Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Musik’ Category

En kväll utöver det vanliga

aifur_garm3

Det finns konserter och så finns det Konserter med stort K. I lördags var det ett sådant tillfälle, en kväll helt utöver det vanliga.

Min kärlek till bandet Garmarna har jag vittnat om tidigare här på bloggen. I år är det tjugo år sedan mitt favoritalbum Vedergällningen kom ut! Vi såg dem lajv för första gången i Parksnäckan i Uppsala sommaren 2016.

Förra året startade Garmarna en Kickstarterkampanj för att finansiera ett nytt album. Det var lite trögt i portgången, men alldeles innan stoppdatum rasade det in pengar och det blev en mycket lyckad kampanj. Vi hoppade på när de annonserade albumets releaseparty på vikingakrogen Aifur i Gamla stan under en helkväll med en god middag. Sammaledes gjorde vår vän Niklas.

Nu blev inte skivan klar till februari, men helkvällen blev av. Aifur fylldes av Garmarnafans, många långväga från Ungern och Spanien och till och med ända från Australien! Aifur undfägnade oss med mjödkokta musslor till förrätt och hjortstek till varmrätt, mums!

aifur_mjöd

Polsk mjöd är söt och alkoholstark, närmast ett dessertvin, och slinker ner farligt enkelt!

Aifur är ingen stor restaurang, 100 platser kanske, och har i vanliga fall en liten musikerbänk för max tre personer. För att få plats med hela bandet fick gitarristen Gotte flytta ut på ett bord och Emma tog plats på ett eget, mycket litet podium.

aifur_garm3

Så här såg det ut från våra ursprungsplatser. När bandet gick på kom krogägaren Martin E-Type Eriksson med några polare och satte sig vid bordet utanför oss. Några av dem var mer intresserade av att prata med varandra än att lyssna, vilket var ganska störande, speciellt en kväll som denna.

När E-Type såg att vi rynkade våra pannor en smula så skred han till handling och trollade fram tre platser precis framför bandet. Där satt vi som kungligheter och var i vägen för allt och alla. Jag hade Gottes ena fot cirka 20 centimeter framför mig.

aifur_garm1

Garmarna var på ett mycket spelglatt humör och blandade sånt de aldrig spelat lajv med de stora publikfavoriterna. Underbar ljudbild med digitala trummor och enstaka, nedtonade loopar tillsammans med de akustiska instrumenten.

Och publiken var salig förstås! Emma sa: ”Om jag kommer av mig så är det bara att lyssna ut i publiken”.

Det finns ett helt gäng videor från kvällen på Youtube (här är länken). Kvällen gick i mål strax efter midnatt med Herr Mannelig.

aifur_garm2

Observera det fina, broderade omslaget till Emmas bok med alla texter!

Nu återstår bara väntan till att det nya albumet ska bli klart. Bandet hintar om september.

An extraordinary evening: It was supposed to be a release party for Garmarna’s new album. But the album is not finished yet. All the same they offered a select crowd of Kickstarter supporters a very special evening in the small format.

 

Annonser

Read Full Post »

tim-gunn-quotes-10

Januari 2019 har varit en dyster månad. Influensa, hosta, munherpes och en allmän brist på energi. Humöret har pendlat mellan noll och minus, precis som vädret. Här i Stockholm har vi ömsom plöjt omkring i nysnö, halkat på glansis och plumsat fram i snömodd.

Tim Gunn i realitysåpan Project Runway är min nya idol (han på bilden ovan). Maken och jag hamnade mitt i säsong 15 och nu är vi snart färdiga med säsong 16. Om man står ut med alla upprepningar och överdramatiserade ”incidenter” så är det vilsamt och roligt att se andra människor skapa.

Alla kläder från min garderob som behöver lagas har fått en egen kasse. Då och då måste jag göra en insats för att överhuvudtaget ha något att sätta på mig. Min vintergarderob är verkligen ingen höjdare (jag håller också på att packa ner alla sommarkläder i en annan kasse, för de gör mig bara ännu mer deprimerad).

Min byxkjol i denim lagade jag i grenen för knappt två år sedan (ombloggat här). Det blev inte en lagning som höll särskilt bra, så nu har jag gjort en maskinlagning med chambraytyg på insidan.

Jag sneglade också på den mörklila linnetunikan med turkos detaljer, som ligger tillklippt på arbetsbordet i syrummet sedan drygt två år tillbaka. Kanske nästa månad kommer med den sinnesro som jag behöver för att komma i gång?

För övrigt så är jag helt kär i Uno Svenningssons version av Erik Lindorms dikt Mötet från SVT-serien Helt lyriskt. När Uno var med i Så mycket bättre så myntade de andra deltagarna uttrycket ”unofiera”, och det är väl precis vad han har gjort här. På bästa möjliga sätt.

Evaluation (2019:01): Worst possible start of the year, feeling as low as the winter temperature.

 

Read Full Post »

2019

Förra året skrev Anna Ternheim en ny svensk text till nyårsklassikern Auld Lang Syne på uppdrag av Cancerfonden. Den användes i deras julfilm.

Det blev en ovanligt vacker text om att, trots allt, tro på framtiden. Anna sjunger den också ofta i sina egna sammanhang, bland annat fick vi höra den i höstas på hennes konsert tillsammans med Radiosymfonikerna i Berwaldhallen. Här en mer avskalad version tillsammans med den enastående pianisten Martin Hederos:

I kväll läser Mikael Persbrandt Lord Alfred Tennysons dikt Nyårsklockan på Skansen. I original heter dikten Ring Out, Wild Bells (lite mer fantasieggande, måste jag säga). På Youtube finns det hur bombastiska musikaliska arrangemang som helst av denna 1800-talsdänga, men jag fastnade för den amerikanske tonsättaren Ryan Homseys version från 2008.

Nyårslöften brukar jag inte ägna mig åt, men det här citatet från min mapp med inspirationscitat får väl ändå vara någon sorts ledstjärna inför 2019:

begin

Monday Music: Celebrating New Year’s Eve with new Swedish lyrics by Anna Ternheim to the classic Auld Lang Syne and a fresh arrangement of the Lord Alfred Tennyson classic Ring Out, Wild Bells.

 

Read Full Post »

Måndagsmusik: Dystopi

Jag önskar att jag kunde vara mer ullig och gullig och bjällrig så här på julafton, men det går tyvärr inte. Julefriden vill inte riktigt inställa sig i år, i alla fall inte om jag tittar lite längre än bara ut genom fönstret, ut på omvärlden. I en tid när vi mer än någonsin behöver kultur, kreativitet och fantasi för att skapa en hållbar framtid så får vi en dumsnål budget på hemmaplan och en fortsatt global strutsmentalitet när det gäller miljöhotet.

En klen tröst är att jag har sällskap i min pessimism av, bland andra, två av våra riktigt stora artister. Här är titelspåret från Leonard Cohens sista album, som kom ut bara några veckor innan hans död. Hela skiva är ett magnifikt testamente, väl i klass med David Bowies Blackstar, tycker jag.

Joni Mitchells album Travelogue har förekommit då och då här på bloggen under åren. Det är ett av mina favoritalbum alla kategorier och det album som fick mig att förstå Joni Mitchells storhet. Här är hennes tonsättning av William Butler Yeats dikt The Second Coming i storslaget, symfoniskt arrangemang:

Men jag kommer inte att ge upp. Förstås. På djupet är jag en obotlig optimist. Jag drar tröst från Doctor Who, som får stå för julbudskapet i år (här i Matt Smiths skepnad, han är min doktor):

dr_who

God jul alla bloggläsare! Ta hand om er!

Monday Music: Dystopia. I am sorry, but I am not an optimist at the moment. Looking out over the world, we seem hide like ostriches or run in the wrong direction. A small comfort is to be found in the company of great singer/songwriters sharing my feelings.

I will, however, not give in. Doctor Who (of all people) gives me comfort. 

Merry Christmas, all blog readers out there! Take care!

 

 

Read Full Post »

Måndagsmusik: Tyskt

Av någon outgrundlig anledning är det inte mycket av dagens tyska musik som läcker ut i resten av världen. Här är ett lysande undantag, men när det gäller 17 Hippies så beror det kanske på att deras uttryck är mer multikulturellt än tyskt (”Berliner style” säger fransmännen). Väldigt njutbart är det hur som helst.

Från 17 Hippies mjuka stil till hård och svänging medeltidsrock. Det finns också likheter: In Extremo kommer också från Berlin och har en multikulturell låtkatalog, till stor del hämtad från medeltida sånger och ballader. Sångaren Michael Robert Rhein (”Das letzte Einhorn”) sjunger förutom på tyska på engelska, svenska, norska, isländska, franska, estniska, galiciska, hebreiska, latin, ladino, occitanska och gammeltyska. Det här är deras genombrottssingel från 2000.

Monday Music: German. We don’t hear much music with German lyrics out in the rest of the world. Here are two exceptions.

Read Full Post »

Under den här rubriken tar jag mig friheten att leka med musikassociationer. Inspirationen kommer från nätradiokanalen Radio Paradise, där hela spellistan (tror jag) är länkad par om par. Det kan vara atmosfär, tonart, gitarrljud eller artistkopplingar som förenar.

Så här skriver Bill and Rebecca Goldsmith själva på sin webbplats (som du hittar här):

Our specialty is taking a diverse assortment of songs and making them flow together in a way that makes sense harmonically, rhythmically, and lyrically — an art that, to us, is the very essence of radio.

I dag blir det inte ens två musikklipp. Det första är i stället en svensk tevesketch från 1970 med Isa Quensel, Monica Nielsen och Jan Malmsjö. Tre verkligt lysande, komiska stjärnor!

Och i par med den kommer en av Peter Gabriels mest uppsluppna videor. Den har fyllt 25 år i år, så lite daterad känns tekniken. Men badrocksscenen är fortfarande härligt corny.

Monday Music: Bath robes: Today’s serving is first a Swedish sketch from 1970 and then a Peter Gabriel classic turning 25 this year.

Read Full Post »

Chilling-Adventures-of-Sabrina

I år har november susat förbi i oroväckande hög hastighet. Häromdagen kände jag mig långhårig trots att jag alldeles nyss var och klippte mig – tyckte jag. Den klippningen ägde rum den 16 oktober. Vart tar tiden vägen???

Det har funnits tid för avkoppling i november. Jag har till exempel smällt i mig hela första säsongen av Chilling Adventures of Sabrina på Netflix. Härlig retrokänsla i kostym och scenografi och inte för mycket ”skockar av tonåringar i skolmiljö”.

The-Keepers2

En annan Netflixserie, som jag har hunnit med, är dokumentären The Keepers. Den hakar på trenden med utredningen av verkliga mord, i det här fallet nunnan Catherine Cesnik, som mördades 1969. Mordet är fortfarande olöst och några av hennes gamla elever har tagit på sig att samla all information de kan för att kanske någon gång komma till gåtans lösning. Serien presenterar alla fakta och alla teorier, sedan får man som tittare själv ta ställning till vad man tror. Mycket spännande!

En hel del handarbetstid har det också blivit och några virk-UFO:n har kommit i mål.

infinity1

Här är till exempel min virkade tubsjal, som jag är väldigt nöjd med.

infinity2

Bara restgarner, mest ull, lite alpacka och silke.

tredjeribben

Likaså har mitt tredje par Ribben-muddar (ombloggade här) blivit klara. En kombo av ull/silke och alpacka/silke, hur gosigt som helst. De väger nästan ingenting alls.

I bakgrunden ett par linnebyxor som har lagats och förstärkts med en underlagning. Jag har lärt mig mer än jag trodde av Kerstin Neumüllers bok Lappat & lagat, en av månadens investeringar.

Lappat och lagat omslag.png

Precis i slutet av månaden var det dags för Lars Bygdén att presentera sin nya skiva Dark Companion live på underbara Södra teatern i Stockholm.

LB2018

Trots skivans mörka innehåll så blev konserten ljus och glädjefylld. Det var märkbart hur roligt Lars tyckte det var att stå på scen igen. Hans kompband har alltid varit fantastiskt, men med Emma Ahlberg Ek på fiol har en extra pusselbit fallit på plats och en ny dimension kommit till. Jag kan inte låta bli att tänka på Nick Cave och Warren Ellis, som har en helt egen, musikalisk kemi tillsammans.

Även Gaffas recensent tänker på Nick Cave, läs mer här.

Nu går vi in i julmånaden. Mörker och ljus. Pynt och förväntningar. Ärligt talat så har jag faktiskt inte det minsta lust.

Evaluation (2018:11): Thankfully there have been time for crocheting, needlework and mending, but I am not happy with the light fading and the tinsel time approaching.

Read Full Post »

Older Posts »