Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Slöjd och hantverk/Sloyd and crafts’ Category

I fredags var min hemslöjdskompis Lillemor och jag på Antikmässan och såg deras stora utställning Textila spår. I lördags var Maken och jag på Färgfabriken och såg en utställning med Petra Hultman, mottagare av årets Beckers konstnärsstipendium. Lite oväntat så visade det sig gå en stark, röd tråd mellan de olika utställningarna.

I utställningen Textila spår tar Margareta Backström Öberg från vintagebutiken Lata Pigan (som vi besökte och jag bloggade om i somras) och Eva Karlsson från Teda Art Project (mer om det här) mässbesökarna genom fyra decennier av svensk textil: 1940-tal, 1950-tal, 1960-tal och 1970-tal. Varje decennium hade också en eller två levande representanter.

textilaspår2

Till vänster står Karolina Brännström, som representerade 70-talet med Mahjongjacka, kampsånger på akustisk gitarr och fina pastischer på bland annat Carl Johan de Geers klassiska (och beslagtagna) affischer från 1967 (mer om dem här).

Till höger på bilden sätter sig Ingemar Albertsson (@vintagemannen, mer om honom här) med ett nummer av Playboy och en whisky i 60-talsmiljön med miljöhotet diskret närvarande i bakgrunden. Framgång, välstånd, slit och släng var tidens melodi.

I 1940-talsdelen satt Leili Mänder (@lagningsaktivisterna) och stoppade raggsockor och gjorde underbara lagningar på en gammal vintagekofta. Leili är en urduktig textilmänniska som brinner för det här med att ta hand om sina textilier och ge dem ett längre liv. Hon kommer till Hemslöjdsföreningen i april för en kurs (här är länken).

I 1950-talsdelen stod färgstarka Miriam Parkman och vävde ett kjoltyg (mer om henne här och här).

textilaspår1

Viola Gråstens klassiska mönster Oomph fanns förstås med tillsammans med ett fint urval av andra tidstypiska mönster.

Petra Hultmans utställning på Färgfabriken är ett äreminne över hennes farmor och farfar.

petrahultman2

Hildings nyckelskåp och Marys textilier i olika tekniker samsas med många upplagor av ett husmorslexikon, uppslaget på olika ställen, och en stor videovägg med loopade husmorsfilmklipp. Det tvättas och det knådas och det ammas och det skuras och det finputsas så det står härliga till.

petrahultman3

Längst i bakgrunden står konstnären själv. Under utställningen arbetar hon med tre korsstygnsbilder i storformat på perforerade metallskivor.

petrahultman1

Utställningen är underbart fint disponerad i Färgfabrikens vackra utställningsrum. Den är högtidlig, osentimental och lätt att ta till sig.

Mer info om Petra Hultmans utställning finns här.

What we leave behind: I recently visited two very different exhibitions but with common denominators. The first was a textile summary of the Swedish 1940’s to 1970’s, the other was a big installation of the Swedish artist Petra Hultman, showing in particular her grandmother’s textile craft and her grandfather’s small cupboards for keys, that he started making to fill his days at the age of 85. 

 

Annonser

Read Full Post »

Häromdagen var min kompis Marita och jag på Vårsalongen. Det är alltid lika roligt att se den där ljuvliga spretigheten. I år är salongen tillbaka på Liljevalchs, vilket också märktes på publiktillströmningen.

Som vanligt hade jag ett extra öga öppet för den textila konsten, och den var väl representerad. Monika Erikssons nåltovade porträtt av Svenska akademiens sekreterare Sara Danius är ett lysande exempel.

vårsalong18c

Simon Fergins Kanin med morot är virkad av återvunna t-shirts.

vårsalong18d

Eva Kitok har broderat klassiska skivomslag.

vårsalong18a

Lisa Backmans broderade bilder (hon ställde ut fyra på samma tema) kombinerar skönhet och samhällskritik.

vårsalong18b

En av målningarna jag fastnade för var Vanja Jonebring Arnells Jag önskar jag var vacker som en svan kunde flyga och ha röda högklackade skor.

vårsalongen18e

Utställningen är slut, men jag vill också uppmärksamma Ingela Gréaus broderade bilder, som hon ställde ut på konsthantverksbutiken 125 kvadrat här i Stockholm i början av året.

ingela-greau

Här är ett exempel på hur hon kombinerar det vackra och det tänkvärda. Min enda anmärkning är att hennes citat är anonyma. Är de hennes egna eller har hon lånat dem?

emma-dahlkvist2

Emma Dahlkvist ställer ut på Konsthantverkarna till den 21 februari. Hennes material är den traditionella nävern, som hon bearbetar på olika sätt, bland annat genom att skära ut mönster med laser, kombinera med andra material eller göra origamivikningar.

emma-dahlkvist

Snart nog: Konst och handling heter vårens utställning på Tensta konsthall. Det är en samlingsutställning med framtiden som ett löst tema.

bella-rune

Bella Rune, textilprofessor på Konstfack, har flera verk med på utställningen, bland annat två lätta och svävande skulpturer i mohairgarn. Jag gillar verkligen att mohairgarnet får ta plats i konstens finrum! Garnet i den här skulpturen är färgat med bläckskrivartoner.

Under hela året kan man också se en jättefin liten utställning med inlånad konst från skolorna i Tensta.

Eye candy: Recently I have visited a bunch of inspiring exhibitions.

 

Read Full Post »

Ibland räcker det med en snabbis i kultursvängen för att få lite välbehövlig påfyllning.

annesskålar2

Av allt som är heter Anne Junsjös utställning på Kaolin på Hornsgatspuckeln här i Stockholm. På ett runt fundament står drygt 600 handdrejade skålar med ett olivträd i mitten.

annesskålar3

Enhet i mångfald. Upprepning och möjligheter. Stora tankar och teman i ett komprimerat format.

Anne Junsjö har varit verksam som keramiker i över 40 år och har verkstad på Södermalm. Jag hade henne som lärare när jag gick på Ågesta folkhögskola och lärde mig mycket av henne både om lera och om konstnärsskapet i allmänhet.

På andra sidan Hornsgatspuckeln, vid Södermalmstorg, ligger Konsthantverkarna. Där visas just nu utställningen Light Weight med fem papperskonstnärer från olika länder.

valerie_buess

Inte oväntat tilltalades jag mest av de hängande verken. Här Regulations av den schweiziska konstnären Valerie Buess.

michihiro_sato2

Två små, gracila och detaljrika verk av den japanska konstnären Michihiro Sato. Ovan Bud och nedan I don’t have an evil heart.

michihiro_sato1

Bägge utställningarna pågår till den 4 oktober.
Two quick exhibition visits: Two exhibitions in Stockholm at the moment showcases two favourite materials: Ceramics and paper.

Read Full Post »

Två känslor har dominerat den här märkliga månaden. Den första är förstås sorgen i alla dess skepnader – den fysiska förlusten, saknadens svarta hål och allt praktiskt och administrativt sorgearbete.

Sorgen vänder också ett sökarljus åt mitt håll: Vem är jag nu? Vem blir jag nu? Vad händer med mitt liv nu? Uppfordrande processer som får ta sin tid, kan jag tro.

Den andra känslan är tacksamhet.

För tio år sedan tog mitt liv en ny vändning. Den 20 juli for jag för första gången uppför backarna till kursgården Sätergläntan i Insjön och en kurs i yllebroderi med Carina Olsson.

sätergläntan

De där fem kursdagarna på denna fantastiska plats öppnade dörrarna till en ny värld. Jag har stapplat vidare på vägarna där sen dess och gjort livsval jag aldrig skulle ha gjort annars.

Som jag formulerade det häromåret:

Att slöjda är att skapa.
Att skapa är att ge liv.
Att ge liv är att vara en del av det heliga.

Det meditativa i det handgjorda skapandet, det kreativa och det praktiska (inte minst de mer och mer aktuella hållbarhetsfrågorna) – allt samverkar och ger mening åt det jag gör.

kurs_kazuyo2

Från den första kursen på Sätergläntan har jag inga bilder, men 2010 var jag tillbaka för en broderikurs med Kazuyo Nomura. Då gjorde jag bland annat en av mina första hängande saker. Undras vart den har tagit vägen?

En annan bemärkelsedag var den 12 juli. För 30 år sedan rökte jag min sista cigarett, strax innan blivande Maken och jag klev på färjan till England och en underbar bilsemester i England och Skottland. I augusti flyttade jag in till honom i hans tvåa på Årstavägen, så snart har jag bott 30 år i Stockholm också.

Hemestern fortsatte med en härlig Djurgårdstur i förra veckan.

hv_blandat

Jag var in på HV Galleri och såg examensutställningen, som höll hög klass.

evahild2

Sedan promenerade jag till alla verk i sommarens utomhusutställning med skulpturer av Eva Hild. Magnifika saker som passar så bra utomhus.

evahild1

Månaden avslutades på bästa sätt med firandet av Världsbroderidagen i Rålambshovsparken i Hemslöjdsföreningens regi. Jag jobbar på med Deklarationen om mänskliga rättigheter, artikel 5 (senast ombloggad här). Den ska bli klar i augusti är det tänkt och avsändas till Australien.

Evaluation (2017:07): A strange month with to feelings overshadowing everything else: Sorrow and gratitude.

Read Full Post »

För ungefär en vecka sedan promenerade jag Fleminggatan upp här i Stockholm (om man åker tunnelbana från T-centralen till Fridhemsplan så känns det jättelångt dit, men raka spåret till fots handlar det inte om många minuter).

Utanför S:t Eriks ögonsjukhus gick jag nästan förbi den här skulpturen:

IMAG1546-Q080S1024

Men så fick jag syn på den fina, virkade blomman, som någon har gett kvinnan att ha om halsen.

Sedan börjar jag titta närmare på själva skulpturen. Den heter Tidningsläsarna och är gjord av Sven Lundquist.  Fyra män djupt försjunkna i varsin tidning, förlorade i en alternativ, abstrakt verklighet.

Men inte kvinnan. Hon lägger handen på den ene mannens axel, som för att säga: Hördudu, världen finns inte där på papperssidorna.

IMAG1549-Q080S1024

I kvinnans vård finns också barnet, som ängsligt försöker förstå vad som händer.

Som alltid är det lätt att dra paralleller till vår samtida verklighet.

Passing by art: First I noticed the crocheted flower the woman in the sculpture was given. Then I started to take notice of the sculpture itself.

 

Read Full Post »

granatapple-beskuret

I går och i förrgår åt jag ceviche på lax till lunch, fullpepprad med vackra och knastriga granatäppelkärnor (ett recept från Jamie Olivers Supermat).

När vi hade keramik under konståret på Ågesta folkhögskola fick vi börja med att göra en frukt. Vår lärare Anne hade en ask med olika torkade frukter och jag valde ett granatäpple utan att vara särskilt inspirerad. Det dröjde emellertid inte länge förrän jag var helt fångad av granatäpplets oregelbundna rondör och intressanta textur. Resultatet syns ovan.

brodera_pa_ylle_granatapple

Granatäpplet som symbol och grafisk form har vi haft med oss mycket längre än vi har kunnat handla dem i livsmedelsaffären på de här breddgraderna. Ovan en kudde i yllebroderi av Anna Wengdin från boken Brodera på ylle (Foto: Thomas Harrysson).

I nedre vänstra och övre högra hörnet är det feta och fina granatäpplen, sprängfyllda med kärnor.

Broderiföretaget Fingerfärda har ett fint mönster på en lite mer stiliserad kudde med granatäpplen (här är länken).

nm-0099097-q080s1024

Här en bit gyllenlädertapet, som jag hittade på Digitalt museum (farligt ställe, här är länken).

Ingrid Eggimann-Jonsson har vackra och frodiga granatäpplen i sin klassiker Yllebroderier. Jag hittade ett par fina muddar på nätet, som jag sätter en femkrona på är inspirerade av hennes bok (här är länken).

En bildgoogling på ”pomegranate” och ”embroidery” kommer garanterat att göra dig alldeles vimmelkantig av tjusiga saker. Funkar bra på Pinterest också.

Jag hittade ingen källa till den här bilden, så jag borde inte publicera den, men jag kan bara inte låta bli:

granatapple

Om du vet varifrån den kommer, vem som har broderat eller vem som har fotograferat, hör av dig!

Jag blir nästan lite fuktig i ögonvrån, så fantastiskt tycker jag broderiet är.

Under min sökfrossa hittade jag också en, för mig, ny och rolig webbplats: Mary Corbet’s Needle’n Thread (här är länken). Bland annat delar hon generöst med sig av egna broderimönster. Jag blev blixtkär i det här:

Stylized-pomegranate-02.jpg

Jag undrar om inte det här kommer att bli mönstret för min marsma (pågående projekt, bland annat ombloggat här). På webbplatsen diskuterar de broderier i guld och silke, själv tänker jag på yllebroderi i folklig stil.

Avslutningsvis ett svar på frågan hur man får ut kärnorna ur frukten. Jamie Oliver tycker att man ska halvera frukten och banka med en träsked. Jag försökte en gång och hela köket blev rödprickigt.

Här är ett mycket bättre sätt:

Red jewels: I am enamoured with pomegranates. I eat them and browse enchanting needlework on Internet. Once I even made one out of clay.

I have found no reference to the second picture from the bottom but can’t help myself and post it anyway. It is so gorgeous! If you know anything about it, please let me know!

 

 

Read Full Post »

moki_cherryGlobalt och nationellt var 2016 ett riktigt skitår där bland annat ovanligt höga värden av faktaresistens, bluffnyheter och omotiverad upprördhet skymde framtidsutsikten.

När jag läser igenom mina blogginlägg blir jag förvånad över hur rikt 2016 ändå var i mitt liv. Både rikt på innehåll och rikt på allt det där som är fint och viktigt. Året präglades av lilla mamsens övergång från att vara gammal och pigg till att vara gammal och sjuk. Det har inneburit fysisk smärta, existentiell ångest och oro samt många omställningar. När det blev skarpt läge var det märkligt nog inte svårt för mig att välja bort en massa saker för att vara med henne. Jag tror det har gjort årets guldkorn ännu mer klart lysande.

Nedan: Bevis på att man aldrig ska slänga någonting – gamla namnetiketter från dagisepoken funkar bra på äldreboendet.

sammanfatt2016b

Årets konst: Kanske lite färre intryck då, som sagt, men hög kvalitet på de möten som blev av. Överst en detalj ur ett verk av Moki Cherry från utställningen Textila undertexter på Marabouparken, en utställning som inte fick någon egen presentation i bloggen men som jag uppskattade väldigt mycket.

Det har handlat mycket om kropp och kläder i år: Camilla Thulin, Mariano Fortuny, Utopian Bodies på Liljevalchs, Gudrun Sjödén, Bea Szenfeld, Mode i sju akter på Kulturhuset och Isabelle de Borchgraves renässansdräkter i papper på Livrustkammaren. Dessemellan en hel del fotografi: Vivian Maier, Helena Blomqvist, Patti Smith och Fria Fotografers Filial på Kulturhuset, en fantastisk temperaturmätare på samtida fotografi i alla genrer.

Ännu en spännande fotoutställning, både bild- och innehållsmässigt, var Per-Anders Petterssons African Catwalk på Galleri Kontrast.

african_catwalkJag kom i väg på en av alla fina textilutställningar som Almgrens sidenväveri numera inhyser i sina fantastiska lokaler: Sommarutställningen 5 unga med bland annat Maria Andersson och Josefin Gäfvert, jag fick återse Karin Ferners underbara dalakameleonter och annat roligt av hennes hand och vid en härlig sommarutflykt till Gustavsberg föll jag i förundran över hur mycket min uppväxt är präglad av Stig Lindbergs mångsidighet.

För ovanlighetens skull har vi också investerat i konst: Seven Claws och Madison har flyttat hem till oss. Du ser dem på bild här.

Årets musik: Det här var året jag äntligen fick se Garmarna live, först i en kort promotionspelning på Södra teatern och sedan i en ljuvlig sommarkonsert i Parksnäckan i Uppsala. Jag har älskat deras musik sedan albumet Vedergällningen, som kom 1999, så det var verkligen en milstolpe att få se dem på scen (även om jag i ärlighetens namn inte är jätteimponerad av årets album 6).

I mars såg vi Jonathan Johansson och Anna Ternheim på Cirkus med en knapp veckas mellanrum (med Viktor Olsson som förband till Anna, en klar bonus!).

Hösten var tom och lajvmusiklös ända till  den första av Kents avskedskonserter i Stockholm i december. Det var förstås ett klimax som hette duka med uppladdning ända sedan beskedet och biljettsläppet i mars.

Spotify fortsätter att mata mig med jättebra låtar, men det är sällan jag hittar en artist som jag gillar helhjärtat. Några lysande undantag har varit just Viktor Olsson, färöiska Byrta och kanadensiska Bob Moses. Jag är också mycket nyfiken på vad Viola Martinsson och itsabrightlight (Sarah Frey) ska hitta på framöver.

Gamla bekanta som levererade: Jonathan Johansson och Red Mecca. Och Kent förstås!

 

Dessutom: Maken och jag har sett hela Downton Abbey-serien (däremot inte så många filmer på klassikerlistan), Filmklubben har haft fem träffar med De andras liv som höjdpunkt, och även om jag inte har hunnit med så många av bokcirkelns träffar så har jag läst alla årets fyra böcker:

  • Yvonne Hirdman: Den röda grevinnan
  • Märta Tikkanen: Århundradets kärlekssaga
  • Viktor Barth-Kron: Gröna gården
  • John Williams: Stoner

Sammanfattningsvis: Kultur som andningshål. Kultur som avkoppling. Kultur som världsvidgare. Kultur som egentid. Kultur som tillsammanstid. Ja, det finns onekligen många skäl till kulturutflykter. Livsviktigt helt enkelt.

2016 concluded (part 1): A bit about exhibitions and artists I have enjoyed and the soundtrack of the year. Culture is an essential part of my life,  be it in smaller or bigger doses depending on the circumstances.

 

 

Read Full Post »

Older Posts »