Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Slöjd och hantverk/Sloyd and crafts’ Category

Ibland räcker det med en snabbis i kultursvängen för att få lite välbehövlig påfyllning.

annesskålar2

Av allt som är heter Anne Junsjös utställning på Kaolin på Hornsgatspuckeln här i Stockholm. På ett runt fundament står drygt 600 handdrejade skålar med ett olivträd i mitten.

annesskålar3

Enhet i mångfald. Upprepning och möjligheter. Stora tankar och teman i ett komprimerat format.

Anne Junsjö har varit verksam som keramiker i över 40 år och har verkstad på Södermalm. Jag hade henne som lärare när jag gick på Ågesta folkhögskola och lärde mig mycket av henne både om lera och om konstnärsskapet i allmänhet.

På andra sidan Hornsgatspuckeln, vid Södermalmstorg, ligger Konsthantverkarna. Där visas just nu utställningen Light Weight med fem papperskonstnärer från olika länder.

valerie_buess

Inte oväntat tilltalades jag mest av de hängande verken. Här Regulations av den schweiziska konstnären Valerie Buess.

michihiro_sato2

Två små, gracila och detaljrika verk av den japanska konstnären Michihiro Sato. Ovan Bud och nedan I don’t have an evil heart.

michihiro_sato1

Bägge utställningarna pågår till den 4 oktober.
Two quick exhibition visits: Two exhibitions in Stockholm at the moment showcases two favourite materials: Ceramics and paper.

Annonser

Read Full Post »

Två känslor har dominerat den här märkliga månaden. Den första är förstås sorgen i alla dess skepnader – den fysiska förlusten, saknadens svarta hål och allt praktiskt och administrativt sorgearbete.

Sorgen vänder också ett sökarljus åt mitt håll: Vem är jag nu? Vem blir jag nu? Vad händer med mitt liv nu? Uppfordrande processer som får ta sin tid, kan jag tro.

Den andra känslan är tacksamhet.

För tio år sedan tog mitt liv en ny vändning. Den 20 juli for jag för första gången uppför backarna till kursgården Sätergläntan i Insjön och en kurs i yllebroderi med Carina Olsson.

sätergläntan

De där fem kursdagarna på denna fantastiska plats öppnade dörrarna till en ny värld. Jag har stapplat vidare på vägarna där sen dess och gjort livsval jag aldrig skulle ha gjort annars.

Som jag formulerade det häromåret:

Att slöjda är att skapa.
Att skapa är att ge liv.
Att ge liv är att vara en del av det heliga.

Det meditativa i det handgjorda skapandet, det kreativa och det praktiska (inte minst de mer och mer aktuella hållbarhetsfrågorna) – allt samverkar och ger mening åt det jag gör.

kurs_kazuyo2

Från den första kursen på Sätergläntan har jag inga bilder, men 2010 var jag tillbaka för en broderikurs med Kazuyo Nomura. Då gjorde jag bland annat en av mina första hängande saker. Undras vart den har tagit vägen?

En annan bemärkelsedag var den 12 juli. För 30 år sedan rökte jag min sista cigarett, strax innan blivande Maken och jag klev på färjan till England och en underbar bilsemester i England och Skottland. I augusti flyttade jag in till honom i hans tvåa på Årstavägen, så snart har jag bott 30 år i Stockholm också.

Hemestern fortsatte med en härlig Djurgårdstur i förra veckan.

hv_blandat

Jag var in på HV Galleri och såg examensutställningen, som höll hög klass.

evahild2

Sedan promenerade jag till alla verk i sommarens utomhusutställning med skulpturer av Eva Hild. Magnifika saker som passar så bra utomhus.

evahild1

Månaden avslutades på bästa sätt med firandet av Världsbroderidagen i Rålambshovsparken i Hemslöjdsföreningens regi. Jag jobbar på med Deklarationen om mänskliga rättigheter, artikel 5 (senast ombloggad här). Den ska bli klar i augusti är det tänkt och avsändas till Australien.

Evaluation (2017:07): A strange month with to feelings overshadowing everything else: Sorrow and gratitude.

Read Full Post »

För ungefär en vecka sedan promenerade jag Fleminggatan upp här i Stockholm (om man åker tunnelbana från T-centralen till Fridhemsplan så känns det jättelångt dit, men raka spåret till fots handlar det inte om många minuter).

Utanför S:t Eriks ögonsjukhus gick jag nästan förbi den här skulpturen:

IMAG1546-Q080S1024

Men så fick jag syn på den fina, virkade blomman, som någon har gett kvinnan att ha om halsen.

Sedan börjar jag titta närmare på själva skulpturen. Den heter Tidningsläsarna och är gjord av Sven Lundquist.  Fyra män djupt försjunkna i varsin tidning, förlorade i en alternativ, abstrakt verklighet.

Men inte kvinnan. Hon lägger handen på den ene mannens axel, som för att säga: Hördudu, världen finns inte där på papperssidorna.

IMAG1549-Q080S1024

I kvinnans vård finns också barnet, som ängsligt försöker förstå vad som händer.

Som alltid är det lätt att dra paralleller till vår samtida verklighet.

Passing by art: First I noticed the crocheted flower the woman in the sculpture was given. Then I started to take notice of the sculpture itself.

 

Read Full Post »

granatapple-beskuret

I går och i förrgår åt jag ceviche på lax till lunch, fullpepprad med vackra och knastriga granatäppelkärnor (ett recept från Jamie Olivers Supermat).

När vi hade keramik under konståret på Ågesta folkhögskola fick vi börja med att göra en frukt. Vår lärare Anne hade en ask med olika torkade frukter och jag valde ett granatäpple utan att vara särskilt inspirerad. Det dröjde emellertid inte länge förrän jag var helt fångad av granatäpplets oregelbundna rondör och intressanta textur. Resultatet syns ovan.

brodera_pa_ylle_granatapple

Granatäpplet som symbol och grafisk form har vi haft med oss mycket längre än vi har kunnat handla dem i livsmedelsaffären på de här breddgraderna. Ovan en kudde i yllebroderi av Anna Wengdin från boken Brodera på ylle (Foto: Thomas Harrysson).

I nedre vänstra och övre högra hörnet är det feta och fina granatäpplen, sprängfyllda med kärnor.

Broderiföretaget Fingerfärda har ett fint mönster på en lite mer stiliserad kudde med granatäpplen (här är länken).

nm-0099097-q080s1024

Här en bit gyllenlädertapet, som jag hittade på Digitalt museum (farligt ställe, här är länken).

Ingrid Eggimann-Jonsson har vackra och frodiga granatäpplen i sin klassiker Yllebroderier. Jag hittade ett par fina muddar på nätet, som jag sätter en femkrona på är inspirerade av hennes bok (här är länken).

En bildgoogling på ”pomegranate” och ”embroidery” kommer garanterat att göra dig alldeles vimmelkantig av tjusiga saker. Funkar bra på Pinterest också.

Jag hittade ingen källa till den här bilden, så jag borde inte publicera den, men jag kan bara inte låta bli:

granatapple

Om du vet varifrån den kommer, vem som har broderat eller vem som har fotograferat, hör av dig!

Jag blir nästan lite fuktig i ögonvrån, så fantastiskt tycker jag broderiet är.

Under min sökfrossa hittade jag också en, för mig, ny och rolig webbplats: Mary Corbet’s Needle’n Thread (här är länken). Bland annat delar hon generöst med sig av egna broderimönster. Jag blev blixtkär i det här:

Stylized-pomegranate-02.jpg

Jag undrar om inte det här kommer att bli mönstret för min marsma (pågående projekt, bland annat ombloggat här). På webbplatsen diskuterar de broderier i guld och silke, själv tänker jag på yllebroderi i folklig stil.

Avslutningsvis ett svar på frågan hur man får ut kärnorna ur frukten. Jamie Oliver tycker att man ska halvera frukten och banka med en träsked. Jag försökte en gång och hela köket blev rödprickigt.

Här är ett mycket bättre sätt:

Red jewels: I am enamoured with pomegranates. I eat them and browse enchanting needlework on Internet. Once I even made one out of clay.

I have found no reference to the second picture from the bottom but can’t help myself and post it anyway. It is so gorgeous! If you know anything about it, please let me know!

 

 

Read Full Post »

moki_cherryGlobalt och nationellt var 2016 ett riktigt skitår där bland annat ovanligt höga värden av faktaresistens, bluffnyheter och omotiverad upprördhet skymde framtidsutsikten.

När jag läser igenom mina blogginlägg blir jag förvånad över hur rikt 2016 ändå var i mitt liv. Både rikt på innehåll och rikt på allt det där som är fint och viktigt. Året präglades av lilla mamsens övergång från att vara gammal och pigg till att vara gammal och sjuk. Det har inneburit fysisk smärta, existentiell ångest och oro samt många omställningar. När det blev skarpt läge var det märkligt nog inte svårt för mig att välja bort en massa saker för att vara med henne. Jag tror det har gjort årets guldkorn ännu mer klart lysande.

Nedan: Bevis på att man aldrig ska slänga någonting – gamla namnetiketter från dagisepoken funkar bra på äldreboendet.

sammanfatt2016b

Årets konst: Kanske lite färre intryck då, som sagt, men hög kvalitet på de möten som blev av. Överst en detalj ur ett verk av Moki Cherry från utställningen Textila undertexter på Marabouparken, en utställning som inte fick någon egen presentation i bloggen men som jag uppskattade väldigt mycket.

Det har handlat mycket om kropp och kläder i år: Camilla Thulin, Mariano Fortuny, Utopian Bodies på Liljevalchs, Gudrun Sjödén, Bea Szenfeld, Mode i sju akter på Kulturhuset och Isabelle de Borchgraves renässansdräkter i papper på Livrustkammaren. Dessemellan en hel del fotografi: Vivian Maier, Helena Blomqvist, Patti Smith och Fria Fotografers Filial på Kulturhuset, en fantastisk temperaturmätare på samtida fotografi i alla genrer.

Ännu en spännande fotoutställning, både bild- och innehållsmässigt, var Per-Anders Petterssons African Catwalk på Galleri Kontrast.

african_catwalkJag kom i väg på en av alla fina textilutställningar som Almgrens sidenväveri numera inhyser i sina fantastiska lokaler: Sommarutställningen 5 unga med bland annat Maria Andersson och Josefin Gäfvert, jag fick återse Karin Ferners underbara dalakameleonter och annat roligt av hennes hand och vid en härlig sommarutflykt till Gustavsberg föll jag i förundran över hur mycket min uppväxt är präglad av Stig Lindbergs mångsidighet.

För ovanlighetens skull har vi också investerat i konst: Seven Claws och Madison har flyttat hem till oss. Du ser dem på bild här.

Årets musik: Det här var året jag äntligen fick se Garmarna live, först i en kort promotionspelning på Södra teatern och sedan i en ljuvlig sommarkonsert i Parksnäckan i Uppsala. Jag har älskat deras musik sedan albumet Vedergällningen, som kom 1999, så det var verkligen en milstolpe att få se dem på scen (även om jag i ärlighetens namn inte är jätteimponerad av årets album 6).

I mars såg vi Jonathan Johansson och Anna Ternheim på Cirkus med en knapp veckas mellanrum (med Viktor Olsson som förband till Anna, en klar bonus!).

Hösten var tom och lajvmusiklös ända till  den första av Kents avskedskonserter i Stockholm i december. Det var förstås ett klimax som hette duka med uppladdning ända sedan beskedet och biljettsläppet i mars.

Spotify fortsätter att mata mig med jättebra låtar, men det är sällan jag hittar en artist som jag gillar helhjärtat. Några lysande undantag har varit just Viktor Olsson, färöiska Byrta och kanadensiska Bob Moses. Jag är också mycket nyfiken på vad Viola Martinsson och itsabrightlight (Sarah Frey) ska hitta på framöver.

Gamla bekanta som levererade: Jonathan Johansson och Red Mecca. Och Kent förstås!

 

Dessutom: Maken och jag har sett hela Downton Abbey-serien (däremot inte så många filmer på klassikerlistan), Filmklubben har haft fem träffar med De andras liv som höjdpunkt, och även om jag inte har hunnit med så många av bokcirkelns träffar så har jag läst alla årets fyra böcker:

  • Yvonne Hirdman: Den röda grevinnan
  • Märta Tikkanen: Århundradets kärlekssaga
  • Viktor Barth-Kron: Gröna gården
  • John Williams: Stoner

Sammanfattningsvis: Kultur som andningshål. Kultur som avkoppling. Kultur som världsvidgare. Kultur som egentid. Kultur som tillsammanstid. Ja, det finns onekligen många skäl till kulturutflykter. Livsviktigt helt enkelt.

2016 concluded (part 1): A bit about exhibitions and artists I have enjoyed and the soundtrack of the year. Culture is an essential part of my life,  be it in smaller or bigger doses depending on the circumstances.

 

 

Read Full Post »

Hela familjen fick en extra julklapp i år: En ny julduk. Jag blev blixtkär i mönstret, när jag såg det på utställningen Textila undertexter, och när jag sedermera hittade duken på Svensk hemslöjd slog jag till utan att tveka.

julduk1

Mönstret heter Sill och potatis och är ett av två i Shabnam Faraees kollektion Nordic Delight.

Shabnam Faraee är utbildad i grafisk form och illustration i Teheran och på Konstfack i Stockholm. Hon är verksam i Stockholm och inspireras av sina bägge kulturer. Duken är tryckt av mästerliga hantverkare i Esfahan i Iran, där blocktrycket har månghundraåriga anor.

julduk4

Mötet mellan det svenska och det persiska är helt oemotståndligt, tycker jag. För mig symboliserar mönstret och duken det framtida Sverige som jag vill leva i, där vi står med en fot i tradition och historia  och med en fot i en värld av kontakter och förbindelser som ger ny kvalitet och nya uttryck.

Läs mer om Shabnam Faraees och Nordic Delight på hennes webbplats (här är länken).
Hon kommer att hålla en kurs i Berättande mönster på Sätergläntan i sommar, det är den kurs som just nu står högst upp på min önskelista för 2017 (läs mer om den här).

julduk2

Här hemma blev det traditionell dukning med linneservetter, sånghäfte i ny origamiform (försöker hitta en ny varje år) och silltallrik och nubbeglas för de som vill ha. Jag älskar våra festglas, BC-kupa från nedlagda Älghults glasbruk. De är formgivna under det demokratiska 1970-talet och passar till alla sorters dryckjom.

Observera också servettbrytningen, som är samma vikning som adventspusselpaketen (de här). Den funkar verkligen till allt!

Vi äter numera efter Kalle Anka, eftersom vi inte har några småbarn i huset. Det var knappt vi hann med innan nästa teveklassiker, vi har inte riktigt bemästrat det nya tidsschemat ännu…

julduk3

Efter maten och Karl Bertil hade vi julklappsutdelning. Vi hade köpt två hundrakronorsklappar var och lottade ut dem med hjälp av tärningskast. Lagom mycket tävlingsmoment för oss! Många roliga paket, den äldre Knallhatten fick bland annat ett kilo chokladboll (nere till höger i bild) med tillhörande Samarinpaket.

Sedan blev det lite teve med dopp i godisskålen innan vi somnade, mätta och nöjda.

Christmas tablecloth and Christmas coziness: It was love at first sight, so the family got a new tablecloth for Christmas. The design is called Herring and potatoes and is made by the Persian-Swedish designer Shabnam Faraee, expressing this traditional Swedish staple food in a Persian way.

 

Read Full Post »

nås_virk.png

Under Hemslöjdens föreningsdagar hann jag äntligen lägga vantarna på mitt eget exemplar av boken Folklig virkning Nås socken Dalarna av Ulla Berglund Brasch. Den är utgiven av Nås hemslöjdsförening i samarbete med Dalarnas hemslöjdsförbund och bygger på en dräktinventering, som gjordes på 1990-talet.

I den tidiga hemslöjdsrörelsen stod virkningen inte högt i kurs. För drygt 100 år sedan räknades virkningen som ett modernt påfund, en modefluga. Följden blev bland annat att vid en del dräktinventeringar så visade man inte fram alternativt tog man inte med virkade delar.

I dag är det tack och lov inte så längre. Om du går in på Digitalt museum kan du hitta massor av härliga flerfärgsvirkade ting.

I Nås har man virkat mössor, vantar, hängslen, tobakspungar och andra påsar, hjärtvärmare och, framför allt, kjolflätor, det vill säga band att sätta längst ner på kjolen som skoning. Det är en färg- och mönsterglädje som gör mig alldeles pirrig av glädje.

nas_vantar

Här ett par vantar från Nås, som finns i Nordiska museets arkiv. Det finns beskrivning på själva vantmodellen i boken, kanske ett lagom projekt att värma upp med medan jag funderar på om jag orkar ge mig i kast med den mer arbetskrävande hjärtvärmaren.Den virkas i Fyrisgarn (numera Ahkko) med virknål 1,75 (Boye nr 4) och uppläggningen är 800 maskor!

Men vackert blir det! Här finns det bilder på en fin hjärtvärmare i det mönster som finns med i boken.

Bilden på vantarna  kommer från Digitalt museum och delas enligt den Creative Commons-licens som gäller (här är länken).

Colours and patterns galore: Finally I managed to get my hands on a new book about traditional crocheting with several colours. These some from the parish of Nås in Dalecarlia. All the colours and patterns make me intensely happy. 

A pair of mittens seems to be a good project to start with. I’d love to make a ”heart warmer” shawl, but it’s a huge undertaking, starting with 800 stitches.

Read Full Post »

Older Posts »