Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Slöjd och hantverk/Sloyd and crafts’ Category

Vilken lättnad! Jag har precis klarat min muntliga terminsexamen i japanska. Jag kan inte ens minnas när jag hade en muntlig examen senast, så jag var ordentligt nervös. Nu kan jag med gott samvete registrera mig för nästa termins kurs, som börjar om två veckor.

I morgon ska jag presentera min slutuppsats i kursen Det moderna Japan: Kultur och samhälle. Titeln är Yanagi Souetsu: A Cosmopolitan in Disguise och just nu jobbar jag hårt med att banta den muntliga presentationen till de stipulerade tio minuterna.

Man kan kalla Yanagi Souetsu en japansk motsvarighet till Artur Hazelius och Lili Zickerman i samma person. Artur Hazelius grundade Skansen och Nordiska museet, Lili Zickerman grundade Föreningen för Svensk hemslöjd, Yanagi Souetsu skapade teorin om mingei (som översätts med folk crafts på engelska och väl närmast med slöjd på svenska) och skapade museet Nihon Mingeikan (Det japanska slöjdmuseet).

Yanagi var en spänstig tänkare som ivrigt tog för sig av de västerländska influenser som nådde Japan i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet samtidigt som han grävde där han stod och inspirerades av både zenbuddhismen och teceremonin.

I slutet av 1920-talet kom hans stora verk Kougei No Michi (The Way of Crafts), 1929 besökte han Skansen och Nordiska museet i Stockholm samt gästföreläste på Harvard University i USA och 1936 kunde han öppna sitt eget museum. Mingei-rörelsen blev en landsomfattande organisation med Yanagi som dess främsta språkrör.

Ganska nyligen har ett urval av hans essäer blivit översatta till engelska. Han är mycket läsvärd, klar och skarp. Jag är dock inte säker på att mingeiteorin har överlevt tidens gång helskinnad.

År 1914 gifte han sig med Kaneko Nakashima. De fick tre barn tillsammans.

Kaneko var lika spännande hon och värd en egen uppsats. Hon var operasångerska, utbildad på musikhögskolan i Tokyo med bland andra norsk-tyska Hanka Schjelderup-Petzold som lärare.

Kaneko blev en pionjär på den klassiska musikscenen i Japan. Hon introducerade bland annat tyska Lieder, den norska kompositören Edvard Grieg och andra europeiska kompositörer för den japanska publiken.

Hon finns på Spotify! Sök på Kaneko Yanagi så dyker hon upp.

Varför kallar jag då Yanagi Souetsu för en kosmopolit i förklädnad? Jo, för att han inte lät sina utländska resor, intryck och influenser synas i sitt arbete. Där handlar det bara om Japan, japanska rötter och japanska förutsättningar. Det är mycket intressant att titta på hans ”utsida” och ”insida”, vilket också olika forskare har hållit på med i tjugotalet år.

End of semester: Today I passed my oral exam in Japanese. Scary! Tomorrow I will present my final essay in the course about modern Japan’s culture and society, working hard to get my oral presentation down to stipulated ten minutes.

I have written about Yanagi Souetsu, the co-founder, interpreter and propagator of the mingei-movement in Japan (minge meaning folk crafts).

Read Full Post »

Förra året var jag huvudstupa förälskad i de här hopvikbara stjärnhängena, som jag hittade beskrivning till någonstans på nätet. Jag gjorde ett helt gäng och gav bort i julklapp, men av någon outgrundlig anledning hittade inte en enda stjärna hit till bloggen. Dags att rätta till det misstaget.

Stjärnhängena passar att göra i alla möjliga sorters papper, dock inte för tjocka, eftersom man klistrar ihop två sorter. Ovan en färgkoordinerad kombo av enfärgat och japanska origamipapper. Papper i vilt kontrasterande färger och mönster skulle kunna bli ballt. En sofistikerad svart-vitt-natur-färgskala skulle jag också kunna tänka mig.

Häromdagen började jag rota runt i min arkivmapp med pappersslöjd för att hitta beskrivningen. Icke sa Nicke. Jag svor tyst för mig själv men insåg att jag utifrån den stjärna jag har kvar nog skulle kunna lista ut hur den är konstruerad.

När jag satte mig vid datorn slog det mig att hänget nog hittade hem till mig via Pinterest. Mycket riktigt. I min digitalamapp för origami och pappersslöjd (den här) så hittade jag den. Nu postar jag länken här så jag har en framtida referens (beskrivningen är på tyska och finns här).

Jag kan inte nog förundras över den fiffiga konstruktionen. Pärlan ser till både att hålla stjärnan stängd och öppen.

TBT: Stars: Last year I was going crazy over these both beautiful and nifty paper stars. I thought I had lost the instructions but managed to find them again (they are in German though and under the link above).

Read Full Post »

Förrförra söndagen tog vi lite farväl av sommaren med en tur till Åkersberga. Första målet var Österåkers konsthall/Länsmansgården och utställningen Sommarkorgar. Det var sista dagen och jag kunde ta hem tre av de korgar som jag hade haft med på utställningen.

Mina är de tre traskorgarna i mitten överst på bordet. Jag känner mig djupt ärad av att ha mina verk bredvid en korg gjord av den koreanska konstnären Woo bokk Lee.

Den fjärde av mina korgar som kom med på utställningen blev faktiskt såld. Det gläder mig att någon mer än jag tyckte så mycket om den!

Vid Länsmansgården har Åkersberga trädgårdssällskap sin fina visningsträdgård. Så här i augusti är det framför allt dahliorna som imponerar (se även den översta bilden med orkidédahlian Verone’s Obsidian). Länge tyckte jag dahlior var lite tramsiga, men gradvis blir jag mer och mer förtjust i dem. Vi har en mörkrosa hemma i rabatten, den blommar som en galning.

Det var ju värmebölja, så vi åkte till Domarudden och badade i Drängsjön. Helt underbart! Det gick att ligga i precis hur länge som helst. När vi hade badat och solat färdigt åt vi middag på serveringen.

På hemvägen åkte vi förbi Gillmyra blomster, där Sofia Wikander har självplock av blommor odlade på friland enligt ekologiska principer. 

Ni förstår vilket paradis att botanisera i! Jag plockade luktärter, malva, rudbeckia, zinnia, dahlia, lejongap, rips och blomstermorot. Betalningen beräknas efter bukettens omkrets och jag måste säga att jag fick mycket för pengarna.

Sofia är en del av rörelsen #slowflowerssweden och #blomsterupproret, som jag först läste om i ett nummer av Turistföreningens tidning Turist. De står för ekologiskt odlade blommor som inte flygs in till Sverige utan växer på plats här. Ett utmärkt initiativ!

Så här blev min stora bukett (luktärterna fick en egen vas).

Läs mer om Gillmyra blomster: Här är länken
Läs mer om hur du hittar en snittblomsodlare (förhoppningsvis) nära dig: Här är länken

A Sunday in August: It was the last proper summer day. We saw an exhibition, had a good swim and picked some lovely flowers for a very reasonable fee.

Read Full Post »

dan_grip

En av mina favoritkeramiker heter Dan Grip, född 1937, lärling till Stig Lindberg, numera pensionerad och bosatt i Sörmland. Jag har levt med hans vita filskålar länge och för sex år sedan kompletterade jag med två turkosblå (ovan), som jag hittade på turistbyrån i Hälleforsnäs (ombloggat här).

Sedan dess har vi slagit sönder två stycken, så med tiden blev det lite tomt i köksskåpet, även om vi har hittat okej ersättningsskålar på loppis (extra viktigt nu när Maken har börjat äta kefir till kvällsfika).

Häromdagen budade dock Maken hem sex vita filskålar och en vas på onlineauktion. O lycka!

dangrip20b

Ett av sommarens hemmaprojekt har varit att sortera om i några av köksskåpen. Nu fick vi sortera om lite igen, men det blev bra i slutänden. Nu lär vi ha skålar så vi klarar oss (totalt elva av Dan Grip plus de bruna på hyllan ovanför)!

karinscharp

Dessutom köpte jag ju två turkos, lite större skålar på Hemslöjden i Landskrona (ovan). De är gjorda av Karin Scharp. I bakgrunden fyra av de sex skålar vi har köpt det senaste året för att servera ramen i.

vallåkra-kärl

Och här är den ena av två krukor från Wallåkra, som det ska bli kimchi i vad det lider.

Javisstja, det ingick ju en vas i auktionsköpet också:

dangrip20a

Det är den stora i bakgrunden. De två mindre har jag ärvt av Lilla Mamsen. Södertäljekringlan använde Dan Grip som dekor under de år han hade sin verkstad på Torekällberget i Södertälje.

Den stora vasen är 18 centimeter hög och 15 centimeter vid, så det behövs en rejäl blombukett för att fylla den!

Added: An online auction bargain: Six new bowls by our favourite potter and a vase. 

 

 

 

Read Full Post »

kivik2

Det blev en innehållsrik vecka när Maken och jag drog iväg på semester på riktigt. Vi for söderut i Gamla Bettan (vår Toyota Avensis årsmodell 1999), bodde två nätter i Hässleholm, tre nätter i Helsingborg och två nätter i Växjö. Här kommer några höjdpunkter:

Vandalorum. Första besöket på det relativt nyöppnade konstmuseet i Värnamo. Jag ville se utställningen om systrarna Jobs igen (ombloggat här), men den största upplevelsen blev belgaren Éric van Hove och hans fantastiska maskiner. Nedan hans replika av en motor till en skördetröska  utförd av konsthantverkare från Holland, Marocko, Sverige och Indonesien.

vandalorum

Wanås. Det var nio år sedan vi var där senast (ombloggat här), så ett kärt återseende. Årets utställare heter Kimsooja och kommer från Sydkorea. Hon använder bland annat textila material på ett minimalistiskt sätt, nedan hennes Meta Painting med uppspända linnedukar och koreanska tygknyten med samma linnetyger, så kallade bottari.

wanås2

Ute i skogen hängde hennes Laundry Field, loppisfyndade överlakan i skön mångfald.

wanås3

”Antropologisk poesi” kallar hon sin filmserie Thread Routes, där hon filmar textilhantverkande människor på olika platser i världen. Eftertänksamt och värdigt. De finns på hennes webbplats (här är länken).

Sammantaget ett konstnärskap som jag blev rätt tagen av.

Österlens museum i Simrishamn. Ett litet och trevligt museum med bland annat en fin fast utställning om folkdräkt och gammalt dräktskick och just nu två spännande temporära utställningar.

simrishamn2

Konstnären Takao Momiyama visar gamla, lappade japanska textilier och sin egen lappnings- och lagningsteknik i utställningen Mottanai – en utställning om återbruk.

Saxat från museets presentation:

Mottainai är ett japanskt uttryck som betyder ungefär: slösa inte. Begreppet ger namn åt en filosofi av sparsamhet. På senare år har ordet fått internationell uppmärksamhet och används av miljökämpar i olika länder. Utställningen handlar om omsorg och om att lappa och laga med hjälp av den japanska sömnadstekniken sashiko, en traditionell lagningsteknik som bygger på förstygn.

Den dagen vi var där var konstnären på plats själv och lagade och pratade med besökarna. Många var nyfikna och ville veta mer om hur han tänkte och jobbade, hur länge han hade varit i Sverige, vad han gjorde här annars och så vidare.

simrishamn5

Det var förstås den här utställningen som dragit oss till Simrishamn, men precis lika intressant var utställningen bredvid, som handlade om traditionella, romska smycken.

simrishamn1

Vi besökte också Kivik Art Center på hemvägen. Den allra översta bilden är därifrån. Vi tyckte dock landskapet är mer imponerande än konsten.

Fredriksdals friluftsmuseum i Helsingborg. Jag är pinsamt medveten om hur lite koll jag har på friluftsmuseer runt om landet. Under den här resan bättrade jag på min kunskap lite grann med två besök.

fredriksdal

Fredriksdal har bland annat en fantastisk rosenträdgård (ovan) och oerhört imponerande odlingar. De miljöer vi besökte var obemannade men intressanta.

 

kulturens1

Kulturen i Lund. Bosebo kyrka från 1652 var en självklar höjdpunkt för mig med alla år i Seglora kyrka på Skansen innanför västen.

Det räcker inte med en dag för att hinna runt Kulturen, även om det är ett mycket mindre område än Skansen. Vi koncentrerade oss på utställningarna och missade flera av de historiska byggnaderna och museerna utanför Kulturen.

kulturens6

Den stora missuppfattningen är en utställning med Carl Johan de Geers textila produktion i fokus. En utställning att bli glad av.

kulturens5

Fotografen Ida Eklund var verksam i Lund i början av 1900-talet. Tusentals av hennes glasplåtar hittades 2012 vid renoveringen av huset där hennes ateljé låg. Utställningen Jag ser dig berättar om Idas yrkesverksamhet och visar ett urval av hennes otroligt fina porträtt.

Du kan se delar av utställningen och alla 8 000 räddade bilder på Kulturens webbplats (här är länken).

vallåkra

Wallåkra stenkärlsfabrik. Tack Lena för tipset! Här drejar man bruksföremål av traktens lera, saltglaserar och bränner i en gigantisk koleldad ugn. Dessutom ligger fabriken i ett naturreservat.

Vi nöjde oss dock med att fika, utforska och handla. Det blev två krukor med lock, som det ska bli kimchi i så småningom, har jag tänkt.

landskrona

Hemslöjden i Landskrona. I det gamla stationshuset i Landskrona har Hemslöjden i Skåne en jättefin butik med utställningsyta och kurslokaler. Jag var mentalt förberedd på att köpa en broderisats, de har framför allt jättefina kuddar både i fritt yllebroderi och i tvistsöm/korsstygn. För några år sedan sydde jag också ett av deras fina armband (ombloggat här).

I år fanns det dessutom massor av Karin Ferner-smycken att frestas av, eftersom hon ställer ut. Mitt val blev i stället och lite otippat två turkos keramikskålar av Karin Scharp, verksam på Öland. Så kan det gå.

Virserums konsthall. I år är det textilt fokus i Virserum igen. Mäktiga maskan visar bredd och djup i stickning och virkning med inskickade bidrag från hela landet.

virserum6

Instickad stol av Britt-Marie Sjöberg.

virserum5

Virkade frökapslar av Åsa Nyberg och fina svart-vita kuddar i bakgrunden.

På övervåningen visas Tråd – en berättelse om mänsklig rörelse. Det är en samlingsutställning med konstnärerna KR Grundström, Jessica Johannesson, Dominika Kemilä, Evelina Kollberg, Kerstin Lindström, Kristina Müntzing och Kristina Skantze. Av dem så kände jag bara till Kristina Skantze sedan tidigare.

virserum4

Evelina Kollbergs virkade kvinnoporträtt i storformat grep mig hårdast.

virserum3

De heter Anonym identitet, Ye Haijan och Nadia Murad.

virserum2

Tidigare besök på Virserums konsthall har jag bloggat om här och här och här.

Summer hightlights from the south of Sweden: We did a weeklong roadtrip to the provinces of Skåne and Småland. Managed to visit quite a few museums and exhibitions.

Read Full Post »

Näst religion och sedlighet är små brännvinsglas det jävligaste jag vet.

Så mustigt uttryckte sig ärkebiskopen Anton Niklas Sundberg (1818–1900). Citatet användes en gång i tiden av Älghults glasbruk i marknadsföringen av deras snapsglas 4-plus (med skvalpmån).

Jag brukar uttrycka mig nästan likadant, men då pratar jag om temuggar. Små temuggar gör ingen människa glad. Minst en halvliter vill jag ha, kan nöja mig med lite mindre om det står en stor tekanna bredvid, så att jag kan fylla på kontinuerligt.

Sedan hände det märkliga att jag for till Japan i höstas och lärde mig dricka deras gröna te. Där kändes det helt naturligt att dricka ur deras små muggar utan öron, de vilar så fint i handen när teet har svalnat en aning.

När jag kom hem igen kom jag på mig själv med att sakna de där små muggarna, och jag har hållit utkik efter en, men den ska vara riktigt oemotståndlig. I lördags var vi på utflykt på Färingsö och då besökte vi bland annat keramikern Eva Bergvall i sin verkstad Form från Skå (@formfranska). Hon känns lite japaninspirerad i sitt uttryck, inte på det sirliga sättet utan lite mer grovhugget utan att bli klumpligt.

Och där stod de oemotståndliga muggarna!

Två stycken fick följa med hem, så att jag bjuda en gäst på te också. De är väldigt sköna både att handskas med och att dricka ur, så nu blir det mer grönt te i olika former här hemma.

Jag har tidigare skrivit om min relation med te här på bloggen (till exempel här) och om mat och dryck i Japan här.

Några fler citat av Anton Niklas finns här.
Form från Skå finns på webben (här är länken).

Big and small: I am downsizing my tea cups, from five dl minimum to smaller ones for green tea. The new ones are handmade and delicious both to handle and to drink from.

Read Full Post »

together

Sällan har väl två månader varit så diametralt motsatta som februari och mars 2020! I februari och början av mars var det business as usual med förberedelser inför Hemslöjdsföreningens föreningsstämma, vänträffar och lite kulturpåfyllning. Bland annat var Maken och jag på Kungliga operan för första gången på evigheter och såg balett. Jag var också och såg den svensk-finsk-japanska utställningen Stilla skönhet på Waldemarsudde. Den lyfter fram inspiration och utbyte mellan länderna under 1900-talet och kan ses som en fortsättning på de utställningar om 1800-talets japonism som visats i Sverige tidigare.

Waldemarsudde skriver på sin webbplats:

Utmärkande för verken i utställningen är det meditativa, stilla och koncentrerade bild- och formspråket. Rymd, ljus, tystnad och materialitet är exempel på egenskaper och uttryck som präglat urvalet av verk till utställningen.

skönhet_wald2

Keramiken är rikt representerad, här i form av japanska verk från 1500-talet och framåt.

skönhet_wald4

Tommy Östmar låter Hokusai och Rembrandt få vandra tillsammans. Två favoritkonstnärer på samma bild!

Måndag den 16 mars tog jag buss och tunnelbana in till Balettakademien och dansade ett lunchpass med Gaga People. Sedan for jag till Kungsholmen för att hämta ett paket till Hemslöjdsföreningen och lämnade det i vår lokal. Det var sista gången det var vanlig vardag. Sedan dess har det i stort varit hemmaliv. Maken jobbar också hemifrån och vi har lite trevande hittat nya vardagsrutiner.

okono3

Jag har i stor utsträckning knutit på mig hemmafruförklädet och tagit ansvar för matplanering och -lagning. Back to basics! Här ger jag mig för första gången på att göra okonomiyaki, en matig japansk pannkaka med kål och sidfläsk.

okono2

Det blev mycket gott!

maränger

Kombinationen av ett ökat fikabehov och ambitionen att slänga så lite mat som möjligt har lett till mer bakning. Ovan maränger med citron och rostade mandelspån.

Virknål, broderinål och böcker går bort just nu, men jag kämpar med att försöka sy lite. Netflix går bra. Och lite onlineshopping för att stödja diverse små aktörer som lokala ölbryggerier och SF-bokhandeln. Frivilligaktionen för att rädda Skansen har fått stor medial uppmärksamhet (här finns FB-gruppen), men det finns många fler som behöver stöd på olika sätt.

På hemmaplan har jag för omväxlings skull har haft ro att plantera lite frön.

sådd1

Här blir det lobelior till sommarens annuellkrukor på uteplatsen (här är några bilder på hur det kan se ut).

sådd2

Här blir det indiankrasse till en kruka på trappen utanför ytterdörren. Notera den första grodden längst fram till höger!

Beskrivningen till de fiffiga såkrukorna av tidningspapper hittade jag på Youtube (här är länken).

Mellan de små utbrotten av aktivitet sitter jag och tittar tomt framför mig eller scrollar igenom Dagens Nyheters live-flöde eller tittar dystert på Johns Hopkins Resource Centers digitala världskarta för fyrtiofjortonde gången. Då och då gör vi ett gemensamt ryck och tar en promenad eller jobbar lite i vår lilla trädgård. Bland annat har vi rensat sten i rabatterna på framsidan.

rabattrens

Nu kan vi börja planera för årets nyplanteringar på allvar. Och jag drömmer om min tehusträdgård på baksidan. I dessa dystra tider känns fantasin och dagdrömmen viktigare än någonsin.

Bilden allra överst hittade jag på Pinterest. Ta hand om dig och de dina! Tillsammans ska vi göra vårt allra bästa för att ha tålamod i krisens tid och uppfinna nya sätt att umgås och stötta varandra.

February and March 2020: Two totally different months, one full of ordinary life, the other taking us into the corona crisis. I’m at home focusing on basics like cooking, baking and planting seeds.

 

 

 

 

 

Read Full Post »

jp-jackuggla

Självklart kunde jag inte åka till Japan utan att hemföra några souvenirer (och en och annan present). Lika självklart var att jag fick ålägga mig själv vissa begränsningar i hur många, hur stora och hur tunga dessa saker fick vara. Utmaningen blev att handla smått, lätt och oömt.

Ovan en liten glasuggla med pingla som hänger på blixtlåset till en av mina jackfickor. Det har suttit en liten läderbit där tidigare som gått sönder. En liten och lätt souvenir, som också påminner mig om marknaden kring tempelområdet Senso-Ji i Tokyo, där jag köpte den av en liten farbror som snidade ugglor i trä.

jp-tenugui

Den traditionella, japanska handduken kallas tenugui och mäter cirka 30×90 cm. Finns överallt och funkar utmärkt som textil souvenir. Ovan från vänster tre olika shiborimönster och ett tryck från Ateljé Maida i Kanazawa.

De två i mitten har jag sytt ihop till en scarf.

jp-scarf-kasuri

Här en annan scarf, vävd i Kurume Kasuri hos familjen Nishihara. Jag är oerhört förtjust både i färgställningen och de oregelbundna prickarna.

jp-washi

Min rumskompis Marja-Leena ägnar sig åt bokbinderi, så vi förenades i jakten på fina papper. Både i Kyoto och i Tokyo gjorde vi fynd. Jag höll mig till lite mindre bitar (traditionellt origamipapper är 15×15 centimeter).

jp-ugglor

I Tokyo tog vår guide Kristina med oss till hobby- och hantverksvaruhuset Yazawaya. Där fanns det mycket kul förstås (en hel del hiskligt också). Eftersom jag går i gång på de där små hängena, som japanerna är så förtjusta i, så blev det en materialsats till ett gäng ugglor.

jp-sashiko-wip

Jag köpte också en sashikomaterialsats. Här är det gulligt värre med körsbärsblom och temariboll på rosa botten, långtifrån Hisako Hagiwaras mer råa uttryck (finns här). Notera också att stygnlängden är förtryckt – lätt att göra rätt!

jp-temedpersika

Till Hemslöjdsföreningens styrelse köpte jag hem lite japanskt godis. Japansk tradition bjuder att man köper hem någon lokal specialitet när man är ute och reser och varje järnvägsstation har ett gigantiskt utbud av vackra askar med mystiskt innehåll.

Varje region har sina specialiteter. I trakten runt berget Fuji är det persika som gäller, ovan omslaget till ett gott litet kex med persikosyltsfyllning.

Jag köpte också med mig hem grönt te med persika och hojicha, det rostade gröna teet.

jp-matgrejs

Maken fick bland annat fina små askar från Nishiki matmarknad i Kyoto med tjusiga dekorationsblommor, som ska friteras. Knallhattarna fick fina påsar med den japanska chilikryddblandningen shichimi togarashi.

cinnamoroll-wallpaper

I Kyoto hittade jag också en stor butik med Sanrio-grejor, det vill säga Hello Kitty och hennes vänner. Svärdottern är extra förtjust i Cinnamoroll, så där hittade jag massor med roliga presenter till henne.

jp-månskål

Tanken var ju att jag inte skulle bära hem något väldigt ömtåligt, men den här lilla skålen från en antik- och prylbod i Tokyo kunde jag inte motstå.

I Tokyo köpte jag också japansk whisky till Maken. En sort som jag hade spanat in mig på hittade jag i en liten spritbutik nära vårt pensionat. De pekade flera gånger på prislappen och tittade frågande på mig, så jag fick verkligen försäkra att jag ville köpa den. I mina ögon var priset helt rimligt för en kvalitetswhisky som dessutom inte finns i Sverige, och jag var glad att jag hittade den just i den här lilla butiken.

För den som hade handlat lite mer vidlyftigt erbjöd vårt pensionat stadiga kartonger (vi hade möjlighet att checka in två bagage). Finfin service som några i ressällskapet utnyttjade.

Japanese souvenirs: It was a fun challenge to find small, lightweight and non-fragile but meaningful souvenirs. The small ceramic bowl was a necessary exception.

 

 

 

 

Read Full Post »

MHo-ikeda1 Den kanske största fördelen med en gruppresa är att få komma in bakom kulisserna på platser som annars inte är tillgängliga för en turist.

Ovan är vi på väg in till familjen Ikeda i Kurume. De reservagefärgar garn med indigo och väver (jag skrev om de workshoppar vi hade hos dem här).

jp-ikeda-garn

Här är det vita garnet uppspänt och på papperet under finns rapporten. Överst i bild är garnet ombundet med någon sorts naturfiber.

jp-ikeda

Mamma Ikeda visade arbetet i vävstolen. Fort och exakt! Sittbrädan går att ta loss så att hon liksom kan kliva in i vävstolen bakifrån. Notera att hon har tagit av sig skorna!

Många av de japanska tygerna vävs på smal bredd, 35–40 centimeter.

jp-ikeda-tomvävstol.jpg

Företaget har ett tiotal anställda väverskor. Alla har på olika vis fixat till lite stoppning till sittbrädan.

jp-nishihara-noren

I Kurume besökte vi också familjen Nishihara, som förvaltar ett industrihistoriskt arv med drygt 100 år gamla vävmaskiner. På bilden ovan är vi på väg in i butiken. Tygstycket framför entrén heter noren, när den är upphängd är butiken eller restaurangen öppen. Den här är kasurivävd av herr Nishiharas pappa.

jp-nishihara1

Om familjen Ikedas vävsal var skinande ren så var den här lokalen betydligt mer ostädad i hörnen. Men till och med dammluddet var vackert indigoblått! Och tygerna var verkligen ljuvliga. Just de småmönstrade tygerna är typiska för Kurume kasuri (ikatväv från Kurume).

jp-nishihara-tork

Det ofärgade garnet vävs till en första väv, som fungerar som reservage när den indigofärgas, så att garnet blir småflammigt (se den översta bilden i det här inlägget).

jp-maida1

I Kanazawa besökte vi ateljén Maida, där man handmålar och -färgar vackra tyger, framför allt till kimono (kaga-yuzen). Deras verksamhet är både konstnärligt och hantverksmässigt helt enastående och vi hade munnar som fågelholkar mest hela tiden när vi fick smyga omkring inne i ateljén och titta på när de arbetade.

jp-maida2

Här jobbar man traditionsenligt vid låga bord på stråmattor (tatami). På tatamimattan har man inga skodon, inte ens tofflor.

jp-maida3

Ungefär 13 meter tyg (på smal bredd som sagt) räknar man med till en kimono. Kimonon är ihoptråcklad när man för över mönstret, sedan tas den isär och målas i två våder.

jp-maida5

Här till höger syns delarna som ska bli ärmar och krage.

jpmaida6

Här en detaljbild. Mönstret ritas upp med en växtbaserad färg som senare tas bort. Då får man de vackra vita konturerna.

Kaga-yuzentekniken i Kanazawa är känd för sina naturtrogna avbildningar där även insektsangrepp och förfall får finnas med i växtvärldarna.

jp-maida-kimono

Men det är ju inte direkt förfallet som man ser först i sådana här mästerverk! Den här kimonon är utställd i deras kombinerade foajé och butik.

Maida-ateljén har en webbsida på japanska med ett fint bildgalleri. Här är en länk till en av bildsidorna.

Mer info om kaga-yuzentekniken (på engelska) finns här.

jp-teträdgård2

Det tredje besöket var också i Kanazawa men helt annorlunda. Här är vi i trädgården Gyokusen-en på väg till teceremoni i tehuset Saisetsu-tei Roji.

En vandring genom teträdgården är en förberedelse för teceremonin. Stigen går på trampstenar genom den noggrant planerade trädgården, som ger ett helt naturligt intryck.

jp-teceremoni1

Två äldre damer tog emot oss och förklarade teceremonin på ett ljuvligt sätt medan en yngre kvinna genomförde själva ceremonin. I tehuset möts alla på lika villkor, det är en jämställd plats där man lägger meningsskiljaktigheter åt sidan. Jag kunde inte låta bli att tänka på nattvardsbordet i den kristna kyrkan, men i stället för bröd och vin får man här en liten sötsak som man äter innan man dricker det beska, vispade matchateet, som skapar en intressant kontrast.

Mötet i tehuset beskrivs också i den väldigt fina japanska sentensen ”Ichi-go ichi-e” som betyder ungefär ”det här ögonblicket, en gång i livet”.

Jag blev oväntat tagen både av teträdgården och av teceremonin. Här i Stockholm finns världens nordligaste tehus Zui-Ki-Tei (Det löftesrika ljusets boning) vid Etnografiska museet på Gärdet, där jag ännu inte varit. Nästa säsong ska det bli av.

MHo-teceremoni

Vi beundrade förstås damernas mycket tjusiga kimono och obi. Den i mitten är helt mönstrad i Arimatsu Shibori, mycket elegant.

Den vänlighet som mötte oss vid de besök vi gjorde tror jag berörde oss alla. Även om språkförbistringen ofta lägger hinder i vägen så gör man sitt bästa för att kommunicera och vara så tillmötesgående som möjligt. Att dessutom få möjlighet att se utsökt hantverk på nära håll var verkligen en stor behållning av resan.

Japanese Highlights: Meeting people: With a round trip you get the opportunity to visit places not open to the public. We visited two weaving workshops and a high profile kagayuzen studio and were met by warm welcomes everywhere.

We also got a splendid introduction to the tea ceremony in the tea garden Gyokusen-en and the tea house Saisetsu-tei Roji held in English by two most courteous ladies.

Read Full Post »

jobs3

Midsommarhelgens blomtema fortsätter med en återblick på ett besök i maj på Thielska galleriets utställning Mönsterglädje och blomsterkonst. Den lyfte fram systrarna Lisbet och Gocken Jobs och deras blomstrande keramik och textilier.

Jag brukar säga att jag växte upp med två estetiska smakdomare: Carl Malmsten och Jobs Handtryck. Hemma fanns till exempel soffgruppen med Malmstenmöbler som mamma och pappa investerade i när de gifte sig 1953: Soffan Visingsö och fåtöljerna Vapensmeden. När jag ärvde dem för två år sedan var de omklädda (två omklädslar på 64 år).

Jobstygerna fanns överallt både i inredning och kläder i min barndomsvärld. Smultrontyget i rött och blått (nr sex från vänster i andra raden ovanifrån) hade jag en klänning i när jag var 6-7 år. Som jag minns det hade den långa ärmar men var så där hysteriskt kort som barnklännningarna var i slutet av 60-talet.

jobs2

Systrarna Jobs började som keramiker med utsökt målade föremål. Kärleken till växtvärlden förenade de bägge teknikerna med både realistiska och stiliserade växter och blommor.

För mig var det återseendets glädje nästan överallt.

jobs1

Här fotograferar min vän Mummi ett vackert blomsterarrangemang av Gunnar Kaj. Blomsterbuketten snett till vänster om henne hade hennes mamma Agneta på väggen i köket. Agneta var mammas bästa vän och min extramamma (ombloggad här, det är förresten Mummis porträtt som hänger bakom mig på bilden).

Agneta och mamma bilade en vecka på försommaren tillsammans varje år. Ett landskap varje år. När det var Dalarna som stod på tur investerade de båda två i linnetyg från Jobs till varsin klänning.

Agneta_Jobsw

Här är Agneta i Sommar på röd botten. Bilden är märkt 1971.

Mamma_jag_Rom_Jobsw

Och här är mamma i Stugrabatt på naturfärgad botten. Bilden är tagen i Rom 1974 (hade jag verkligen en par gula byxor på den tiden???). Mammas klänning syddes nog av tant Margit på Mariekällgatan.

Den stora kassen som Mummi har på axeln på utställningsbilden är sydd av resterna av Agnetas klänning. Mammas klänning försvann spårlöst.

Själv har jag haft och slitit ut bland annat en klassisk smålandsväska (väldigt modern på 80-talet) och en plånbok genom åren. För några år sedan gjorde jag ett försök med en axelremsväska i Tistlar, men jag kände mig aldrig riktigt hemma med den. Den finns till salu om någon är intresserad!

Jag har också ett gäng smådukar, som jag har fått eller köpt på loppis under årens lopp, och en fin gardinkappa, som jag ärvde efter mamma. Smådukarna ligger i tygskåpet men gardinen hänger upp i övervåningens hall tillsammans med en skomakarlampa av Dan Grip (en annan favorit, ombloggad här) och mormors vita skrivbord.

jobsgardin

Mummi bor i Motala men tog sig tid att åka till Stockholm för att se Jobsutställningen. Jag är väldigt glad att vi fick möjlighet att göra det tillsammans (vi hann med lite lunch och lite go’fika och lite Malmstensbutik och Svenskt Tenn också…).

Mer info om Jobs Handtryck finns här (undras om jag kan övertala resesällskapet om ett stopp i butiken på väg till Grövelsjön…).

Other flowers: The Swedish company Jobs makes glorious handprinted fabrics with opulent flower motives. They were very much part of the aesthetics I grew up with. Last month I visited a great exhibition with the ceramics and textile patterns of the sisters Lisbet and Gocken Jobs.

 

 

 

 

Read Full Post »

Older Posts »