Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Konst/Art’ Category

Konceptuell konst och hantverk har länge betraktats som i var sin ände på ett spektrum mellan högt och lågt inom konsten. Idag när så många konstnärer intresserar sig för uråldriga material som textil och keramik – ofta med referenser till traditioner utanför den västerländska avantgarde-konstens kanon – så framstår idén om en polaritet mellan konst och hantverk alltmer överspelad.

Hör, hör! Så här klokt skriver curatorerna Magnus af Petersens och Caroline Elgh Klingborg om den pågående utställningen Nymaterialism på Bonniers konsthall i Stockholm. Det här är ju något som jag har muttrat om länge, motståndare till motsatspar som jag är. ”Både och” i stället för ”Antingen eller”.

nymaterialism1

Vi gillar verkligen Bonniers konsthall, den har ett lagom format och deras temautställningar är ofta väldigt spännande. Så även den här! Utställningen pågår till och med söndag den 11 november, så den som vill hinna se den får sno sig på lite.

Ovan en av Francis Upritchards märkliga figurer, uppställda på ett väldigt tjusigt (och stort) valnötsbord.

nymaterialism2

Andreas Eriksson väver stort med olika kvaliteter av naturfärgat lin. Otroligt vackert!

I förgrunden Katrine Helmerssons verk Amour; le rouge et le noir med pompoms i ett afrikanskt tyg som heter bazin. Jag har ju som bekant svårt att motstå saker som hänger.

tonico2

tonico1

Tonico Lemos Auad hade flera verk i olika tekniker med på utställningen. Här vävar i serien Indígena.

sheilahicks

I det inre rummet är det keramikverkstad. Där hänger också Sheila Hicks enorma väv Struggle to Surface.

”All in all” så tyckte jag Nymaterialism var en väldigt behändig utställning, både jordnära och luftig.

The revenge of the handicrafts: Last weekend we saw a splendid exhibition showing of craft driven art in different techniques.

Annonser

Read Full Post »

 

höstkväll

Håll med om att det är något särskilt med höstlöv och gatlyktor! Varje år så här dags tar jag ett gäng bilder när jag är på väg hem. Jag släpper motsträvigt taget om sommaren, den blev ju riktigt uthärdlig mot slutet. Men så är det med årstiderna, det är bara att släppa taget och följa med.

Det var inte utan lättnad jag avslutade årets sommarjobb på Skansen den sista september och fick mitt liv tillbaka. Så mycket tid att ligga på soffan och pilla mig i naveln blev det förstås inte, redan måndag den 1 oktober var jag på språng ut i något nytt och okänt.

ljusetskapell

Min före detta arbetskamrat Ellie hade bjudit mig till Ljusets kyrka i Botkyrka för att berätta om mitt textila skapande på en eftermiddagsträff. En lite läskig utmaning, som dock avlöpte väl. Det var också väldigt roligt att komma till Ljusets kyrka, som är byggd så sent som 2014. Ovan den textilt inspirerade altartavlan i vatten/sandskuren rostfri stålplåt av Per B Sundberg.

vinterviken

Min vän Marita och jag gjorde en härlig höstutflykt till Vinterviken och Petra Holmbergs vackra utställning av naturligt och lokalt färgade tyger.

Jag kom i väg till Stockholm Beer and Whisky Festival i Nacka för första gången tillsammans med Maken.

ölgäris

Vi var där en lördag, det var fruktansvärt trångt och bökigt. Nästa gång åker vi ut en vardagseftermiddag.

fröjel

Jag fick ihop en slyngad lingarnssnodd till min fröjelkula (se även här) och har satt i gång både virk- och broderiprojekt. Det är väl ett gott tecken?

Dessutom har jag dansat Gaga People nästan varje torsdagskväll och haft en mer än härlig 5Rytmer-helg i Oslo. Hemmadansandet går dock fortfarande lite trögt.

Mycket tid vid skrivbordet här hemma har det också blivit. Jag har förberett ett nummer av Hemslöjdsföreningens medlemstidning Handaslöjd, börjat arbeta med höstnumret av WendelAvisan och jobbat med informationsmaterial för Föreningen för Frustunaby (mer om Frustunaby finns här).

Dessemellan har jag yrslat omkring på nätet, läst om medeltidskläder, drömt om medeltidskläder och beställt hem en och annan bok i ämnet. På Syfestivalen blev det inköp av fyra meter oblekt linne, framför allt tänkt till en särk.

Kanske blir november syprojektens månad? Hoppet lever.

Evaluation (2018:10): Back to my own time and own rhythm after my weeks of work at Skansen. Slowly finding my way back to neglected things and habits.

 

 

Read Full Post »

Irmgarde

De senaste månaderna har jag umgåtts ganska mycket med den här tjejen. Hon dök upp i mitt Pinterestflöde i våras och jag kände direkt att det där inte var någon ordinär typ.

Det är inte bara jag som faller för hennes utstrålning. Häromkvällen var jag på O’Learys och servitören råkade få syn på henne i min mobil och frågade direkt vem det där var.

Hon hette Ermengarde (eller Armgard eller Irmgard)) von Rietberg. Rietberg ligger i nordvästra Tyskland, där hennes pappa Johann II var greve. Han regerade också över ostfrisiska Harlingerland, om jag förstår min tyska Wikipedia rätt så bodde de mestadels i Esens, ute vid kusten.

Tomring_rietberg_hela

Här har vi hela familjen målad av Hermann Tom Ring cirka 1564. Ermengarde är 13 år och hennes syster Walburg (eller Walburgis) är 7. Det är en i alla avseenden märklig bild.

”COGITA MORI ANNO 1562” står det vid pappa Johann. Han dog det året i fångenskap i Köln (tyska Wikipedia berättar om en ”Niederrheinisch-Westfälischen Kreis”).

Ändå tar han så stor plats i bilden. Eller kanske just därför. Bildytan är indelad i exakta fjärdedelar med den vackra träpanelen i bakgrunden. Varje person har en exakt fjärdedel till sitt förfogande, Johann spränger ut över alla gränser både på höjden och bredden. Hans hatt till och med försvinner ut ur bilden.

Mamma Agnes, änkan, är som en skugga bredvid sin döde make. Hon kämpade i flera år för att Rietberg och Harlingerland skulle gå i arv till döttrarna. Det finns en skugga av utsmyckning vid dräktens ärmar, annars är det svart och vitt som gäller. Sedesamt men ändå modernt. Även hon har hållit i något, men föremålet har blivit övermålat.

Är det det föremålet Johann pekar på med sin handskklädda hand? Eller är det på sina döttrar? I så fall är tavlan kanske en dåtidens kontaktannons. I motsats till föräldrarnas mer nedtonade elegans är döttrarna dränkta i bling-bling och symbolobjekt. Här är det å ena sidan färgstarkt och extravagant, å andra sidan kyskt och höghalsat. Mitt första intryck var definitivt androgynt, jag visste inte om det var en ung man eller en ung kvinna jag såg.

Ermengarde är den enda som möter vår blick. Är det hon som placeras ut på äktenskapsmarknaden med den här tavlan? 1565 blir hon grevinna av Rietberg, medan Walburg ärver Harlingerland.

1920px-Hermann_tom_Ring_001

Tre år senare gifter sig Ermengarde med greven Erich V von Hoya. Samtidigt gifter sig Ermengardes mamma Agnes med grevens yngre bror Otto. Så praktiskt.

Ermengarde blir änka efter sju års äktenskap och gifter om sig ytterligare tre år senare.

Sex år senare, 1584, dör Ermengarde, ungefär 33 år gammal. Hon fick inga barn i något av sina äktenskap och Rietberg går nu i arv till lillasyster Walburg, som också har hunnit gifta sig och fått tre barn. Men bara två år senare dör Walburg, ungefär 29 år gammal.

Strax efter Walburgs död spreds ett rykte att hon dött av av en förgiftad ölsupa. Hennes läkare hävdade att döden var naturlig, ändå dömdes tre kvinnor till döden. De hängdes och deras kroppar brändes.

Mamma Agnes dog 1589.

800px-Rietberg_historische_Ansicht

En bild på slottet i Rietberg ur Topographia Westphaliae av Matthäus Merian den äldre från 1647. Det ser idylliskt ut tills man får syn på galgen och steglingshjulet i fonden till höger.

Porträttet på Ermengarde som jag har på min telefon är ett enkelporträtt som Hermann Tom Ring gjorde, förmodligen vid samma tillfälle som han gjorde det stora porträttet. Du kan se det här. Tavlan ingår enligt indexuppgifterna i Fritz Thomées samling. Han var en tysk konstsamlare av stora mått som dog 1944. Jag har förgäves försökt hitta uppgifter om samlingen finns utställd någonstans.

Familjeporträttet hamnade på okända vägar i England och sågades någon gång på 1800-talet upp i fyra delar för att bli lättare att sälja. Konsthistorikern Paul Pieper köpte döttrarnas porträtt på auktion 1954 (för väldigt mycket mer pengar än han hade mandat för), pappa Johann hittades på ett engelskt slott 1958 och mamma Agnes återfanns så sent som 1989.

Numera finns den återförenade familjebilden på ett museum i Münster. Dit vill jag åka – jag hoppas verkligen att den är utställd. Jag vill också åka till det furstliga residensslottet i Detmold, inte så långt därifrån. Dit flyttade Ermengarde tillsammans med sin andre make Simon VI von der Lippe. I slottet finns ett galleri med alla familjens grevar och gemål, även Ermengarde, avporträtterad kort före sin död.

1500-talets människor kan kännas väldigt avlägsna. Deras livsvillkor var så olika våra, deras värld och vardag så annorlunda. Ändå finns det korn av igenkänning när deras blickar möter våra, skärvor av gemenskap.

Här finns det en underbar samling 1400-tals- och 1500-talsmänniskor från alla möjliga sorters tavlor. Möt dem. Se bortom märkliga poser och konstiga huvudbonader. Se dem i ögonen.

Mer information om tavlan (på tyska) finns här.
Mer information om det furstliga residensslottet i Detmold finns här.

Ermengarde – no ordinary sort: I met her compelling gaze and couldn’t shake her off. I realized at once that she was no ordinary sort.

Her name was Ermengarde von Rietberg, she was the daughter of a count and she lived in what today is the northwest part of Germany in the 16th century. She lead a short and quite sad life but has been made immortal in the amazing family portrait with her father Johann, her mother Agnes and her little sister Walburg.

Read Full Post »

habanero

I början av augusti härjade samma glödheta och obarmhärtiga sol som i juli. På vår balkong växte chilipeppar och habaneros explosionsartat.

Vi hann med lite semester, bland annat en tur till Artipelag och utställningen Bloomsbury Spirit.

bloomsbury2

bloomsbury1

Allt var fint och välordnat, men vi tyckte nog att den stora utställningsytan gav ett intryck av att man hade kokat soppa på en spik.

lytton_strachey

Men det var fantastiskt att få se Dora Carringtons kärleksfulla porträtt av Lytton Strachey i verkligheten!

Jag kan varmt rekommendera Ingela Linds första bok om Bloomsburygruppen: Leka med modernismen. Hennes nya bok Ta sig frihet är en utvidgad och omarbetad upplaga, som jag inte hunnit läsa än.

Maken hittade den tunna volymen The Bloomsbury Group av Frances Spalding på loppis. Det är en underbar liten sak med koncisa porträtt av alla inblandade tillsammans med en mängd av alla fotografier och porträtt de tog och målade av varandra. Hon har ett gott öga för detaljer, jag älskar till exempel att hon berättar att Leonard Woolf alltid besvarade brev samma dag.

Bloomsburymänniskorna är ett stimulerande gäng att umgås med, men jag tycker inte alltid att det som kommer ut i design och konst är så lysande. De är mer livskonstnärer.

Det stora undantaget är Virginia Woolf, som jag någon dag hoppas orka läsa i original.

plensa_artipelag

En av de bästa sakerna med Artipelag är den vackra miljön runtomkring. Vi badade i viken nedanför Jaume Plensas staty, det var ljuvligt. Vi hade tänkt åka båt i ena riktiningen, men när vi såg hur mycket folk som klämt in sig så blev det SL-buss i stället. Med glasspaus i Gustavsberg vid bussbytet. Inte så romantiskt men mycket mer praktiskt.

möllys

Ölen Milk it från bryggeriet Möllys i Eskilstuna utnämner jag till sommarens godaste öl. Jag drack den första gången på Bishops Arms i Linköping och blev jätteglad när den blev tillgänglig i Systembolagets beställningssortiment. Bilden tagen vid en av sommarens få grillkvällar.

origamihjärta

Jag gjorde en liten slöjdhandledarinsats i Hässelby i början av augusti. Då gjorde vi bland annat fina origamihjärtan.

Halvvägs in i augusti blev det dags att gå till jobbet för att arbeta sommarsäsongens sista period. Jag jobbar i Älvrosgården och Bergsmansgården, två hela nya miljöer för mig.

laxbrotak

Här en detalj från det vackra taket i Bergsmansgårdens helgdagsstuga. Att befinna sig i nya tider, på nya platser och tala om nya näringar (boskapsskötsel och bergsnäring) har tagit enormt mycket kraft och energi. Behovet av inläsning och kunskapspåfyllning har känts enormt.

Så när det äntligen blev svalt nog för att orka meditationsdansa igen så orkade jag inte. Meditationsbroderiet har också stått orört.

Det känns som ett maratonlopp mot sista arbetsdagen den sista september. Det är inte mycket annat som ryms just nu, framför allt inte med schemalagd arbetstid på helgerna. Det är tråkigt att bloggen blir lidande, jag har flera idéer till inlägg men får helt enkelt inte till det.

Jag försöker komma ihåg att andas. Mellan varven i alla fall.

Hjärta, sluta slå! Nej, jag tar tillbaka. Slå du bara. Slå! Håll bara upp mellan slagen.
(Göran Palm)

Evaluation (2018:08): The last pieces of the holidays and then dedication to work with new challenges and the need to stack up on new knowledge. 

Read Full Post »

Semesterstäder: Halmstad

hundstranden

Slutdestination för sommarens roadtrip var Halmstad. Härliga stränder granne med industrihamnen, trevliga promenadstråk och en restaurangtät stadskärna.

stolof

Ibland glömmer jag bort saker jag vill se, men ramlar över det ändå till min stora förvåning och glädje. Så var det med S:t Olofs kapell i Tylösand, som står på min kyrkor-att-besöka-lista eftersom dess interiörmålningar har beröringspunkter med Segloras interiörmålningar.

Nästgårds ligger Hotel Tylösand, som var en surrealistisk upplevelse. Per Gessle är delägare och har fyllt hotellet med konst som han och frun äger i sin stiftelse. Fokus är på fotografi med musikanknytning. Maken och jag gick på upptäcktsfärd samtidigt som det var eftermiddagsfest på baksidan med högljudd dansmusik, konfettikanoner och stöddiga vakter samt gäster som vimlade ut och in ur spa-avdelningen. Helmysko!

erik01

En helt annan stämning var det på Mjellby konstmuseum. Det är Halmstadgruppens museum med lite extra fokus på medlemmen Erik Olson (ovan hans Deus ex machina II).

De har tillfälliga utställningar också. Årets heter Färg – Form – Framtidstro 1918 och tar oss 100 år tillbaka i tiden. Jag tror det är den första utställning jag har sett där ett årtal är huvudpersonen. Jättespännande!

Bland annat fick jag återse en favorit, som i vanliga fall hänger i Jönköping:

1918_1

Hanna Pauli: Handarbetets Vänners konstutskott (jag tror hon hade ganska bra koll på Rembrandts grupporträtt av klädeshandlarnas gille).

Visst är det häftigt att tänka sig att samma år målas den här:

1918_3

Gösta Nyström: Nina

Och den här:

1918_2

Vera Nilsson: Kamratporträtt (målarinnan Stina Elliot)

Däremot hittade vi inte så mycket annan, rolig kultur i Halmstad. Den kommunala konsthallen var sommarstängd. Friluftsmuseet Hallandsgårdens hus var inte så inbjudande.

Galleriet G70 stod dock för det annorlunda, en kollektivverkstad, vars medlemmar jobbar i en mängd olika tekniker. Spretigt och bitvis svårforcerat. Jag blev alldeles kär i den holländska konstnären Bernadette Brefelds bilder:

bernadette1

bernadette2

Fler bilder med mera finns på hennes webbplats, här är länken.

Vi hann med att se VM-finalen i fotboll också, äta en hel del god mat, fika och dricka god öl. Så det var inte ett dugg synd om oss.

Holiday cities: Halmstad: Our last stop was Halmstad on the Swedish west coast. 

Read Full Post »

Gotland 2018

visby1

Förhoppningsvis har Maken och jag nu etablerat traditionen att avnjuta några försommardagar i Visby. I år var det tredje året i rad vi åkte och första gången vi lyckades tajma Gotland Game Conference sedan det här olyckliga tillfället.

Gotland Game Conference är läsårsavslutningen på Dataspelsutbildningen på Campus Gotland (högskolan på Gotland lyder formellt under Uppsala universitet). Förstaårsstudenterna gör spel som ska ha okonventionella styrdon – inga joysticks eller tangentbord är tillåtna. Andraårsstudenterna jobbar med mer vanliga spelkoncept. Alla spel visas upp och är öppna för provspelning under några intensiva dagar, där också en jury bedömer spelen utifrån en rad olika kriterier. Alltihop avslutas med prisgala och fest.

Äldste Knallhatten har börjat om på utbildningen, så det förstaårsprojektet han var inblandad i den här gången var ett ångtågsspel med namnet Coal Rush. Två personer i taget tävlade mot varandra i att skyffla kol i respektive tågs ångpanna. De hade byggt en imponerande träkonstruktion och kolbitarna var svartmålade golfbollar. Ljudnivån var nog inte riktigt hälsosam men säkert en bidragande orsak till att de vann priset Best Arcade Experience.

Första kvällen i Visby åt vi vår traditionsenliga middag på Gamla Masters, som vanligt blev det ramslökssoppa och sparris i olika varianter. Just den här kvällen var ändå lite extra speciell, för vi passade på att fira 35 år tillsammans. Ofattbart men en ständig glädjekälla, som ofta får mitt lilla hjärta att slå ett litet extraslag.

kurt35masters

Jag har skrivit om hur vi träffades här och här och här.

Vi hade en högromantisk kväll, mer högsommar än försommar, flanerade runt i stan efter middagen, beundrade solnedgången från branten bakom Domkyrkan och tog en kvällsöl på Black Sheep Arms.

visby2

Dagen därpå bjöd på mera sol men betydligt kyligare vindar. Vi hade bilen med oss och satte fart mot Fårö för att träffa våra vänner Erik och Lottie. De äger huset som vi så generöst fick låna för tre år sedan (ombloggat här), så det blev ett kärt återseende på alla fronter.

De firar semester på Fårö tidigt och sent på sommaren men undviker högsäsongen. Jag förstår deras val. När vi skulle åka hem på kvällen var vi tre bilar som stod i kö till färjan. Så ser det inte riktigt ut i juli. Nedan: Kvällssol över Fårösund i väntan på färjan.

fårö

På tisdagen började vi dagen med att åka till Systembolaget. Där höll vi utkik efter den blå skylten för lokalt och närproducerat och fyllde två kartonger med spännande öl. Det dyker upp nya bryggerier hela tiden, den här gången blev det förutom de stora bryggerierna Wisby och Barlingbo nya bekantskaper från Burgsvik, Alskute och Hopshed.

Sedan var det dags för den lika traditionsenliga shoppingrundan. Vi brukar börja på Södertorg, går Adelsgatan ner och sen in på Gotlands Konsthantverkare och Formgivare. I år hade vi turen att ramla in i en toppenfin textil utställning av Måna Engström där. Nedan en av väggarna.

måna

Sen går vi Hästgatan ner till H10, där vi fikar. Sedan står Kränku på tur, i år blev det fyra olika tesorter som fick följa med hem. Efter ett besök på Akantus viker vi in på S:t Hansgatan, där det finns ett gäng bra klädaffärer, framför allt Yllet och Linarve. På S:ta Kataringagatan ligger Jordnära, som också ska få sitt besök.

Jo, det blev flera fynd. Jag berättar mer i ett kommande inlägg.

Sedan blev det Gotland Game Conference hela eftermiddagen och middag på Brygghuset. På kvällskvisten gick vi en omväg på vägen hem och hittade Barlingbo bryggeris nya lokaler med deras restaurant Bryggeriet Mat och Malt. Det ligger lite utanför muren, men är väl värt ett besök. Till exempel så finns deras suröl med ananas bara just där. Mums!

visby3

På onsdagen blev det en fikatur till Leva kungslador och en snabbtur genom Gotlands konstmuseum. Sedan fyllde vi bilen med sonens grejor, som skulle med hem över sommarlovet, och rullade ombord på färjan igen, fulltankade med sol, kärlek, kultur, lokal öl och Gotlandsmagi.

(2016 års tur till Visby bloggade jag om här.)

Gotland 2018: Hopefully we have made a tradition of visiting the island of Gotland somewhere in the break between spring and summer. This was the third year in a row we have done the trip and it was just as amazing this time.

Read Full Post »

milles03

Sista onsdagen i maj kom jag till  Lidingö ganska prick klockan 10, lagom till öppningsdags på Millesgården. Under två ynka veckor visade de en ambitiös utställning med den japanske konstnären Hokusai, bland annat alla 46 bilderna i hans kanske mest berömda serie 36 utsikter mot berget Fuji. Bilden av den stora vågen (egentligen Under vågen utanför Kanagawa) får väl räknas till ett av världens mest kända konstverk och är idag den största symbolen för japansk konst.

640px-Asakusa_Honganji_temple_in_th_Eastern_capital

De 46 träsnitten är utställningens huvudfokus. Jag hade tur och kunde gå runt och titta nära på dem allihop utan glasögon innan det blev för trångt. Ovan en av mina favoriter: Asakusa Hongan-ji-templet i den östra huvudstaden (dåvarande Edo, nuvarande Tokyo).

Varje bild är ett välkomponerat mästerverk – färg-, form- och motivmässigt. Fujis placering ändras hela tiden, liksom tiden och årstiderna.

640px-Umegawa_in_Sagami_province

En bild med tranor från Umezawa i Sagami-provinsen.

640px-Ejiri_in_the_Suruga_province

En underbar höstbild från Ejiri i Suguri-provinsen där trädens löv, pappersark och en och annan hatt blandas i vinden.

Bildsviten är ett makalöst exempel på att när väl du har bestämt dig för var ditt centrum är så är du fri att göra vad som helst. Både inspirerande och lite nedslående, det känns som ganska få konstnärer faktiskt hittar sina centrum.

Hokusai levde för sin konst och brydde sig inte så mycket om världsliga saker. Han bytte namn flera gånger under sitt långa liv. När han skapade Fujisviten kallade han sig Gakyō Rōjin Manji, vilket betyder ungefär Den gamle mannen som är tokig i konst. Det är också titeln på en söt barnbok av den franske författaren François Place, som jag fick i födelsedagspresent i engelsk översättning för några år sedan.

Många av bilderna kryllar av liv och jag blev väldigt sugen på att lära mig mer om 1800-talets vardagsliv i Japan.

Jag hittade inte så mycket information om utställningsproduktionen, men jag antar att det är en turnerande utställning. Träsnitten är, om jag förstod det rätt, nygjorda. Den innehåller också flera sidor ur Hokusai Manga, konstnärens underbara skiss- och teckningslärobok, samt en mängd illustrationer. Minus för de dåligt översatta bildtexterna, de kändes som oredigerad Google Translate!

En extra twist var att Millesgården hittat fem träsnitt av Hokusai i sina samlingar inför den här utställningen. De är så kallade surimono, träsnitt i små upplagor som såldes till samlare.

milles02

Den här kallas Den vita snäckan (syns uppe till höger under det röda sigillet) och ger en fin bild från konstnärens arbetsplats. Längst fram till vänster står behållaren för tusch med rivjärn i botten och i krukan med påfågelsfjädern står ett penslar.

Dikten i överkant likställer den vita snäckan och plommonträdets blommor med en konstnärs arbetsplats, enligt bildtexten.

Alla bilder i serien 36 utsikter mot berget Fuji finns här.

The old man mad about art: A touring exhibition with the work of the Japanese artist Hokusai made a brief stop at Millesgården on Lidingö, just outside Stockholm, a few weeks ago. I went there and was completely mesmerized.

Read Full Post »

Older Posts »