Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Webb’ Category

påskbukett

Till påsk roade jag mig med att göra några vasarrangemang utifrån en färdig festbukett från Coop, en förpackning alströmeria och några kvistar eukalyptus. Ovan det ena resultatet.

I tisdags klev jag snett i en grop på en industriområdestrottoar och stukade högerfoten rätt rejält. Så onödigt! Särskilt när jag hade introdagar på Skansen inför sommarsäsongen i onsdags och torsdags. Jag tog mig dit och till några andra viktigheter, annars har jag försökt ta det lugnt på hemmaplan så mycket som möjligt.

För att underhålla mig gjorde jag en lite slumpartad sökning på ”flower arrangements” på Youtube och hamnade hos Flower Joos, det vill säga floristen John McDonald, som generöst delar med sig av sin kunskap i otaliga videor med olika sorters arrangemang. Mycket lärorikt och inspirerande!

Ju mer jag ser, desto mer vill jag försöka mig på! Jag blir också mer och mer haj på att hitta material i min närmiljö, det finns mycket gratismaterial att använda.

More flowers: I am really into flower arranging at the moment, gathering lots of wisdom and inspiration from the videos of John McDonald.

 

Annonser

Read Full Post »

CFC2019

2019 är ett år ovanligt tomt på ambitioner och målsättningar. Jag har dock bestämt mig för att ålägga mig själv köpstopp på kläder och gick därför runt årsskiftet med i Circular Fashion Challenge 2019. Utmaningen har en egen sida på Facebook med outfitalbum, bytestips med mera.

Ambitionen är att skala ner garderoben över huvud taget, så jag funderar ganska mycket på vilka kläder jag trivs i och varför. Allting som jag just nu inte kommer i är nerpackat.

Jag har sex lådor med kläder och kläddetaljer som är sparade för eventuellt återbruk. Dem har jag burit upp i äldsta Knallhattens rum (där symaskinen bor numera) för att komma åt att gå igenom vad jag har och förhoppningsvis förverkliga en eller annan idé.

För att verkligen ge mig själv eld i baken har jag anmält mig till en sykurs på Folkuniversitet. Den omfattar fem hela torsdagar och börjar nästa vecka. Nu ska den mörklila linnetunikan äntligen bli färdigsydd (den som har varit tillklippt i sisådär 2,5 år)!

Att förlänga livslängden på sina favoritplagg genom att lappa och laga är också god klädekonomi.

linnetunika1

Den här linnetunikan har dykt upp förut på bloggen (här och här närmare bestämt). Nu var det ärmkanterna som hade tagit slut. Jag sprättade upp sömmarna och bestämde mig för att göra en ny fåll med snedremsa. Det blir också en förstärkning.

linnetunika2

På några ställen var det så slitet att det hade gått hål, så jag fick göra en underlagning med sashiko.

linnetunika5

För att tillföra lite glam så fållade jag med silversnedremsa.

linnetunika6

linnetunika4

Varje gång jag kan flytta ett plagg från lagakorgen tillbaka till garderoben är så oerhört tillfredsställande! Under skid-VM fick jag ocksåde senaste lagningarna på den här tröjan gjorda.

relove

No new clothes: This year I am not buying any new clothes. Instead I will mend my favourites and sew new garments from fabrics and clothes parts that I already have. Second hand and thrift store shopping is also OK. 

My grey linen tunic is back in business after some TLC.

 

Read Full Post »

Under den här rubriken tar jag mig friheten att leka med musikassociationer. Inspirationen kommer från nätradiokanalen Radio Paradise, där hela spellistan (tror jag) är länkad par om par. Det kan vara atmosfär, tonart, gitarrljud eller artistkopplingar som förenar.

Så här skriver Bill and Rebecca Goldsmith själva på sin webbplats (som du hittar här):

Our specialty is taking a diverse assortment of songs and making them flow together in a way that makes sense harmonically, rhythmically, and lyrically — an art that, to us, is the very essence of radio.

I dag blir det inte ens två musikklipp. Det första är i stället en svensk tevesketch från 1970 med Isa Quensel, Monica Nielsen och Jan Malmsjö. Tre verkligt lysande, komiska stjärnor!

Och i par med den kommer en av Peter Gabriels mest uppsluppna videor. Den har fyllt 25 år i år, så lite daterad känns tekniken. Men badrocksscenen är fortfarande härligt corny.

Monday Music: Bath robes: Today’s serving is first a Swedish sketch from 1970 and then a Peter Gabriel classic turning 25 this year.

Read Full Post »

ögleflät1

Maken påpekade häromdagen att eventuella gäster här hemma riskerar att fastna som i spindelväv. Det beror inte på att vi har slutat städa utan på att jag har börjat öglefläta, så det är lite extra mycket garn framme och mystiska konstruktioner på vardagsrumsstolarna.

Det här är verkligen snoddarnas år, började med slyngning i våras och fortsatte med kumihimo i somras. Mitt nyvaknade medeltidsintresse förde mig under hösten in i ögleflätningens värld (här finns delarna till min allmosepåse).

Än en gång blir jag alldeles tårögd över hur mycket kunskap som generösa människor delar med sig av via webben. Ingrid Crickmore från amerikanska Västkusten har en webbplats som heter Loop Braiding, sprängfylld med tutorials och tips och tricks för både nybörjare, både i text och på video (här är länken).

ögleflät3

En vag ambition har varit att få till ett par strumpeband, så jag har utforskat platta band och försökt få någon ordning på de långa tåtar som krävs när det ska bli långa band. Mina försök hittills ser ganska okej ut på bilden ovan, men i verkligheten är det kanske 10-20 cm per band av de längre som duger någonting till.

ögleflät6

Men roligt är det! Att öglefläta är underbart meditativt (om det inte blir trassel) och dessutom en utmärkt fingergymnastik med i stort alla fingrar inblandade.

Mina första färdiga band blev kanske inte så välflätade, men de fyllde ett behov. Skosnörena till mina lila kängor hade gått sönder (höger sko) och jag var inte nöjd med det nya snöre jag hade lyckats hitta (vänster sko).

fel_skosnöre

Så det fick bli ögleflätade skosnören i stället med tre öglor bomullsgarn i olika nyanser (lite läderfett på kängorna skulle nog inte skada ser jag).

ögleflät5

Mitt senaste projekt är det på bilden högst upp. Det ska bli en liten dekor på min ena kappärm. Jag har flätat in tunt reflexgarn i snodden.

ögleflät2

Ovanför dekorslejfen eller nedanför? Och ska slutflätorna dingla eller sys fast? Beslut beslut…

The year of the cords: In spring it was cords made with the lucet, in summer it was kumihimo, in autumn it has been loopbraiding. I am hooked!

Read Full Post »

I många år har jag stått emot frestelsen, men för ett par veckor sedan började Maken mumla om att det kanske skulle vara roligt att skaffa sig en medeltidsdräkt. Glädjen över ett möjligt gemensamt textilprojekt fick min fantasi att fullkomligt explodera i olika idéer och riktningar.

På nätet finns det hur många olika och roliga källor som helst att grotta ner sig i, och hur många roliga textila tekniker som helst att upptäcka.

wip_vävsöm1

Bland annat upptäckte jag att vävsöm var en vanlig broderiteknik, bland annat i den lilla ”allmosepåsen”, som många medeltidskvinnor bär från sin gördel (skärp).

giovanni-boccaccio-medieval-costume

Enkelt uttryckt så är vävsöm en sorts geometrisk plattsöm utförd på räknelinne. Ett litet påsprojekt kändes som en lagom start på det eventuella medeltidsprojektet.

Jag hade väldigt mycket glädje av bloggen Medieval Arts & Crafts, som bland annat samlat ett tjugotal vävsömsmönster. Här är länken, men tyvärr saknar bloggen både sökfunktion och taggar, så var beredd på mycket scrollande. Om du har Pinterest, så är det lättare att söka på ”medieval brick stitch” i stället.

Hur som helst så hittade jag mitt valda mönster hos henne.

wip_vävsöm2

Vanligtvis är en sån här lite tjusigare påse broderad i silke, men det tyckte jag kändes väl lyxigt för ett första projekt. Så det blev lingarn i stället. Jag valde färger som inte skulle kännas för grälla och moderna.

En annan blogg, som jag beundrande har ägnat många timmar åt, är svenska Katafalk (här är länken). I sina tutorials har hon en påse med fina, flätade detaljer (den här). Så jag tog fram slynggaffeln och slyngade först en grön snodd och sedan en aprikosrosa, som jag nog är mer nöjd med (till vänster på bilden ovan).

wip_vävsöm3

Ett väldigt roligt broderiprojekt, inte svårt alls och ganska snabbjobbat. Nu ska det få en liten blockning (jag har ett gäng saker som står på blockningskö, det blir bra att få allihop på liggunderlaget samtidigt). Sedan ska påsen få en linnebaksida och linnefoder.

Jag ska vika fodret över till utsidan och där göra handsydda hål för en dragsko. På medeltiden gjorde man gärna hålen direkt i broderiet (nedan en fransk 1300-talspåse från franska Soignies), men det tycker jag verkar lite brutalt, så det får bli en kant för hålen i stället.

aumoniere_soignies

Avslutningsvis ska det som synes vara tofsar också. På bilden är det två stora med dekorativa valknopar. Ofta är det en tofs på mitten också, eller så är det fem jämnstora längs hela undersidan.

wip_vävsöm4

Dragskobanden gav mig en utmärkt ursäkt att lära mig ögleflätning. Också en jätterolig teknik, som jag ska berätta mer om i ett särskilt inlägg.

Jag hoppas det syns hur roligt jag har haft!

Medieval dreams: We are entertaining the possibility of making medieval outfits for the both of us, DH and me. I have started with a purse project including brick stitch, lucetmade cords and loopbraided cords. So much fun!

 

 

Read Full Post »

Irmgarde

De senaste månaderna har jag umgåtts ganska mycket med den här tjejen. Hon dök upp i mitt Pinterestflöde i våras och jag kände direkt att det där inte var någon ordinär typ.

Det är inte bara jag som faller för hennes utstrålning. Häromkvällen var jag på O’Learys och servitören råkade få syn på henne i min mobil och frågade direkt vem det där var.

Hon hette Ermengarde (eller Armgard eller Irmgard)) von Rietberg. Rietberg ligger i nordvästra Tyskland, där hennes pappa Johann II var greve. Han regerade också över ostfrisiska Harlingerland, om jag förstår min tyska Wikipedia rätt så bodde de mestadels i Esens, ute vid kusten.

Tomring_rietberg_hela

Här har vi hela familjen målad av Hermann Tom Ring cirka 1564. Ermengarde är 13 år och hennes syster Walburg (eller Walburgis) är 7. Det är en i alla avseenden märklig bild.

”COGITA MORI ANNO 1562” står det vid pappa Johann. Han dog det året i fångenskap i Köln (tyska Wikipedia berättar om en ”Niederrheinisch-Westfälischen Kreis”).

Ändå tar han så stor plats i bilden. Eller kanske just därför. Bildytan är indelad i exakta fjärdedelar med den vackra träpanelen i bakgrunden. Varje person har en exakt fjärdedel till sitt förfogande, Johann spränger ut över alla gränser både på höjden och bredden. Hans hatt till och med försvinner ut ur bilden.

Mamma Agnes, änkan, är som en skugga bredvid sin döde make. Hon kämpade i flera år för att Rietberg och Harlingerland skulle gå i arv till döttrarna. Det finns en skugga av utsmyckning vid dräktens ärmar, annars är det svart och vitt som gäller. Sedesamt men ändå modernt. Även hon har hållit i något, men föremålet har blivit övermålat.

Är det det föremålet Johann pekar på med sin handskklädda hand? Eller är det på sina döttrar? I så fall är tavlan kanske en dåtidens kontaktannons. I motsats till föräldrarnas mer nedtonade elegans är döttrarna dränkta i bling-bling och symbolobjekt. Här är det å ena sidan färgstarkt och extravagant, å andra sidan kyskt och höghalsat. Mitt första intryck var definitivt androgynt, jag visste inte om det var en ung man eller en ung kvinna jag såg.

Ermengarde är den enda som möter vår blick. Är det hon som placeras ut på äktenskapsmarknaden med den här tavlan? 1565 blir hon grevinna av Rietberg, medan Walburg ärver Harlingerland.

1920px-Hermann_tom_Ring_001

Tre år senare gifter sig Ermengarde med greven Erich V von Hoya. Samtidigt gifter sig Ermengardes mamma Agnes med grevens yngre bror Otto. Så praktiskt.

Ermengarde blir änka efter sju års äktenskap och gifter om sig ytterligare tre år senare.

Sex år senare, 1584, dör Ermengarde, ungefär 33 år gammal. Hon fick inga barn i något av sina äktenskap och Rietberg går nu i arv till lillasyster Walburg, som också har hunnit gifta sig och fått tre barn. Men bara två år senare dör Walburg, ungefär 29 år gammal.

Strax efter Walburgs död spreds ett rykte att hon dött av av en förgiftad ölsupa. Hennes läkare hävdade att döden var naturlig, ändå dömdes tre kvinnor till döden. De hängdes och deras kroppar brändes.

Mamma Agnes dog 1589.

800px-Rietberg_historische_Ansicht

En bild på slottet i Rietberg ur Topographia Westphaliae av Matthäus Merian den äldre från 1647. Det ser idylliskt ut tills man får syn på galgen och steglingshjulet i fonden till höger.

Porträttet på Ermengarde som jag har på min telefon är ett enkelporträtt som Hermann Tom Ring gjorde, förmodligen vid samma tillfälle som han gjorde det stora porträttet. Du kan se det här. Tavlan ingår enligt indexuppgifterna i Fritz Thomées samling. Han var en tysk konstsamlare av stora mått som dog 1944. Jag har förgäves försökt hitta uppgifter om samlingen finns utställd någonstans.

Familjeporträttet hamnade på okända vägar i England och sågades någon gång på 1800-talet upp i fyra delar för att bli lättare att sälja. Konsthistorikern Paul Pieper köpte döttrarnas porträtt på auktion 1954 (för väldigt mycket mer pengar än han hade mandat för), pappa Johann hittades på ett engelskt slott 1958 och mamma Agnes återfanns så sent som 1989.

Numera finns den återförenade familjebilden på ett museum i Münster. Dit vill jag åka – jag hoppas verkligen att den är utställd. Jag vill också åka till det furstliga residensslottet i Detmold, inte så långt därifrån. Dit flyttade Ermengarde tillsammans med sin andre make Simon VI von der Lippe. I slottet finns ett galleri med alla familjens grevar och gemål, även Ermengarde, avporträtterad kort före sin död.

1500-talets människor kan kännas väldigt avlägsna. Deras livsvillkor var så olika våra, deras värld och vardag så annorlunda. Ändå finns det korn av igenkänning när deras blickar möter våra, skärvor av gemenskap.

Här finns det en underbar samling 1400-tals- och 1500-talsmänniskor från alla möjliga sorters tavlor. Möt dem. Se bortom märkliga poser och konstiga huvudbonader. Se dem i ögonen.

Mer information om tavlan (på tyska) finns här.
Mer information om det furstliga residensslottet i Detmold finns här.

Ermengarde – no ordinary sort: I met her compelling gaze and couldn’t shake her off. I realized at once that she was no ordinary sort.

Her name was Ermengarde von Rietberg, she was the daughter of a count and she lived in what today is the northwest part of Germany in the 16th century. She lead a short and quite sad life but has been made immortal in the amazing family portrait with her father Johann, her mother Agnes and her little sister Walburg.

Read Full Post »

Hur mycket jag än lär mig så finns det alltid något nytt som väntar bakom hörnet. I våras jobbade jag i Hornborgastugan och Finngården på Skansen, två av miljöerna med prova-på-aktiviteter för gästerna. I Finngården visade vi ylleåtervinning och i Hornborgastugan, där det en gång bodde en skomakare, slyngade vi skosnören.

Att slynga är en av många tekniker för att göra snoddar, en dåtida vardagskunskap. Om du har påtat på en påtdocka eller Stick-Lisa så är det samma teknik. Enda skillnaden är att verktyget man använder för att slynga, slynggaffeln, bara har två uddar.

slyngning

Vi slyngade i ull- och lingarn. I början var, som vanligt, det väldigt knepigt att få in den rätta knycken. Framför allt den stumma lintråden var besvärlig. Men övning ger ju färdighet och så småningom hade händerna blivit bekanta med redskap och tråd och hittat sin rytm.

Naturligtvis ”villhövde” jag en egen slynggaffel. Den i trä hittade jag hos Majas Manufaktur (här finns webbutiken). Den är väldigt rejäl, det funkade fint när jag slyngade den stora yllesnodden till vänster (som kanske ska bli ett halsband) men sämre när jag började slynga i lingarn.

På Skansens höstmarknad för några veckor sedan ramlade jag över en liten, nätt och oemotståndlig slynggaffel i ben. Den är härlig att hålla i och en fröjd att jobba med. En lång linsnodd är på gång, om den blir bra ska min Fröjelkula (en sån här) få hänga på den. Jag har försökt med massor av olika metallkedjor, men ingen är riktigt bra.

Vill du prova att slynga så finns det en bra beskrivning här.

Another textile technique: This summer I have learnt to use a lucet. It’s very meditative. I am particularly fond of my bone one (to the right on the picture).

Read Full Post »

Older Posts »