Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Konst/Art’ Category

För ungefär en vecka sedan promenerade jag Fleminggatan upp här i Stockholm (om man åker tunnelbana från T-centralen till Fridhemsplan så känns det jättelångt dit, men raka spåret till fots handlar det inte om många minuter).

Utanför S:t Eriks ögonsjukhus gick jag nästan förbi den här skulpturen:

IMAG1546-Q080S1024

Men så fick jag syn på den fina, virkade blomman, som någon har gett kvinnan att ha om halsen.

Sedan börjar jag titta närmare på själva skulpturen. Den heter Tidningsläsarna och är gjord av Sven Lundquist.  Fyra män djupt försjunkna i varsin tidning, förlorade i en alternativ, abstrakt verklighet.

Men inte kvinnan. Hon lägger handen på den ene mannens axel, som för att säga: Hördudu, världen finns inte där på papperssidorna.

IMAG1549-Q080S1024

I kvinnans vård finns också barnet, som ängsligt försöker förstå vad som händer.

Som alltid är det lätt att dra paralleller till vår samtida verklighet.

Passing by art: First I noticed the crocheted flower the woman in the sculpture was given. Then I started to take notice of the sculpture itself.

 

Read Full Post »

pasi_sidenreliefer

Här står jag och njuter av ett glas bubbel och Pasi Välimaas sidenreliefer på Galleri Sebastian Schildt. Det var vernissage i går lördag, och Maken och jag passerade lämpligt nog på väg till Berwaldhallen och konsert med Ane Brun och Radiosymfonikerna.

Men vad är det jag har på huvudet?

Jo, det är min i allra högsta grad egentillverkade koaff.

I fredags var jag hos Marika Smith i Fruängen på koaffworkshop tillsammans med ett gäng glada kvinns, en helt ny konstellation med två vänner, en bekant och två helt nya, trevliga bekantskaper.

Marika Smith har utvecklat en egen modiststil, där hon använder mycket återbruk och många genvägar. En koaff får man ihop på fyra timmar, och Marikas ateljé fullkomligt svämmar över av material och inspiration.

Efter workshop bjöd en av vännerna på middag och vi skålade i bubbel iklädda våra kreationer.

maria_koaff

Min koaff blev förstås lila med detaljer i gråblått och silver. Den sitter på ett diadem, eftersom jag har så kort (nyklippt!) och bebismjukt hår, så jag vet att den alltid sitter snyggt.

Läs mer om Marika på hennes webbplats (här är länken) eller leta rätt på henne på Facebook. Där kan du se dokumentationsbilder av alla våra häftiga koaffer med flor, blommor, glitter och en och annan liten fågel.

Jag har alltid tyckt att det krävs mer attityd än jag har för att bära hatt. På ett sätt är koaffen mer iögonenfallande, men märkligt nog tycker jag den är mer lättburen. Så när det var dags för helgens kulturutflykt fick den förstås följa med ihopmatchad med min lila yllekofta från Gudrun Sjödén och matchande naglar.

Ane Brun-konserten var lika fantastisk som den för fyra år sedan (ombloggad här) och med oerhört varm stämning.

För fyra år sedan gick vi vidare till Zink Grill, den här gången blev det Internationella Pressklubben på Vasagatan, framför allt för deras enorma utbud av belgisk öl (drygt 700 sorter på flaska t’exempel). Vi orkade bara två sorter var, för maten visade sig vara helt utsökt, inte minst pekannötpajen med knäckflarn, salt kolasås och yoghurtglass till efterrätt, som var omöjlig att motstå och där jag skrapade upp varenda liten gnutta av den där kolasåsen.

Mindre roligt blev det när vi skulle gå hem och jag insåg att min handväska inte längre hängde kvar över stolsryggen. Tack och lov hade jag gjort Untappd-uppdateringar under kvällen, så mobilen hade jag kvar.

Bara att åka hem och göra stöldanmälan och spärra alla kort… Urtrist avslutning på en så fin dag.

I dag plockade jag fram plånboken som jag broderade på Sätergläntan för tio år sedan.

plånbok_sätergläntan_bak

Här är baksidan med datummärkningen och myntfickan (dokumentationsbilder alldeles efter kursen). Carina Olsson var kursledare och jag blev helt förtrollad av yllebroderiets tillgänglighet och möjligheter. Och ja, på den vägen är det ju…

plånbok_sätergläntan_fram

Jag kan helt enkelt inte beskriva känslan av att ha med sig någonting hem från de där kursdagarna. Något som var färdigt! Peppad av alla kursdeltagarna sydde jag ihop och fodrade och sydde dit blixtlås, allt för hand.

Sedan använde jag den verkligen som plånbok i flera år, tills paljetterna hade fallit bort och dragkedjan så småningom gav upp.

I dag sprättade jag bort det gamla blixtlåset, letade jag fram ett nytt, sydde dit nya paljetter när jag ändå höll på och sydde dit det nya blixtlåset. Sedan blev det handtvätt, så jag ska ha en fräsch reservplånbok till arbetsveckan, som alldeles strax sätter i gång igen.

Nu ska jag fortsätta med förberedelsearbetet inför yllebroderiworkshopen på tisdag. Jag hoppas att jag kan inspirera någon på samma sätt som jag blev inspirerad för tio år sedan.

Weekend pleasures and tribulations: On Friday I learnt to make a coiffe in four hours together with a bunch of friends and other lovely ladies.

On Saturday I brought the coiffe to town, the opening of a gallery show, a wonderful concert with Ane Brun and the Swedish Radio Symphony Orchestra and a delightful dinner. All bliss came to an abrupt end upon leaving, when my purse was nowhere to be found…

On Sunday I brought out a spare wallet, a fond reminder of my first workshop in wool embroidery ten years ago.

 

 

 

Read Full Post »

anna sjons nilsson

I fredags hade jag en stund över på Söder och gjorde ett snabbesök på Konsthantverkarna vid Södermalmstorg. Där pågår Anna Sjons Nilssons senaste utställning Jag tänker på tråden till och med den 25 januari.

Anna Sjons Nilssons figurer och tavlor är gjorda av ett hopplock av en mängd olika material. Titelfiguren ovan (lånad från Konsthantverkarnas webbplats, här är länken) har till exempel en dräkt av apelsinskal med guldglitterkanter, helt oemotståndligt.

De är på samma gång sårbara och oövervinneliga och gör mig både glad och inspirerad.

Jag blev också alldeles kär i ett halsband av Sara Engberg, fint stajlat på skyltdocka i butiken. Det hade knallrosa pärlor på en lång kedja och ett vackert, knallrosa plexiglasmoln i kinesisk stil (en variant i gult finns i Konsthantverkarnas webbgalleri, här är länken).

Jag fortsatte över Horngatspuckeln och såg att det i helgen skulle öppna en utställning med min favorit K G Nilson tillsammans med Bo Ganarp på Grafiska sällskapet (här finns en länk). Det finns med andra ord anledning att återkomma!

Quick one: Last Friday I had some time to spend and went to see the new exhibition by the Swedish assemblage artist Anna Sjons Nilsson.

 

Read Full Post »

moki_cherryGlobalt och nationellt var 2016 ett riktigt skitår där bland annat ovanligt höga värden av faktaresistens, bluffnyheter och omotiverad upprördhet skymde framtidsutsikten.

När jag läser igenom mina blogginlägg blir jag förvånad över hur rikt 2016 ändå var i mitt liv. Både rikt på innehåll och rikt på allt det där som är fint och viktigt. Året präglades av lilla mamsens övergång från att vara gammal och pigg till att vara gammal och sjuk. Det har inneburit fysisk smärta, existentiell ångest och oro samt många omställningar. När det blev skarpt läge var det märkligt nog inte svårt för mig att välja bort en massa saker för att vara med henne. Jag tror det har gjort årets guldkorn ännu mer klart lysande.

Nedan: Bevis på att man aldrig ska slänga någonting – gamla namnetiketter från dagisepoken funkar bra på äldreboendet.

sammanfatt2016b

Årets konst: Kanske lite färre intryck då, som sagt, men hög kvalitet på de möten som blev av. Överst en detalj ur ett verk av Moki Cherry från utställningen Textila undertexter på Marabouparken, en utställning som inte fick någon egen presentation i bloggen men som jag uppskattade väldigt mycket.

Det har handlat mycket om kropp och kläder i år: Camilla Thulin, Mariano Fortuny, Utopian Bodies på Liljevalchs, Gudrun Sjödén, Bea Szenfeld, Mode i sju akter på Kulturhuset och Isabelle de Borchgraves renässansdräkter i papper på Livrustkammaren. Dessemellan en hel del fotografi: Vivian Maier, Helena Blomqvist, Patti Smith och Fria Fotografers Filial på Kulturhuset, en fantastisk temperaturmätare på samtida fotografi i alla genrer.

Ännu en spännande fotoutställning, både bild- och innehållsmässigt, var Per-Anders Petterssons African Catwalk på Galleri Kontrast.

african_catwalkJag kom i väg på en av alla fina textilutställningar som Almgrens sidenväveri numera inhyser i sina fantastiska lokaler: Sommarutställningen 5 unga med bland annat Maria Andersson och Josefin Gäfvert, jag fick återse Karin Ferners underbara dalakameleonter och annat roligt av hennes hand och vid en härlig sommarutflykt till Gustavsberg föll jag i förundran över hur mycket min uppväxt är präglad av Stig Lindbergs mångsidighet.

För ovanlighetens skull har vi också investerat i konst: Seven Claws och Madison har flyttat hem till oss. Du ser dem på bild här.

Årets musik: Det här var året jag äntligen fick se Garmarna live, först i en kort promotionspelning på Södra teatern och sedan i en ljuvlig sommarkonsert i Parksnäckan i Uppsala. Jag har älskat deras musik sedan albumet Vedergällningen, som kom 1999, så det var verkligen en milstolpe att få se dem på scen (även om jag i ärlighetens namn inte är jätteimponerad av årets album 6).

I mars såg vi Jonathan Johansson och Anna Ternheim på Cirkus med en knapp veckas mellanrum (med Viktor Olsson som förband till Anna, en klar bonus!).

Hösten var tom och lajvmusiklös ända till  den första av Kents avskedskonserter i Stockholm i december. Det var förstås ett klimax som hette duka med uppladdning ända sedan beskedet och biljettsläppet i mars.

Spotify fortsätter att mata mig med jättebra låtar, men det är sällan jag hittar en artist som jag gillar helhjärtat. Några lysande undantag har varit just Viktor Olsson, färöiska Byrta och kanadensiska Bob Moses. Jag är också mycket nyfiken på vad Viola Martinsson och itsabrightlight (Sarah Frey) ska hitta på framöver.

Gamla bekanta som levererade: Jonathan Johansson och Red Mecca. Och Kent förstås!

 

Dessutom: Maken och jag har sett hela Downton Abbey-serien (däremot inte så många filmer på klassikerlistan), Filmklubben har haft fem träffar med De andras liv som höjdpunkt, och även om jag inte har hunnit med så många av bokcirkelns träffar så har jag läst alla årets fyra böcker:

  • Yvonne Hirdman: Den röda grevinnan
  • Märta Tikkanen: Århundradets kärlekssaga
  • Viktor Barth-Kron: Gröna gården
  • John Williams: Stoner

Sammanfattningsvis: Kultur som andningshål. Kultur som avkoppling. Kultur som världsvidgare. Kultur som egentid. Kultur som tillsammanstid. Ja, det finns onekligen många skäl till kulturutflykter. Livsviktigt helt enkelt.

2016 concluded (part 1): A bit about exhibitions and artists I have enjoyed and the soundtrack of the year. Culture is an essential part of my life,  be it in smaller or bigger doses depending on the circumstances.

 

 

Read Full Post »

isabelle1bI år har det varit lite extra svårt att hinna med de goda vännerna, kulturen och den goda maten. De senaste veckorna har vi dock lyckats kompensera för tidigare brister på ett utomordentligt sätt.

Först lockade maken och jag med vår kompis Niklas på en av de sista föreställningarna av The Cloud Machine på Konstakademien. Det var en spännande konstupplevelse någonstans mellan lögn, seans, freakshow och verklighet (mer info här).

Efteråt tog Niklas med oss till ett av sina favorithak, den pyttelilla ölbaren Tritonia i Gamla stan. Fantastiskt ställe!

Förra lördagen fick vi äntligen till den middag med efterföljande barrunda som vi brukar göra med vännerna Tove och Krister varje sommar. De hade bokat bord på Bistro Bon på Södermalm, och där fick vi oss till livs ett matäventyr utöver det vanliga! Urgott, helt enkelt!

Och en barrunda efteråt blev det också, bland annat till Bishop’s Arms på Folkungagatan som var ovanligt luftigt och trivsamt, fast det var lördag.

Mitt i veckan som gick tog min kompis Ylva och jag en kultureftermiddag i Gamla stan. Först åt vi en exceptionellt god lunch på Myntkrogen på Slottsbacken. Sedan gick vi tvärs över gatan till Livrustkammaren och Isabelle de Borchgraves utställning Familjen Medici utanför ramen.

Isabelle de Borchgrave återskapar historiska dräkter i papper. Hon inspireras av tavlor men lägger till det som behövs för att modellerna ska bli tredimensionella. Hon har hållit på i 20 år och den här utställningen är den första i Norden.

isabelle4

Hennes modeller är aningen larger than life, vilket bidrar till det imponerande uttrycket.

Den här utställningen handlar som sagt om den florentinska adelssläkten Medici, och vi får möta både män och kvinnor i kreationer fulla av extravagans och färgprakt.

isabelle3

Både ursprungsmodellerna och Isabelle de Borchgraves hantverk och egna översättningar är imponerande. I början av utställningen finns en modell av hennes verkstad, där man får känna på de papperskvaliteter hon arbetar med.

Livrustkammaren har fri entré, men det kostar 50 kronor att se Isabelle de Borchgraves  utställning. En billig peng för en fin upplevelse. Är man riktigt snål så finns det en scen med fyra modeller i entrén till museet, och i taket i foajén hänger vackra, tvådimensionella kimonojackor (fotot högst upp).

Sedan hann Ylva och jag med en fika på Grillska konditoriet vid Stortorget, innan det var dags för mig att ta mig till Kulturhuset för att se Patti Smiths fotoutställning Eighteen stations med maken och våra vänner Erik och Lottie.

I Steven Sebrings dokumentärfilm Dream of Life (ombloggad här) är polaroidkameran Patti Smiths ständiga sällskap. Hon fotograferar, hon sorterar sina bilder, hon förhåller sig till dem.

Eighteen stations är Patti Smiths första, stora utställning i Sverige. Merparten av bilderna dokumenterar något som påminner om pilgrimsfärder, hur hon reser till platser där människor som inspirerat hennes har bott och arbetat eller där de ligger begravda. Här finns Frida Kahlos säng och Wittgensteins element.

Bilderna hör i hög grad samman med hennes senaste bok M Train, som jag inte har läst. Det gjorde att jag saknade en del av sammanhanget, men jag tyckte ändå att utställningen var sevärd. Påtagligt för mig blev hennes förundran över att vi samtidigt kan vara skröpliga, kortlivade varelser här på jorden och skapare av stor, odödlig konst.

En fin detalj i utställningen är ett litet bibliotek, där Patti Smiths böcker finns tillsammans med alla författare som hon har läst och inspirerats av, allt från Anne på Grönkulla till Jack Kerouac och Henning Mankell.

Avslutningsvis så fick vi med oss vår vän Annelie och såg Tomer Heymanns dokumentärfilm Mr. Gaga om den israeliske koreografen Ohad Naharin. Sedan ville jag bara dansa, dansa, dansa! Ohad Naharin har en mycket demokratisk inställning till dans, det är det som är hans filosofi Gaga, där alla bjuds in till glädje och kroppsmedvetenhet. Med sitt danskompani Batsheva Dance Company gör han knivskarpa och lekfulla föreställningar av mycket hög kvalitet.

För åtta år sedan drog jag med familjen till Riksteatern i Hallunda för att se den svenska uppsättningen av hans skolföreställning Kamuyot med 16 fantastiska, unga dansare. Oförglömligt.

Good friends, culture and good food (and some beer): The last two weeks have compensated brilliantly for same lack of culture and the company of good friends earlier this year. I have enjoyed an art performance with a collective cloud, an exhibition with renaissance clothes made out of paper, an exhibitions with Polaroid photographs by Patti Smith and the documentary movie Mr. Gaga about the Israeli choreographer Ohad Naharin. And all experiences have been shared with good friends and in combination with good food and some new beers.

 

 

 

Read Full Post »

Bonustid

Vi har fantastiska bonussommardagar här i Stockholm. Det är en tröst när livet jävlas. Just nu är det Lilla Mamsen som har det lite extra tufft.

rosor_sept16_2

Jag får inspiration av rosenbusken som sträcker på sig i solskenet och obekymrat sätter nya knoppar. Och jag undrar om vi någonsin har haft så vackra gula rosor:

rosor_sept16_1

Mitt i alla rosenbuskarna växer två tomatplantor, förmodligen från frö som fanns i kompostjorden. Tack vare det fina vädret kanske några av tomaterna hinner mogna.

Månadens Monthly Makers-utmaning är ”Bokstäver och ord”. Det vore väl själva tusicken om jag inte skulle kunna få till någonting på det temat… Idéerna kryllar, det är orken det kommer an på. Om du inte är bekant med Monthly Makers så kan du läsa mer här.

Hos Alicia (här är länken) ramlade jag på begreppet Bullet Journal och blev motvilligt lite inspirerad. En Ultimate Guide finns här och oriiginalinstruktionerna finns här.

I en framtida Bullet Journal ska jag ha en lista med alla utställningar jag vill se. Bland annat. September är vernissagernas tid.

Tack och lov finns konsten också på nätet. Om man, som jag just nu, mår bra av lite kravlöst ögongodis, så kan man förundras och vila ögonen på Sydney Bella Barrows trådrullar (här är länken).

Mer utmanande är att delta i Yoko Onos nya konstverk Arising – A Call (eller Upprisa – Ákall), som ska visas på Reykjaviks konstmuseum i höst och i vinter. Den här gången inbjuds kvinnor att berätta om övergrepp och fotografera sina ögon. Det låter som det kan bli en intensiv upplevelse. Mer om uppropet finns här och på Facebook (här är länken).

Bonus time: We are having lovely late summer days here in Stockholm. It is a comfort, as is the rich amount of interesting stuff found on the Internet.

Read Full Post »

Utomhusutställning

tony_cragg1Häromkvällen promenerade jag längs Djurgårdskanalen till Etnografiska museet. Det var en ljuvlig eftermiddag och massor av folk i rörelse i det härliga vädret.

Något stort och metallblänkande på andra sidan vattnet fångade min blick. Det visade sig vara ett av fem verk av konstnären Tony Cragg. Utomhusutställningen öppnas ”på riktigt” i morgon och pågår ända till oktober.

Utställningen arrangeras av Djurgårdsförvaltningen i samarbete med Galleriet Andersson/Sandström. Mer info om utställningen finns här.

Alldeles utanför Etnografiska museet hittade jag ytterligare ett verk:

tony_cragg2

Det är något fascinerande med formerna och texturerna i Tony Craggs skulpturer. De är på samma gång organiska och konstgjorda och gör sig väldigt väl utomhus.

Outdoor exhibition: The other day I stumbled into an outdoor art exhibition in Stockholm with works by the artist Tony Cragg.

Read Full Post »

Older Posts »