Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Utställning/Exhibition’ Category

habanero

I början av augusti härjade samma glödheta och obarmhärtiga sol som i juli. På vår balkong växte chilipeppar och habaneros explosionsartat.

Vi hann med lite semester, bland annat en tur till Artipelag och utställningen Bloomsbury Spirit.

bloomsbury2

bloomsbury1

Allt var fint och välordnat, men vi tyckte nog att den stora utställningsytan gav ett intryck av att man hade kokat soppa på en spik.

lytton_strachey

Men det var fantastiskt att få se Dora Carringtons kärleksfulla porträtt av Lytton Strachey i verkligheten!

Jag kan varmt rekommendera Ingela Linds första bok om Bloomsburygruppen: Leka med modernismen. Hennes nya bok Ta sig frihet är en utvidgad och omarbetad upplaga, som jag inte hunnit läsa än.

Maken hittade den tunna volymen The Bloomsbury Group av Frances Spalding på loppis. Det är en underbar liten sak med koncisa porträtt av alla inblandade tillsammans med en mängd av alla fotografier och porträtt de tog och målade av varandra. Hon har ett gott öga för detaljer, jag älskar till exempel att hon berättar att Leonard Woolf alltid besvarade brev samma dag.

Bloomsburymänniskorna är ett stimulerande gäng att umgås med, men jag tycker inte alltid att det som kommer ut i design och konst är så lysande. De är mer livskonstnärer.

Det stora undantaget är Virginia Woolf, som jag någon dag hoppas orka läsa i original.

plensa_artipelag

En av de bästa sakerna med Artipelag är den vackra miljön runtomkring. Vi badade i viken nedanför Jaume Plensas staty, det var ljuvligt. Vi hade tänkt åka båt i ena riktiningen, men när vi såg hur mycket folk som klämt in sig så blev det SL-buss i stället. Med glasspaus i Gustavsberg vid bussbytet. Inte så romantiskt men mycket mer praktiskt.

möllys

Ölen Milk it från bryggeriet Möllys i Eskilstuna utnämner jag till sommarens godaste öl. Jag drack den första gången på Bishops Arms i Linköping och blev jätteglad när den blev tillgänglig i Systembolagets beställningssortiment. Bilden tagen vid en av sommarens få grillkvällar.

origamihjärta

Jag gjorde en liten slöjdhandledarinsats i Hässelby i början av augusti. Då gjorde vi bland annat fina origamihjärtan.

Halvvägs in i augusti blev det dags att gå till jobbet för att arbeta sommarsäsongens sista period. Jag jobbar i Älvrosgården och Bergsmansgården, två hela nya miljöer för mig.

laxbrotak

Här en detalj från det vackra taket i Bergsmansgårdens helgdagsstuga. Att befinna sig i nya tider, på nya platser och tala om nya näringar (boskapsskötsel och bergsnäring) har tagit enormt mycket kraft och energi. Behovet av inläsning och kunskapspåfyllning har känts enormt.

Så när det äntligen blev svalt nog för att orka meditationsdansa igen så orkade jag inte. Meditationsbroderiet har också stått orört.

Det känns som ett maratonlopp mot sista arbetsdagen den sista september. Det är inte mycket annat som ryms just nu, framför allt inte med schemalagd arbetstid på helgerna. Det är tråkigt att bloggen blir lidande, jag har flera idéer till inlägg men får helt enkelt inte till det.

Jag försöker komma ihåg att andas. Mellan varven i alla fall.

Hjärta, sluta slå! Nej, jag tar tillbaka. Slå du bara. Slå! Håll bara upp mellan slagen.
(Göran Palm)

Evaluation (2018:08): The last pieces of the holidays and then dedication to work with new challenges and the need to stack up on new knowledge. 

Annonser

Read Full Post »

ljungby3

En stad med en sån här vacker och innehållsrik muralmålning kan inte riktigt vara vilken vanlig småstad som helst. Ljungby i sydvästra Småland är huvudort i Sagobygden, där sägner och sagor från bygden och världen möts och blandas.

Jag har velat åka till Sagomuseet i Ljungby länge och fick tack vare mitt redaktörskap för WendelAvisan en utmärkt anledning. En av Wendela Hebbes nära vänner i Stockholm var Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, sedermera känd sagosamlare, och i år är det 200 år sedan han föddes.

Sagomuseet,_Ljungby.jpg

Utan Gunnar Olof ingen Sagobygd. Och utan Berättarnätet Kronoberg ingen Sagobygd. Jag hade förmånen att få intervjua ordförande Per Gustavsson om Gunnar Olof och om den rörelse som i dag har vuxit upp runt hans arv.

180712-431-19062-DSC-RX100-Q080S1920

Per och jag står i Gunnar Olofs arbetsrum, som finns på Sagomuseet. På tröjan har han lindormen, som är Berättarnätets symbol. Gunnar Olof utfärdade en belöning till den som hade sett en lindorm eller till och med kunde visa upp en, död eller levande.

Det finns mycket att utforska i Sagomuseets klurigt inredda rum och en berättarguide lyfter innehållet ytterligare.

Vi var där en av sommarens många riktigt heta dagar, och efter en god pizza på en väldigt sunkig pizzeria letade vi rätt på ett badställe och tog sommarens första dopp. Därefter avslutade vi vårt besök i Sagobygden med en berättarkväll i Biskopsvara. Vibeke Hyltén-Cavallius och Agneta J:son Granemalm berättade nytt och gammalt i underbar miljö under bokarna alldeles invid Bolmen, som glittrade i kvällssolen.

På slingriga vägar fortsatte sedan vår resa mot Halmstad.

Bilden på Sagomuseet kommer från Wikipedia och är tagen av Christoffer Rydström.
Bilden på Per och mig är tagen av Kurt Nord.
Mer info om Sagobygden finns här!

Holiday cities: Ljungby: Not a big city but imbued with magic thanks to the collector of tales and legends Gunnar Olof Hyltén-Cavallius. The Museum of Legends is an excellent place for exploring Swedish folklore.

 

 

 

 

 

Read Full Post »

Linköping känner Maken och jag rätt väl, eftersom vi ofta stannar där och äter lunch eller fikar på väg mellan Stockholm och Småland. Den här gången unnade vi oss två hotellnätter för att verkligen markera starten på semestern.

Tre utställningar lockade också: Det blå skåpet och examensutställningen Ting och tankar – del 11: Hållbart avtryck på Östergötlands museum samt 100 Folk på Östergötlands hemslöjd.

liu02

Här är Frida Nymans examensprojekt på kandidatprogrammet Slöjd, hantverk och formgivning på Linköpings universitet. Frida gjorde sin praktik hos oss på Hemslöjden i Stockholm förra hösten och det ledde till att hon dök ner i vårt arkiv och plockade fram sex stickprojekt från sex decennier.

liu01

Examensutställningen bjöd på en fin mångfald av tekniker och ingångar. Här Annette Hörbergs projekt Embrace med speglar och koppartråd.

folkkonst2

Alla som ville fick vara med på Östergötlands Hemslöjds stora sommarutställning. Det blev en vild mix av traditionellt och nyskapande, handfast och vitalt. Drygt 100 utställare deltar med max tre verk. Oerhört vitalt!

folkkonst3

Mikael Nilssons träskulpturer Man med ballong, Rökpaus, Jaktpass och Vit flagg blev nog mina favoriter.

folkkonst02

Den förbryllande utställningen Det blå skåpet bjöd på en mer akademisk ingång till folkkonsten tillsammans med en mångfald av vackra ting från museets samlingar och olika inlån.

folkkonst01

Utställningen förbryllade mig dels för att jag tyckte den övergripande layouten var omöjlig att förstå sig på, dels för att jag hade svårt att följa med i de frågor som utställningstexterna pepprar sina besökare med.

Dessemellan blev det mycket god mat och fika (även om den holländska restaurangen De Klomp var semesterstängd till vår stora besvikelse) och utflykt till Vreta klosterkyrka och Bergs slussar.

Från Linköping gick färden vidare till Jönköping.

Holiday cities: Linköping: Our next stop offered three interesting exhibitions with folk art and crafting themes.

 

Read Full Post »

Nu är Maken och jag hemma igen efter en dryg vecka ute på vägarna. Vi har roadtrippat i södra Sverige från öst till väst och blandat välkänt med okänt.

motala_ström

Det är inte så ofta vi stannar i Norrköping, när vi är på väg söderut, men i år var det två utställningar som lockade på Norrköpings stadsmuseum. Jag hade hunnit glömma bort hur hänförande vackert det är i de gamla industrikvarteren runt Motala ström där stadsmuseet, Arbetets museum, turistbyrån med mera finns. Det är väl värt ett stopp bara att insupa den maffiga miljön.

bastabinne

Från rot till barr heter en utställning från Hemslöjden i Kronoberg, som lyfter fram granens möjligheter. Fin och fiffig. Ovan en korg i bastabinne av Ingrid Andreasson.

I Beurlings lusthus precis utanför museet ställer Elsa Chartin ut vackra tryckta och shiborifärgade tyger (svårfotograferat som tusicken):

elsa_chartin

Kattun är cotton heter Elsa Chartins utställning. Den är en del av fem delar i en stor utställningssatsning från Judiska museet, som heter Traces of Existence. Medan museet bygger nytt i Stockholm, gör det nedslag på olika platser för att lyfta fram judisk historia i Sverige.

Elsa Chartin har utgått från kattuntryckaren Jacob Marcus tygmönster. Han var en av de första judar som bosatte sig i Sverige. År 1782 bestämde Kommerskollegium att Norrköping skulle vara en av tre städer där judisk bosättning var tillåten. Bara några dagar efter ansökte handlaren Jacob Marcus om skyddsbrev från magistraten och fick tillstånd att idka grosshandel. Marcus började med en speceribod innan han på 1790-talet startade ett kattuntryckeri (fakta från Wikipedia).

Mer info om utställningen och projektet finns på Judiska museets webbplats, läs mer här!

Efter museibesök och glasspaus gick vår roadtrip vidare till Linköping.

Holiday cities: Norrköping: My DH and I has been out on a roadtrip in southern Sweden. Our first stop was Norrköping and two interesting exhibitions on their city museum.

 

 

Read Full Post »

milles03

Sista onsdagen i maj kom jag till  Lidingö ganska prick klockan 10, lagom till öppningsdags på Millesgården. Under två ynka veckor visade de en ambitiös utställning med den japanske konstnären Hokusai, bland annat alla 46 bilderna i hans kanske mest berömda serie 36 utsikter mot berget Fuji. Bilden av den stora vågen (egentligen Under vågen utanför Kanagawa) får väl räknas till ett av världens mest kända konstverk och är idag den största symbolen för japansk konst.

640px-Asakusa_Honganji_temple_in_th_Eastern_capital

De 46 träsnitten är utställningens huvudfokus. Jag hade tur och kunde gå runt och titta nära på dem allihop utan glasögon innan det blev för trångt. Ovan en av mina favoriter: Asakusa Hongan-ji-templet i den östra huvudstaden (dåvarande Edo, nuvarande Tokyo).

Varje bild är ett välkomponerat mästerverk – färg-, form- och motivmässigt. Fujis placering ändras hela tiden, liksom tiden och årstiderna.

640px-Umegawa_in_Sagami_province

En bild med tranor från Umezawa i Sagami-provinsen.

640px-Ejiri_in_the_Suruga_province

En underbar höstbild från Ejiri i Suguri-provinsen där trädens löv, pappersark och en och annan hatt blandas i vinden.

Bildsviten är ett makalöst exempel på att när väl du har bestämt dig för var ditt centrum är så är du fri att göra vad som helst. Både inspirerande och lite nedslående, det känns som ganska få konstnärer faktiskt hittar sina centrum.

Hokusai levde för sin konst och brydde sig inte så mycket om världsliga saker. Han bytte namn flera gånger under sitt långa liv. När han skapade Fujisviten kallade han sig Gakyō Rōjin Manji, vilket betyder ungefär Den gamle mannen som är tokig i konst. Det är också titeln på en söt barnbok av den franske författaren François Place, som jag fick i födelsedagspresent i engelsk översättning för några år sedan.

Många av bilderna kryllar av liv och jag blev väldigt sugen på att lära mig mer om 1800-talets vardagsliv i Japan.

Jag hittade inte så mycket information om utställningsproduktionen, men jag antar att det är en turnerande utställning. Träsnitten är, om jag förstod det rätt, nygjorda. Den innehåller också flera sidor ur Hokusai Manga, konstnärens underbara skiss- och teckningslärobok, samt en mängd illustrationer. Minus för de dåligt översatta bildtexterna, de kändes som oredigerad Google Translate!

En extra twist var att Millesgården hittat fem träsnitt av Hokusai i sina samlingar inför den här utställningen. De är så kallade surimono, träsnitt i små upplagor som såldes till samlare.

milles02

Den här kallas Den vita snäckan (syns uppe till höger under det röda sigillet) och ger en fin bild från konstnärens arbetsplats. Längst fram till vänster står behållaren för tusch med rivjärn i botten och i krukan med påfågelsfjädern står ett penslar.

Dikten i överkant likställer den vita snäckan och plommonträdets blommor med en konstnärs arbetsplats, enligt bildtexten.

Alla bilder i serien 36 utsikter mot berget Fuji finns här.

The old man mad about art: A touring exhibition with the work of the Japanese artist Hokusai made a brief stop at Millesgården on Lidingö, just outside Stockholm, a few weeks ago. I went there and was completely mesmerized.

Read Full Post »

sigrid2

I Kristi Himmelsfärdshelgen såg Maken och jag utställningen Sigrid Hjertén – en mästerlig kolorist på Waldemarsudde. Det finns många anledningar att intressera sig för hennes liv som konstnär, människa, maka och mor, inte minst utifrån det tragiska slutet på Beckomberga mentalsjukhus, men jag har varken läst Karin Johannissons Den sårade divan: Om psykets estetik eller Görel Cavalli-Björkmans biografi Kvinna i avantgardet: Sigrid Hjertén, liv och verk. Jag nöjer mig just nu med att uppleva tavlorna. Det räcker mycket mycket långt. Helhäftigt helt enkelt.

Men så klart. Som betraktare blir jag om och om igen påmind om kvinnan bakom konstverket. Tavlan Konversation från 1914 (ovan) med Sigrid mellan maken Isaac och vännen Einar Jolin (konstnärer alla tre) ger en nästan arketypisk bild av ett samtal som förs över ens huvud.

sigrid1

Den blå balkongen från 1915 är underbart fräck i sitt linjespel och sina färger. Som så ofta är sonen Iván i förgrunden, medan Sigrid ser ut att sitta med ett litet broderi i bakgrunden. Jag funderar på om Sigrid egentligen målade Iván som sig eller om han är en projektion av henne själv.

”I privat ägo” står det på verksskylten. Tänk att det finns människor som kan få sin dagliga, visuella vitamininjektion av en Sigrid Hjertén-tavla! Eller är den en investering, omsorgsfullt inpackad och förvarad i bankfack?

sigrid3

1936 slutade Sigrid Hjertén att måla. Blommor i blått tillhör hennes sista, målad året innan. Den känns oerhört modern. Sinnessjukdomen gör att hennes måleri tar nya vägar, hon gör nya versioner av gamla verk och bilderna blir både upplösta och mer intensiva.

Att få följa Sigrids liv genom utställningen är lite som att läsa en thriller, där man vet att allt går åt skogen på slutet. Jag kommer på mig själv med att intensivt önska att Sigrid Hjertén hade fått ett lyckligare liv. Fanns det andra val hon hade kunna göra?

Ändå skulle jag inte vilja vara utan tavlorna som hon gjorde och som finns kvar för oss att se och lyssna till i dag – lysande djärva, spretiga och mångtydiga.

Woman and master of colours: A big exhibition at Waldemarsudde in Stockholm shows the whole artistic life of Swedish painter Sigrid Hjertén (1885-1948). It is bold, manyshaped and ambiguous.

 

 

 

 

Read Full Post »

Vilken Kristi Himmelsfärdshelg vi välsignades med i år! Maken och jag tog oss två kulturheldagar och två grillkvällar hemmavid. Som extrabonus kom den äldre Knallhatten hem från Gotland för en snabbvisit.

Det känns inte som om jag brukar vara helledig på Kristi Himm, men när jag gluttar bakåt på bloggen så hade vi kulturutflykt förra året också. Och sommarvärme. Tänk vad man glömmer.

I år gick första turen till Skeppsholmen och Moderna museet, där vi stiftade bekantskap med sydamerikanska konkretister och egyptiska surrealister.

momumaj03

Função diagonal (Diagonal funktion) av Geraldo de Barros från 1952.

”Den konkreta konsten är befriad från alla föreställande och symboliska inslag”, står det i Wikipedia. Det finns med andra ord inget att förstå. Antingen så tilltalas man av kompositionen, materialen, färgerna och formerna eller så gör man det inte.

momumaj01

Sem titulo, 1956–1962 (Utan titel) av Rubem Valentim.

Konkretismen tilltalar mig väldigt mycket, det finns en ärlighet i den som jag uppskattar. Det jag gör själv ligger ofta åt det konkreta hållet.

Utställningens stora dragplåster var Lygia Papes magnifika installation Ttéia 1, C med belysta guldtrådar. Svårt att fånga på bild, men Maken gjorde ett försök:

tteia

Väldigt vackert och stämningsfullt, nästan lite sakralt.

(mer…)

Read Full Post »

Older Posts »