Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Webb’ Category

Irmgarde

De senaste månaderna har jag umgåtts ganska mycket med den här tjejen. Hon dök upp i mitt Pinterestflöde i våras och jag kände direkt att det där inte var någon ordinär typ.

Det är inte bara jag som faller för hennes utstrålning. Häromkvällen var jag på O’Learys och servitören råkade få syn på henne i min mobil och frågade direkt vem det där var.

Hon hette Ermengarde (eller Armgard eller Irmgard)) von Rietberg. Rietberg ligger i nordvästra Tyskland, där hennes pappa Johann II var greve. Han regerade också över ostfrisiska Harlingerland, om jag förstår min tyska Wikipedia rätt så bodde de mestadels i Esens, ute vid kusten.

Tomring_rietberg_hela

Här har vi hela familjen målad av Hermann Tom Ring cirka 1564. Ermengarde är 13 år och hennes syster Walburg (eller Walburgis) är 7. Det är en i alla avseenden märklig bild.

”COGITA MORI ANNO 1562” står det vid pappa Johann. Han dog det året i fångenskap i Köln (tyska Wikipedia berättar om en ”Niederrheinisch-Westfälischen Kreis”).

Ändå tar han så stor plats i bilden. Eller kanske just därför. Bildytan är indelad i exakta fjärdedelar med den vackra träpanelen i bakgrunden. Varje person har en exakt fjärdedel till sitt förfogande, Johann spränger ut över alla gränser både på höjden och bredden. Hans hatt till och med försvinner ut ur bilden.

Mamma Agnes, änkan, är som en skugga bredvid sin döde make. Hon kämpade i flera år för att Rietberg och Harlingerland skulle gå i arv till döttrarna. Det finns en skugga av utsmyckning vid dräktens ärmar, annars är det svart och vitt som gäller. Sedesamt men ändå modernt. Även hon har hållit i något, men föremålet har blivit övermålat.

Är det det föremålet Johann pekar på med sin handskklädda hand? Eller är det på sina döttrar? I så fall är tavlan kanske en dåtidens kontaktannons. I motsats till föräldrarnas mer nedtonade elegans är döttrarna dränkta i bling-bling och symbolobjekt. Här är det å ena sidan färgstarkt och extravagant, å andra sidan kyskt och höghalsat. Mitt första intryck var definitivt androgynt, jag visste inte om det var en ung man eller en ung kvinna jag såg.

Ermengarde är den enda som möter vår blick. Är det hon som placeras ut på äktenskapsmarknaden med den här tavlan? 1565 blir hon grevinna av Rietberg, medan Walburg ärver Harlingerland.

1920px-Hermann_tom_Ring_001

Tre år senare gifter sig Ermengarde med greven Erich V von Hoya. Samtidigt gifter sig Ermengardes mamma Agnes med grevens yngre bror Otto. Så praktiskt.

Ermengarde blir änka efter sju års äktenskap och gifter om sig ytterligare tre år senare.

Sex år senare, 1584, dör Ermengarde, ungefär 33 år gammal. Hon fick inga barn i något av sina äktenskap och Rietberg går nu i arv till lillasyster Walburg, som också har hunnit gifta sig och fått tre barn. Men bara två år senare dör Walburg, ungefär 29 år gammal.

Strax efter Walburgs död spreds ett rykte att hon dött av av en förgiftad ölsupa. Hennes läkare hävdade att döden var naturlig, ändå dömdes tre kvinnor till döden. De hängdes och deras kroppar brändes.

Mamma Agnes dog 1589.

800px-Rietberg_historische_Ansicht

En bild på slottet i Rietberg ur Topographia Westphaliae av Matthäus Merian den äldre från 1647. Det ser idylliskt ut tills man får syn på galgen och steglingshjulet i fonden till höger.

Porträttet på Ermengarde som jag har på min telefon är ett enkelporträtt som Hermann Tom Ring gjorde, förmodligen vid samma tillfälle som han gjorde det stora porträttet. Du kan se det här. Tavlan ingår enligt indexuppgifterna i Fritz Thomées samling. Han var en tysk konstsamlare av stora mått som dog 1944. Jag har förgäves försökt hitta uppgifter om samlingen finns utställd någonstans.

Familjeporträttet hamnade på okända vägar i England och sågades någon gång på 1800-talet upp i fyra delar för att bli lättare att sälja. Konsthistorikern Paul Pieper köpte döttrarnas porträtt på auktion 1954 (för väldigt mycket mer pengar än han hade mandat för), pappa Johann hittades på ett engelskt slott 1958 och mamma Agnes återfanns så sent som 1989.

Numera finns den återförenade familjebilden på ett museum i Münster. Dit vill jag åka – jag hoppas verkligen att den är utställd. Jag vill också åka till det furstliga residensslottet i Detmold, inte så långt därifrån. Dit flyttade Ermengarde tillsammans med sin andre make Simon VI von der Lippe. I slottet finns ett galleri med alla familjens grevar och gemål, även Ermengarde, avporträtterad kort före sin död.

1500-talets människor kan kännas väldigt avlägsna. Deras livsvillkor var så olika våra, deras värld och vardag så annorlunda. Ändå finns det korn av igenkänning när deras blickar möter våra, skärvor av gemenskap.

Här finns det en underbar samling 1400-tals- och 1500-talsmänniskor från alla möjliga sorters tavlor. Möt dem. Se bortom märkliga poser och konstiga huvudbonader. Se dem i ögonen.

Mer information om tavlan (på tyska) finns här.
Mer information om det furstliga residensslottet i Detmold finns här.

Ermengarde – no ordinary sort: I met her compelling gaze and couldn’t shake her off. I realized at once that she was no ordinary sort.

Her name was Ermengarde von Rietberg, she was the daughter of a count and she lived in what today is the northwest part of Germany in the 16th century. She lead a short and quite sad life but has been made immortal in the amazing family portrait with her father Johann, her mother Agnes and her little sister Walburg.

Annonser

Read Full Post »

Hur mycket jag än lär mig så finns det alltid något nytt som väntar bakom hörnet. I våras jobbade jag i Hornborgastugan och Finngården på Skansen, två av miljöerna med prova-på-aktiviteter för gästerna. I Finngården visade vi ylleåtervinning och i Hornborgastugan, där det en gång bodde en skomakare, slyngade vi skosnören.

Att slynga är en av många tekniker för att göra snoddar, en dåtida vardagskunskap. Om du har påtat på en påtdocka eller Stick-Lisa så är det samma teknik. Enda skillnaden är att verktyget man använder för att slynga, slynggaffeln, bara har två uddar.

slyngning

Vi slyngade i ull- och lingarn. I början var, som vanligt, det väldigt knepigt att få in den rätta knycken. Framför allt den stumma lintråden var besvärlig. Men övning ger ju färdighet och så småningom hade händerna blivit bekanta med redskap och tråd och hittat sin rytm.

Naturligtvis ”villhövde” jag en egen slynggaffel. Den i trä hittade jag hos Majas Manufaktur (här finns webbutiken). Den är väldigt rejäl, det funkade fint när jag slyngade den stora yllesnodden till vänster (som kanske ska bli ett halsband) men sämre när jag började slynga i lingarn.

På Skansens höstmarknad för några veckor sedan ramlade jag över en liten, nätt och oemotståndlig slynggaffel i ben. Den är härlig att hålla i och en fröjd att jobba med. En lång linsnodd är på gång, om den blir bra ska min Fröjelkula (en sån här) få hänga på den. Jag har försökt med massor av olika metallkedjor, men ingen är riktigt bra.

Vill du prova att slynga så finns det en bra beskrivning här.

Another textile technique: This summer I have learnt to use a lucet. It’s very meditative. I am particularly fond of my bone one (to the right on the picture).

Read Full Post »

Semesterstäder: Halmstad

hundstranden

Slutdestination för sommarens roadtrip var Halmstad. Härliga stränder granne med industrihamnen, trevliga promenadstråk och en restaurangtät stadskärna.

stolof

Ibland glömmer jag bort saker jag vill se, men ramlar över det ändå till min stora förvåning och glädje. Så var det med S:t Olofs kapell i Tylösand, som står på min kyrkor-att-besöka-lista eftersom dess interiörmålningar har beröringspunkter med Segloras interiörmålningar.

Nästgårds ligger Hotel Tylösand, som var en surrealistisk upplevelse. Per Gessle är delägare och har fyllt hotellet med konst som han och frun äger i sin stiftelse. Fokus är på fotografi med musikanknytning. Maken och jag gick på upptäcktsfärd samtidigt som det var eftermiddagsfest på baksidan med högljudd dansmusik, konfettikanoner och stöddiga vakter samt gäster som vimlade ut och in ur spa-avdelningen. Helmysko!

erik01

En helt annan stämning var det på Mjellby konstmuseum. Det är Halmstadgruppens museum med lite extra fokus på medlemmen Erik Olson (ovan hans Deus ex machina II).

De har tillfälliga utställningar också. Årets heter Färg – Form – Framtidstro 1918 och tar oss 100 år tillbaka i tiden. Jag tror det är den första utställning jag har sett där ett årtal är huvudpersonen. Jättespännande!

Bland annat fick jag återse en favorit, som i vanliga fall hänger i Jönköping:

1918_1

Hanna Pauli: Handarbetets Vänners konstutskott (jag tror hon hade ganska bra koll på Rembrandts grupporträtt av klädeshandlarnas gille).

Visst är det häftigt att tänka sig att samma år målas den här:

1918_3

Gösta Nyström: Nina

Och den här:

1918_2

Vera Nilsson: Kamratporträtt (målarinnan Stina Elliot)

Däremot hittade vi inte så mycket annan, rolig kultur i Halmstad. Den kommunala konsthallen var sommarstängd. Friluftsmuseet Hallandsgårdens hus var inte så inbjudande.

Galleriet G70 stod dock för det annorlunda, en kollektivverkstad, vars medlemmar jobbar i en mängd olika tekniker. Spretigt och bitvis svårforcerat. Jag blev alldeles kär i den holländska konstnären Bernadette Brefelds bilder:

bernadette1

bernadette2

Fler bilder med mera finns på hennes webbplats, här är länken.

Vi hann med att se VM-finalen i fotboll också, äta en hel del god mat, fika och dricka god öl. Så det var inte ett dugg synd om oss.

Holiday cities: Halmstad: Our last stop was Halmstad on the Swedish west coast. 

Read Full Post »

PS om blodvärdet

KatjaKircher_LiO_Blod-077

I juli fick jag en ny kallelse till blodgivning. I våras blev jag lite bekymrad i samband med min blodgivning, eftersom mitt blodvärde hade sjunkit ytterligare och låg på 125 gram hemoglobin per liter blod (jag rapporterade om det här).

För att försöka göra något åt saken la jag till leverpastej och tunnpaltbröd i mina frukostrutiner och bytte ut det svarta teet mot rooibos. Några paprikaringar bidrar med oväntat mycket C-vitamin. Ett bra mellanmål-on-the-run har varit naturella cashewnötter och torkade aprikoser.

Hade nu mina ganska små dietändringar gett resultat? Jajamen! ”Jättebra värden”, sa sköterskan, hela 134!

Under sommaren behövs extra många nya blodgivare. Här kan du läsa om vad som krävs. Det är inte läskigt att ge blod, sköterskorna tar hand om en på ett strålande sätt. Så om du inte är förhindrad av medicinska skäl, tycker jag du ska ställa upp.

Bild: Katja Kircher, Photography AB (från GeBlods pressmaterial)

PS about hemoglobin levels: By simple means I have been able to boost my hemoglobin levels from 125 to 134!

Read Full Post »

Det dök upp en video i mitt Facebookflöde lagom att jag hade börjat som slöjdhandledare på Konstverandan på Tensta konsthall. Den visade ett enkelt sätt att göra en japansk snodd och sparkade i gång mitt intresse. Tekniken heter kumihimo, och jag har tidigare hållit mig undan, för jag har tyckt att den verkar så himla krånglig.

Det där var ju inte krångligt alls. Framför allt gillade jag att jag inte behövde en massa specialgrejor. Jag klippte ut min rundel ur locket till en pizzakartong  och bomullsgarner har jag en hel korg med. Vips så var jag i gång!

kumihimo1

 

Pizzalocket räckte till flera rundlar, så jag kunde ta med både till Konstverandan och till sommarlovsslöjden på Hässelby torg. Tekniken blev mycket uppskattad av alla åldrar, och det är fantastiskt att se hur olika snoddarna blir, när man väljer att göra dem av sju olika färger, och hur alla färgkombinationer blir helt spektakulära!

Ovan till vänster mitt blå-gula fotbollsarmband! Bägge armbanden på bilden består av fyra färger.

kumihimo2

På loppis i Halmstad hittade jag ett gäng tjocka bomullsbroderigarner, som passade fint för ett nytt projekt. Om jag har tillräckligt med tålamod ska det bli ett halsband.

När jag hade åkt på semester rapporterade min slöjdhandledarkollega Jenny från Konstverandan: ”Vi har nu lämnat japanska snoddar med 7 trådar till 12 trådar! Så du får googla på det! De blir randiga!”

Snäll som hon var bifogade hon också en länk, som du hittar här.

Naturligtvis var jag tvungen att prova! Garnerna jag valde var inte idealiska i kvaliteten, så det blev lite knutigt på sina ställen, men jag är helt nöjd med detta första försök.

kumihimo3

Snodden ovan krävde en rundel med 16 hack och jag började på allvar förstå potentialen och de oändliga möjligheterna. Så idag, när jag var på stan och gjorde ärenden, blev det ett litet kit från Slöjd-Detaljer:

kumihimo4

Nu järnplåtar ska det kumihimas!

A cord(ial) summer: I have cracked the kumihimo code and now I am addicted! 

 

Read Full Post »

Nu är Maken och jag hemma igen efter en dryg vecka ute på vägarna. Vi har roadtrippat i södra Sverige från öst till väst och blandat välkänt med okänt.

motala_ström

Det är inte så ofta vi stannar i Norrköping, när vi är på väg söderut, men i år var det två utställningar som lockade på Norrköpings stadsmuseum. Jag hade hunnit glömma bort hur hänförande vackert det är i de gamla industrikvarteren runt Motala ström där stadsmuseet, Arbetets museum, turistbyrån med mera finns. Det är väl värt ett stopp bara att insupa den maffiga miljön.

bastabinne

Från rot till barr heter en utställning från Hemslöjden i Kronoberg, som lyfter fram granens möjligheter. Fin och fiffig. Ovan en korg i bastabinne av Ingrid Andreasson.

I Beurlings lusthus precis utanför museet ställer Elsa Chartin ut vackra tryckta och shiborifärgade tyger (svårfotograferat som tusicken):

elsa_chartin

Kattun är cotton heter Elsa Chartins utställning. Den är en del av fem delar i en stor utställningssatsning från Judiska museet, som heter Traces of Existence. Medan museet bygger nytt i Stockholm, gör det nedslag på olika platser för att lyfta fram judisk historia i Sverige.

Elsa Chartin har utgått från kattuntryckaren Jacob Marcus tygmönster. Han var en av de första judar som bosatte sig i Sverige. År 1782 bestämde Kommerskollegium att Norrköping skulle vara en av tre städer där judisk bosättning var tillåten. Bara några dagar efter ansökte handlaren Jacob Marcus om skyddsbrev från magistraten och fick tillstånd att idka grosshandel. Marcus började med en speceribod innan han på 1790-talet startade ett kattuntryckeri (fakta från Wikipedia).

Mer info om utställningen och projektet finns på Judiska museets webbplats, läs mer här!

Efter museibesök och glasspaus gick vår roadtrip vidare till Linköping.

Holiday cities: Norrköping: My DH and I has been out on a roadtrip in southern Sweden. Our first stop was Norrköping and two interesting exhibitions on their city museum.

 

 

Read Full Post »

Nydeligt

oslo1

Visserligen var jag i Oslo den gångna helgen, men jag lovar att jag inte tillhörde de redlöst berusade åskådarmassorna i Holmenkollen. Jag befann mig mestadels på Scenehuset i stadsdelen Majorstuen, där jag dansade frigörande dans fredag kväll, hela lördag och hela söndag.

Jag bloggade om Gabrielle Roth och De 5 rytmerna här. Sedan dess har jag nästan varje termin dansat varannan torsdagseftermiddag i en fin grupp, som Ingrid Thorngren har lett (hon gör annat spännande också, läs mer om henne här).

I år kände jag att det var dags att ta mitt dansande ett steg längre och djupare, så jag  började leta i den internationella webbplatsens kalendarium (nämligen här). Jag fastnade för workshopen The Medicine of Attention – Awakening Body Intelligence ledd av kanadensaren Erik Iversen.

Oslo är sex timmar bort från Stockholm med direkttåg. Det är så skönt att bara kunna slänga ombord sin väska och ge sig av. Jag åkte redan på torsdagen, det kändes viktigt att slippa stressa och hinna landa och turista lite.

För första gången bokade jag boende via Airbnb och hamnade i en lägenhet hos ett ungt par bara ett par kvarter från Scenehuset.

oslo4

Kolla vilket häftigt trapphus!

oslo2

Och kolla in denna häftiga lokal, där workshopen hölls! Det är en gammal frikyrkolokal (bilden är tagen från orgelläktaren, där vi bytte om), som har varit övningslokal för musikhögskolan innan den blev danslokal. Härlig rymd och akustik!

Till höger syns Erik, som var den mest lågmälda lärare man kan tänka sig. Oändligt varsamt byggde han en trygg och tillåtande plats genom musikval och närvaro. Vi dansade fritt men fick också fördjupande tips och ökad förståelse för de olika rytmernas kvaliteter och möjligheter.

På lördagskvällen var jag först så hungrig att jag kände mig som Obelix (”Jag har ett hål här!”) och sen så trött att jag höll på att somna med huvudet på min hamburgertallrik. Den natten sov jag elva timmar!

På söndagen varvade Erik rörelse med stillhet, bland annat fick vi göra andningsövningar, och vi avslutade med en riktig endorfinkick när vi manifesterade våra ”new stories” med och för varandra i rörelse och ord.

Jag kände verkligen att jag skakade loss en massa gammal mög och spindelväv. Dansen passar mig, både som motions- och meditationsform. Faktiskt så har jag redan bokat in en workshop i Uppsala i april (mer om den här, du får scrolla ner lite).

Life itself, through its stages of development, is the path to enlightenment. All we have to do is live it, not fight it, control it, or resist it. A mysterious game life is: the only way to win is to surrender.
(Gabrielle Roth)

Nydeligt: I spent the weekend in Oslo doing a wonderfully transformative 5 Rhythms workshop.

Read Full Post »

Older Posts »