Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Utställning/Exhibition’ Category

gbg1

Ända sedan mammas begravning i augusti har jag varit på väg till Göteborg och ett besök hos min sista moster. Av någon outgrundlig anledning har det varit helt omöjligt att få till tre lediga dagar i rad. Det dröjde ända tills några dagar in i december innan det äntligen blev av och jag satte mig på tåget.

Det var länge sedan jag åkte tåg. Så skönt det är jämfört med flyget – ingen säkerhetskontroll att oroa sig för, inga långa köer, inga packbekymmer. Bara att kliva på och fara i väg. Jag åkte MTR för första gången, vi var i tid och allt fungerade lugnt och smidigt.

Det blev ett långt besök hos moster med prat om både dåtid och nutid. Mycket att ta igen.

Sedan checkade jag in på ett hotell vid Vasaplatsen. I de kvarteren bodde vi alltid när jag jobbade på Bok- och biblioteksmässan i slutet av 80-talet, så där känner jag mig hemma.

gbg2

Min vän Anna såg på Instagram att jag var på väg till Göteborg. I vanliga fall skulle hon ha varit på jobbet, men just nu är hon sjukskriven med en bruten fotled. Himla tur i oturen, för då hann vi träffas dagen därpå. Det blev en långfika och sedan några bra utställningar på Göteborgs konstmuseum.

Här ovan Julia Peirones Girls Girls Girls, som vi båda tyckte mycket om. Allra bäst var videoverket Twisted Cherry. Fotografiet nedan kommer därifrån.

gbg3

Det handlar om normer och utsatthet och omöjligheten att leva upp till alla krav.

Vi såg också Rineke Dijkstra-utställningen, som är klart besläktad. Bland annat fick jag återse ett annat favoritverk, Ruth Drawing Picasso, som jag skrev om här.

gbg4

Just nu visas också årets mottagare av Sten A Olssons kulturstipendium. Vi hann se Karin Karinsons otroliga installation med keramik och porslin, loppisfynd och byggskrot, somligt ihopbränt i keramikugnen, annat bara ihopplockat.

gbg5

Underbart överflöd.

Dessutom hann jag gå en sväng på Kronhusets julmarknad och besöka The Steampunk Bar med äldsta guddottern. Att ta mig tid för två nätter i Göteborg var helt rätt. Nöjd och belåten tågade jag hem efter att ha lovat alla inblandade att jag ska komma tillbaka i vår.

Go west: I have visited Gothenburg, meeting up with relatives and friends and having a good time.

 

 

Annonser

Read Full Post »

paris3

Senast jag var i Paris var våren 1977. Jag har tidigare sagt 1976, men när jag kom till Centre Pompidou firade de 40-årsjubileum (öppnade i januari 1977), och jag kom ju ihåg att jag hade varit där.

I min bok har Paris alltid varit utkonkurrerat av London. Min blixtvisit var delvis en chans för Paris att revanschera sig, delvis ett experiment för att se vad som händer med mitt luddiga ”mig själv” i en helt annan omgivning (utifrån tankarna här).

Jag blev förvånad över hur självklart Paris kändes. Likheterna med London är stora, båda är väldiga kosmopoler med en lång historia just som storstad.

På Skansen har jag lärt mig rådbråka den lilla skolfranska jag har kvar, men att förstå vad de svarar på hemmaplan är en helt annan femma! Men när man väl har visat sin goda vilja går det bra med engelska numera.

paris4

Jag passade på att se en stor och rolig retrospektiv med David Hockney på Centre Pompidou. Inne på utställningen var det fotoförbud. Utanför på den öppna platsen framför ställdes frågan: ”Konst – har du något att förtulla?”

paris2

På fredagen besökte jag Notre Dame och kom fram till att jag gillar utsidan bäst med de vackra och enormt detaljerade skulpturgallerierna kring portarna.

För övrigt så gick jag. Promenerade. Flanerade. Med mål och mening ibland men lika ofta utan. Drygt 45 000 steg blev det på två dagar!

paris1

Jag åt riktig couscous med merguez på en marockansk restaurang med hela taket fullt av gullrankor.

Fick jag då syn på ”mig själv”? Nej, det kan jag inte påstå. Jag hade mest huvudvärk och ont i magen och oroade mig för hur jag skulle hitta tillbaka till flygplatsen.

Jag borde ha tagit med mig Olle Hammarlunds essäsamling Resan till paradiset och läst om resandet:

Peregrinera sa man förr, då diligensen satte iväg över backen, ostindiafararen kastade loss, vägarna lockade och horisonten lyftes.

Peregrinera, det är konsten att resa: att formera sig mänskligt, hålla själen frisk, sinnet öppet.

Jo, det var sammantaget inte alls dumt att byta miljö för två dagar. Inget revolutionerande hann ske, men det skramlade i alla fall runt en liten smula i bagaget.

Och jag är inte alls främmande för att återvända till Paris. Maken och jag har också börjat titta längtansfullt på andra delar av Frankrike. Både Medelhavskusten och Atlantkusten känns lockande.

More about Paris: I walked more than 45 000 steps over two days! I visited Notre Dame and saw an interesting David Hockney retrospective at the Centre Pompidou. 

My first and latest visit to Paris was 40 years ago. It felt surprisingly familiar to come back.

 

Read Full Post »

dior1

I ett anfall av milt vansinne bestämde jag mig för att åka till Paris och se modehuset Diors 70-årsutställning. Så fakirtidigt i torsdags morse åkte jag till Arlanda och strax före elva på förmiddagen steg jag ut från Gare du Nord.

Utställningen visas på Le musée des Arts décoratifs fram till den 7 januari nästa år. Det är ett väldigt speciellt universum man kliver in i, en drömvärld. Man måste nog ha bestämt sig på förhand för att acceptera spelreglerna, annars blir man bara förbannad på hur mycket resurser som kan vara rimligt att lägga på fantasikläder.

Jag kom att tänka på ett citat ur en av mina favoritböcker:

Lite längre bort mötte de Ella Jansson. Hon hade en underbar hatt som såg ut som en blåklocka av den stora violetta sorten, och en av flikarna gick ner i pannan och svängde ut antingen som en raffinerad detalj i en orientalisk dansmask eller som övernäbben på Kalle Anka. Man fick bestämma sig fort – hade man väl valt att föreställa sig det ena, gick det inte längre att föreställa sig det andra.
(Anna Lisa Wärnlöf (Claque): Fredrikes barn)

Om man accepterar drömvärldens villkor är utställningen helt makalös, minutiöst noggrann och iscensatt på det mest sagolika vis. Men modehusets dalar tiger man om, så hela historien får man läsa sig till någon annanstans. Här är det en mytbildande kontinuitet som står i fokus. Alla chefsdesigners får ungefär lika mycket plats, även om Yves Saint Laurents karriär varade i två år och Marc Bohans i 29.

dior_eiffeltorn

En av de ikoniska, tidiga modebilderna, som möter oss i utställningen. Kopplingen till Paris är tydlig och genomgående, rent av en av modehusets förutsättningar. Och de klassiska modefotograferna från 1940- och 50-talen finns förstås med.

dior10

Besökarna slussas genom kanske 50 meter montrar med hela Diors färgspektrum. Här den ljuvligt ljusrosa. Min uppskattning är att tusentals klädesplagg, accessoarer, skisser, modeller, modeteckningar och reklammaterial visas.

dior11

Här från vitt till grått och svart-vit-mönstrat.

dior14

Det finns ett avsnitt med inspiration från konst och andra delar av världen. Det är i ärlighetens namn den svagaste delen av utställningen, inte särskilt ”groundbreaking” alls. Jag gillade hur som helst hur olika två klädskapare kan inspireras av det spanska: Till vänster John Galliano och till höger Yves Saint Laurent.

(mer…)

Read Full Post »

Ibland räcker det med en snabbis i kultursvängen för att få lite välbehövlig påfyllning.

annesskålar2

Av allt som är heter Anne Junsjös utställning på Kaolin på Hornsgatspuckeln här i Stockholm. På ett runt fundament står drygt 600 handdrejade skålar med ett olivträd i mitten.

annesskålar3

Enhet i mångfald. Upprepning och möjligheter. Stora tankar och teman i ett komprimerat format.

Anne Junsjö har varit verksam som keramiker i över 40 år och har verkstad på Södermalm. Jag hade henne som lärare när jag gick på Ågesta folkhögskola och lärde mig mycket av henne både om lera och om konstnärsskapet i allmänhet.

På andra sidan Hornsgatspuckeln, vid Södermalmstorg, ligger Konsthantverkarna. Där visas just nu utställningen Light Weight med fem papperskonstnärer från olika länder.

valerie_buess

Inte oväntat tilltalades jag mest av de hängande verken. Här Regulations av den schweiziska konstnären Valerie Buess.

michihiro_sato2

Två små, gracila och detaljrika verk av den japanska konstnären Michihiro Sato. Ovan Bud och nedan I don’t have an evil heart.

michihiro_sato1

Bägge utställningarna pågår till den 4 oktober.
Two quick exhibition visits: Two exhibitions in Stockholm at the moment showcases two favourite materials: Ceramics and paper.

Read Full Post »

minnets_kläder

Läsåret 2008-2009 gick jag en distanskurs i utställningsteknik på Linköpings universitet. Det var en rolig och givande utbildning både innehållsligt och socialt. Bland annat kom jag och Christina från Märsta att bo på Valla folkhögskola på universitetsområdet under träffarna och ha väldigt trevligt tillsammans. Sedan höll vi kontakt ett tag men tappade bort varandra.

För något år sedan hittade vi kontakten igen, men allt kring Lilla Mamsen gjorde att det dröjde ända till i torsdags innan vi kunde ses igen.

Då lockade jag med Christina till Thielska galleriet och utställningen Minnets kläder. Mode ur Tonie Lewenhaupts samling. Dessutom kom jag på, när vi pratade om utställningen på vägen dit, att jag började läsa Tonie Lewenhaupt just under den kursen. Mitt slutprojekt var en utställning om ”klädedräkter/moden som döljer eller framhäver olika kroppsdelar i olika kulturer och under olika tidsåldrar”. För knappt tio år sedan var kläder fortfarande i stort osynliga i museala sammanhang. Det har verkligen skett en revolution sedan dess.

Utställningen på Thielska galleriet är ytterligare ett bevis på detta. Museichefen Patrik Steorn är docent i modevetenskap och har lyft in det textila redan i tidigare utställningar (till exempel ombloggat här).

Tonie Lewenhaupt är tecknare, frilansjournalist, dräkthistoriker och samlare. För några år sedan skänkte hon sin klädsamling till Röhsska museet i Göteborg. Där har delar av den visats i flera utställningar. Utställningen på Thielska är första gången delar av samlingen visas i Stockholm.

Utställningen visar ett koncentrat av 1900-talets mode. Även om den inte är så omfattande har den hög densitet. I stort varje plagg är ikoniskt.

Tonie Lewenhaupt är en mycket god stilist, så jag blev inte ett dugg förvånad över att hon har skrivit utställningstexterna själv. Mycket riktigt håller de en mycket hög kvalitet, det verkar så enkelt när texten flyter. För mig är det obegripligt att inte fler utställningsansvariga inser värdet av att fila ordentligt på sina texter alternativt våga släppa in goda skribenter.

Just den här torsdagskvällen var dessutom Tonie Lewenhaupt i egen hög person på plats för att föreläsa om sitt samlande. Det blev tvärfullt, Christina och jag lyckades knipa två extrastolar allra längst fram.

Lika härligt som det är att läsa hennes texter, lika härligt var det att höra Tonie Lewenhaupt berätta. Hon är självlärd som dräkthistoriker och älskar framför allt kläder med historia, kläder som levt och förändrats under ett långt liv tillsammans med människan som har burit dem. ”Tidsvittnen”, kallar hon dem.

Jag måste erkänna att jag blev inte så lite starstruck. Så mycket kunskap, engagemang och charm! De långa och varma applåderna tydde på att jag inte var ensam.

Det är faktiskt skandal att Tonie Lewenhaupt inte har en egen uppslagssida på svenska Wikipedia!

Självklart borde jag ha köpt hennes senaste bok och fått den signerat. Den heter som utställningen, och några av hennes fina collage fanns också med i utställningen.

Minnets-kläder_omsl300.jpg

Men Christina och jag hade så mycket att samtala om, så vi tog oss lite gott att äta i stället för att stå i signeringskö. Det får bli en biblioteksbeställning så småningom.

Den vinröda klänningen på bilden överst var ett av de plagg som Tonie Lewenhaupt berättade särskilt om. Christina och jag enades om att det var vårt favoritplagg från utställningen.

Witnesses of time: Last week I managed both to reconnect with an old friend, to see an engaging dress exhibition and listen to the collection’s former owner Tonie Lewenhaupt. A very memorable evening.

Read Full Post »

Den sista skälvande minisemestern den här sommaren gick, som sagt, till Uppsala. Förutom Eva Dahlgren i Parksnäckan bjöd staden på det vanliga: God mat, go’fika, god öl och trevlig kultur. Maken och jag bodde toppenbra på nionde våningen i nya Elite Hotel Academia, som ligger precis bredvid stationen.

Den här gången styrde vi kosan till Uppsala slott och konstmuseet därstädes.

hesselholdt_mejlvang.jpg

Fri entré! Först bjöds vi på utställningen Native, Exotic, Normal av Hesselholdt & Mejlvang, som utgår från en färgskala för hudfärg tillsammans med olika artefakter. Den här mångkulturella midsommarstången fastnade vi båda för.

uppsalakonstmuseum

En temautställning hette Gränser. Det första man möts av är Peter Johanssons verk Kanon med genomborrade korsstygnstavlor på en luftvärnskanon. Det blir liksom lite svårt för resten av utställningen att toppa det… Den virkade jordgloben i förgrunden är gjord av Elisabeth Bucht (alias Garnapa). Den utgår från Uppsalas kommunslogan Välkommen hit, välkommen hem och har fått sitt namn av de två viktigaste orden för alla flyktingar: Vänta stanna.

gudrunwesterlund

Gudrun Westerlunds Det kommer det som saknas tillhörde den del av samlingarna som visas just nu. Ett sånt verk som gärna skulle få hänga på väggen här hemma.

torgöranhenriksson2

Uppsalakonstnärsparet Tor-Göran Henriksson och Ulla Fries visades i en stor, gemensam utställning. Tor-Göran Henriksson var plastikkirurg på dagarna och målare och träsnidare på fritiden. Hans värld är en fiktiv och ålderdomlig sjukhusvärld, men sjukhushierarkins problematik och den utsatthet som drabbar både personalen och patienter är allmängiltig. Skulpturen ovan av sjuksköterskan som liksom går sönder på mitten tycker jag är oerhört stark.

torgöranhenriksson1

Den här tavlan heter Patienten. Kommentarer överflödiga.

Ulla Fries är grafiker och rör sig i en småskalig och oerhört detaljerad värld. Den var svår att fånga på bild, men här är i alla fall kopparsticket Skog med lite spegelblänk i glaset.

ullafries

Den skulle gärna få hänga på väggen här hemma den också. I verkligheten är den kanske 20×20 centimeter.

Vi hann också med en guidad tur på universitetsmuseet Gustavianum och föll i förundran över både det Augsburgska kuriosakabinettet och Olof Rudbecks anatomiska teater.

domkyrkans_skugga

Dessutom blev det en minitupplur i domkyrkans skugga i parken mellan Gustavianum och Universitetshuset. Det är semester det!

Bilder: De två översta och den understa är tagna av Kurt Nord, de övriga av mig.

Uppsala delivered: A mini holiday to Uppsala ended our holidays. It was fabulous, as usual with good food, good fika, good beer and nice culture.

Read Full Post »

Så franskt! Och så bra! Sångerskan Zaz kom plötsligt instormande i min Spotify och golvade mig fullständigt med sin uttrycksfulla röst och sin moderna retrostil.

Jag har bara varit i Paris en gång, och det var 1976. Staden fastnade inte riktigt i mitt hjärta. Nu blir jag lite sugen på att ge den ett nytt försök.

En annan anledning är utställningen Christian Dior, couturier de rêve på Le musée des Arts décoratifs, som enligt samstämmiga rapporter ska vara något alldeles särskilt.

Très chic: Maybe I should give Paris a second chance, 40 years after the first try.

Read Full Post »

Older Posts »