Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Konst/Art’ Category

Modern realism

 

20171105_125737-Q080S1024

En av våra holländska utflykter gick till det lilla samhället Gorssel, där ena halvan av Museum MORE håller till. Namnet ska uttydas ”museet för modern realism” och ”modern realism”, som jag förstår det, betecknar en rätt specifik holländsk konstriktning under 1900- och 2000-talen. Eller så är det museet som har föst samman konstnärer som passar inom definitionen.

Museet öppnade 2015 och grunden är en privatsamling av affärsmannen Hans Melchers. I somras öppnades en andra del i Kasteel Ruurlo, ett slott där konstnären Carel Willinks bodde och verkade.

Så här mycket uppmärksamhet skulle aldrig svensk, föreställande konst få, misstänker jag, men i Holland finns arvet efter 1600- och 1700-talsmästarna. Som nutida konstnär kan du inte låtsas som om de inte fanns, du måste förhålla dig till dem. De moderna realisterna förvaltar arvet men vrider också och vänder på det.

Jan Beutenaars Rijp (mogen) från 2005 ovan är ett bra exempel. Notera också den snygga lösningen på verkspresentationen: Långt ner mot golvet centrerat under verket med ganska stor stil. Dessutom direkt på väggen. Jag är imponerad.

Överhuvudtaget är Museum MORE en trevlig upplevelse. Det är lagom stort och konsten är inbjudande placerad med informativa konstnärsintroduktioner.

20171105_125716-Q080S1024

Pyke Koch: Het signaal (1975)

20171105_125632-Q080S1024

Reimond Kimpe: Stroper (1943) (”tjuvskytt”)

På övervåningen fick vi möta den holländske konstnären Hermanus Berserik (1921–2002) i en stor retrospektiv. Ett både lekfullt och småironiskt konstnärsskap, där jag kom att tänka på Sven Nordquist här hemma.

20171105_130232-Q080S1024

Hermanus Berserik: Badhotel (1961)

Här ett tidigt självporträtt från 1952, som jag tycker är ett bra exempel på samspråket med de gamla mästarna:

20171105_130317-Q080S1024

Här Rembrandts version:

rembra44_studio

Sist men inte minst så fick jag än en gång möjlighet att möta Charley Toorops uppfordrande blick. Hon är den enda kvinnan bland konstnärerna, och hennes självporträtt har samma inverkan på mig som en ikon: Det är hon som ser på mig och inte tvärtom.

20171105_125652-Q080S1024

Jag mötte henne första gången på Kröller-Müller-museet (ombloggat här). Länkarna i det blogginlägget verkar inte funka, men förhoppningsvis kan du se alla hennes tavlor på det museet via den här länken.

Modern realism: One of our Dutch days out was a trip to the quite new Museum MORE (as in ”modern realism”). I was fascinating with the way modern Dutch painters relate to and scrutinize their relation to the old masters.

 

 

 

Annonser

Read Full Post »

paris3

Senast jag var i Paris var våren 1977. Jag har tidigare sagt 1976, men när jag kom till Centre Pompidou firade de 40-årsjubileum (öppnade i januari 1977), och jag kom ju ihåg att jag hade varit där.

I min bok har Paris alltid varit utkonkurrerat av London. Min blixtvisit var delvis en chans för Paris att revanschera sig, delvis ett experiment för att se vad som händer med mitt luddiga ”mig själv” i en helt annan omgivning (utifrån tankarna här).

Jag blev förvånad över hur självklart Paris kändes. Likheterna med London är stora, båda är väldiga kosmopoler med en lång historia just som storstad.

På Skansen har jag lärt mig rådbråka den lilla skolfranska jag har kvar, men att förstå vad de svarar på hemmaplan är en helt annan femma! Men när man väl har visat sin goda vilja går det bra med engelska numera.

paris4

Jag passade på att se en stor och rolig retrospektiv med David Hockney på Centre Pompidou. Inne på utställningen var det fotoförbud. Utanför på den öppna platsen framför ställdes frågan: ”Konst – har du något att förtulla?”

paris2

På fredagen besökte jag Notre Dame och kom fram till att jag gillar utsidan bäst med de vackra och enormt detaljerade skulpturgallerierna kring portarna.

För övrigt så gick jag. Promenerade. Flanerade. Med mål och mening ibland men lika ofta utan. Drygt 45 000 steg blev det på två dagar!

paris1

Jag åt riktig couscous med merguez på en marockansk restaurang med hela taket fullt av gullrankor.

Fick jag då syn på ”mig själv”? Nej, det kan jag inte påstå. Jag hade mest huvudvärk och ont i magen och oroade mig för hur jag skulle hitta tillbaka till flygplatsen.

Jag borde ha tagit med mig Olle Hammarlunds essäsamling Resan till paradiset och läst om resandet:

Peregrinera sa man förr, då diligensen satte iväg över backen, ostindiafararen kastade loss, vägarna lockade och horisonten lyftes.

Peregrinera, det är konsten att resa: att formera sig mänskligt, hålla själen frisk, sinnet öppet.

Jo, det var sammantaget inte alls dumt att byta miljö för två dagar. Inget revolutionerande hann ske, men det skramlade i alla fall runt en liten smula i bagaget.

Och jag är inte alls främmande för att återvända till Paris. Maken och jag har också börjat titta längtansfullt på andra delar av Frankrike. Både Medelhavskusten och Atlantkusten känns lockande.

More about Paris: I walked more than 45 000 steps over two days! I visited Notre Dame and saw an interesting David Hockney retrospective at the Centre Pompidou. 

My first and latest visit to Paris was 40 years ago. It felt surprisingly familiar to come back.

 

Read Full Post »

Maken förstod inte riktigt varför jag blev så till mig. Han hade hittat en kul fotobok på sin sedvanliga loppisrunda i Sundbyberg och en broderibok till mig.

Jag högg emellertid fotoboken under förtjusta utrop. Den innehöll nämligen gemensamma projekt mellan fotografen Rolf Lind och textil- och livskonstnärerna Raine Navin och Gunilla Skyttla.

tillbakablick1

Boken kom 2001 och innehåller ett urval av alla bilder som trion iscensatte genom åren.

Jag har skrivit om Raine Navin och Gunilla Skyttla flera gånger här på bloggen (här och här och här). De tillhör verkligen mina förebilder, och jag är så glad att jag fick höra en av deras inspirationsföreläsningar för sisådär tio år sedan.

Författaren och radiomakaren Britt Edwall skriver så här om trion i boken:

Stora skratt med sorg i botten! Ett av många recept mot melankoli: Allvarliga bildlekar, ingående minnesarbete och att utsätta sej för slumpen – mästaren. Maj Gunilla Elisabeth och Sten Raine agerar och Rolf Olof ser tittar koxar belyser beskär reducerar bilden till sin kärna. Svartvitt är allvar! – – –
Rolf blev utsänd av Expressen 1965 på klappjakt efter Anita Lindblom. Ville inte och ljög att hon inte var hemma. Sen dess är han sin egen.

tillbakablick2

I de här tre människornas speciella värld är det ett tuppfjät mellan det vardagliga och det magiska.  Vad som helst kan bli vad som helst. Allt är öppet och möjligt.

Filmregissören Håkan Alexandersson myntar begreppet ”navinist”:

En navinist är omedelbar, ursprunglig, okonventionell, otvungen, oförställd, öppenhjärtlig, uppriktig; plus har en starkt strålande kärlek som omfattar världen.

Livsglädje och sinnlighet. Det är grejor det.

Joy of life with all senses: My DH brought home a lovely book with pictures taken by the Swedish photographer Rolf Lind and staged by the Swedish artists Raine Navin and Gunilla Skyttla. A wonderful trio celebrating the magic inherent in ordinary objects. 

Read Full Post »

Ibland räcker det med en snabbis i kultursvängen för att få lite välbehövlig påfyllning.

annesskålar2

Av allt som är heter Anne Junsjös utställning på Kaolin på Hornsgatspuckeln här i Stockholm. På ett runt fundament står drygt 600 handdrejade skålar med ett olivträd i mitten.

annesskålar3

Enhet i mångfald. Upprepning och möjligheter. Stora tankar och teman i ett komprimerat format.

Anne Junsjö har varit verksam som keramiker i över 40 år och har verkstad på Södermalm. Jag hade henne som lärare när jag gick på Ågesta folkhögskola och lärde mig mycket av henne både om lera och om konstnärsskapet i allmänhet.

På andra sidan Hornsgatspuckeln, vid Södermalmstorg, ligger Konsthantverkarna. Där visas just nu utställningen Light Weight med fem papperskonstnärer från olika länder.

valerie_buess

Inte oväntat tilltalades jag mest av de hängande verken. Här Regulations av den schweiziska konstnären Valerie Buess.

michihiro_sato2

Två små, gracila och detaljrika verk av den japanska konstnären Michihiro Sato. Ovan Bud och nedan I don’t have an evil heart.

michihiro_sato1

Bägge utställningarna pågår till den 4 oktober.
Two quick exhibition visits: Two exhibitions in Stockholm at the moment showcases two favourite materials: Ceramics and paper.

Read Full Post »

Den sista skälvande minisemestern den här sommaren gick, som sagt, till Uppsala. Förutom Eva Dahlgren i Parksnäckan bjöd staden på det vanliga: God mat, go’fika, god öl och trevlig kultur. Maken och jag bodde toppenbra på nionde våningen i nya Elite Hotel Academia, som ligger precis bredvid stationen.

Den här gången styrde vi kosan till Uppsala slott och konstmuseet därstädes.

hesselholdt_mejlvang.jpg

Fri entré! Först bjöds vi på utställningen Native, Exotic, Normal av Hesselholdt & Mejlvang, som utgår från en färgskala för hudfärg tillsammans med olika artefakter. Den här mångkulturella midsommarstången fastnade vi båda för.

uppsalakonstmuseum

En temautställning hette Gränser. Det första man möts av är Peter Johanssons verk Kanon med genomborrade korsstygnstavlor på en luftvärnskanon. Det blir liksom lite svårt för resten av utställningen att toppa det… Den virkade jordgloben i förgrunden är gjord av Elisabeth Bucht (alias Garnapa). Den utgår från Uppsalas kommunslogan Välkommen hit, välkommen hem och har fått sitt namn av de två viktigaste orden för alla flyktingar: Vänta stanna.

gudrunwesterlund

Gudrun Westerlunds Det kommer det som saknas tillhörde den del av samlingarna som visas just nu. Ett sånt verk som gärna skulle få hänga på väggen här hemma.

torgöranhenriksson2

Uppsalakonstnärsparet Tor-Göran Henriksson och Ulla Fries visades i en stor, gemensam utställning. Tor-Göran Henriksson var plastikkirurg på dagarna och målare och träsnidare på fritiden. Hans värld är en fiktiv och ålderdomlig sjukhusvärld, men sjukhushierarkins problematik och den utsatthet som drabbar både personalen och patienter är allmängiltig. Skulpturen ovan av sjuksköterskan som liksom går sönder på mitten tycker jag är oerhört stark.

torgöranhenriksson1

Den här tavlan heter Patienten. Kommentarer överflödiga.

Ulla Fries är grafiker och rör sig i en småskalig och oerhört detaljerad värld. Den var svår att fånga på bild, men här är i alla fall kopparsticket Skog med lite spegelblänk i glaset.

ullafries

Den skulle gärna få hänga på väggen här hemma den också. I verkligheten är den kanske 20×20 centimeter.

Vi hann också med en guidad tur på universitetsmuseet Gustavianum och föll i förundran över både det Augsburgska kuriosakabinettet och Olof Rudbecks anatomiska teater.

domkyrkans_skugga

Dessutom blev det en minitupplur i domkyrkans skugga i parken mellan Gustavianum och Universitetshuset. Det är semester det!

Bilder: De två översta och den understa är tagna av Kurt Nord, de övriga av mig.

Uppsala delivered: A mini holiday to Uppsala ended our holidays. It was fabulous, as usual with good food, good fika, good beer and nice culture.

Read Full Post »

Två känslor har dominerat den här märkliga månaden. Den första är förstås sorgen i alla dess skepnader – den fysiska förlusten, saknadens svarta hål och allt praktiskt och administrativt sorgearbete.

Sorgen vänder också ett sökarljus åt mitt håll: Vem är jag nu? Vem blir jag nu? Vad händer med mitt liv nu? Uppfordrande processer som får ta sin tid, kan jag tro.

Den andra känslan är tacksamhet.

För tio år sedan tog mitt liv en ny vändning. Den 20 juli for jag för första gången uppför backarna till kursgården Sätergläntan i Insjön och en kurs i yllebroderi med Carina Olsson.

sätergläntan

De där fem kursdagarna på denna fantastiska plats öppnade dörrarna till en ny värld. Jag har stapplat vidare på vägarna där sen dess och gjort livsval jag aldrig skulle ha gjort annars.

Som jag formulerade det häromåret:

Att slöjda är att skapa.
Att skapa är att ge liv.
Att ge liv är att vara en del av det heliga.

Det meditativa i det handgjorda skapandet, det kreativa och det praktiska (inte minst de mer och mer aktuella hållbarhetsfrågorna) – allt samverkar och ger mening åt det jag gör.

kurs_kazuyo2

Från den första kursen på Sätergläntan har jag inga bilder, men 2010 var jag tillbaka för en broderikurs med Kazuyo Nomura. Då gjorde jag bland annat en av mina första hängande saker. Undras vart den har tagit vägen?

En annan bemärkelsedag var den 12 juli. För 30 år sedan rökte jag min sista cigarett, strax innan blivande Maken och jag klev på färjan till England och en underbar bilsemester i England och Skottland. I augusti flyttade jag in till honom i hans tvåa på Årstavägen, så snart har jag bott 30 år i Stockholm också.

Hemestern fortsatte med en härlig Djurgårdstur i förra veckan.

hv_blandat

Jag var in på HV Galleri och såg examensutställningen, som höll hög klass.

evahild2

Sedan promenerade jag till alla verk i sommarens utomhusutställning med skulpturer av Eva Hild. Magnifika saker som passar så bra utomhus.

evahild1

Månaden avslutades på bästa sätt med firandet av Världsbroderidagen i Rålambshovsparken i Hemslöjdsföreningens regi. Jag jobbar på med Deklarationen om mänskliga rättigheter, artikel 5 (senast ombloggad här). Den ska bli klar i augusti är det tänkt och avsändas till Australien.

Evaluation (2017:07): A strange month with to feelings overshadowing everything else: Sorrow and gratitude.

Read Full Post »

Någon myntade uttrycket ”hemester” (från engelskans ”staycation”), och jag gillar det så mycket. Trötta dagar ligger man hemma och pillar sig i naveln, aktiva dagar kan man utflykta på hemmaplan.

Till exempel kvistade Maken och jag en dag i väg till vår närmaste konsthall Färgfabriken i Liljeholmen. Där visas en stor retrospektiv med Marianne Lindberg De Geer, en uppiggande blandning av tragik och komik och lysande färgmöten.

mldg

Sedan fortsatte vi in till stan och fotoutställningen Fokus Finland på Armemuseums gård. Det är Liljevalchs konsthall, som huserar i en tillfällig utställningslokal därstädes och uppmärksammar Finlands 100-årsjubileum.

claire_aho

Framför allt gillade jag Claire Ahos 50- och 60-talsbilder, dels gatubilder från Helsingfors, dels modefotografi med mycket humor.

Vi upptäckte också att Hovstallarna bredvid har ett schysst fik och en härlig innergård.

En annan dag susade vi norrut i bilen och hamnade i Vela utanför Enköping. Där håller Lata Pigan till, en fantastisk loppis med tyngdpunkt på textil och vintagekläder.

latapigan

Den tålmodige Maken lät mig rota runt och prova så mycket jag ville. I slutänden blev det dock bara ett plagg som fick följa med hem, en flammig, lila, ”batikfärgad” 70-talsklänning. När jag betalade fick jag veta att den tidigare ägts av en hemslöjdskonsulent, så jag hoppas jag ska bli en värdig arvtagare.

Enköping kallar sig ju Parkernas stad, så efter en sen lunch så flanerade vi runt och upptäckte flera stycken. Fridegårdsparken blev vår favorit, inte stor men med en härlig oaskänsla.

fridegård1

fridegård2

Vi tog oss uppför backen till Vårfrukyrkan, som visade sig vara en riktig pärla. Sommarguiden berättade att den är en av landets äldsta, byggd i början av 1100-talet, och att den i början av 1900-talet målades invändigt av Karl-Vilhelm (Carl Wilhelm?) Pettersson.

vårfru_enköping

Resultatet är en underbar mix av medeltida inspiration och tidstypisk Art Nouveau/Arts and Crafts med en otrolig mönsterglädje och massor av roliga detaljer.

Bilder (utom Fridegårdsparken): Kurt Nord

Staycation: It is nice to stay at home in summer, exploring the city where we live and going for some day trips.

Read Full Post »

Older Posts »