Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Textil’ Category

Nu är Maken och jag hemma igen efter en dryg vecka ute på vägarna. Vi har roadtrippat i södra Sverige från öst till väst och blandat välkänt med okänt.

motala_ström

Det är inte så ofta vi stannar i Norrköping, när vi är på väg söderut, men i år var det två utställningar som lockade på Norrköpings stadsmuseum. Jag hade hunnit glömma bort hur hänförande vackert det är i de gamla industrikvarteren runt Motala ström där stadsmuseet, Arbetets museum, turistbyrån med mera finns. Det är väl värt ett stopp bara att insupa den maffiga miljön.

bastabinne

Från rot till barr heter en utställning från Hemslöjden i Kronoberg, som lyfter fram granens möjligheter. Fin och fiffig. Ovan en korg i bastabinne av Ingrid Andreasson.

I Beurlings lusthus precis utanför museet ställer Elsa Chartin ut vackra tryckta och shiborifärgade tyger (svårfotograferat som tusicken):

elsa_chartin

Kattun är cotton heter Elsa Chartins utställning. Den är en del av fem delar i en stor utställningssatsning från Judiska museet, som heter Traces of Existence. Medan museet bygger nytt i Stockholm, gör det nedslag på olika platser för att lyfta fram judisk historia i Sverige.

Elsa Chartin har utgått från kattuntryckaren Jacob Marcus tygmönster. Han var en av de första judar som bosatte sig i Sverige. År 1782 bestämde Kommerskollegium att Norrköping skulle vara en av tre städer där judisk bosättning var tillåten. Bara några dagar efter ansökte handlaren Jacob Marcus om skyddsbrev från magistraten och fick tillstånd att idka grosshandel. Marcus började med en speceribod innan han på 1790-talet startade ett kattuntryckeri (fakta från Wikipedia).

Mer info om utställningen och projektet finns på Judiska museets webbplats, läs mer här!

Efter museibesök och glasspaus gick vår roadtrip vidare till Linköping.

Holiday cities: Norrköping: My DH and I has been out on a roadtrip in southern Sweden. Our first stop was Norrköping and two interesting exhibitions on their city museum.

 

 

Annonser

Read Full Post »

Maken förstod inte riktigt varför jag blev så till mig. Han hade hittat en kul fotobok på sin sedvanliga loppisrunda i Sundbyberg och en broderibok till mig.

Jag högg emellertid fotoboken under förtjusta utrop. Den innehöll nämligen gemensamma projekt mellan fotografen Rolf Lind och textil- och livskonstnärerna Raine Navin och Gunilla Skyttla.

tillbakablick1

Boken kom 2001 och innehåller ett urval av alla bilder som trion iscensatte genom åren.

Jag har skrivit om Raine Navin och Gunilla Skyttla flera gånger här på bloggen (här och här och här). De tillhör verkligen mina förebilder, och jag är så glad att jag fick höra en av deras inspirationsföreläsningar för sisådär tio år sedan.

Författaren och radiomakaren Britt Edwall skriver så här om trion i boken:

Stora skratt med sorg i botten! Ett av många recept mot melankoli: Allvarliga bildlekar, ingående minnesarbete och att utsätta sej för slumpen – mästaren. Maj Gunilla Elisabeth och Sten Raine agerar och Rolf Olof ser tittar koxar belyser beskär reducerar bilden till sin kärna. Svartvitt är allvar! – – –
Rolf blev utsänd av Expressen 1965 på klappjakt efter Anita Lindblom. Ville inte och ljög att hon inte var hemma. Sen dess är han sin egen.

tillbakablick2

I de här tre människornas speciella värld är det ett tuppfjät mellan det vardagliga och det magiska.  Vad som helst kan bli vad som helst. Allt är öppet och möjligt.

Filmregissören Håkan Alexandersson myntar begreppet ”navinist”:

En navinist är omedelbar, ursprunglig, okonventionell, otvungen, oförställd, öppenhjärtlig, uppriktig; plus har en starkt strålande kärlek som omfattar världen.

Livsglädje och sinnlighet. Det är grejor det.

Joy of life with all senses: My DH brought home a lovely book with pictures taken by the Swedish photographer Rolf Lind and staged by the Swedish artists Raine Navin and Gunilla Skyttla. A wonderful trio celebrating the magic inherent in ordinary objects. 

Read Full Post »

Den där helt onödiga semesterförkylningen tvingade ner tempot rejält de sista lediga dagarna. Innan den bröt ut hann vi som tur var i väg till utställningen 5 unga på Almgrens sidenväveri.

Sidenväveriet har de senaste åren etablerat sig som en utmärkt utställningslokal för textila verk (exempel finns här och här). Den här gången var det Maria Andersson, Katja Beckman, Josefin Gäfvert, Johanna Oskarsson och Vega Määttä Siltberg som ställde ut.

Tyvärr innehöll inte utställningen någon presentation av konstnärerna, vilket jag tycker är skrutt. Katja, Josefin och Vega har precis gått ut masterprogrammet på Konstfack, Maria har gått ut HDK i Göteborg och Johanna vet jag ingenting om.

Katjas solgula verk Yellow III var med i senaste numret av tdiskriften Hemslöjd, Josefin är kollega med mig i hemslöjdsföreningens styrelse och Vega fick ett av föreningens stipendier i mars. Det var väldigt roligt att se deras verk på riktigt. Textil gör sig oftast inget vidare på bild, det finns alltid en tredimensionalitet om går förlorad.

maria_andersson2

Därför ska jag egentligen inte ens försöka återge Maria Anderssons verk Jag är inte tom jag är öppen, men jag kan inte låta bli, för det var det verk som riktigt tog tag i mitt hjärta.

Verket bestod av fyra delar, två stora och två mindre, och det här är den största:

maria_andersson1

Maria har bland annat inspirerats av Tomas Tranströmers dikt Vermeer, där slutstrofen lyder:

Den klara himlen har ställt sig på lut mot väggen.
Det är som en bön till det tomma.
Och det tomma vänder sitt ansikte till oss
och viskar
”Jag är inte tom, jag är öppen”.

Svindlande.

The open: A magnificent work by the young textile artist Maria Andersson called I am not empty I am open, inspired by the poem Vermeer by the Swedish poet (and Nobel laureate) Tomas Tranströmer.

Read Full Post »

navinsskyttlabildI helgen kom beskedet att formgivaren, konstnären och inspiratören Raine Navin avlidit, 81 år gammal. Gunilla Skyttla, hans livskamrat sedan början av 60-talet, gick bort i vintras, så hans bortgång var inte helt oväntad. De hörde verkligen ihop, de var som två halvor av samma hjärta. Fria i tanke och ande men alltid tillsammans. Deras frikostighet och kreativa humor har betytt så mycket för så många.

Jag har tidigare skrivit om dem här på bloggen (här är länken) och hoppas SVT plockar fram Helena Alms dokumentärfilm från 2012. Du kan också höra dem i Sveriges Radios arkiv i Britt Edwalls dokumentär Alla hälsar, alla mår bra från 2006 (här är länken).

Världen har blivit väldigt mycket tråkigare. Nu är det upp till oss andra att fylla på med fest, glädje och upptåg i Gunillas och Raines anda.

Bilden är tagen av Konsthallen/Hamnmagasinet i Varberg och lånad från webben

Always together: Two of Sweden’s more generous and sharing artists, Gunilla Skyttla and Raine Navin, have left us, Gunilla in February and Raine in the end of May. They were a couple since their university college days in the early 60’s and unseparable both in their private life and their artistic and inspirational careers.

The world is now a much duller place. It is up to us to honour their memory by creating party, joy and escapades.

 

 

 

Read Full Post »

Textilarv

För några veckor sedan städade vi lilla mamsens linneskåp. Jag plockade ut allting på en hylla i taget och tog ut till köksbordet. Där satt mamsen på en stol och så tittade vi på en sak i taget.

För mig var det lite av en aha-upplevelse. Även om jag kom inte hittade till Hemslöjden förrän i mogen ålder, så har jag med mig ett intresse för det handgjorda hemifrån, inte minst på textilsidan.

textilarv2

Här är till exempel en fin, tygklädd ask med broderi.

textilarv1

Linnehanddukar. Den högraste är nog i hellinne, de piggröna är från Växbo.

textilarv3

Sjal eller duk i tunn bomull från Jobs handtryck. Helt underskön, tycker jag, både i mönster och färgställning. Tyvärr är den trasig på ett par ställen, jag ska försöka reparera den.

Textile heritage: A few weeks ago I helped mum to sort everything in here linen cupboard. While doing it, I discovered both textile treasures and their profound influence on my textile interest.

Read Full Post »

victoriaBiografen Victoria på Götgatan i Stockholm är ett mysigt ställe. Där kan man se kvalitetsfilm i en mängd salonger och dessemellan njuta av den välbevarade miljön och fika ekologiskt.

Studieförbundet Vuxenskolan hyr in sig på Victoria för sina föreläsningar. I tisdags var jag där som föreläsare och berättade om Yoko Onos liv och konstnärskap. Fantastiskt skönt att komma till ett ställe med superproffsiga vaktmästare, bara att plugga in datorn och köra!

(Det var extra skönt, eftersom vi kvällen innan hade familjens första konfrontation med Windows 10, som hitintills fungerat helt utan mankemang. Men att hitta en bildvisare som bara visar bilder rätt upp och ner och en i taget verkar vara helt omöjligt. Det blev en lång natts förberedelser…)

I torsdags gjorde jag diverse ärenden på Söder. Bland annat gick jag till på Erstas frimärksverksamhet med en kasse gamla kuvert som stått hemma hos lilla mamsen i några år  (mer om Erstas frimärksverksamhet kan du läsa här).

Jag passade på att gå upp till Ersta kyrka, där jag var mycket för några år sedan eftersom jag sjöng i kyrkokören Ersta Capella där.

När jag klev in i kyrkorummet fick jag en smärre chock. De har renoverat.

ersta_2015

Så här såg det ut ”på min tid” (bilder från två körkonserter med Ersta Capella):

erstacapella

120527-154-7150-NIKON D300-Q085S1920

Jag gillade verkligen den varmröda, omslutande färgen på väggarna och den dämpade färgskalan i övrigt. Och även om jag förstår att man vill flytta fram altaret i rummet för att prästen ska kunna fira mässa vänd mot församlingen, så tycker jag att det nya stenaltaret är stort och klunsigt.

Den gamla färgskalan gav kyrkan en särprägel som nu är borta. Nu är det anonymt  ”ljust och fräscht” och jag tycker rummet har en kylig och steril bismak. Det är absolut inte ”mitt” kyrkorum längre. Burr!

I går tog maken och jag en kulturdag som inleddes på Galleri Främja på andra kanten av Erstagatan. Där ställde Maria Högberg och Tor Cederman ut sina underbara skapelser i textil, trä och hejdlöst återbruk i helgutställningen Hjärnsläpp.

hjärnsläpp2

På väggen några av Tor Cedermans fina textila collage och till höger hans blomvas virkad i gamla nylonstrumpor.

hjärnsläpp1

Ett annat av Tors textila collage, hans ”falska kantarell” och några av Maria Högbergs hjärteknipande figurer.

Sedan fortsatte vi till två helt okej fotoutställningar på Galleri Kontrast och slank in på Grafisk sällskapet bredvid, där bland andra Örjan Wallström ställer ut screentryck med textila detaljer:

2015.11.07-campbell_wikstrom_003

Han har utgått ifrån den danske konstnären Wilhelm Hammershöjs vilsamma interiörer. Jag gillar förenklingen och färgskalan men är inte riktigt säker på vad det broderierna och tyllbitarna tillför.

Bilden är lånad från Grafiska sällskapets webbplats (här är länken).

Sedan försökte vi gå på Fotografiska. Där var det knökfullt, kö långt ut på trappen. Att fika var inte att tänka på.

Vi tog i alla fall ett varv på Höstsalongen, den utställning vi var mest sugna på. Hög kvalitet genomgående, roligt att se så många bra bildserier. Jag tror min favorit var David Molanders bilder från Teufelsberg (de finns på hans webbplats).

För att få vår välbehövliga fika var vi tvungna att ta oss över till Gamla stan, så då tog strövtågen på Söderslut för den här veckan.

Strolling on Södermalm: For three days this last week I have had different things to do in the district of Södermalm in Stockholm. 

Read Full Post »

rasmussen5Ledig dag innan helgdag är ett bra påfund. Själv får jag inte njuta av det så ofta längre, men maken blir då och då utslängd från kontoret där han konsultar. Till exempel i går, dagen innan allhelgonahelgen.

Så vi tog en kulturrunda till Sven-Harrys konstmuseum i underbara Vasaparken. Det hampade sig så turligt att de har after workvisningar just på fredagar klockan fem, så vi fick en fin introduktion till båda utställningarna som pågår just nu: Textil intarsia med den norska konstnären Inger Johanne Rasmussen och samlingsutställningen Designforum – Sköna juveler med samtida smyckeskonst.

Inger Johanne Rasmussens mestadels stora verk består av många bitar handfärgat ylletyg hoplagda och hopsydda kant i kant. De är förföriskt vackra och det är lätt att fastna i det första intrycket, den tilltalande ytan.

rasmussen6

Ser du den lilla dörren uppe till vänster? Den finns alltid där, synlig eller osynlig. Inger Johanne Rasmussens verk öppnar dörren till en kommunikation med våra textila traditioner. Under den samtida ytan finns hundratals generationer av utövare som alla har bidragit till vårt textila arv och vår gemensamma historia.

Ett verk som inte finns med på Sven-Harrys men visas i den fina lilla filmen i Mediarummet är Syersken (Sömmerskan) från 2008:

syersken

Ur sömmerskans händer växer en hel värld av mönster fram, geometriska och organiska om vartannat.

Inger Johanne Rasmussen menar att vår textila mönsterskatt innehåller spår av våra myter och berättelser. Därför äger hennes verk alltid rum mot en fond av vår textila vardag, men en vardag som är laddad med dold och bortglömd mening.

rasmussen7

I verket Magnetisk hjem är fonden en helt vanlig, rödrutig kökshandduk.

rasmussen4

Verket Hjemmet jeg ikke kunne finne är inspirerat av en myt från navajoindianerna. I mönstret ser jag både japansk sashiko och ett av mina favoritlapptäcksmönster som heter Storm at sea (du kan kolla in det här).

Varteftersom jag vandrade runt i utställningen och fick syn på fler och fler av de underliggande lagren så blev jag mer och mer tagen. Inger Johanne Rasmussen låter inte traditionen stå i vägen för hennes eget uttryck, men hennes ödmjukhet och respekt inför den gav mig mycket att tänka på.

Bilder: Undertecknad och Kurt Nord. Bilden på Syersken är lånad från Inger Johanne Rasmussens webbplats (här är länken). Bildgalleriet där kan jag verkligen rekommendera!

Edge to edge/layer upon layer: I was quite blown away by the current exhibition of the Norwegian textile artist Inger Johanne Rasmussen here in Stockholm. She keeps constantly in touch with all the world’s deep delving textile traditions and lets their abstract stories be a big part of her pieces.

Read Full Post »

Older Posts »