Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Musik’ Category

Under den här rubriken tar jag mig friheten att leka med musikassociationer. Inspirationen kommer från nätradiokanalen Radio Paradise, där hela spellistan (tror jag) är länkad par om par. Det kan vara atmosfär, tonart, gitarrljud eller artistkopplingar som förenar.

Så här skriver Bill and Rebecca Goldsmith själva på sin webbplats (som du hittar här):

Our specialty is taking a diverse assortment of songs and making them flow together in a way that makes sense harmonically, rhythmically, and lyrically — an art that, to us, is the very essence of radio.

I dag blir det inte ens två musikklipp. Det första är i stället en svensk tevesketch från 1970 med Isa Quensel, Monica Nielsen och Jan Malmsjö. Tre verkligt lysande, komiska stjärnor!

Och i par med den kommer en av Peter Gabriels mest uppsluppna videor. Den har fyllt 25 år i år, så lite daterad känns tekniken. Men badrocksscenen är fortfarande härligt corny.

Monday Music: Bath robes: Today’s serving is first a Swedish sketch from 1970 and then a Peter Gabriel classic turning 25 this year.

Annonser

Read Full Post »

Chilling-Adventures-of-Sabrina

I år har november susat förbi i oroväckande hög hastighet. Häromdagen kände jag mig långhårig trots att jag alldeles nyss var och klippte mig – tyckte jag. Den klippningen ägde rum den 16 oktober. Vart tar tiden vägen???

Det har funnits tid för avkoppling i november. Jag har till exempel smällt i mig hela första säsongen av Chilling Adventures of Sabrina på Netflix. Härlig retrokänsla i kostym och scenografi och inte för mycket ”skockar av tonåringar i skolmiljö”.

The-Keepers2

En annan Netflixserie, som jag har hunnit med, är dokumentären The Keepers. Den hakar på trenden med utredningen av verkliga mord, i det här fallet nunnan Catherine Cesnik, som mördades 1969. Mordet är fortfarande olöst och några av hennes gamla elever har tagit på sig att samla all information de kan för att kanske någon gång komma till gåtans lösning. Serien presenterar alla fakta och alla teorier, sedan får man som tittare själv ta ställning till vad man tror. Mycket spännande!

En hel del handarbetstid har det också blivit och några virk-UFO:n har kommit i mål.

infinity1

Här är till exempel min virkade tubsjal, som jag är väldigt nöjd med.

infinity2

Bara restgarner, mest ull, lite alpacka och silke.

tredjeribben

Likaså har mitt tredje par Ribben-muddar (ombloggade här) blivit klara. En kombo av ull/silke och alpacka/silke, hur gosigt som helst. De väger nästan ingenting alls.

I bakgrunden ett par linnebyxor som har lagats och förstärkts med en underlagning. Jag har lärt mig mer än jag trodde av Kerstin Neumüllers bok Lappat & lagat, en av månadens investeringar.

Lappat och lagat omslag.png

Precis i slutet av månaden var det dags för Lars Bygdén att presentera sin nya skiva Dark Companion live på underbara Södra teatern i Stockholm.

LB2018

Trots skivans mörka innehåll så blev konserten ljus och glädjefylld. Det var märkbart hur roligt Lars tyckte det var att stå på scen igen. Hans kompband har alltid varit fantastiskt, men med Emma Ahlberg Ek på fiol har en extra pusselbit fallit på plats och en ny dimension kommit till. Jag kan inte låta bli att tänka på Nick Cave och Warren Ellis, som har en helt egen, musikalisk kemi tillsammans.

Även Gaffas recensent tänker på Nick Cave, läs mer här.

Nu går vi in i julmånaden. Mörker och ljus. Pynt och förväntningar. Ärligt talat så har jag faktiskt inte det minsta lust.

Evaluation (2018:11): Thankfully there have been time for crocheting, needlework and mending, but I am not happy with the light fading and the tinsel time approaching.

Read Full Post »

KarinBoyeStatue

När Mercedes-Benz 2014 använde Karin Boyes dikt I rörelse i sin reklam ryckte Svenska Akademin ut. ”Gravplundring”, dundrade dåvarande ständige sekreteraren Peter Englund och hotade med stämning. Svenska Akademien får nämligen föra talan i domstol mot bruk av ”litterärt och konstnärligt verk som kränker den andliga odlingens intressen”.

Jag misstänker att Svenska Akademien 2018 har lite annat att stå i än att värna Karin Boyes intressen. Hoppas jag i alla fall. När Junior Brielle går i clinch med I rörelse så blir det något helt annat än bilförsäljningsreklam.

Sara Menke lyfter fram Karin Boyes eteriska kvaliteter i sina tonsättningar. Oerhört vackert!

Bilden överst kommer från Wikimedia Commons och föreställer Peter Lindes Karin Boye-staty i Göteborg. Bilden är beskuren.

Monday Music: Karin Boye. The Swedish poet Karin Boye died 1941, but her work is still relevant today and she continues to reach new generations. Here are two very different musical approaches to two of her poems.

 

Read Full Post »

Måndagsmusik: Americana

640px-KraussPlantNIA2008

En av mina mest betydelsefulla musiklyssningsperioder började 1989, då vi flyttade till Älvsjö och fick tillgång till MTV Europe. Musikkanalens annorlunda spellista gjorde att teve blev vår melodiradio.

På MTV fick hobbygruppen The Notting Hillbillies en oväntad hit med Your Own Sweet Way, skriven och sjungen av Mark Knopfler. Övriga bandmedlemmar var Guy Fletcher, Steve Phillips och Brendan Croker.

Vi köpte skivan Missing… Presumed Having A Good Time till vår nyinförskaffade CD-spelare. Där nånstans började min väg in i den musikstil som med ett samlingsnamn kan kallas Americana.

Här är det Brendan Croker som sjunger, och han gör det hjärtslitande vackert. När jag känner mig tyngd till marken av olika anledningar är det ofta den här sången jag hör i mitt huvud.

Äldste Knallhatten är född 1993. Då var det mest grunge och eurodisco på MTV och jag tappade intresset. I stället bytte jag till CMT Europe, det vill säga en kanal för countrymusik. Det var så oväntat roligt att upptäcka en ny musikstil, som var så olik mina fördomar. Framför allt fick jag upp ögon och öron för alla färgstarka och uttrycksfulla countrykvinnor: Reba McEntire, Patty Loveless, Martina McBride, Mary-Chapin Carpenter och många fler.

Alison Krauss står stadigt planterad i bluegrasstraditionen. Hon slog igenom tidigt sm ett musikaliskt underbarn, hon spelar fiol och sjunger som en silverklocka. När bröderna Coens film O Brother, Where Art Thou slog stort 2000 var hon en av rösterna i soundtracket (som gjorde kanske ännu större intryck än filmen).

Jag blev lite kär i hennes röst, lyssnade mycket på framför allt de skivor som hon gjort med bluegrassgruppen Union Station och drömde om att de skulle komma på turné till Sverige. Vilket kändes helt osannolikt med tanke på hur liten countyscenen i Sverige var på den tiden.

2007 gjorde dock Alison Krauss skivan Raising Sand tillsammans med Robert Plant, producerad av Hank C Burnette. Den blev en jättesuccé och världsturnén kom även till Stockholm. Maken och jag var på plats.

Den här sången, skriven av Robert Lee Castleman, checkar in på min topp-tio-lista med världshistoriens bästa sånger alla kategorier. Hela texten finns vid Youtubeklippet (här är länken). Mer bitterljuvt melankoliskt än så här blir det inte, samtidigt som det finns ett så tydligt statement.

Bilden: Alison Krauss och Robert Plant i Birmingham, England 2008 (fotot taget av egghead06, bilden finns på Wikimedia Commons)

Monday Music: Americana: My ears opened up to this kind of musikmin the early 90’s and it is still a favourite vein in my music listening. Here are two perfect, bittersweet examples. The second song is in my all time top ten list of  the world’s best songs.

Read Full Post »

Måndagsmusik: WWI

mel_gallipoliFörsta världskriget får stå i fokus även i det här inlägget. Förutom musik så får du ett film- och några boktips.

Filmtipset är Gallipoli från 1981. Jag såg den på bio några år senare, har inte sett den sen dess, men den gjorde ett outplånligt intryck. Det var en tid då australiensisk kultur började dyka upp i Sverige (inte minst tack vare alla svenska globetrotters) och allt australiensiskt kändes nytt och intressant. Inte minst den där unge, snygge skådespelaren på bilden ovan!

Den första måndagsmusiklåten blir också australiensisk. Av alla nya band, som fann sin väg från Australien till Sverige på 80-talet, så var det ett som verkligen klev in i mitt hjärta och stannade kvar där: Hunters and Collectors.

Första världskrigets vansinne har av någon outgrundlig anledning fascinerat mig länge. Redan på högstadiet skrev jag en lång uppsats om julfirandet i skyttegravarna, inspirerad av min SO-lärare Dag Södling, som var en fantastisk berättare. Det första större verk jag läste var 1914 och Den okände soldaten av Jan Olof Olsson (Jolo). Den tredje delen om fredsförhandlingarna orkade jag dock aldrig igenom.

Peter Englunds storverk Stridens skönhet och sorg på drygt 600 sidor har jag kvar, den är ingenting man betar av på en kafferast. Jag läste i Dagens Nyheter i dag att den sista delen i den omarbetade och utvidgade upplagan precis har kommit. Men jag läser gärna om hans essä På slagfältet vid Verdun ur samlingen Förflutenhetens landskap.

Min favoritbok om första världskriget är dock inte en fackbok utan en deckare. The Wood Beyond (på svenska Det mörka arvet) av Reginald Hill tillhör hans långa serie med kommissarie Andy Dalziel och hans kollegor. Den är en mycket nöjsam deckarkonstruktion samtidigt som den innehåller en mångbottnad historisk dimension.

Till den kopplar jag en omisskännlig och saknad rockröst som tillhörde en man med stort intresse för historia och militärprylar.

Monday Music: WW1. Still a bit taken by the centenary I am giving you two songs about World War One (and a movie memory and some Swedish book recommendations).

 

 

 

Read Full Post »

Måndagsmusik: 3xV

V som i Victor, Viktor och Västkusten.

Victor Furbacken är en ny bekantskap för mig. Han har spelat i flera band men klivit fram som soloartist de senaste åren. I vintras kom The River, som ligger som en EP på Spotify, men analogt gavs ut som en LP ihop med hans tidigare EP In The Rain.

Mycket, mycket mjuk musik, som passar en morgon som den här när den första snön smög sig ner över Solberga.

Viktor Olsson klev in i mitt liv 2016 med sitt debutalbum Stenungsund, som jag lyssnade mycket på. Jag tycker han har en fantastisk röst och en intressant balans av musikalisk mognad och naivitet. Att en 90-talist väljer ett traditionellt rockuttryck gör mig förundrad.

Nya albumet Viktor Olsson kom ut i början av hösten på Stockholmsbaserade TMB Records. Västkusten finns dock i allra högsta grad kvar i hans värld, inte minst i den här låten:

Monday Music: 3xV. Let med present two young and talented male, Swedish singer/songwriters: Victor Furbacken and Viktor Olsson. Both are connected to the Swedish west coast: Västkusten.

Read Full Post »

Måndagsmusik: Norskt

Eftersom jag är i Oslo på kurs, så blir den här veckans Måndagsmusik norsk. Janove Ottesen, tidigare sångare och idéspruta i Kaizers Orchestra, kom med sitt första soloalbum Artisten & Marlene förra året. Som vanligt var det en koncepthistoria om två människor som växer upp tillsammans, skiljs åt och möts igen. Så här presenteras den kvinnliga huvudpersonen:

I år (hittills) har Janove kommit med två ”lång-EP”, en som heter Hengtman och nyligen en mer lågmäld som heter Spindelvevriff. Där finns Marlene i en akustisk version. Han är verkligen superproduktiv!

https://open.spotify.com/embed/album/2KEDFsyFUTqPCDLVAOfyd5

Monday Music: Norwegian: Since I am in Oslo, Norway, at the moment, this week’s music will be Norwegian. Janove Ottesen used to be the singer and motor of the band Kaizers Orchestra, now he is solo and super productive.

Read Full Post »

Older Posts »