Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Musik’ Category

I dag har jag varit på turné med bilen: Lämnat inaktuella hjälpmedel på hjälpmedelscentralen, hivat in ett gäng kassar på återvinningsstationen och helghandlat. På Bandit Radio i bilen spelar de Andrew WK:

Tja. Den där fredagseuforin känns oerhört avlägsen. Jag är mest glad över en hemmadag i lugn och ro med springtur på morgonen och lunch i solen på kanten till trädäcket.

Snart ska jag försöka mig på att steka en flankstek och servera med risnudlar, sallad och groddar (ett recept från Jamie Olivers 15-minuterskokbok).

Om jag, mot förmodan, skulle känna ett behov av sysselsättning i kväll, så finns det rätt mycket förtida arv hemifrån lilla mamsen som behöver hitta sin plats här hemma. Och vill Knallhattarna ha några funktionella köksgeråd?

mammas_grejor1

mammas_grejor2

Annars får det bli teve eller handarbete i kväll i godan ro. Fredagsmys.

Two faces of Friday: While I drive around doing errands the radio channel plays Andrew W.K. Friday party euphoria just isn’t my thing anymore. Today I look forward to just being at home.

 

 

Read Full Post »

Vackrast just nu

Rätt som det är bara måste jag avbryta allt jag gör och lyssna på den här låten.

Häromdagen fick vi besked att brittiska London Grammar kommer till Way Out West i sommar. Kan vi hoppas att någon lockar över dem till ostkusten också?

Om du är sugen på starka kvinnoröster så kan jag också tipsa om två nya och ett ganska nytt album:

  • El Perro del Mar: Kokoro
  • Rebekka Karijord: Mother Tongue
  • Lydia Ainsworth: Darling of the Afterglow

London Grammar har också ett album på gång, som kommer den 9 juni.

Most beautiful at the moment:

A few times every day I just interrupt myself and put on this song. The album will be out June 9.

Read Full Post »

pasi_sidenreliefer

Här står jag och njuter av ett glas bubbel och Pasi Välimaas sidenreliefer på Galleri Sebastian Schildt. Det var vernissage i går lördag, och Maken och jag passerade lämpligt nog på väg till Berwaldhallen och konsert med Ane Brun och Radiosymfonikerna.

Men vad är det jag har på huvudet?

Jo, det är min i allra högsta grad egentillverkade koaff.

I fredags var jag hos Marika Smith i Fruängen på koaffworkshop tillsammans med ett gäng glada kvinns, en helt ny konstellation med två vänner, en bekant och två helt nya, trevliga bekantskaper.

Marika Smith har utvecklat en egen modiststil, där hon använder mycket återbruk och många genvägar. En koaff får man ihop på fyra timmar, och Marikas ateljé fullkomligt svämmar över av material och inspiration.

Efter workshop bjöd en av vännerna på middag och vi skålade i bubbel iklädda våra kreationer.

maria_koaff

Min koaff blev förstås lila med detaljer i gråblått och silver. Den sitter på ett diadem, eftersom jag har så kort (nyklippt!) och bebismjukt hår, så jag vet att den alltid sitter snyggt.

Läs mer om Marika på hennes webbplats (här är länken) eller leta rätt på henne på Facebook. Där kan du se dokumentationsbilder av alla våra häftiga koaffer med flor, blommor, glitter och en och annan liten fågel.

Jag har alltid tyckt att det krävs mer attityd än jag har för att bära hatt. På ett sätt är koaffen mer iögonenfallande, men märkligt nog tycker jag den är mer lättburen. Så när det var dags för helgens kulturutflykt fick den förstås följa med ihopmatchad med min lila yllekofta från Gudrun Sjödén och matchande naglar.

Ane Brun-konserten var lika fantastisk som den för fyra år sedan (ombloggad här) och med oerhört varm stämning.

För fyra år sedan gick vi vidare till Zink Grill, den här gången blev det Internationella Pressklubben på Vasagatan, framför allt för deras enorma utbud av belgisk öl (drygt 700 sorter på flaska t’exempel). Vi orkade bara två sorter var, för maten visade sig vara helt utsökt, inte minst pekannötpajen med knäckflarn, salt kolasås och yoghurtglass till efterrätt, som var omöjlig att motstå och där jag skrapade upp varenda liten gnutta av den där kolasåsen.

Mindre roligt blev det när vi skulle gå hem och jag insåg att min handväska inte längre hängde kvar över stolsryggen. Tack och lov hade jag gjort Untappd-uppdateringar under kvällen, så mobilen hade jag kvar.

Bara att åka hem och göra stöldanmälan och spärra alla kort… Urtrist avslutning på en så fin dag.

I dag plockade jag fram plånboken som jag broderade på Sätergläntan för tio år sedan.

plånbok_sätergläntan_bak

Här är baksidan med datummärkningen och myntfickan (dokumentationsbilder alldeles efter kursen). Carina Olsson var kursledare och jag blev helt förtrollad av yllebroderiets tillgänglighet och möjligheter. Och ja, på den vägen är det ju…

plånbok_sätergläntan_fram

Jag kan helt enkelt inte beskriva känslan av att ha med sig någonting hem från de där kursdagarna. Något som var färdigt! Peppad av alla kursdeltagarna sydde jag ihop och fodrade och sydde dit blixtlås, allt för hand.

Sedan använde jag den verkligen som plånbok i flera år, tills paljetterna hade fallit bort och dragkedjan så småningom gav upp.

I dag sprättade jag bort det gamla blixtlåset, letade jag fram ett nytt, sydde dit nya paljetter när jag ändå höll på och sydde dit det nya blixtlåset. Sedan blev det handtvätt, så jag ska ha en fräsch reservplånbok till arbetsveckan, som alldeles strax sätter i gång igen.

Nu ska jag fortsätta med förberedelsearbetet inför yllebroderiworkshopen på tisdag. Jag hoppas att jag kan inspirera någon på samma sätt som jag blev inspirerad för tio år sedan.

Weekend pleasures and tribulations: On Friday I learnt to make a coiffe in four hours together with a bunch of friends and other lovely ladies.

On Saturday I brought the coiffe to town, the opening of a gallery show, a wonderful concert with Ane Brun and the Swedish Radio Symphony Orchestra and a delightful dinner. All bliss came to an abrupt end upon leaving, when my purse was nowhere to be found…

On Sunday I brought out a spare wallet, a fond reminder of my first workshop in wool embroidery ten years ago.

 

 

 

Read Full Post »

Skandinaviskt

fixion

För drygt en vecka sedan var maken och jag och såg Anders Trentemøller lajv. Äntligen, säger jag bara! Jag har lyssnat på honom i flera år och sett turnélistorna världen runt utan ett enda stopp i Stockholm.

Det var trångt på Debaser Strand (lokalen kändes lite futtig) och bra drag. Att gå på konsert tycker jag alltid har ett drag av sociologisk undersökning, jag tittar mig alltid nyfiket omkring för att se vilken grupp jag tillhör den här gången. Lite extra mycket den här gången, eftersom musik av Trentemøllers sort inte direkt är vår vanliga lajvmusik.

Bandet hade en fantastisk förmåga att växla mellan sprödaste sprött och tyngsta muller. Övervikten låg åt det tyngre hållet, vilket absolut lyfte materialet från det senaste albumet Fixion, som jag inte var så förtjust i innan.

Här är Redefine, andra singeln från just Fixion:

Det finns massor av coola turnébilder på Trentemøllers webbplats (här är länken).

janove_julia_marie_naglestad

Hemmavid har jag glatt mig åt Janove Ottesens återkomst till den musikaliska scenen med albumet Artisten & Marlene.

2011 var Kaizers Orchestra, där Janove var sångare och låtskrivarmotor, årets band i min årssammanställning. De jobbade nästan alltid konceptuellt med låtar som en del av en berättelse. Deras sista projekt, innan de upplöstes 2013, var en megalomanisk historia om Violeta Violeta (tre skivor och så småningom en box med avslutande material).

Jag blev rejält besviken och tyckte det storstilade projektet haltade i mål på trötta och mjölksyrestinna ben. Dessutom blev jag omotiverat sur på att bandet upplöstes.

Men nu är alltså Janove tillbaka som soloartist. Den nya skivan är också konceptuell men på en rimlig nivå, där varje låt har en egen tyngd och kan stå för sig själv.

I Norge har han fått kritik för att göra ett 71-minutersalbum i dessa EP-tider, men jag tycker att albumet håller och bjuder på en fin, musikalisk blandning. Det är musik som jag blir glad av, helt enkelt!

I bandet återfinns svenskarna Mattias Hellberg och Micke Lohse, som bägge bidrar på ett fantastiskt sätt, tycker jag (Micke inte minst med den häftiga capen, som finns med på videon nedan).

Lajvbilden är lånad från Janoves webbplats (här är länken) och tagen av Julia Marie Naglestad.

Scandinavian: Two musicians from our neighbour countries are on heavy rotation on my play list at the moment. The first is Anders Trentemøller from Denmark, who visited Stockholm with his band last week for a great gig. The second is Janove Ottesen from Norway, who just released his first solo album after the years as singer and front man of the epic band Kaizers Orchestra.

Read Full Post »

moki_cherryGlobalt och nationellt var 2016 ett riktigt skitår där bland annat ovanligt höga värden av faktaresistens, bluffnyheter och omotiverad upprördhet skymde framtidsutsikten.

När jag läser igenom mina blogginlägg blir jag förvånad över hur rikt 2016 ändå var i mitt liv. Både rikt på innehåll och rikt på allt det där som är fint och viktigt. Året präglades av lilla mamsens övergång från att vara gammal och pigg till att vara gammal och sjuk. Det har inneburit fysisk smärta, existentiell ångest och oro samt många omställningar. När det blev skarpt läge var det märkligt nog inte svårt för mig att välja bort en massa saker för att vara med henne. Jag tror det har gjort årets guldkorn ännu mer klart lysande.

Nedan: Bevis på att man aldrig ska slänga någonting – gamla namnetiketter från dagisepoken funkar bra på äldreboendet.

sammanfatt2016b

Årets konst: Kanske lite färre intryck då, som sagt, men hög kvalitet på de möten som blev av. Överst en detalj ur ett verk av Moki Cherry från utställningen Textila undertexter på Marabouparken, en utställning som inte fick någon egen presentation i bloggen men som jag uppskattade väldigt mycket.

Det har handlat mycket om kropp och kläder i år: Camilla Thulin, Mariano Fortuny, Utopian Bodies på Liljevalchs, Gudrun Sjödén, Bea Szenfeld, Mode i sju akter på Kulturhuset och Isabelle de Borchgraves renässansdräkter i papper på Livrustkammaren. Dessemellan en hel del fotografi: Vivian Maier, Helena Blomqvist, Patti Smith och Fria Fotografers Filial på Kulturhuset, en fantastisk temperaturmätare på samtida fotografi i alla genrer.

Ännu en spännande fotoutställning, både bild- och innehållsmässigt, var Per-Anders Petterssons African Catwalk på Galleri Kontrast.

african_catwalkJag kom i väg på en av alla fina textilutställningar som Almgrens sidenväveri numera inhyser i sina fantastiska lokaler: Sommarutställningen 5 unga med bland annat Maria Andersson och Josefin Gäfvert, jag fick återse Karin Ferners underbara dalakameleonter och annat roligt av hennes hand och vid en härlig sommarutflykt till Gustavsberg föll jag i förundran över hur mycket min uppväxt är präglad av Stig Lindbergs mångsidighet.

För ovanlighetens skull har vi också investerat i konst: Seven Claws och Madison har flyttat hem till oss. Du ser dem på bild här.

Årets musik: Det här var året jag äntligen fick se Garmarna live, först i en kort promotionspelning på Södra teatern och sedan i en ljuvlig sommarkonsert i Parksnäckan i Uppsala. Jag har älskat deras musik sedan albumet Vedergällningen, som kom 1999, så det var verkligen en milstolpe att få se dem på scen (även om jag i ärlighetens namn inte är jätteimponerad av årets album 6).

I mars såg vi Jonathan Johansson och Anna Ternheim på Cirkus med en knapp veckas mellanrum (med Viktor Olsson som förband till Anna, en klar bonus!).

Hösten var tom och lajvmusiklös ända till  den första av Kents avskedskonserter i Stockholm i december. Det var förstås ett klimax som hette duka med uppladdning ända sedan beskedet och biljettsläppet i mars.

Spotify fortsätter att mata mig med jättebra låtar, men det är sällan jag hittar en artist som jag gillar helhjärtat. Några lysande undantag har varit just Viktor Olsson, färöiska Byrta och kanadensiska Bob Moses. Jag är också mycket nyfiken på vad Viola Martinsson och itsabrightlight (Sarah Frey) ska hitta på framöver.

Gamla bekanta som levererade: Jonathan Johansson och Red Mecca. Och Kent förstås!

 

Dessutom: Maken och jag har sett hela Downton Abbey-serien (däremot inte så många filmer på klassikerlistan), Filmklubben har haft fem träffar med De andras liv som höjdpunkt, och även om jag inte har hunnit med så många av bokcirkelns träffar så har jag läst alla årets fyra böcker:

  • Yvonne Hirdman: Den röda grevinnan
  • Märta Tikkanen: Århundradets kärlekssaga
  • Viktor Barth-Kron: Gröna gården
  • John Williams: Stoner

Sammanfattningsvis: Kultur som andningshål. Kultur som avkoppling. Kultur som världsvidgare. Kultur som egentid. Kultur som tillsammanstid. Ja, det finns onekligen många skäl till kulturutflykter. Livsviktigt helt enkelt.

2016 concluded (part 1): A bit about exhibitions and artists I have enjoyed and the soundtrack of the year. Culture is an essential part of my life,  be it in smaller or bigger doses depending on the circumstances.

 

 

Read Full Post »

En så märklig vecka med snökaos i huvudstaden, en osannolik presidentvalsvinnare och så förlusten av Leonard Cohen dessutom. Man kan tappa sugen för mindre.

Neil Gaiman beskrev Leonard Cohens röst som ”mörk choklad”. Den åldrades vackert och var ett bra exempel på att uttrycksfullhet inte riktigt är samma sak som skönsång.

Håkan Hellström är lika förtjust i citat som jag och första låten på senaste plattan har en titel som tydligt blinkar till Leonard Cohen: Genom sprickorna kommer ljuset in.

Spela den och låtarna Öppen genom hela natten, Pärlor och Din tid kommer så får du en rejäl dos både tröst och pepp.

En helt annan röst och ett helt annat musikaliskt uttryck har David Åhlén. Han har sina rötter i kristen lovsångsrörelse, men i den egna musiken är det bönen och den kristna mystiken som inspirerar. Senaste skivan heter Hidden light och är både eterisk och kraftfull.

Till Filmklubben förra helgen valde jag Sally Potters Orlando från 1992. Det var väldigt roligt att äntligen se den och jag tyckte mycket om den. Framför allt slutet grep tag i mig, där Jimmy Somerville i änglaskepnad står för den positivia sluttonen.

I am coming! I am coming!
I am coming through!
Coming across the divide to you
In this moment of unity
Feeling an ecstacy
To be here, to be now
At last I am free
Yes at last, at last
To be free of the past
And the future that beckons me

I am coming! I am coming!
Here I am!
Neither a woman, nor a man
We are joined, we are one
With the human face
We are joined, we are one
With the human face
I am on earth
And I am in outer space
I’m being born and I am dying

Encouragement and consolation: It has been a most weird week with an unprecedented snow chaos in Stockholm, an unlikely winner of the American president election and the loss of Leonard Cohen. I go to three artists for encouragement and consolation: Håkan Hellström, David Åhlén and Jimmy Somerville from the closing of the Sally Potter movie Orlando

Read Full Post »

Födelsedagsbarn

sky-1697359_960_720I dag fyller elektronmusikpionjären Ralph Lundsten 80 år. Långt före alla andra så tog han med oss ut i den öde men skönklingande rymden.

Förra året sålde han sitt fantastiska Pink Palace i Saltsjö-Boo utanför Stockholm, där bland annat hans legendariska Andromeda-studio fanns. Här är en länk till ett reportage med bilder.

En fin hyllning släpptes i dag från den svenske artisten Julian Brandt:

Celebrating: The Swedish pioneer of electronic music Ralph Lundsten celebrates his 80th birthday today. The Swedish artist Julian Brandt has done a nice tribute song titled Andromeda after Ralph Lundsten’s legendary Andromeda studio in a magnificent pink house outside Stockholm.

 

Read Full Post »

Older Posts »