Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Reflektioner/Reflections’ Category

mars19-03

Äntligen! Hokus krokus och påskliljetippar. Flödande, avslöjande sol och snålkalla vindar. Fiskmåsskrän och ringduvekurr. Koncentrerade barn på nytvättade cyklar.

Livsandarna vaknar när ljuset kommer åter. Jag känner mig som en gammal reklam för Vollsjö trätofflor: ”Förr gick han som en hösäck, nu studsar han fram!”

5rytmer-workshopen i Simrishamn gjorde förstås också sitt till. Dessutom har jag äntligen kommit i väg på en av Susanne Nilssons lördagsdanser här i Stockholm. Det blev en fin lördag med råbiff och ölhäng efteråt.

EmilJensen2019-TeaterStorpuff-900x520px

Våra goda vänner Monica och Lars i Södertälje tog med oss på Emil Jensen med band och deras senaste föreställning En gemensam galning. Det var första gången vi såg Emil live och det var ju helt omöjligt att inte bli totalcharmad. Inte blev det sämre för att han hade med sig min favorittrummis Magnus Olsson på scen (som jag har sett, hört och njutit av när han har spelat med Lars Bygdén).

marsbukett3

En av mina nyårsönskningar var ju mer blommor i mitt liv. Nu senast har jag dykt ner i Ingrid Carozzis bok Brooklyn Flowers. Asymmetri är hennes ledstjärna i vått och torrt och här har jag försökt jobba utifrån det med en helgbukett från Coop kompletterad med en förpackning Fairtrade-rosor.

marsbukett1

Ingenting får förfaras. Det går faktiskt att göra ett arrangemang med bara två rosor.

marsbukett2

Och de allra sista blommorna ryms i ett vinglas.

Nästa steg blir att köpa hönsnät, återanvändningsbart och mer miljövänligt än oasis, och att våga gå på upptäcktsfärd i blomsteraffärerna efter lite mer spännande blommor och grönt att jobba med.

Jag lånade också Binda blommor – steg för steg av Björn Trygg. Det är en mer traditionell lärobok i blomsterbinderier och innehåller konkreta övningar i olika former. Den ska jag jobba vidare med (misstänker att det kommer att bli en blomstrande påsk här hemma…).

MMD2019

I fredags tog Maken och jag en tur till Älvsjömässan och dryckesmässan Malt, mat och destillat. Flera goda ölprovsmakningar blev det, min favorit var den fylliga surisen Rowanhips från PKLK Bryggeri (som låter lite som en befrielserörelse men är ett mikrobryggeri i Tyresö söder om Stockholm).

Syprojekten fortskrider. Alldeles snart tror jag det finns något att visa upp på bild.

Evaluation (2019:03): The light is back and I am back on track feeling good and being reasonably busy.

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Read Full Post »

tavlor

Skid-VM på teve: Lika härligt som det är att följa svenska tjejer på lätta ben mot nya framgångar, lika plågsamt är det att följa en stackare som gått sig stum och stapplar uppför sprintbacken.

Själv känner jag mig mest besläktad med de där stumma benen, det mesta i livet känns fortfarande ovanligt motigt.

Maken och jag gjorde dock en gemensam insats och inventerade alla våra tavlor (bilden ovan). Det har ju kommit in nytt i huset både från mammas och svärfars dödsbon plus att ganska mycket av det vi själva har samlat genom åren inte sitter uppe på någon vägg.

Vi blev inte så beslutsmässiga men kom i alla fall så långt att vi har några väggar att koncentrera oss på till att börja med.

EvP01

Redaktionskommittén för WendelAvisan har sparkat i gång arbetet med vårens tidning (tidigare nummer kan du läsa om här och här och här). Vi är väldigt nöjda med temat för numret, mer säger jag inte! Jag har gjort research i memoarer och biografier samt läst Anita Goldmans sorgliga och upprörande roman Om stenarna kunde tala i Palma de Mallorca.

Sista helgen i februari blev vi bjudna på en kombinerad kultur- och myshelg hos våra vänner Anja och Uffe i Sollentuna. Kulturen bestod i en tur till Edsviks konsthall och en utställning med nutida, samisk konst som fått namnet Tidsresa/Áigemátki.

tidsresa03

Många verk var en spännande blandning av konst och hantverk. Ovan halskragen Rooted 1 av Inger Blix Kvammen.

Ett av de mer omfattande verken var också det som grep mig mest. Liselotte Wajstedt har gjort The Lost One/Lápphon om sin mormor.

tidsresa02

I verket ingår kolten, som Liselotte har sytt på symaskinen hon ärvde av sin mormor, samiska smycken, filmen längst till höger och en ljudberättelse. På kolten finns också överförda fotografier. Filmen finns också här.

Därefter vidtog mysdelen med bubbel i bubbelpool utomhus, god middag, whiskyprovning och en massa trevligt snack. Vi sov över och fick hotellstandardfrukost innan vi for hem igen.

När vi kom hem hade Maken nästan 40 graders feber. Influensan hade kommit på besök igen. Den här gången kapade den hela familjen jäms med fotknölarna, även jag som haft min beskärda del fick en omgång magsjuka.

Det blev en oerhört trist sista februarivecka. Mars kan bara bli bättre!

Evaluation (2019:02): Still mostly stuck. The flu reentering our home didn’t help.

 

Read Full Post »

tim-gunn-quotes-10

Januari 2019 har varit en dyster månad. Influensa, hosta, munherpes och en allmän brist på energi. Humöret har pendlat mellan noll och minus, precis som vädret. Här i Stockholm har vi ömsom plöjt omkring i nysnö, halkat på glansis och plumsat fram i snömodd.

Tim Gunn i realitysåpan Project Runway är min nya idol (han på bilden ovan). Maken och jag hamnade mitt i säsong 15 och nu är vi snart färdiga med säsong 16. Om man står ut med alla upprepningar och överdramatiserade ”incidenter” så är det vilsamt och roligt att se andra människor skapa.

Alla kläder från min garderob som behöver lagas har fått en egen kasse. Då och då måste jag göra en insats för att överhuvudtaget ha något att sätta på mig. Min vintergarderob är verkligen ingen höjdare (jag håller också på att packa ner alla sommarkläder i en annan kasse, för de gör mig bara ännu mer deprimerad).

Min byxkjol i denim lagade jag i grenen för knappt två år sedan (ombloggat här). Det blev inte en lagning som höll särskilt bra, så nu har jag gjort en maskinlagning med chambraytyg på insidan.

Jag sneglade också på den mörklila linnetunikan med turkos detaljer, som ligger tillklippt på arbetsbordet i syrummet sedan drygt två år tillbaka. Kanske nästa månad kommer med den sinnesro som jag behöver för att komma i gång?

För övrigt så är jag helt kär i Uno Svenningssons version av Erik Lindorms dikt Mötet från SVT-serien Helt lyriskt. När Uno var med i Så mycket bättre så myntade de andra deltagarna uttrycket ”unofiera”, och det är väl precis vad han har gjort här. På bästa möjliga sätt.

Evaluation (2019:01): Worst possible start of the year, feeling as low as the winter temperature.

 

Read Full Post »

Best of 2018

mariasmeningsbyggnad-full

Här är mina nio mest ”lajkade” bilder på Instagram 2018. Nio bilder som väldigt bra sammanfattar det gångna året.

Först och främst och i mitten av allt finns Maken. 35 år tillsammans och 20 år som gifta. På bilden njuter vi av afternoon tea i London i januari.

Överst till vänster ett underbart blomsterfönster på Waldemarsudde, som får stå för alla givande musei- och utställningsbesök under året tillsammans med Emma Dahlkvists näverkonst längst ner till vänster och Bella Runes mohairgarnsskulptur från Tensta konsthall i mitten i nedersta raden tillhör den kategorin.

Överst till höger min rosa, virkade tubsjal, ett av inte så många handarbetsprojekt som blev färdiga under året. Jag har varit på väg att komma i gång med gamla och nya syprojekt i stort hela året, men det blev inte så mycket av med det. Lite frustrerad känner jag mig. Att lära mig göra olika sorters snoddar har varit min mindfulnesstillflykt.

I mitten till vänster en strålande septemberdag i Visby och i mitten till höger en strålande julidag i rosariet i Jönköping. Det finns så mycket härligt, fint och roligt att upptäcka och uppleva på hemmaplan i Sverige.

Längst ner till höger två näverburkar från Älvrosgården på Skansen. Jag har jobbat både som museipedagog där och som slöjdhandledare på Tensta konsthall i år plus det roliga formgivaruppdraget för WendelAvisan.

I mitten på den översta raden en bild från juldukningen. Den får symbolisera familjen, som i år har utökats med en flickvän. Vuxna söner men ännu inte utflugna. Studier och jobbsök. Familjerelationer som hela tiden utvecklas och förändras.

Best of 2018: My nine most liked Instagram pictures of 2018, a perfect summary of the last year. There you find the love of my life, family, work, crafting and inspirational travels and explorations.

 

 

 

Read Full Post »

September månad började barbent och slutade i yllestrumpbyxor. Burr, så kallt det blev! Fördelen med regnet var att all växtlighet fick en andra chans och det blev grönare än under ökenveckorna i somras.

Gamla utrotade ettåringar i det som varit våra framsidesrabatter njuter av möjlighetsutrymmet:

istfrabatt

Gurkört och vallmo. Underbar färgkombo. Till och med Maken tycker de är okej nu när det inte finns något annat att vila ögonen på.

Sämre gick det för Mamsens hibiskus, som frodades på uteplatsen tills ett rådjur hittade den. Det blev i stort bara kala pinnar kvar… Nu har den fått flytta inomhus och jag tror den kommer att hämta sig.

I september fick jag till mitt längsta blogguppehåll hittills, vilket väl i sig är ganska talande. Det har varit mycket jobb och fokus på jobb plus Hemslöjdsföreningens terminsstart att hålla ordning på.

Huvudet är fullt av idéer till saker att blogga om, men inga ord har velat komma ut. Så är det ibland. Jag har också gått och funderat på att utveckla bloggen och satsa lite extra på den. Kanske var det lite prestationsångest som kom krypande.

Medan jag funderar vidare på det, så kommer här några detaljbilder från Skansen. Först lite fint, importerat porslin i Bergsmansgården:

bergsmans_detalj

Fin, norsk keramik i Älvrosgården:

älvros_detalj1

Träleksaker och årtal på matbordet i Älvrosgården:

älvros_detalj3

Ett barn som kom in och lekte med träleksakerna namngav dockorna till Peppar och Salt.

En del gäster blir nästan lite upprörda när de hittar gamla årtal i våra hus. De är inte beredda på att husen och möblerna och sakerna är ”på riktigt”. I Älvrosgårdens vardagsstuga har vi flera 1700-talsårtal och i Bergsmansgårdens helgdagsstuga står det 1673 på väggen.

Det är en bra pedagogisk påminnelse att möta människor där de är och att inte ha en övertro på deras förförståelse. Det är ack så lätt att bli hemmablind och medvetet eller omedvetet sätta sig på människor som inte lever upp till ens eget ”kvalitetskrav”.

För åtta år sedan virkade jag mina första Ribben-muddar (Maria Gullbergs beskrivning, finns i nästan alla hennes böcker). De finns ombloggade här.

Lite senare blev det ett par i sockgarn för att matcha min Tony Irving-sjal. De finns ombloggade här.

Och nu har jag satt i gång med ett tredje par. Om jag ska tro bloggen så är det minst ett år sedan mitt senaste virkprojekt. Händerna har inte varit sugna, helt enkelt. Den här gången blir det ett par gråblå (min nya basfärg) i alpacka/silke och ull/silke. Bild kommer.

När det gäller kumihimon så tog jag mig vatten över huvudet genom att försöka göra en snodd av sysilke. Det blev alldeles för småttigt för mig med bara en tråd av varje. Jag har läst på lite och det får gärna vara flera trådar i varje hack, så det ska jag prova nästa gång.

Månadens guldkant var framför allt en kort tur till Visby för att köra över lite grejor till äldste Knallhatten, som nu gör andra året på sitt universitetsprogram där.

visbysept6

När vi var färdiga med det praktiska och lite förtidsfödelsedagsfirande på fina Eden Tapas vid Stora torget fick jag gott om tid för mig själv. Jag promenerade längst havet, klättrade upp i Snäckgärdsporttornen (bilden), strosade runt i stan, åt gott och handlade lite i mina favoritaffärer. Det var sensommar, soligt och varmt och alldeles ljuvligt.

visbysept5

Blomsterprakt i botaniska trädgården.

visbysept1

Allting blommade – rosor, stockrosor, lejongap, till och med blåeld. Jag hittade ett päronträd i en av ruinerna med jättegoda, nyfallna päron.

Visby var mer än vanligt en sagostad. Underbar påfyllning. Dessutom var det stärkande för självkänslan att jag tog bilen över själv och lyckades ta mig både på och av färjan två gånger.

En annan guldkant var mötet mellan Anna Ternheim, Hans Ek och Radiosymfonikerna en kväll på Berwaldhallen. Hennes musik är inte lika dramatisk som Ane Bruns, men det blev bra ändå och det är alltid underbart att komma till Berwaldhallen.

Gruppen i frigörande dans, som jag har tillhört till och från i ganska många år nu, har bytt dag och dessutom fungerade det inte med mina arbetstider i september. Himla trist. Men behovet att röra på mig finns ju fortfarande, så i höst blir det en timme Gaga People i veckan på Balettakademin. Jag är otroligt glad att det numera finns en regelbunden möjlighet till det i Stockholm!

Första gången jag hördes talas om Gaga var 2016 (ombloggat här) och i våras lyckades Annelie och jag ta oss i väg på ett prova-på-tillfälle. Det är mer styrt än 5 rytmer men lika kravlöst.

Här berättar Ohad Naharin mer om Gaga:

Evaluation (2018:09): Lots of work and lots of voluntary handicraft association work produced the longest blog break I have had so far. Golden lines have been some crafting, some culture and a two day break in Visby.

 

 

 

 

Read Full Post »

habanero

I början av augusti härjade samma glödheta och obarmhärtiga sol som i juli. På vår balkong växte chilipeppar och habaneros explosionsartat.

Vi hann med lite semester, bland annat en tur till Artipelag och utställningen Bloomsbury Spirit.

bloomsbury2

bloomsbury1

Allt var fint och välordnat, men vi tyckte nog att den stora utställningsytan gav ett intryck av att man hade kokat soppa på en spik.

lytton_strachey

Men det var fantastiskt att få se Dora Carringtons kärleksfulla porträtt av Lytton Strachey i verkligheten!

Jag kan varmt rekommendera Ingela Linds första bok om Bloomsburygruppen: Leka med modernismen. Hennes nya bok Ta sig frihet är en utvidgad och omarbetad upplaga, som jag inte hunnit läsa än.

Maken hittade den tunna volymen The Bloomsbury Group av Frances Spalding på loppis. Det är en underbar liten sak med koncisa porträtt av alla inblandade tillsammans med en mängd av alla fotografier och porträtt de tog och målade av varandra. Hon har ett gott öga för detaljer, jag älskar till exempel att hon berättar att Leonard Woolf alltid besvarade brev samma dag.

Bloomsburymänniskorna är ett stimulerande gäng att umgås med, men jag tycker inte alltid att det som kommer ut i design och konst är så lysande. De är mer livskonstnärer.

Det stora undantaget är Virginia Woolf, som jag någon dag hoppas orka läsa i original.

plensa_artipelag

En av de bästa sakerna med Artipelag är den vackra miljön runtomkring. Vi badade i viken nedanför Jaume Plensas staty, det var ljuvligt. Vi hade tänkt åka båt i ena riktiningen, men när vi såg hur mycket folk som klämt in sig så blev det SL-buss i stället. Med glasspaus i Gustavsberg vid bussbytet. Inte så romantiskt men mycket mer praktiskt.

möllys

Ölen Milk it från bryggeriet Möllys i Eskilstuna utnämner jag till sommarens godaste öl. Jag drack den första gången på Bishops Arms i Linköping och blev jätteglad när den blev tillgänglig i Systembolagets beställningssortiment. Bilden tagen vid en av sommarens få grillkvällar.

origamihjärta

Jag gjorde en liten slöjdhandledarinsats i Hässelby i början av augusti. Då gjorde vi bland annat fina origamihjärtan.

Halvvägs in i augusti blev det dags att gå till jobbet för att arbeta sommarsäsongens sista period. Jag jobbar i Älvrosgården och Bergsmansgården, två hela nya miljöer för mig.

laxbrotak

Här en detalj från det vackra taket i Bergsmansgårdens helgdagsstuga. Att befinna sig i nya tider, på nya platser och tala om nya näringar (boskapsskötsel och bergsnäring) har tagit enormt mycket kraft och energi. Behovet av inläsning och kunskapspåfyllning har känts enormt.

Så när det äntligen blev svalt nog för att orka meditationsdansa igen så orkade jag inte. Meditationsbroderiet har också stått orört.

Det känns som ett maratonlopp mot sista arbetsdagen den sista september. Det är inte mycket annat som ryms just nu, framför allt inte med schemalagd arbetstid på helgerna. Det är tråkigt att bloggen blir lidande, jag har flera idéer till inlägg men får helt enkelt inte till det.

Jag försöker komma ihåg att andas. Mellan varven i alla fall.

Hjärta, sluta slå! Nej, jag tar tillbaka. Slå du bara. Slå! Håll bara upp mellan slagen.
(Göran Palm)

Evaluation (2018:08): The last pieces of the holidays and then dedication to work with new challenges and the need to stack up on new knowledge. 

Read Full Post »

lasses_blommor

Förra året blev juli en konstig mix av semester och Lilla Mamsens bortgång. I år blev det lite samma sak. Svärfar Lars-Rune somnade in den 3 juli och begravdes den 27 juli. Även om vi var beredda, så känns det oerhört märkligt att han inte finns längre och kan berätta alla sina historier om den bygd han älskade.

Dessemellan hann Maken och jag med vår sydsvenska roadtrip, som jag rapporterar om i egna inlägg (de semesterstäder som är kvar att berätta om är Jönköping, Ljungby och Halmstad). Det blev också tid hemmavid, där vi mestadels bara flämtade i den apokalyptiska värmen men också hann med några utflykter.

wrangel2

Bland annat for vi en dag till Skokloster, fikade gott och besökte både kyrkan och det pampiga slottet. Här ovan vilar Herman Wrangel i sitt gravkapell. Rustningens hjälm och handskar har han lagt ifrån sig. Det ser skönt ut.

wrangel1

Men han behåller stövlarna på!

pistolhölsterkappa

Det här fräcka lejonet är broderat på en pistolhölsterkappa, som finns i slottets skattkammare. Vill man gå runt på egen hand, så är det fri entré, men med en visning för en billig peng så får man se både Carl Gustaf Wrangels vapensamling och den imponerande stora salen, som aldrig blev färdigbyggd.

kumihimomodern

Kumihimo och bilåkande passar utmärkt ihop. På den nya rundeln ovan har jag övat mig på snoddar med 16 trådar med många spännande mönstermöjligheter.

kumihimo_lång

Den långa snodden kommer nog inte att bli ett halsband utan ett nytt nyckelband till min nyckelknippa. Tror jag just nu. Vi får se helt enkelt!

Här hemma har allt osorterat från Lilla Mamsens hushåll fått sällskap av svärfars bildarkiv. Så nu är det stökigare än någonsin hemma. Och inte har jag orkat göra många knop i den tropiska värmen mer än att rådda runt lite med alla lådor i Kaosrummet och göra en förteckning över dem. Jag försöker glädja mig åt varje litet steg, men det är inte lätt när så många återstår… Och jag börjar ana att flera av lådorna behöver en genomgång och rensning framöver…

Evaluation (2018:07): My dear father-in-law passed away at the start of the month and the loss put its mark on holiday days away and home. 

 

Read Full Post »

Older Posts »