cities: Halmstad: Our last stop was Halmstad on the Swedish west coast. 

Read Full Post »

Gotland 2018

visby1

Förhoppningsvis har Maken och jag nu etablerat traditionen att avnjuta några försommardagar i Visby. I år var det tredje året i rad vi åkte och första gången vi lyckades tajma Gotland Game Conference sedan det här olyckliga tillfället.

Gotland Game Conference är läsårsavslutningen på Dataspelsutbildningen på Campus Gotland (högskolan på Gotland lyder formellt under Uppsala universitet). Förstaårsstudenterna gör spel som ska ha okonventionella styrdon – inga joysticks eller tangentbord är tillåtna. Andraårsstudenterna jobbar med mer vanliga spelkoncept. Alla spel visas upp och är öppna för provspelning under några intensiva dagar, där också en jury bedömer spelen utifrån en rad olika kriterier. Alltihop avslutas med prisgala och fest.

Äldste Knallhatten har börjat om på utbildningen, så det förstaårsprojektet han var inblandad i den här gången var ett ångtågsspel med namnet Coal Rush. Två personer i taget tävlade mot varandra i att skyffla kol i respektive tågs ångpanna. De hade byggt en imponerande träkonstruktion och kolbitarna var svartmålade golfbollar. Ljudnivån var nog inte riktigt hälsosam men säkert en bidragande orsak till att de vann priset Best Arcade Experience.

Första kvällen i Visby åt vi vår traditionsenliga middag på Gamla Masters, som vanligt blev det ramslökssoppa och sparris i olika varianter. Just den här kvällen var ändå lite extra speciell, för vi passade på att fira 35 år tillsammans. Ofattbart men en ständig glädjekälla, som ofta får mitt lilla hjärta att slå ett litet extraslag.

kurt35masters

Jag har skrivit om hur vi träffades här och här och här.

Vi hade en högromantisk kväll, mer högsommar än försommar, flanerade runt i stan efter middagen, beundrade solnedgången från branten bakom Domkyrkan och tog en kvällsöl på Black Sheep Arms.

visby2

Dagen därpå bjöd på mera sol men betydligt kyligare vindar. Vi hade bilen med oss och satte fart mot Fårö för att träffa våra vänner Erik och Lottie. De äger huset som vi så generöst fick låna för tre år sedan (ombloggat här), så det blev ett kärt återseende på alla fronter.

De firar semester på Fårö tidigt och sent på sommaren men undviker högsäsongen. Jag förstår deras val. När vi skulle åka hem på kvällen var vi tre bilar som stod i kö till färjan. Så ser det inte riktigt ut i juli. Nedan: Kvällssol över Fårösund i väntan på färjan.

fårö

På tisdagen började vi dagen med att åka till Systembolaget. Där höll vi utkik efter den blå skylten för lokalt och närproducerat och fyllde två kartonger med spännande öl. Det dyker upp nya bryggerier hela tiden, den här gången blev det förutom de stora bryggerierna Wisby och Barlingbo nya bekantskaper från Burgsvik, Alskute och Hopshed.

Sedan var det dags för den lika traditionsenliga shoppingrundan. Vi brukar börja på Södertorg, går Adelsgatan ner och sen in på Gotlands Konsthantverkare och Formgivare. I år hade vi turen att ramla in i en toppenfin textil utställning av Måna Engström där. Nedan en av väggarna.

måna

Sen går vi Hästgatan ner till H10, där vi fikar. Sedan står Kränku på tur, i år blev det fyra olika tesorter som fick följa med hem. Efter ett besök på Akantus viker vi in på S:t Hansgatan, där det finns ett gäng bra klädaffärer, framför allt Yllet och Linarve. På S:ta Kataringagatan ligger Jordnära, som också ska få sitt besök.

Jo, det blev flera fynd. Jag berättar mer i ett kommande inlägg.

Sedan blev det Gotland Game Conference hela eftermiddagen och middag på Brygghuset. På kvällskvisten gick vi en omväg på vägen hem och hittade Barlingbo bryggeris nya lokaler med deras restaurant Bryggeriet Mat och Malt. Det ligger lite utanför muren, men är väl värt ett besök. Till exempel så finns deras suröl med ananas bara just där. Mums!

visby3

På onsdagen blev det en fikatur till Leva kungslador och en snabbtur genom Gotlands konstmuseum. Sedan fyllde vi bilen med sonens grejor, som skulle med hem över sommarlovet, och rullade ombord på färjan igen, fulltankade med sol, kärlek, kultur, lokal öl och Gotlandsmagi.

(2016 års tur till Visby bloggade jag om här.)

Gotland 2018: Hopefully we have made a tradition of visiting the island of Gotland somewhere in the break between spring and summer. This was the third year in a row we have done the trip and it was just as amazing this time.

Read Full Post »

milles03

Sista onsdagen i maj kom jag till  Lidingö ganska prick klockan 10, lagom till öppningsdags på Millesgården. Under två ynka veckor visade de en ambitiös utställning med den japanske konstnären Hokusai, bland annat alla 46 bilderna i hans kanske mest berömda serie 36 utsikter mot berget Fuji. Bilden av den stora vågen (egentligen Under vågen utanför Kanagawa) får väl räknas till ett av världens mest kända konstverk och är idag den största symbolen för japansk konst.

640px-Asakusa_Honganji_temple_in_th_Eastern_capital

De 46 träsnitten är utställningens huvudfokus. Jag hade tur och kunde gå runt och titta nära på dem allihop utan glasögon innan det blev för trångt. Ovan en av mina favoriter: Asakusa Hongan-ji-templet i den östra huvudstaden (dåvarande Edo, nuvarande Tokyo).

Varje bild är ett välkomponerat mästerverk – färg-, form- och motivmässigt. Fujis placering ändras hela tiden, liksom tiden och årstiderna.

640px-Umegawa_in_Sagami_province

En bild med tranor från Umezawa i Sagami-provinsen.

640px-Ejiri_in_the_Suruga_province

En underbar höstbild från Ejiri i Suguri-provinsen där trädens löv, pappersark och en och annan hatt blandas i vinden.

Bildsviten är ett makalöst exempel på att när väl du har bestämt dig för var ditt centrum är så är du fri att göra vad som helst. Både inspirerande och lite nedslående, det känns som ganska få konstnärer faktiskt hittar sina centrum.

Hokusai levde för sin konst och brydde sig inte så mycket om världsliga saker. Han bytte namn flera gånger under sitt långa liv. När han skapade Fujisviten kallade han sig Gakyō Rōjin Manji, vilket betyder ungefär Den gamle mannen som är tokig i konst. Det är också titeln på en söt barnbok av den franske författaren François Place, som jag fick i födelsedagspresent i engelsk översättning för några år sedan.

Många av bilderna kryllar av liv och jag blev väldigt sugen på att lära mig mer om 1800-talets vardagsliv i Japan.

Jag hittade inte så mycket information om utställningsproduktionen, men jag antar att det är en turnerande utställning. Träsnitten är, om jag förstod det rätt, nygjorda. Den innehåller också flera sidor ur Hokusai Manga, konstnärens underbara skiss- och teckningslärobok, samt en mängd illustrationer. Minus för de dåligt översatta bildtexterna, de kändes som oredigerad Google Translate!

En extra twist var att Millesgården hittat fem träsnitt av Hokusai i sina samlingar inför den här utställningen. De är så kallade surimono, träsnitt i små upplagor som såldes till samlare.

milles02

Den här kallas Den vita snäckan (syns uppe till höger under det röda sigillet) och ger en fin bild från konstnärens arbetsplats. Längst fram till vänster står behållaren för tusch med rivjärn i botten och i krukan med påfågelsfjädern står ett penslar.

Dikten i överkant likställer den vita snäckan och plommonträdets blommor med en konstnärs arbetsplats, enligt bildtexten.

Alla bilder i serien 36 utsikter mot berget Fuji finns här.

The old man mad about art: A touring exhibition with the work of the Japanese artist Hokusai made a brief stop at Millesgården on Lidingö, just outside Stockholm, a few weeks ago. I went there and was completely mesmerized.

Read Full Post »

sigrid2

I Kristi Himmelsfärdshelgen såg Maken och jag utställningen Sigrid Hjertén – en mästerlig kolorist på Waldemarsudde. Det finns många anledningar att intressera sig för hennes liv som konstnär, människa, maka och mor, inte minst utifrån det tragiska slutet på Beckomberga mentalsjukhus, men jag har varken läst Karin Johannissons Den sårade divan: Om psykets estetik eller Görel Cavalli-Björkmans biografi Kvinna i avantgardet: Sigrid Hjertén, liv och verk. Jag nöjer mig just nu med att uppleva tavlorna. Det räcker mycket mycket långt. Helhäftigt helt enkelt.

Men så klart. Som betraktare blir jag om och om igen påmind om kvinnan bakom konstverket. Tavlan Konversation från 1914 (ovan) med Sigrid mellan maken Isaac och vännen Einar Jolin (konstnärer alla tre) ger en nästan arketypisk bild av ett samtal som förs över ens huvud.

sigrid1

Den blå balkongen från 1915 är underbart fräck i sitt linjespel och sina färger. Som så ofta är sonen Iván i förgrunden, medan Sigrid ser ut att sitta med ett litet broderi i bakgrunden. Jag funderar på om Sigrid egentligen målade Iván som sig eller om han är en projektion av henne själv.

”I privat ägo” står det på verksskylten. Tänk att det finns människor som kan få sin dagliga, visuella vitamininjektion av en Sigrid Hjertén-tavla! Eller är den en investering, omsorgsfullt inpackad och förvarad i bankfack?

sigrid3

1936 slutade Sigrid Hjertén att måla. Blommor i blått tillhör hennes sista, målad året innan. Den känns oerhört modern. Sinnessjukdomen gör att hennes måleri tar nya vägar, hon gör nya versioner av gamla verk och bilderna blir både upplösta och mer intensiva.

Att få följa Sigrids liv genom utställningen är lite som att läsa en thriller, där man vet att allt går åt skogen på slutet. Jag kommer på mig själv med att intensivt önska att Sigrid Hjertén hade fått ett lyckligare liv. Fanns det andra val hon hade kunna göra?

Ändå skulle jag inte vilja vara utan tavlorna som hon gjorde och som finns kvar för oss att se och lyssna till i dag – lysande djärva, spretiga och mångtydiga.

Woman and master of colours: A big exhibition at Waldemarsudde in Stockholm shows the whole artistic life of Swedish painter Sigrid Hjertén (1885-1948). It is bold, manyshaped and ambiguous.

 

 

 

 

Read Full Post »

Vilken Kristi Himmelsfärdshelg vi välsignades med i år! Maken och jag tog oss två kulturheldagar och två grillkvällar hemmavid. Som extrabonus kom den äldre Knallhatten hem från Gotland för en snabbvisit.

Det känns inte som om jag brukar vara helledig på Kristi Himm, men när jag gluttar bakåt på bloggen så hade vi kulturutflykt förra året också. Och sommarvärme. Tänk vad man glömmer.

I år gick första turen till Skeppsholmen och Moderna museet, där vi stiftade bekantskap med sydamerikanska konkretister och egyptiska surrealister.

momumaj03

Função diagonal (Diagonal funktion) av Geraldo de Barros från 1952.

”Den konkreta konsten är befriad från alla föreställande och symboliska inslag”, står det i Wikipedia. Det finns med andra ord inget att förstå. Antingen så tilltalas man av kompositionen, materialen, färgerna och formerna eller så gör man det inte.

momumaj01

Sem titulo, 1956–1962 (Utan titel) av Rubem Valentim.

Konkretismen tilltalar mig väldigt mycket, det finns en ärlighet i den som jag uppskattar. Det jag gör själv ligger ofta åt det konkreta hållet.

Utställningens stora dragplåster var Lygia Papes magnifika installation Ttéia 1, C med belysta guldtrådar. Svårt att fånga på bild, men Maken gjorde ett försök:

tteia

Väldigt vackert och stämningsfullt, nästan lite sakralt.

(mer…)

Read Full Post »

lunch-på-balkongen

Påsk, konstrunda, en hel del kultur, vårljus, lite mer luft i almanackan och något kortare att-göra-listor. Sammantaget var april en riktigt behaglig månad.

Tid att andas. Tid att dansa.

Så här års är enda gången på året som det funkar att äta lunch på balkongen. Dessförinnan är det för kallt och längre fram är det för gassigt.

japonism1

En aprilkväll åkte jag och vår kompis Gunnar till Thielska galleriet och såg den fina utställningen När Japan kom till Värmland. Japonism hos Rackstadkonstnärerna 1880–1920. På bilden keramik av Hilma Persson-Hjelm. Det var torsdags och föredragskväll, men tyvärr var den kvällens föredrag fullständigt substanslöst och motsvarade inte alls våra förväntningar.

kaisa-melanton

Utställningen Textilens poetik och politik med verk av pionjären Kajsa Melanton visas på HV Galleri, också på Djurgården. Det här lilla verket, som heter Den tyste mannen fångade mig.

Vi kom också i väg till Berwaldhallen igen med goda vänner och en ny konsert i serien Svenska stjärnor. Den här gången hade Hans Ek arrangerat musik med legendariska Chelsea Hotel i New York som gemensam nämnare. Jättebra!

I september kommer Anna Ternheim till Svenska stjärnor, biljetter ska bokas pronto. Hans Ek kommer också att göra en konsert med tysk syntmusik i Göteborg i oktober. Jag tror vi kommer att åka till Göteborg den helgen :).

När Japan kom till Värmland pågår till den 3 juni.
Textilens poetik och politik pågår till den 12 maj. Sen blir det examensutställning.
Mer info om Svenska stjärnor med Anna Ternheim finns här.
Mer info om Kosmische Musik finns här.

Evaluation (a tad belated, 2018:04): Finally the light of spring and a spacious calender and to-do-lists. Time to breathe and to dance.

Read Full Post »

Older Posts »