Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Konst/Art’ Category

Någon myntade uttrycket ”hemester” (från engelskans ”staycation”), och jag gillar det så mycket. Trötta dagar ligger man hemma och pillar sig i naveln, aktiva dagar kan man utflykta på hemmaplan.

Till exempel kvistade Maken och jag en dag i väg till vår närmaste konsthall Färgfabriken i Liljeholmen. Där visas en stor retrospektiv med Marianne Lindberg De Geer, en uppiggande blandning av tragik och komik och lysande färgmöten.

mldg

Sedan fortsatte vi in till stan och fotoutställningen Fokus Finland på Armemuseums gård. Det är Liljevalchs konsthall, som huserar i en tillfällig utställningslokal därstädes och uppmärksammar Finlands 100-årsjubileum.

claire_aho

Framför allt gillade jag Claire Ahos 50- och 60-talsbilder, dels gatubilder från Helsingfors, dels modefotografi med mycket humor.

Vi upptäckte också att Hovstallarna bredvid har ett schysst fik och en härlig innergård.

En annan dag susade vi norrut i bilen och hamnade i Vela utanför Enköping. Där håller Lata Pigan till, en fantastisk loppis med tyngdpunkt på textil och vintagekläder.

latapigan

Den tålmodige Maken lät mig rota runt och prova så mycket jag ville. I slutänden blev det dock bara ett plagg som fick följa med hem, en flammig, lila, ”batikfärgad” 70-talsklänning. När jag betalade fick jag veta att den tidigare ägts av en hemslöjdskonsulent, så jag hoppas jag ska bli en värdig arvtagare.

Enköping kallar sig ju Parkernas stad, så efter en sen lunch så flanerade vi runt och upptäckte flera stycken. Fridegårdsparken blev vår favorit, inte stor men med en härlig oaskänsla.

fridegård1

fridegård2

Vi tog oss uppför backen till Vårfrukyrkan, som visade sig vara en riktig pärla. Sommarguiden berättade att den är en av landets äldsta, byggd i början av 1100-talet, och att den i början av 1900-talet målades invändigt av Karl-Vilhelm (Carl Wilhelm?) Pettersson.

vårfru_enköping

Resultatet är en underbar mix av medeltida inspiration och tidstypisk Art Nouveau/Arts and Crafts med en otrolig mönsterglädje och massor av roliga detaljer.

Bilder (utom Fridegårdsparken): Kurt Nord

Staycation: It is nice to stay at home in summer, exploring the city where we live and going for some day trips.

Read Full Post »

marielouiseekman

Utifrån den plats där jag befinner mig just nu var det extra intressant att se Anneli Kustfälts dokumentär Marie-Louise Ekmans utflykter, som finns på SVTPlay (närmare bestämt här). Hon berättar bland annat att hennes mamma och pappa är närvarande i hennes konst så att hon kan fortsätta umgås med dem trots att de är borta.

I går gick Maken, vår kompis Annelie och jag till Moderna museet och såg den stora Marie-Louise Ekman-utställningen.

Marie-Louise Ekmans bilder har en alldeles egen logik, som känns fullkomligt självklar för henne och som hon inte är det minsta intresserad av att förklara för någon annan. Som betraktare är det bara att åka med. Hon noterar livets och det sociala spelets absurditeter utan att värdera eller moralisera.

Jag gillade mycket av det jag såg, inte minst hennes miniskulpturgrupper, men blev mest tagen av hennes 80-talsverk, där hon med en kvinnlig blick går i klinch med svensk och västerländsk konstkanon.

Hennes version av Las Meninas skulle jag kunna meditera över dagligdags (finns här på Marie-Louise Ekmans webbplats).

För övrigt är jag väldigt förtjust i att Marie-Louise Ekman har gett fiskbullar i hummersås en plats i konstens värld (se mer här).

Mer info om utställningen på Moderna museet finns här.

Det är en rejäl utställning med många verk. Vi blev både uppiggade och lite deprimerade. Filmerna orkade vi inte med utan nöjde oss med en titt på Brancusis Ägget, som finns med i många av 80-talsverken, bland annat Las Meninas, och som passande nog stod utställt i rummet bredvid.

Sedan gick vi på Restaurang Hjerta, åt charkbricka och rökta räkor i kvällssolen och hade det väldigt skönt och trevligt.

Marie-Louise Ekman medverkar i antologin Vägen – en antologi om att göra bra konst med Ernst Billgren och Jan Åman som redaktörer. Där ställer hon upp följande regler:

  1. Var glad.
  2. Se till att du har ett eget rum att gå in i.
  3. Se till att du alltid har rena penslar.
  4. Se till att du bara hör de ljud du anser att du själv har användning för.
  5. Var noga med att kunna låsa dörren.
  6. Ta aldrig emot besök i ateljén så länge målningen är ofärdig.
  7. Var beslutsam vad gäller ditt val av färger.
  8. Låt aldrig ditt undermedvetna vinna över dig.
  9. Se till att det ständigt pågår en kamp mellan dig och de krafter som säger sig bo inom dig.
  10. Lita aldrig på dig själv.

Jag gillar verkligen progressionen från punkt ett till punkt tio!

The absurdities of life: The Museum of Modern Art in Stockholms hosts a big show this summer with the Swedish artist (director, play writer, stage director and lots more) Marie-Louise Ekman. It is full of bright colours and depicting the absurdities of life and the social games.

 

Read Full Post »

öl_på_strandvägen

Maj månad har varit crazy. Hemslöjdspuckar och fix i mamsens lägenhet i en enda röra med kommande sommarjobb på Skansen som en pigg uppstickare.

Vardagsrummet här hemma ser ut som en mindre möbelupplag med två extra fåtöljer och allsköns prylar, de flesta på väg någon annanstans. Vi har uppfunnit ett hörn åt det ärvda, svarta hörnskåpet och kommit på att Malmstensbänken nog kan stå i köket.

Frustuna01

Mitt i allt annat gjorde vi en trevlig lördagsutflykt till Gnesta. Ett av mina, för närvarande en aning undanskuffade, projekt är att hjälpa Föreningen Frustunaby att göra en ny webbplats. Frustunaby är en anrik scoutgård, ett fantastiskt ställe som jag har älskat ända sedan min första övernattning där 1973.

Sedan åt vi middag med kamrat Gunnar, som kom med bussen från sitt fritidshus i Sparreholm, på den urtrevliga Bistron i stationshuset. Härligt att grillkiosken Gnesta-Kurre har fått högkvalitativ konkurrens!

 

Kristi himmelsfärdshelgen var för en gångs skull helledig, så på lördagen bokade Maken och jag in en heldag med kultur och god mat. Sol och sommarvärme flödade över staden, och det blev en perfekt dag på alla sätt.

Först åkte vi till Hallwylska palatset mitt i stan och såg utställningen Barn av sin tid, där bilder av Hallwyldöttrarna möter Jens S Jensens bilder från, framför allt, 1970-talets Hammarkullen i Göteborg.

Jens S Jensen var i grunden arkitekt och intresserade sig för samspelet mellan miljö och människa i det nya miljonprogramsområdet. Genom sitt fotograferande knöt han kontakter med ungdomarna i området, vilket gav hans bilder ett delvis annat fokus.

Hög igenkänningsfaktor för oss som var unga på 70-talet! Och det är omöjligt att inte höra Nationalteaterns Barn av vår tid när man ser bilderna, fast tonåringarna i Hammarkullen är inte hotfulla, bara planlösa.

Rent gripande är Niclas Östlinds filmade intervju med ”Nettan”, som finns med i alla Jens S Jensens böcker från Hammarkullen.

Sedan blev det lunch i solgasset och folkmyllret vid Nybroplan. Därefter hoppade vi på spårvagnen ut till Djurgården och Waldemarsudde. Där såg vi utställningen Vardagslivets poesi med verk av Joan Miró, som gav oss bägge en fördjupad förståelse för hans konst. Framför allt greps jag av att det för honom inte fanns någon motsättning mellan allvar och lekfullhet, de är sidor av samma mynt, de hör ihop.

Bronsskulpturen Tyst konstellation skulle jag gärna vila ögonen på och meditera över varje frukost:

miro_tyst_konstellation

Middagen intogs på Söders höjder på den fantastiska restaurangen Bistro Bon. Bra skaldjur, bra kött, bra öl – vad kan man mer önska sig?

Sedan avslutade vi dagen med en kvällstur på Fotografiska museet. Jag tyckte mycket om kvinnobilderna i Cooper & Gorfers utställning I know not these my hands, men de lämnade Maken oberörd.

Hästtemat i utställningen Like a horse var ett fräscht grepp med många roliga och intressanta bilder. Allra bäst var dock kortfilmen Hingsten av Ninja Thyberg.

Utställningen Barn av sin tid pågår till den 13 augusti.
Utställningen Vardagslivets poesi är förlängd till den 10 juni.
Utställningen I know not these my hands pågår till den 11 juni.
Utställningen Like a horse pågår till den 3 september.

Evaluation (2017:05): May was a crazy busy month. Our house is crammed with stuff from mum’s flat and inbetween sorting and packing I have all around Stockholm for different assignments.

Luckily we got a perfect day just at the end of the month, enjoying summer weather, interesting exhibitions and great food in a stunning Stockholm.

Read Full Post »

För ungefär en vecka sedan promenerade jag Fleminggatan upp här i Stockholm (om man åker tunnelbana från T-centralen till Fridhemsplan så känns det jättelångt dit, men raka spåret till fots handlar det inte om många minuter).

Utanför S:t Eriks ögonsjukhus gick jag nästan förbi den här skulpturen:

IMAG1546-Q080S1024

Men så fick jag syn på den fina, virkade blomman, som någon har gett kvinnan att ha om halsen.

Sedan börjar jag titta närmare på själva skulpturen. Den heter Tidningsläsarna och är gjord av Sven Lundquist.  Fyra män djupt försjunkna i varsin tidning, förlorade i en alternativ, abstrakt verklighet.

Men inte kvinnan. Hon lägger handen på den ene mannens axel, som för att säga: Hördudu, världen finns inte där på papperssidorna.

IMAG1549-Q080S1024

I kvinnans vård finns också barnet, som ängsligt försöker förstå vad som händer.

Som alltid är det lätt att dra paralleller till vår samtida verklighet.

Passing by art: First I noticed the crocheted flower the woman in the sculpture was given. Then I started to take notice of the sculpture itself.

 

Read Full Post »

pasi_sidenreliefer

Här står jag och njuter av ett glas bubbel och Pasi Välimaas sidenreliefer på Galleri Sebastian Schildt. Det var vernissage i går lördag, och Maken och jag passerade lämpligt nog på väg till Berwaldhallen och konsert med Ane Brun och Radiosymfonikerna.

Men vad är det jag har på huvudet?

Jo, det är min i allra högsta grad egentillverkade koaff.

I fredags var jag hos Marika Smith i Fruängen på koaffworkshop tillsammans med ett gäng glada kvinns, en helt ny konstellation med två vänner, en bekant och två helt nya, trevliga bekantskaper.

Marika Smith har utvecklat en egen modiststil, där hon använder mycket återbruk och många genvägar. En koaff får man ihop på fyra timmar, och Marikas ateljé fullkomligt svämmar över av material och inspiration.

Efter workshop bjöd en av vännerna på middag och vi skålade i bubbel iklädda våra kreationer.

maria_koaff

Min koaff blev förstås lila med detaljer i gråblått och silver. Den sitter på ett diadem, eftersom jag har så kort (nyklippt!) och bebismjukt hår, så jag vet att den alltid sitter snyggt.

Läs mer om Marika på hennes webbplats (här är länken) eller leta rätt på henne på Facebook. Där kan du se dokumentationsbilder av alla våra häftiga koaffer med flor, blommor, glitter och en och annan liten fågel.

Jag har alltid tyckt att det krävs mer attityd än jag har för att bära hatt. På ett sätt är koaffen mer iögonenfallande, men märkligt nog tycker jag den är mer lättburen. Så när det var dags för helgens kulturutflykt fick den förstås följa med ihopmatchad med min lila yllekofta från Gudrun Sjödén och matchande naglar.

Ane Brun-konserten var lika fantastisk som den för fyra år sedan (ombloggad här) och med oerhört varm stämning.

För fyra år sedan gick vi vidare till Zink Grill, den här gången blev det Internationella Pressklubben på Vasagatan, framför allt för deras enorma utbud av belgisk öl (drygt 700 sorter på flaska t’exempel). Vi orkade bara två sorter var, för maten visade sig vara helt utsökt, inte minst pekannötpajen med knäckflarn, salt kolasås och yoghurtglass till efterrätt, som var omöjlig att motstå och där jag skrapade upp varenda liten gnutta av den där kolasåsen.

Mindre roligt blev det när vi skulle gå hem och jag insåg att min handväska inte längre hängde kvar över stolsryggen. Tack och lov hade jag gjort Untappd-uppdateringar under kvällen, så mobilen hade jag kvar.

Bara att åka hem och göra stöldanmälan och spärra alla kort… Urtrist avslutning på en så fin dag.

I dag plockade jag fram plånboken som jag broderade på Sätergläntan för tio år sedan.

plånbok_sätergläntan_bak

Här är baksidan med datummärkningen och myntfickan (dokumentationsbilder alldeles efter kursen). Carina Olsson var kursledare och jag blev helt förtrollad av yllebroderiets tillgänglighet och möjligheter. Och ja, på den vägen är det ju…

plånbok_sätergläntan_fram

Jag kan helt enkelt inte beskriva känslan av att ha med sig någonting hem från de där kursdagarna. Något som var färdigt! Peppad av alla kursdeltagarna sydde jag ihop och fodrade och sydde dit blixtlås, allt för hand.

Sedan använde jag den verkligen som plånbok i flera år, tills paljetterna hade fallit bort och dragkedjan så småningom gav upp.

I dag sprättade jag bort det gamla blixtlåset, letade jag fram ett nytt, sydde dit nya paljetter när jag ändå höll på och sydde dit det nya blixtlåset. Sedan blev det handtvätt, så jag ska ha en fräsch reservplånbok till arbetsveckan, som alldeles strax sätter i gång igen.

Nu ska jag fortsätta med förberedelsearbetet inför yllebroderiworkshopen på tisdag. Jag hoppas att jag kan inspirera någon på samma sätt som jag blev inspirerad för tio år sedan.

Weekend pleasures and tribulations: On Friday I learnt to make a coiffe in four hours together with a bunch of friends and other lovely ladies.

On Saturday I brought the coiffe to town, the opening of a gallery show, a wonderful concert with Ane Brun and the Swedish Radio Symphony Orchestra and a delightful dinner. All bliss came to an abrupt end upon leaving, when my purse was nowhere to be found…

On Sunday I brought out a spare wallet, a fond reminder of my first workshop in wool embroidery ten years ago.

 

 

 

Read Full Post »

anna sjons nilsson

I fredags hade jag en stund över på Söder och gjorde ett snabbesök på Konsthantverkarna vid Södermalmstorg. Där pågår Anna Sjons Nilssons senaste utställning Jag tänker på tråden till och med den 25 januari.

Anna Sjons Nilssons figurer och tavlor är gjorda av ett hopplock av en mängd olika material. Titelfiguren ovan (lånad från Konsthantverkarnas webbplats, här är länken) har till exempel en dräkt av apelsinskal med guldglitterkanter, helt oemotståndligt.

De är på samma gång sårbara och oövervinneliga och gör mig både glad och inspirerad.

Jag blev också alldeles kär i ett halsband av Sara Engberg, fint stajlat på skyltdocka i butiken. Det hade knallrosa pärlor på en lång kedja och ett vackert, knallrosa plexiglasmoln i kinesisk stil (en variant i gult finns i Konsthantverkarnas webbgalleri, här är länken).

Jag fortsatte över Horngatspuckeln och såg att det i helgen skulle öppna en utställning med min favorit K G Nilson tillsammans med Bo Ganarp på Grafiska sällskapet (här finns en länk). Det finns med andra ord anledning att återkomma!

Quick one: Last Friday I had some time to spend and went to see the new exhibition by the Swedish assemblage artist Anna Sjons Nilsson.

 

Read Full Post »

moki_cherryGlobalt och nationellt var 2016 ett riktigt skitår där bland annat ovanligt höga värden av faktaresistens, bluffnyheter och omotiverad upprördhet skymde framtidsutsikten.

När jag läser igenom mina blogginlägg blir jag förvånad över hur rikt 2016 ändå var i mitt liv. Både rikt på innehåll och rikt på allt det där som är fint och viktigt. Året präglades av lilla mamsens övergång från att vara gammal och pigg till att vara gammal och sjuk. Det har inneburit fysisk smärta, existentiell ångest och oro samt många omställningar. När det blev skarpt läge var det märkligt nog inte svårt för mig att välja bort en massa saker för att vara med henne. Jag tror det har gjort årets guldkorn ännu mer klart lysande.

Nedan: Bevis på att man aldrig ska slänga någonting – gamla namnetiketter från dagisepoken funkar bra på äldreboendet.

sammanfatt2016b

Årets konst: Kanske lite färre intryck då, som sagt, men hög kvalitet på de möten som blev av. Överst en detalj ur ett verk av Moki Cherry från utställningen Textila undertexter på Marabouparken, en utställning som inte fick någon egen presentation i bloggen men som jag uppskattade väldigt mycket.

Det har handlat mycket om kropp och kläder i år: Camilla Thulin, Mariano Fortuny, Utopian Bodies på Liljevalchs, Gudrun Sjödén, Bea Szenfeld, Mode i sju akter på Kulturhuset och Isabelle de Borchgraves renässansdräkter i papper på Livrustkammaren. Dessemellan en hel del fotografi: Vivian Maier, Helena Blomqvist, Patti Smith och Fria Fotografers Filial på Kulturhuset, en fantastisk temperaturmätare på samtida fotografi i alla genrer.

Ännu en spännande fotoutställning, både bild- och innehållsmässigt, var Per-Anders Petterssons African Catwalk på Galleri Kontrast.

african_catwalkJag kom i väg på en av alla fina textilutställningar som Almgrens sidenväveri numera inhyser i sina fantastiska lokaler: Sommarutställningen 5 unga med bland annat Maria Andersson och Josefin Gäfvert, jag fick återse Karin Ferners underbara dalakameleonter och annat roligt av hennes hand och vid en härlig sommarutflykt till Gustavsberg föll jag i förundran över hur mycket min uppväxt är präglad av Stig Lindbergs mångsidighet.

För ovanlighetens skull har vi också investerat i konst: Seven Claws och Madison har flyttat hem till oss. Du ser dem på bild här.

Årets musik: Det här var året jag äntligen fick se Garmarna live, först i en kort promotionspelning på Södra teatern och sedan i en ljuvlig sommarkonsert i Parksnäckan i Uppsala. Jag har älskat deras musik sedan albumet Vedergällningen, som kom 1999, så det var verkligen en milstolpe att få se dem på scen (även om jag i ärlighetens namn inte är jätteimponerad av årets album 6).

I mars såg vi Jonathan Johansson och Anna Ternheim på Cirkus med en knapp veckas mellanrum (med Viktor Olsson som förband till Anna, en klar bonus!).

Hösten var tom och lajvmusiklös ända till  den första av Kents avskedskonserter i Stockholm i december. Det var förstås ett klimax som hette duka med uppladdning ända sedan beskedet och biljettsläppet i mars.

Spotify fortsätter att mata mig med jättebra låtar, men det är sällan jag hittar en artist som jag gillar helhjärtat. Några lysande undantag har varit just Viktor Olsson, färöiska Byrta och kanadensiska Bob Moses. Jag är också mycket nyfiken på vad Viola Martinsson och itsabrightlight (Sarah Frey) ska hitta på framöver.

Gamla bekanta som levererade: Jonathan Johansson och Red Mecca. Och Kent förstås!

 

Dessutom: Maken och jag har sett hela Downton Abbey-serien (däremot inte så många filmer på klassikerlistan), Filmklubben har haft fem träffar med De andras liv som höjdpunkt, och även om jag inte har hunnit med så många av bokcirkelns träffar så har jag läst alla årets fyra böcker:

  • Yvonne Hirdman: Den röda grevinnan
  • Märta Tikkanen: Århundradets kärlekssaga
  • Viktor Barth-Kron: Gröna gården
  • John Williams: Stoner

Sammanfattningsvis: Kultur som andningshål. Kultur som avkoppling. Kultur som världsvidgare. Kultur som egentid. Kultur som tillsammanstid. Ja, det finns onekligen många skäl till kulturutflykter. Livsviktigt helt enkelt.

2016 concluded (part 1): A bit about exhibitions and artists I have enjoyed and the soundtrack of the year. Culture is an essential part of my life,  be it in smaller or bigger doses depending on the circumstances.

 

 

Read Full Post »

Older Posts »