Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Utställning/Exhibition’ Category

När jag fyllde jämnt i våras så fick jag en semesterresa till Oslo av Maken. Han hade blivit lite avundsjuk på mina två resor dit 2018 (läs mer här och här och här och här).

Vi kickstartade vår semester med att sätta oss på tåget till Kristinehamn med avgångstid 6.30 på måndagsmorgonen veckan innan midsommar. När vi bokade påstods det att vi skulle få åka direkttåg hela vägen. Så blev det inte, i Kristinehamn fick vi byta till buss.

Samma sak på hemvägen. Det tog sex timmar dit, närmare sju hem.

Med andra ord så går det för närvarande inte att ta sig till den (från Stockholm) närmaste huvudstad i ett grannland med direkttåg. Det är inget mindre än en skandal, om du frågar mig.

Som en liten jämförelse så tar det ungefär 3,5 timmar att ta sig från Stockholm till Göteborg och man har två olika snabbtågslinjer att välja mellan. Göteborgs kommun har 590 000 invånare, storstadsområdet drygt en miljon.

Oslo kommun har 690 000 invånare, storstadsområdet 1,5 miljoner.

Morr!

När vi hade morrat färdigt så njöt vi av tre dagar fullpepprade med kultur, mat och öl. Vädret var fint och de hårresande dödsskjutningarna, som skedde två dagar efter att vi hade kommit hem, skymde ännu inte utsikten över Oslofjorden.

Bilden ovan är från det nybyggda Munchmuseet, där vi tillbringade i stort hela måndagen. Underbart att få möta Edvard Munch i helfigur!

På kvällen blev det öl på Torggate, ett av många mycket livliga krogstråt.

På tisdagen blev det i stort en heldag på nyöppnade Nasjonalmuseum, fullspäckat med konst och design.

Den största tovade skulptur jag har sett! Verket heter Jordballong och är skapat av Inghild Karlsen.

Krucifix utskuret ur en valrosstand. 1100-tal. Det har varit en hel figur från början, men den del som har överlevt till våra dagar är så laddad med innehåll att det räcker och blir över.

På kvällen såg vi Alexander Ekmans spektakulära balett A Swan Lake på Operaen (det maffiga huset i bakgrunden).

På onsdagen var vi på Astrup Fearnley-museet och såg bland annat en finfin samlingsutställning med Synnöve Anker Aurdals monumentala bildvävar.

Fredsöyet från 1998 mäter 305 x 405 meter!

Saker som hänger kan jag ju aldrig motstå! Fossen består av 37 flätade vinylrep med metalltråd.

På kvällen var vi ute och åt med en gammal kompis, som bor i Oslo sen många år. Hon tog oss bland annat med genom det nybyggda biblioteket, som ligger granne med Operaen och Munchmuseet. Vilket hus! En riktigt allkulturhus!

Tack Oslo för en fin minisemester! Vi kommer gärna tillbaka (men då är förhoppningsvis alla banarbeten färdiga)!

Read Full Post »

Sommarveckorna rinner i väg så snabbt! Det är redan två veckor sedan jag packade in mig, mina utställningsalster och lite annan packning i vår bil och drog norrut mot sockenmagasinet i Borgsjö i Medelpad (förklaring varför finns här).

Jag var lite nervös inför att köra själv så långt, men bilkörningen gick fantastiskt bra. Uppfärden tog jag i två steg med övernattning hos vänner i Hassela.

Borgsjö ligger vid Borgsjön utanför Ånge. Här finns en rokokokyrka med imponerande klockstapel, en fin hembygdspark och mitt emellan sockenmagasinet (ovan), som disponeras av Ånge konst- och hantverksförening. Här finns det mycket fint och köpvärt.

Här en bit av övervåningen med min utställning till vänster och tavlor av Ann Badman till höger.

Jimmy Storsleth är den tredje utställaren, här är några av hans tavlor (den rockintresserade känner igen Peter Murphy, Ian Curtis och Johnny Rotten):

Vi hängde utställningen på fredagen och då träffade jag också min Sundsvallsvän Cathrine för första gången på väldigt länge. Det var väldigt roligt att ses igen efter många år på varsitt håll.

När vi var klara var jag helt slut och åkte till Öyegården för att checka in och sedan dö en smula.

Öyegården ligger på jättevackra Näset, som sträcker sig ut i Borgsjön. Den är byggd som privathus men har en lång historia som vårdhem i olika former. I dag är den ett trivsamt och familjärt pensionat.

Bland annat finns här egen badplats och det var verkligen ljuvligt skönt. Så här såg det ut på lördagsmorgonen, när jag kom ner för mitt morgondopp:

Så mycket vackrare kan det inte bli.

På vernissagedagen var jag på plats. Mina kompisar från Hassela kom och tittade, det var en trevlig överraskning, och jag pratade en hel del textila tekniker med flera av övriga besökare.

Så vad ställer jag ut?

Från vänster på bilden ovan: Jag har gjort en uppdatering av den stora mobilen Hösteld från 2009 (mer om den här).

Hjärtkuddarna från 2017 var självskrivna (mer om dem här), liksom Strata (en gång bortglömd men återfunnen, mer om den här).

Jag har gjort en vävd version av den här ordbilden.

Jag har gjort en triptyk av grejor som blev till under kursveckan på Ölands folkhögskola 2011 (mer om dem här och här och här).

Lilla Embryo fick också vara med (mer om den här).

Ett tovat verk dök upp ur gömmorna och fick namnet Kluck och till sist så fick den tovade gallerformen, som bland annat fanns med på den här Konstrundan, en färdig form och heter numera Längtans blommor.

Going north on my own: Two weeks ago I went 400 kilometer north to participate in a summer exhibition.

Read Full Post »

Förutom mina jobbveckor så har världen öppnat sig på glänt även när det gäller kultur och vänner. För två veckor var jag äntligen med en kompis och såg utställningen Boro – nödens konst på Östasiatiska museet för första gången (jag är rätt säker på att det kommer att bli fler besök). Bilden ovan visar ett av de mödosamt lagade plaggen från norra Japan, som visas på utställningen. De är hjärtskärande och rörande – och det känns en smula osmakligt att de här textilierna numera är eftertraktade samlarobjekt som köps och säljs för stora summor.

Samtidigt så kan jag ändå förstå dragningskraften hos de vackra indigofärgade tygerna med sina spår av människor från en annan tid, en annan kontinent, en annan verklighet. På bilden ovan ett ”livstyg”, ett stort tygstycke lagat med äldre släktingars kläder som kvinnan hukade på när hon födde sitt barn.

Så blir vi alla, generation efter generation, tyglappar som bildar ett stort och oregelbundet mönster i livets väv.

Några dagar senare var det dags för den första kulturutflykten med Maken på mycket länge. Vi såg den stora Alberto Giacometti-utställningen på Moderna museet och jag är verkligen glad att vi hann dit en av de sista dagarna.

Jag blev faktiskt så tagen och upplyft att jag inte hade den minsta lust att ta fram kameran, så det blev ingen bilddokumentation från den utställningen.

Däremot tog jag en hel del bilder på Transmission, Konsthögskolans Mastersutställning på Konstakademien.

Vinicius Jayme Vallorani: Untitled (Variabile)

Hampus Wernemyr: The Swan

Malin Molin: Gonzo – Marshmallow, Octopus och Candle

Dessutom blev det både museifika och supergod pizza med öl på Omnipollos hatt vid Slussen. Konst, fika, mat och öl är en oslagbar kulturdagskombo!

I förra veckan träffade jag min vän Marita för första gången sedan i höstas. Då promenerade vi i Hagaparken, som ligger nära hennes hem, den här gången promenerade vi på min sida av stan. Det blev en tur från Älvsjö station genom Älvsjö villastad, Långbro och den vackra Långbroparken till lunch på Långbro värdshus och sedan ett fikastopp på bästa stället Fru Marias Bak på vägen tillbaka genom villakvarteren.

(Bild: Marita Brodin)

Däremot känns det där med buss och tunnelbana fortfarande lite vanskligt och häromdagen hade jag ärende till Liljeholmsgallerian, vilket inkluderade mycket mer folkmyller än jag var bekväm med. Så det gäller att behärska sig och inte kasta sig ut i världen helt vind för våg.

Jag uppskattar dock de här första trevande stegen oändligt mycket.

First steps: Slowly the world is opening up again. I have been visiting exhibitions and meeting up with friends.

Read Full Post »

I juli är jag en av utställarna på Borgsjö sockenmagasin utanför Ånge. Frågan dök upp i våras i en FB-grupp för konst som en av mina Sundsvallsvänner håller i och jag sa ja utan att tänka efter för mycket.

Nu har jag ungefär tre meter väggyta som ska fyllas med någonting. Mitt fokus kommer att vara textilt men kanske blir det någon akvarell eller oljemålning också. Det beror på vad jag hittar i gömmorna och vad jag hinner göra färdigt.

Jag kommer att åka upp och hänga själv samt vara där på vernissagen den 3 juli. Det ska bli roligt att ge sig ut på upptäcktsfärd lite bortom allfarvägarna i vårt vackra land.

Öppettider och sånt har jag inte koll på än. Återkommer!

Fun but scary: I will participate in a summer exhibition in July.

Read Full Post »

Tänk att vardagligheter som att köpa nytt SL-kort, åka pendeltåg och göra ärenden i innerstan kan kännas som ett äventyr! Att dessutom få se en utställning och komma till Skansens klädkammare på klädprovning satte en sällan skådad guldkant på en helt vanlig torsdag.

Den 2 september förra året var Maken och jag på Österåkers konsthall/Länsmansgården och såg deras sommarutställning med korgar (där jag också deltog som utställare, ombloggat här). Sedan dess har det varit aktiviteter online som gäller.

Tills i torsdags. Då passade jag på att besöka HV Galleri och se Boro och svenskt mode, en liten men naggande god påminnelse om ”upcylingens” möjligheter. På bilden ovan ett exempel på Stockholms Stadmissions Remake-serie, där de mönstermixar på allra bästa sätt och göra nya, unika plagg av sånt som vi har tyckt varit onödigt och gjort oss av med.

Susanne Beskow van Deurs köper sjalar på second hand, till exempel piratkopior av olika lyxmärken, som hon plisserar och syr nya sjalar, väskor eller plagg av. Den här ullväskan och det här renskinnsarmbandet grep mig nog starkast på hela utställningen.

Susanne Beskow van Deurs har sina rötter i Dalarna, och den plisserade väskan med hattband är inspirerad av folkdräktens kjolsäck. Banden är inspirerat av Peranders-Karin Starks band till Leksandsdräktens ”kärringhätta”. Jag citerar från utställningstexten:

Peranders-Karin Stark från Tasbäck, Siljansnäs, blev änka med åtta barn i unga år. Född 1878 och död 1965 var hon en personlighet som bevarade gamla traditioner och ett sätt att leva som var på utdöende redan i mitten på (sic!) 1900-talet. Att väva band är en konstart på utdöende, en konst som ärvts från kulla till kulla. Det är inte möjligt att utan mångårig övning väva så tätt som Peranders-Karin gjorde, varken för hand eller med maskin.

Så fint kan man kombinera ett stycke textil- och lokalhistoria med ett vackert hantverk och föremål som siktar mot framtiden.

Ewa Larsson Concept använder också second hand-sjalar men syr vackra kimonor av dem. Väldigt vackra och inspirerande!

Övriga utställare är Takao Momiyama (vars utställning i Simrishamn jag såg förra sommaren, ombloggat här) och Cheap Monday i samarbete med Elis Textil Service. Utställningen pågår bara en vecka till, så har du möjlighet är den väl värd ett besök (sen blir det examensutställning!).

Sen gick jag snett över gatan, uppför backen och in på Skansens Klädkammare för första gången sedan september 2019. Efter vinterstängningen öppnade Skansen igen den 1 april och pö om pö kommer mer och mer museipedagogiska aktiviteter i gång. Flera av mina timanställda kollegor är redan tillbaka, och själv kör jag i gång den 15 maj och därefter några veckor framåt.

För första gången ska jag ta klivet in i 1900-talet och hålla till utanför Järnhandlarbostaden (1930-tal). Den kommande veckan har jag en gedigen lunta bakgrundsmaterial att sätta mig in i. Och jag hoppas på lite bättre väder, nu när jag ska röra mig i nylonstrumpor och inte ha en tjock yllekjol att värma mig i.

Sedan promenerade jag Strandvägen fram och tittade i skyltfönster. Dessutom hann jag köpa te på NK och nypa i nya kläder hos både Nygårdsanna och Gudrun Sjödén. Inga inköp dock men en oväntad frihetskänsla.

Nästa tisdag, den 18:e, har jag bokat tid för min första vaccinspruta. En annan vardag är på väg.

A city visit: After all these months at home a trip on the commuter train and the purchase of a new seasonal pass felt like something special. An exhibition visit and clothes’ fitting at work added to the excitement.

Read Full Post »

Varje dag hoppas jag på ett något positivt tecken, hoppas att DN:s Sverigekarta ska vara lite mindre vinröd, hoppas på en liten ljusning. Varje dag blir jag besviken. Just nu verkar all statistik, utom antalet dödsfall, fortfarande gå åt andra hållet. Fel håll.

Inga lättnader. Ingen lättnad.

Jag drömmer om att gå på utställning. Flera museer här i Stockholm har öppnat igen, men för populära utställningar måste man boka tid, och det gäller att jag kan ta pendeln alternativt cykla. Häromdagen började jag kolla lite vilka utställningar som stänger i maj, så att jag åtminstone kan försöka planera in ett besök eller två.

Vivienne Westwood-utställningen på Millesgården stänger den 9 maj. Det känns tveksamt om jag hinner dit.

En spännande utställning om boro och svenskt mode öppnar i dag på HV Galleri. Kanske att jag kan hinna dit innan den stänger den 15 maj.

Almgrens Sidenväveri har en jättespännande utställning, Textil trilogi del 1, som också står uppe till och med den 15 maj. Museet är dock fortfarande stängt, så den känns lite tveksamt att hinna dit (men den finns digitalt här).

Den omfattande Giacometti-utställningen på Moderna museet stänger den 30 maj. Den vore väl själva tusicken om jag inte ska hinna med!

Samma sak gäller den hett efterlängtade boro-utställningen på Östasiatiska museet. Den är öppen hela året ut och en bit in på nästa. Om allt går väl kommer jag att se den i sommar med mina vänner från Japanresan, men jag ser den gärna flera gånger.

Resfebern har också gjort sig påmind igen. Lite oväntat fick den näring av den japanska animen March Comes In Like a Lion (Sangatsu No Lion), som finns på Netflix. Den utspelar sig i stor utsträckning på ön Tsukishima i Tokyo, vid mynningen av Sumida-floden. ”Jag bor i en liten stad vid en stor flod”, säger huvudpersonen, 17-årige Rei. Det tog ett tag innan jag förstod att han menade just den här delen av storstadskomplexet Tokyo.

Förutom att det är en intressant berättelse om Rei och hans brottningskamp med livet så är miljöerna skildrade med stor kärlek och detaljrikedom. Broarna är väldigt viktiga, ovan (och nedan) Chuo-bron till exempel.


På Tsukishima finns fina gamla kvarter, där man bland annat kan äta monjayaki, Tokyos version av kålpannkakan okonomiyaki.

Översta bilden: The Plagiarism av Alexej Druzhinin från Flickr Creative Commons, some rights reserved.
Understa bilden: Chuo Bridge av Guilhem Vellut från Flickr Creative Commons, some rights reserved.

Mer info om platser som förekommer i Sangatsu No Lion finns här.

Wish List: I long for museum visits and some new perspectives. To keep myself occupied I have started a list with things I hope to see in May. Suddenly I also started to long for Tokyo. You can tell I am bored, right?

Read Full Post »

För lite mer än ett år sedan var Maken och jag på minisemester i Göteborg. Vi satte oss på tåget samma förmiddag som de svenska myndigheterna började tala om restriktioner med anledning av det nya coronaviruset. Mellan musei- och restaurangbesök så kommunicerade jag med Hemslöjdsföreningens styrelse om läget. Det blev snabba ryck och beslut att bland annat omedelbart stänga all verksamhet i vår lokal och skjuta fram föreningsstämman.

Det var en märklig känsla att göra roliga saker och umgås med vänner samtidigt som världen på något vis stod och vägde.

Nu har vi levt med coronapandemin i drygt ett år. Fortfarande finns det inte på allvar någon ljusning i tunneln. Jag håller mig trygg i min hemmabubbla, inte ensam men med en konstant brist på det vanliga inflödet av intryck och upplevelser från en värld utanför.

Nu börjar museiverksamheten så smått öppna igen, jag hoppas verkligen att det blir så och att vi inte drabbas av någon backlash. På Östasiatiska museet här i Stockholm står till exempel utställningen Boro – nödens konst och väntar på mig. Dit kan jag ta mig på cykel utan att åka kommunalt. Läs mer om den här!

Även min gamla arbetsgivare Skansen öppnar utomhus den 1 april. Mer info här!

Och i Göteborg står den stora utställningen Kimono – Kyoto to Catwalk och väntar. Jag håller alla tummar för att coronaläget lugnar ner sig så jag kan åka ner i slutet av maj eller början av juni.

Några glimtar från utställningen får man i Ami Skånberg Dahlstedts spännande filmer, som finns här.

Ovan: Spännande föremål på Världskulturmuseet. Nedan: Från asiatiska avdelningen på Röhsska.

Throwback Thursday: About a year ago DH and I spent a lovely mini holiday in Gothenburg, just at the start of the pandemic restrictions.

Read Full Post »

I början av januari för tre år sedan var Maken och jag i London. Igen. Jag har inte riktigt koll på hur många gånger vi har varit där under den här bloggens livstid.

Vi såg bland annat den fantastiska Christobal Balenciaga-utställningen på Victoria & Albert Museum (ovan). Så småningom kom den till Textilmuseet i Borås också, men vi var lite otåliga…

Maken gjorde en rumpspaning på Victoria & Albert Museum…

Vi hann med några fler museer, åt gott och drack en massa öl. Jag fick också oväntat tillfälle att hänga med Titus van Rijn.

Resan är ombloggad här och här. I år, liksom förra året, får man nog leva på reseminnen från förr. Dessutom försöker vi hålla oss på jorden numera och skippa flyget, så London får nog vänta tills tågförbindelserna från Sverige till Europa har blivit bättre.

TBT: London. Three years ago we spent some happy days there. Now we have to make do with the memories.

Read Full Post »

Den 12 december firar Maken och jag bröllopsdag. I vanliga fall firar vi med ett riktigt gott julbord någonstans. Av kända skäl blir det inte så i år (vi som hade tänkt oss en tur till Yasuragi utanför Stockholm). I stället passar jag på att skriva några rader om förra året äventyr i de sörmländska skogarna.

”Är vi verkligen på rätt väg?” undrade Maken, när han rattade Gamla Bettan genom mörker och regn. Jag hade nämligen bokat in oss på Öster Malma, Jägareförbundets kursgård med hotell och konferensanläggning (se ovan), för ett ovanligt vilt julbord och efterföljande övernattning.

Julbordet med allt sedvanligt gott plus de vilda specialiteterna (hjort, vildsvin, älg med mera) serverades i den nya delen av anläggningen. Sedan fick vi lite välbehövlig motion genom att promenera upp till slottet för dignande efterrättsbord, kaffe och en liten avec.

Här har vi hittat ett mysigt slottshörn en trappa upp.

Öster Malma är inget ställe för veganer och vegetarianer…

På morgonen serverades frukost på slottet med utsikt över Malmasjön.

Valet av Öster Malma hängde ihop med att jag ville till Nyköping och Sörmlands museum, som jag hade hört så mycket gott om. Så efter frukost slingrade i väg på småvägarna på väg mot Sörmlands residensstad.

Sörmlands museum flyttade in i nybyggda lokaler 2018. Museets form är ovanlig, här finns det största samlingsarkivet mitt i huset med glasväggar ut mot besökarna. I det stora arkivet är dessutom samlingarna sammanhållna per person, inte uppdelade i olika kategorier som de brukar vara.

På bilden ovan en del av Ebba von Eckermans och Ripsa Textils samling. Över huvud taget står den enskilda människan i centrum med en mängd kortare och längre berättelser.

Då för ett år sedan hade museet drop-in-visningar i magasinet varje dag. Museimedarbetarna gjorde egna visningar utifrån olika teman. Den dagen vi var där var temat ”Tid”.

Efter alla besök i historien återvände vi till nuet och en liten utställning om hantverk och återbruk och en gripande konstutställning med fem landsflyktiga syriska konstnärer. Nedan Jag är vilse av Mahmoud Dayoub:

Sedan åt vi en god lunch i museirestaurangen och gick en trivsam promenad i gråvädret, följde ån upp mot stadskärnan och hittade hantverksbutiker och second handbutiker på vägen.

Så var det då. Lördagens bröllopsdag kommer nog att firas med hämtsushi. Så får det bli i år.

Några tidigare bröllopsdagar finns ombloggade: Den här och den här och den här.

TBT: Last year’s anniversary. This year no celebrations away from home, so here is some memories from last year.

Read Full Post »

When you held a Japanese objet, it revealed itself. Touch tells you what you need to know: it tells you about yourself. – – – Japanese art was a brave new world: it introduced new textures, new ways of feeling things.
(Edmund de Waal: The Hare with Amber Eyes)

För nästan sex år sedan läste jag med stor behållning Haren med bärnstensögon för första gången. I min kurs Moderna Japan: Kultur och samhälle kom vi att tala om det sena 1800-talets europeiska Japanfeber, och då blev jag sugen på att läsa om den.

Det var härligt att upptäcka att boken var en lika stor läsupplevelse andra gången. Dessutom läste jag med nya ögon och hittade nya saker. Hans beskrivning av Japan under ockupationen efter andra världskriget, som jag nog snabbskummade förra gången, läste jag nu med stort intresse.

I går lyssnade jag till en jättespännande webbföreläsning med modevetaren Akiko Fukai om kimonons väg till framför allt Europa under det sena 1800-talet med massor av häftiga konstexempel. Bilden ovan heter Young Ladies Looking at Japanese Objects och är målad av James Tissot 1869. Under skeppsmodellen ligger ett kimonotyg som en duk.

Den amerikanske konstnären James McNeill Whistler pendlade mellan London och Paris och var en av de stora samlarna av allt japanskt. Bilden ovan heter Caprice in Gold and Purple no 2: The Golden Screen och innehåller bland annat ett myller av träsnitt, porslin, kimono och den vackra lackskärmen i bakgrunden.

James McNeill Whistlers förmodligen mest kända bild är porträttet av hans mor: Arrangement in Grey and Black no 1: Portrait of the Artist’s Mother. Vid första påseendet ser den ut att vara mer inspirerad av gamla holländska mästare än av Japan, men vad är det för tyg i draperiet där till vänster? Jo, ett kimonotyg förstås!

Tyvärr straffade sig James McNeill Whistlers samlarmani. Han hamnade på obestånd 1879 och fick sälja allt. Hans porslins- och keramiksamling räddades av släktingar och finns numera i samlingarna hos The Hunterian Art Gallery i Glasgow. Ingen vet dock vart hans kimonosamling tog vägen.

Föreläsningen innehöll också en kortkort visning av utställningen Kimono: Kyoto to CatwalkThe Victoria and Albert Museum i London. Det är en fantastisk exposé av kimonons historiska rötter i Japan och hur den har inspirerat en hel modevärld från sent 1800-tal.

Utställningen stänger i London den 20 oktober och flyttar därefter till Världskulturmuseet i Göteborg, där den öppnar den 12 december. Jag håller tummarna hårt för att det ska bli möjligt att resa till Göteborg i vinter.

Här är den första av fem filmer om utställningen, som finns på V&A:s Youtubekanal (länk här):

Japanomania in Europe: In my uni course Modern Japan: Culture and society we came to talk about the Japanomania in Europe following Japan’s opening up to trade from 1853. That inspired me to reread the fabulous book The Hare with Amber Eyes by Edmund de Waal and enjoying it even more this second time.

Yesterday I listened to a wonderful webinar with the Japanese fashion academic Akiko Fukai about the kimono ”crossning the sea” to Europe. She talked about a plethora of wonderful paintings from the time.

We also got a glimpse from the spectacular exhibition Kimono: Kyoto to Catwalk on The Victoria and Albert Museum in London. And it’s coming to Gothenburg in December!

Read Full Post »

Older Posts »