Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Konst/Art’ Category

Förutom mina jobbveckor så har världen öppnat sig på glänt även när det gäller kultur och vänner. För två veckor var jag äntligen med en kompis och såg utställningen Boro – nödens konst på Östasiatiska museet för första gången (jag är rätt säker på att det kommer att bli fler besök). Bilden ovan visar ett av de mödosamt lagade plaggen från norra Japan, som visas på utställningen. De är hjärtskärande och rörande – och det känns en smula osmakligt att de här textilierna numera är eftertraktade samlarobjekt som köps och säljs för stora summor.

Samtidigt så kan jag ändå förstå dragningskraften hos de vackra indigofärgade tygerna med sina spår av människor från en annan tid, en annan kontinent, en annan verklighet. På bilden ovan ett ”livstyg”, ett stort tygstycke lagat med äldre släktingars kläder som kvinnan hukade på när hon födde sitt barn.

Så blir vi alla, generation efter generation, tyglappar som bildar ett stort och oregelbundet mönster i livets väv.

Några dagar senare var det dags för den första kulturutflykten med Maken på mycket länge. Vi såg den stora Alberto Giacometti-utställningen på Moderna museet och jag är verkligen glad att vi hann dit en av de sista dagarna.

Jag blev faktiskt så tagen och upplyft att jag inte hade den minsta lust att ta fram kameran, så det blev ingen bilddokumentation från den utställningen.

Däremot tog jag en hel del bilder på Transmission, Konsthögskolans Mastersutställning på Konstakademien.

Vinicius Jayme Vallorani: Untitled (Variabile)

Hampus Wernemyr: The Swan

Malin Molin: Gonzo – Marshmallow, Octopus och Candle

Dessutom blev det både museifika och supergod pizza med öl på Omnipollos hatt vid Slussen. Konst, fika, mat och öl är en oslagbar kulturdagskombo!

I förra veckan träffade jag min vän Marita för första gången sedan i höstas. Då promenerade vi i Hagaparken, som ligger nära hennes hem, den här gången promenerade vi på min sida av stan. Det blev en tur från Älvsjö station genom Älvsjö villastad, Långbro och den vackra Långbroparken till lunch på Långbro värdshus och sedan ett fikastopp på bästa stället Fru Marias Bak på vägen tillbaka genom villakvarteren.

(Bild: Marita Brodin)

Däremot känns det där med buss och tunnelbana fortfarande lite vanskligt och häromdagen hade jag ärende till Liljeholmsgallerian, vilket inkluderade mycket mer folkmyller än jag var bekväm med. Så det gäller att behärska sig och inte kasta sig ut i världen helt vind för våg.

Jag uppskattar dock de här första trevande stegen oändligt mycket.

First steps: Slowly the world is opening up again. I have been visiting exhibitions and meeting up with friends.

Read Full Post »

Varje dag hoppas jag på ett något positivt tecken, hoppas att DN:s Sverigekarta ska vara lite mindre vinröd, hoppas på en liten ljusning. Varje dag blir jag besviken. Just nu verkar all statistik, utom antalet dödsfall, fortfarande gå åt andra hållet. Fel håll.

Inga lättnader. Ingen lättnad.

Jag drömmer om att gå på utställning. Flera museer här i Stockholm har öppnat igen, men för populära utställningar måste man boka tid, och det gäller att jag kan ta pendeln alternativt cykla. Häromdagen började jag kolla lite vilka utställningar som stänger i maj, så att jag åtminstone kan försöka planera in ett besök eller två.

Vivienne Westwood-utställningen på Millesgården stänger den 9 maj. Det känns tveksamt om jag hinner dit.

En spännande utställning om boro och svenskt mode öppnar i dag på HV Galleri. Kanske att jag kan hinna dit innan den stänger den 15 maj.

Almgrens Sidenväveri har en jättespännande utställning, Textil trilogi del 1, som också står uppe till och med den 15 maj. Museet är dock fortfarande stängt, så den känns lite tveksamt att hinna dit (men den finns digitalt här).

Den omfattande Giacometti-utställningen på Moderna museet stänger den 30 maj. Den vore väl själva tusicken om jag inte ska hinna med!

Samma sak gäller den hett efterlängtade boro-utställningen på Östasiatiska museet. Den är öppen hela året ut och en bit in på nästa. Om allt går väl kommer jag att se den i sommar med mina vänner från Japanresan, men jag ser den gärna flera gånger.

Resfebern har också gjort sig påmind igen. Lite oväntat fick den näring av den japanska animen March Comes In Like a Lion (Sangatsu No Lion), som finns på Netflix. Den utspelar sig i stor utsträckning på ön Tsukishima i Tokyo, vid mynningen av Sumida-floden. ”Jag bor i en liten stad vid en stor flod”, säger huvudpersonen, 17-årige Rei. Det tog ett tag innan jag förstod att han menade just den här delen av storstadskomplexet Tokyo.

Förutom att det är en intressant berättelse om Rei och hans brottningskamp med livet så är miljöerna skildrade med stor kärlek och detaljrikedom. Broarna är väldigt viktiga, ovan (och nedan) Chuo-bron till exempel.


På Tsukishima finns fina gamla kvarter, där man bland annat kan äta monjayaki, Tokyos version av kålpannkakan okonomiyaki.

Översta bilden: The Plagiarism av Alexej Druzhinin från Flickr Creative Commons, some rights reserved.
Understa bilden: Chuo Bridge av Guilhem Vellut från Flickr Creative Commons, some rights reserved.

Mer info om platser som förekommer i Sangatsu No Lion finns här.

Wish List: I long for museum visits and some new perspectives. To keep myself occupied I have started a list with things I hope to see in May. Suddenly I also started to long for Tokyo. You can tell I am bored, right?

Read Full Post »

Ett konstverk i neon av Debora Kass, som citerar Louise Bourgeois:

A woman has no place in the art world unless she proves over and over again that she will not be eliminated.

Någon gång när jag är riktigt inspirerad ska jag brodera det här konstverket på ryggen på min jeansjacka.

The international women’s day: An art work by Debora Kass, quoting Louise Bourgeois.

Read Full Post »

För tre år sedan snubblade jag över den sista franska kejsarinnan Eugénies tragiska livsöde från modeikon till en ensam, gammal dam som överlevde ett flertal av Europas kungahus.

Hon var född i Granada och hennes fullständiga namn var Doña María Eugenia Ignacia Agustina de Palafox y Kirkpatrick, 16:e grevinnan av Teba, 15:e markisinnan av Ardales.

Hela den sorgliga historien finns förstås att läsa på Wikipedia (till exempel här).

Då höll jag på med research för en artikel om 1800-talets dammode till WendelAvisan, den fina kulturtidskrift som jag har glädjen att få arbeta med två gånger om året. Nu är vi på gång med vårens nummer, som kommer i mitten av april.

Porträttet ovan målades 1860 av Franz Xaver Winterhalter, en fashionabel, tysk krinolinmästare som blev hovmålare hos det franska kejsarparet. Ett böljande porträtt av kejsarinnan Eugénie med hovdamer finns i mitt ursprungliga blogginlägg från 2018 (nämligen här).

TBT: The last French empress: Three years ago I stumbled upon the glamorous empress Eugénie and the sad story of her life. The portrait is painted by Franz Xaver Winterhalter.

Read Full Post »

För åtta år sedan var vi i Holland och försökte möta våren. Det gick inte alls, det var svinkallt. Jag tror till och med att det kom lite blötsnö på oss vid något tillfälle.

Men trevligt hade vi förstås. Våra vänner Marieke och Jos tog med oss till Kröller-Müller-museet, en fantastisk privatsamling konst med fokus på sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. En helt berusande konstupplevelse (som jag bloggade om här).

Om jag hade fått ta med mig en enda tavla hem hade jag valt Vincent van Goghs potatisar:

Nu när världen ser ut som den gör försöker jag trösta mig med allt vackert och spännande som jag i alla fall har sett och upplevt genom åren. Förhoppningsvis kommer det nya tider och går nya tåg så småningom.

Foto översta bilden: Kurt Nord

TBT: The Kröller Müller Museum in the Netherlands is one of my best art experiences ever. It is eight years ago now. My favourite was the potatoes by Vincent van Gogh.

Read Full Post »

I början av januari för tre år sedan var Maken och jag i London. Igen. Jag har inte riktigt koll på hur många gånger vi har varit där under den här bloggens livstid.

Vi såg bland annat den fantastiska Christobal Balenciaga-utställningen på Victoria & Albert Museum (ovan). Så småningom kom den till Textilmuseet i Borås också, men vi var lite otåliga…

Maken gjorde en rumpspaning på Victoria & Albert Museum…

Vi hann med några fler museer, åt gott och drack en massa öl. Jag fick också oväntat tillfälle att hänga med Titus van Rijn.

Resan är ombloggad här och här. I år, liksom förra året, får man nog leva på reseminnen från förr. Dessutom försöker vi hålla oss på jorden numera och skippa flyget, så London får nog vänta tills tågförbindelserna från Sverige till Europa har blivit bättre.

TBT: London. Three years ago we spent some happy days there. Now we have to make do with the memories.

Read Full Post »

Enklaste sammanfattningen av det gångna året är numera Best of nine på Instagram. Här är mina nio mest ”lajkade” bilder. Fem av dem är med blommor, vilket känns helt logiskt. I år har vi lagt mycket tid, energi och kärlek på vår lilla trädgård här hemma. Jag har köpt, plockat och arrangerat blommor som aldrig förr.

Två bilder föreställer saker jag har gjort. Handarbetssuget har inte varit så starkt i år. Jag har blivit medveten om hur mycket det sociala livet kring det handgjorda betyder för mig. Vad är vitsen med en ny sjal om jag inte kan diskutera den med andra medan jag virkar eller få feedback från andra när den är färdig?

Och myten att man tar tag i gamla projekt bara man får lite extra tid hemmavid är numera rejält skjuten i sank…

Ett tydligt tecken på att 2020 inte var ett vanligt år: I mars tog jag av mig mina ringar för att det skulle bli lätt att tvätta händerna. Att vara utan förlovnings- och vigselring kändes väldigt märkligt, i vanliga fall har jag dem alltid på mig. Dag som natt.

Armbandsuret har också legat mest på nattygsbordet och jag tror att ungefär tre fjärdedelar av min garderob har hängt oanvänd. Klädkonsumtionen har begränsat sig till en byxkjol och ett par gympadojor av ull (mina kimonoinköp talar vi tyst om än så länge…).

Årets favoritbild på Instagram föreställer några av Skansens björnungar, fotograferade en tidig förmiddag innan jag började mitt arbetspass i Skansenentrén. Det var roligt att komma in och jobba de där fyra uppsägningsveckorna i maj, även om det var med andra arbetsuppgifter och delvis nya arbetskamrater.

Sommaren blev sedan mer öppen och aktiv. Jag var slöjdhandledare på Tensta konsthall och åkte till Skåne med Maken på semester. På bilden ovan är vi på Wanås och förtrollas av Kimsoojas magnifika spegelinstallation i stora ladan, även om Maken också alltid fastnar för de små, oavsiktliga detaljerna.

Även tidiga hösten var utåtriktad. Bland annat hann vi starta vårt ut-och-äta-tillsammansprojekt tillsammans med vännerna Tove och Krister. Kvällen på Punk Royales bakficka var alldeles oförglömlig (i den mån vi minns den)!

Sedan kom bakslagen. DN:s grafik blev bara mörkare och mörkare blodröd (och än har det inte vänt). Jag har inte åkt kommunalt sedan slutet av oktober och håret är oklippt.

Jag tappade sugen en hel del igen. Gemensamhetsprojekt, som jag tidigare engagerat mig i, gick i stå. Däremot har mina universitetsstudier varit ett andningshål. Dels har de gett mig något helt annat att tänka på, dels har jag kunnat möta nya människor. Framför allt är jag tacksam för veckoträffarna med Caroline och Ludvig i min fasta grupparbetsgrupp.

Jag har under året glupskt kastat mig över manga, anime, Studio Ghiblis filmer på Netflix och allt möjligt annat japanskt. Under hösten har jag helt oväntat kärat ner mig ordentligt i Wei WuXian och Lan WangJi, huvudpersoner i den kinesiska berättelsen Mo Dao Zu Shi (The Grandmaster of Demonic Cultivation). Animeversionen (eller donghua, som det tydligen heter på kinesiska) finns på Youtube, övriga versioner har jag hittat på diverse, skumma ställen. Det har till och med gått så långt att jag läser fan fiction, det vill säga berättelser i samma universum skrivna av fans runt om i världen.

Även musikaliskt har det blivit en hel del japanskt. Jag jobbar på en japansk spellista som sträcker sig från klassisk musik via enkaschlager, electronica och filmmusik till modern pop och rock. Wagakki Band hamnade på femte plats på min årsbästalista på Spotify. Här är en härligt slamrig låt från deras senaste album Tokyo Singing:

I vanliga fall har vi knytis här hemma på nyårsafton. I år blir det en mer traditionell trerättersmiddag med familjen. Vi kanske till och med ska titta på Grevinnan och betjänten, det var väl sisådär 35 år sedan sist…

Håll i och håll ut är ett mantra som fortsätter vara aktuellt även 2021. En variant myntade mitt holländska favoritband Blof redan 2011 med sin låt Hou Vol Hou Fast. Här är den i en fin balladtolkning som en nyårshälsning till er alla.

2020 for the last time: Some good parts, many not-so-good parts… It has been a strange year.

Read Full Post »

When you held a Japanese objet, it revealed itself. Touch tells you what you need to know: it tells you about yourself. – – – Japanese art was a brave new world: it introduced new textures, new ways of feeling things.
(Edmund de Waal: The Hare with Amber Eyes)

För nästan sex år sedan läste jag med stor behållning Haren med bärnstensögon för första gången. I min kurs Moderna Japan: Kultur och samhälle kom vi att tala om det sena 1800-talets europeiska Japanfeber, och då blev jag sugen på att läsa om den.

Det var härligt att upptäcka att boken var en lika stor läsupplevelse andra gången. Dessutom läste jag med nya ögon och hittade nya saker. Hans beskrivning av Japan under ockupationen efter andra världskriget, som jag nog snabbskummade förra gången, läste jag nu med stort intresse.

I går lyssnade jag till en jättespännande webbföreläsning med modevetaren Akiko Fukai om kimonons väg till framför allt Europa under det sena 1800-talet med massor av häftiga konstexempel. Bilden ovan heter Young Ladies Looking at Japanese Objects och är målad av James Tissot 1869. Under skeppsmodellen ligger ett kimonotyg som en duk.

Den amerikanske konstnären James McNeill Whistler pendlade mellan London och Paris och var en av de stora samlarna av allt japanskt. Bilden ovan heter Caprice in Gold and Purple no 2: The Golden Screen och innehåller bland annat ett myller av träsnitt, porslin, kimono och den vackra lackskärmen i bakgrunden.

James McNeill Whistlers förmodligen mest kända bild är porträttet av hans mor: Arrangement in Grey and Black no 1: Portrait of the Artist’s Mother. Vid första påseendet ser den ut att vara mer inspirerad av gamla holländska mästare än av Japan, men vad är det för tyg i draperiet där till vänster? Jo, ett kimonotyg förstås!

Tyvärr straffade sig James McNeill Whistlers samlarmani. Han hamnade på obestånd 1879 och fick sälja allt. Hans porslins- och keramiksamling räddades av släktingar och finns numera i samlingarna hos The Hunterian Art Gallery i Glasgow. Ingen vet dock vart hans kimonosamling tog vägen.

Föreläsningen innehöll också en kortkort visning av utställningen Kimono: Kyoto to CatwalkThe Victoria and Albert Museum i London. Det är en fantastisk exposé av kimonons historiska rötter i Japan och hur den har inspirerat en hel modevärld från sent 1800-tal.

Utställningen stänger i London den 20 oktober och flyttar därefter till Världskulturmuseet i Göteborg, där den öppnar den 12 december. Jag håller tummarna hårt för att det ska bli möjligt att resa till Göteborg i vinter.

Här är den första av fem filmer om utställningen, som finns på V&A:s Youtubekanal (länk här):

Japanomania in Europe: In my uni course Modern Japan: Culture and society we came to talk about the Japanomania in Europe following Japan’s opening up to trade from 1853. That inspired me to reread the fabulous book The Hare with Amber Eyes by Edmund de Waal and enjoying it even more this second time.

Yesterday I listened to a wonderful webinar with the Japanese fashion academic Akiko Fukai about the kimono ”crossning the sea” to Europe. She talked about a plethora of wonderful paintings from the time.

We also got a glimpse from the spectacular exhibition Kimono: Kyoto to Catwalk on The Victoria and Albert Museum in London. And it’s coming to Gothenburg in December!

Read Full Post »

kivik2

Det blev en innehållsrik vecka när Maken och jag drog iväg på semester på riktigt. Vi for söderut i Gamla Bettan (vår Toyota Avensis årsmodell 1999), bodde två nätter i Hässleholm, tre nätter i Helsingborg och två nätter i Växjö. Här kommer några höjdpunkter:

Vandalorum. Första besöket på det relativt nyöppnade konstmuseet i Värnamo. Jag ville se utställningen om systrarna Jobs igen (ombloggat här), men den största upplevelsen blev belgaren Éric van Hove och hans fantastiska maskiner. Nedan hans replika av en motor till en skördetröska  utförd av konsthantverkare från Holland, Marocko, Sverige och Indonesien.

vandalorum

Wanås. Det var nio år sedan vi var där senast (ombloggat här), så ett kärt återseende. Årets utställare heter Kimsooja och kommer från Sydkorea. Hon använder bland annat textila material på ett minimalistiskt sätt, nedan hennes Meta Painting med uppspända linnedukar och koreanska tygknyten med samma linnetyger, så kallade bottari.

wanås2

Ute i skogen hängde hennes Laundry Field, loppisfyndade överlakan i skön mångfald.

wanås3

”Antropologisk poesi” kallar hon sin filmserie Thread Routes, där hon filmar textilhantverkande människor på olika platser i världen. Eftertänksamt och värdigt. De finns på hennes webbplats (här är länken).

Sammantaget ett konstnärskap som jag blev rätt tagen av.

Österlens museum i Simrishamn. Ett litet och trevligt museum med bland annat en fin fast utställning om folkdräkt och gammalt dräktskick och just nu två spännande temporära utställningar.

simrishamn2

Konstnären Takao Momiyama visar gamla, lappade japanska textilier och sin egen lappnings- och lagningsteknik i utställningen Mottanai – en utställning om återbruk.

Saxat från museets presentation:

Mottainai är ett japanskt uttryck som betyder ungefär: slösa inte. Begreppet ger namn åt en filosofi av sparsamhet. På senare år har ordet fått internationell uppmärksamhet och används av miljökämpar i olika länder. Utställningen handlar om omsorg och om att lappa och laga med hjälp av den japanska sömnadstekniken sashiko, en traditionell lagningsteknik som bygger på förstygn.

Den dagen vi var där var konstnären på plats själv och lagade och pratade med besökarna. Många var nyfikna och ville veta mer om hur han tänkte och jobbade, hur länge han hade varit i Sverige, vad han gjorde här annars och så vidare.

simrishamn5

Det var förstås den här utställningen som dragit oss till Simrishamn, men precis lika intressant var utställningen bredvid, som handlade om traditionella, romska smycken.

simrishamn1

Vi besökte också Kivik Art Center på hemvägen. Den allra översta bilden är därifrån. Vi tyckte dock landskapet är mer imponerande än konsten.

Fredriksdals friluftsmuseum i Helsingborg. Jag är pinsamt medveten om hur lite koll jag har på friluftsmuseer runt om landet. Under den här resan bättrade jag på min kunskap lite grann med två besök.

fredriksdal

Fredriksdal har bland annat en fantastisk rosenträdgård (ovan) och oerhört imponerande odlingar. De miljöer vi besökte var obemannade men intressanta.

 

kulturens1

Kulturen i Lund. Bosebo kyrka från 1652 var en självklar höjdpunkt för mig med alla år i Seglora kyrka på Skansen innanför västen.

Det räcker inte med en dag för att hinna runt Kulturen, även om det är ett mycket mindre område än Skansen. Vi koncentrerade oss på utställningarna och missade flera av de historiska byggnaderna och museerna utanför Kulturen.

kulturens6

Den stora missuppfattningen är en utställning med Carl Johan de Geers textila produktion i fokus. En utställning att bli glad av.

kulturens5

Fotografen Ida Eklund var verksam i Lund i början av 1900-talet. Tusentals av hennes glasplåtar hittades 2012 vid renoveringen av huset där hennes ateljé låg. Utställningen Jag ser dig berättar om Idas yrkesverksamhet och visar ett urval av hennes otroligt fina porträtt.

Du kan se delar av utställningen och alla 8 000 räddade bilder på Kulturens webbplats (här är länken).

vallåkra

Wallåkra stenkärlsfabrik. Tack Lena för tipset! Här drejar man bruksföremål av traktens lera, saltglaserar och bränner i en gigantisk koleldad ugn. Dessutom ligger fabriken i ett naturreservat.

Vi nöjde oss dock med att fika, utforska och handla. Det blev två krukor med lock, som det ska bli kimchi i så småningom, har jag tänkt.

landskrona

Hemslöjden i Landskrona. I det gamla stationshuset i Landskrona har Hemslöjden i Skåne en jättefin butik med utställningsyta och kurslokaler. Jag var mentalt förberedd på att köpa en broderisats, de har framför allt jättefina kuddar både i fritt yllebroderi och i tvistsöm/korsstygn. För några år sedan sydde jag också ett av deras fina armband (ombloggat här).

I år fanns det dessutom massor av Karin Ferner-smycken att frestas av, eftersom hon ställer ut. Mitt val blev i stället och lite otippat två turkos keramikskålar av Karin Scharp, verksam på Öland. Så kan det gå.

Virserums konsthall. I år är det textilt fokus i Virserum igen. Mäktiga maskan visar bredd och djup i stickning och virkning med inskickade bidrag från hela landet.

virserum6

Instickad stol av Britt-Marie Sjöberg.

virserum5

Virkade frökapslar av Åsa Nyberg och fina svart-vita kuddar i bakgrunden.

På övervåningen visas Tråd – en berättelse om mänsklig rörelse. Det är en samlingsutställning med konstnärerna KR Grundström, Jessica Johannesson, Dominika Kemilä, Evelina Kollberg, Kerstin Lindström, Kristina Müntzing och Kristina Skantze. Av dem så kände jag bara till Kristina Skantze sedan tidigare.

virserum4

Evelina Kollbergs virkade kvinnoporträtt i storformat grep mig hårdast.

virserum3

De heter Anonym identitet, Ye Haijan och Nadia Murad.

virserum2

Tidigare besök på Virserums konsthall har jag bloggat om här och här och här.

Summer hightlights from the south of Sweden: We did a weeklong roadtrip to the provinces of Skåne and Småland. Managed to visit quite a few museums and exhibitions.

Read Full Post »

avestaart4

Vi började vår semester med att fara på en liten tur. En provtur med avfärd torsdag morgon och hemkomst fredag tidig kväll.

Ungefär två timmar nordväst från Stockholm ligger Avesta och den häftiga industri- och konstmiljön Verket/Avesta Art. Vi gjorde vårt första besök där förra sommaren på väg till Grövelsjön och blev ytterst imponerade både av själva byggnaden och den ambitiösa verksamheten.

I år fick vi bland annat se Tomas Lindblads samling av hushållsprylar i rostfritt och aluminium, många tillverkade just på bruket i Avesta (bilden ovan). Anna Linnea Liljeholm hade gjort en skulptural installation, som smög sig nära den ruffa miljön:

avestaart2

Årets stora utställning heter Aquanauts – expeditionen till Siljansringen 1897 och är en totalinstallation med dagböcker, glasplåtsfotografier, modeller och dofter. Fantasieggande och makalöst väl genomfört.

aquanauts2

aquanauts1

För första gången var jag beredd att köpa en flaska parfym som ett minne av en konstutställning, men tyvärr var min favorit Nigrum Folium även andras favorit, så den var slutsåld.

För övrigt gjorde vi ungefär det vi brukar göra på en ny plats: Vi gick på Kupan second hand, på Systembolaget och köpte lokal öl, åt god mat och strosade runt i stan. Kvarteren längs älven med gammal träbebyggelse är jättefina.

avesta4

 

Avesta har också ovanligt fina stadsplanteringar. Här en stiliserad bäck mitt i stan.

avesta1

Maken hittade en klipptid efter 20 veckors hemmasittande.

nacke

På hemvägen gjorde vi en tur i Fjärdhundraland, det vill säga området kring Enköping. Där finns också mycket att titta på: Kultur, gårdsbutiker och handelsträdgårdar.

härkeberga

Vi hann med två av kyrkorna som Albert Målare dekorerade på 1400-talet: Härkeberga (den mest kända) och Husby-Sjutolft. Fascinerande bildvärldar.

tunaträdgård

Vi hann också med två handelsträdgårdar. Ovan alunrotplantor på Tuna Trädgård. Kan man annat än älska en växt med sån mångfald av färger?

Maken köpte en dahlia och en pelargon, jag köpte en jätterosa rudbeckia och en omärkt riddarsporre.

Vi kom fram till att det gick alldeles utmärkt att fira svemester även i år. Dags att åka hem och packa om för en längre tur!

Mer information om Verket/Avesta Art finns här.
Mer information om Aquanauts-utställningen finns här och här.
Mer information om Tuna Trädgård finns här.

Vintagemannen och VintageQ gjorde i våras två resor i Fjärdhundraland och bloggade om dem bland annat här.

Testing having a holiday: We started out on a small scale by going away just for a night. The former iron works in Avesta is nowadays a place for different art exhibitions, very impressive and imaginative.

Read Full Post »

Older Posts »