Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Musik’ Category

lunch-på-balkongen

Påsk, konstrunda, en hel del kultur, vårljus, lite mer luft i almanackan och något kortare att-göra-listor. Sammantaget var april en riktigt behaglig månad.

Tid att andas. Tid att dansa.

Så här års är enda gången på året som det funkar att äta lunch på balkongen. Dessförinnan är det för kallt och längre fram är det för gassigt.

japonism1

En aprilkväll åkte jag och vår kompis Gunnar till Thielska galleriet och såg den fina utställningen När Japan kom till Värmland. Japonism hos Rackstadkonstnärerna 1880–1920. På bilden keramik av Hilma Persson-Hjelm. Det var torsdags och föredragskväll, men tyvärr var den kvällens föredrag fullständigt substanslöst och motsvarade inte alls våra förväntningar.

kaisa-melanton

Utställningen Textilens poetik och politik med verk av pionjären Kajsa Melanton visas på HV Galleri, också på Djurgården. Det här lilla verket, som heter Den tyste mannen fångade mig.

Vi kom också i väg till Berwaldhallen igen med goda vänner och en ny konsert i serien Svenska stjärnor. Den här gången hade Hans Ek arrangerat musik med legendariska Chelsea Hotel i New York som gemensam nämnare. Jättebra!

I september kommer Anna Ternheim till Svenska stjärnor, biljetter ska bokas pronto. Hans Ek kommer också att göra en konsert med tysk syntmusik i Göteborg i oktober. Jag tror vi kommer att åka till Göteborg den helgen :).

När Japan kom till Värmland pågår till den 3 juni.
Textilens poetik och politik pågår till den 12 maj. Sen blir det examensutställning.
Mer info om Svenska stjärnor med Anna Ternheim finns här.
Mer info om Kosmische Musik finns här.

Evaluation (a tad belated, 2018:04): Finally the light of spring and a spacious calender and to-do-lists. Time to breathe and to dance.

Annonser

Read Full Post »

Efter mitt besök i Göteborg i december förra året (ombloggat här) lovade jag alla inblandade att det inte skulle dröja alltför länge innan jag satte mig på tåget västerut igen. Så i fredags var det dags igen. Den här gången lockade jag också med mig Maken.

this_womans_work

Mitt främsta lockbete var en konsert med Göteborgs symfoniorkester, band och solisterna Jennie Abrahamson och Malin Dahlström: This Woman’s Work – A Tribute to Kate Bush. Ett häpnadsväckande högriskprojekt som ändå gick vägen, mycket tack vare de två enastående solisterna. Tillsammans lyckades Jennie och Malin famna bredden i Kate Bush unika uttryck. Både det skira, det vackra, det teatrala och det groteska fick plats.

Även Kai Martin var där, du kan läsa vad han tycker här (med låtlista). Sverige Radio lär ska ha spelat in lördagskonserten, så förhoppningsvis dyker den upp i något av Live-programmen vad det lider.

brewers_pizza

På fredagen hann vi också med tokgoda pizzor och ambitiös öl på en av Brewers-restaurangerna.

beechers_brew

På lördagen lyckades vi hinna med både lunchfika hos moster och eftermiddagsjazz med vår kompis Thomas och hans kompisar i Göteborgsupplagan av Beches Brew (mer om dem här) och Thomas fru Anna. Därefter blev det asiatiskt med äldsta guddottern och en pytteölrunda runt Långgatorna.

charlotte_gyllenhammar

På söndagen blev det en tur till Göteborgs konstmuseum och Hasselblad Center. Ovan undertecknad i begrundan av Charlotte Gyllenhammars Double Blind.

Vi passade på att köpa årsbiljetter, så det lär bli ett par turer västerut till under året. Lite miljöombyte en helg då och då, krångligare behöver det inte vara.

Pizzabilden har jag tagit, övriga bilder har Kurt Nord tagit.

Gothenburg Culture: A well spent weekend in Gothenburg, hanging out with friends and enjoying different culture experiences.

 

Read Full Post »

Uppesittarmusik

Den kommersiella julmusiken är en plåga så här års. Så fort man sticker näsan in i en affär, bar, restaurang eller ett köpcentrum drabbas man framför allt av Phil Spectors Wall of Sound med bjällror och hela bidevitten. Stackars butikspersonal!

Det är tur att Spotify och Youtube finns här hemma. Jag har en julspellista på Spotify med mestadels jul i folkton och i körtappning, den brukar fyllas på med några nya fynd varje år.

Här kommer två andra vagt juliga tips för de återstående uppesittarkvällarna:

För dig som vill möta snöflingor och norrsken rekommenderar jag Winter Wonderland med Evelyn Glennie och Philip Sheppard.

För dig som vill få en känsla av mys framför brasan rekommenderar jag Lisa Rydberg och Lisa Eriksson Långbacka. Tillsammans kallar de sig Lisas, och deras album Fiddle and Accordion Conversations – Wiola Sally sessions, vol. II kom i år och kommer definitivt att kvala in på min årsbästalista.

Music for the last nights before Christmas: Two much needed alternatives to the commercial Christmas music abusing us this time of the year. One alternative takes you out into space to meet the snowflakes and the aurora borealis, the other takes you to a cozy room in front of the fireplace.

Read Full Post »

Skitår

I fredags var jag på begravning. En avlägen väns fru har lämnat oss alldeles för tidigt. Det var en väldigt sorglig och väldigt vacker begravning med mycket musik. Uppenbarelsekyrkan i Hägersten är stor och omfamnande.

Jag satt tillsammans med min vän Mats. Han begravde sin pappa strax efter att jag hade begravt min mamma.

Vi enades om att 2017 har varit ett riktigt skitår.

Avslutningsmusiken var No more shall we part med Nick Cave. Om hjärtat inte hade brustit tidigare, så gick det i bitar då.

A stretched year: I met an old friend at a general last Friday. He buried his father shirtly after I buried my mother. We agreed 2017 has been a stretched year.

Read Full Post »

Tidsresenär

Musik gör mig till en tidsresenär. Två ackord kan på någon sekund förflytta mig tio, tjugo, trettio år tillbaka i tiden. Ett särskilt tillfälle. En särskild plats.

När jag började på högskolan hösten 1982 fick jag en klasskamrat som precis hade rest runt i Australien. Det var väldigt exotiskt på den här tiden, och ännu mer exotisk kändes musiken hon hade plockat med sig hem.

Här är en av de låtar som tar mig direkt till Sundsvall och en studentlägenhet på Oscarsgatan.

Time traveller: Music takes me back in time. Two chords and I am gone. This song takes me instantly back to the autumn of 1982.

Read Full Post »

”Rockbranschens gentlemän” skrev jag som rubrik efter att Maken och jag hade sett Tom Petty and the Heartbreakers i Globen för drygt fem år sedan (här är blogginlägget).

Så en dag som denna kommer en av mina favoritlåtar alla kategorier, så där enkel och avskalad som bara Tom Petty kunde göra det.

”My slate is clean”: After we had seen Tom Petty and the Heartbreakers in Stockholm five years ago, I headlined my blog post ”The gentlemen of rock’n’roll business” (more here).

Here is one of my all time favourites, simple and straight as only Tom Petty could do it.

 

 

Read Full Post »

Styrka och skörhet

södrateatern

Den gångna helgen avslutades på bästa sätt med konsert på Södra teatern, ett av Stockholms både gulligaste och pampigaste scenrum.

På scen stod Mari Boine med sitt band, för kvällen förstärkta med Linnea Olsson på sång och cello i flera låtar. Det här var första gången Maken och jag såg Mari Boine lajv (vår relation till henne bloggade jag om här för ett tag sedan).

Jag har alltid förknippat Mari Boine med en sorts urstyrka, men på scen blir det också tydligt att styrkan går hand i hand med en skörhet. Den här skörheten blir extra tydlig på nya skivan See the woman, där materialet har mer traditionell låtform och Mari Boine sjunger på engelska.

Att höra låtarna lajv gav mig en större förståelse för dem och jag lyssnar på nya skivan med andra öron efter konserten.

Det skickliga bandet bidrog med lyhördhet och dynamik. Framför allt Georg Buljo på jojk, gitarr, trumma och några ytterligare instrument imponerade på mig.

mariboine

Jag vet inte om jag har varit på någon konsert där publiken så oförbehållslöst har stöttat en artist med sin kärlek. Många kvinnor identifierar sig med Mari Boine, tror jag. Hennes synliggörande av samisk kultur kan heller inte underskattas.

Sammantaget blev det en vidunderlig kväll.

(Bilder: Kurt Nord)

Strength and fragility: Last Sunday we saw the Norwegian/Sapmi artist Mari Boine live for the first time, even though we have been enjoying her music since the early 1990’s. Her live performance is a mix of strength and fragility, and the audience carried her with their unwavering love and support. Mesmerizing.

 

Read Full Post »

Older Posts »