Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Reflektioner/Reflections’ Category

September skulle bli en månad för andhämtning men blev som vanligt mest en höststartmånad där en väldig massa saker ska fixas och råddas. Orken är långt ifrån på topp, men med ett bra slutresultat i sikte så räcker den oftast till ändå. Och rutin räcker långt!

artikel5

Jag är jätteglad att jag äntligen fick klar min del av det stora UDHR-quiltprojektet (ombloggat här). Nu är rutan ivägsänd till Australien. De fyra quiltarna kommer att premiärvisas i Melbourne i mars 2018 och varje quilt kommer att dokumenteras i en bok.

överbliven_spets

Jag broderade på en gammal korsstygnsduk från gömmorna. Den var kantad med en fin, virkad spets. Den sparar jag till något annat projekt. Visst skulle den bli fin på ett par handledsvärmare i kläde till exempel?

trädgårdsdrake

September har innehållit mycket trevligt också. Bland annat flanerade Maken och jag igenom 1000 meter konst och hantverk i Huddinge en lördag. En fin trädgårdsdrake av keramikern Lena Heldring fick följa med hem.

Jag har återknutit kontakten med vänner och vridit och vänt på resten av hösten för att se hur jag kan få ihop en bra mix av vila och påfyllning. Inskrivet i almanackan står nu några resor, en kurs för egen del, mycket hemslöjdsadministration, några tisdagseftermiddagar då jag ska inspirera med papper på Tensta konsthalls hantverkscafé och en lördagskurs där vi slöjdar med mattrasor. Just nu jobbar jag med ett grafiskt formgivningsuppdrag för omväxlings skull, det är både roligt och utmanande.

Annat är ännu inte inbokat i tid utan stryker i perifin som dåliga samveten. Med lite tålamod ska jag nog kunna ta en halvnelson på dem också.

Evaluation (2017:09): Not that much peace and quiet that I hoped for, but all in all a reasonable good month nevertheless.

Annonser

Read Full Post »

Framtiden

norrköping2009

Den här bilden dök upp som ett minne i mitt Facebook-flöde för ett tag sedan. Den är tagen i Norrköping 2009 på nerväg till eller hemväg från Småland. En vardagsbild som Maken tog i förbifarten.

För mig just här och just nu handlar bilden om framtiden. Skuggorna faller över mig där jag går. En väldig massa trötthet kommer i kapp mig i vågor.

Dåligt med entusiasm, konstruktivt tänkande och tålamod med andra människor. Jag skapar men förmår inte se om resultatet blir bra eller inte. Att-göra-listorna fylls på, men inte särskilt mycket blir gjort.

Jag känner inte igen mig själv.

Jag vet inte ens vem ”mig själv” är.

Allt jag har gjort hittills i mitt liv, alla beslut jag har tagit, har medvetet eller omedvetet studsat och brutits genom ett prisma som inte längre finns.

Den förut så konstanta kompassnålen bara snurrar.

Det handlar, tror jag, inte om sorg och inte om smärta. Det är dags att låta världen veckla ut sig på ett helt nytt sätt. Trevande, ifrågasättande och med örat tätt emot mitt innersta.

Ljuset faller in från flera håll lite längre fram.

The future: An everyday picture from nine years ago takes on a symbolic meaning, showing me myself in my current state of being. There are shadows and I am not sure where I am heading.

Read Full Post »

drottningholm

Hej igen! Min bloggork försvann när semestern tog slut, men nu ska jag se om jag inte kan veva i gång den igen.

Efter Uppsala var det mammas begravning och därefter några lediga dagar, där jag bland annat hann med en trevlig utflykt till Drottningholm med min kompis Ylva.

Därefter var det dags att kliva in i Seglora kyrka på Skansen igen (och lite i Väla skola och i Svenshults missionshus Ebeneser).

MHo Seglora Robin Mitchell

Här är jag och kyrkans skambänk förevigade av den trevlige gästen Robin Mitchell från Montreal (som dessutom gjorde sig omaket att skicka bilden till Skansen för vidare befordran till mig).

Jag har väldigt roligt på jobbet. Ingen dag är den andra lik och det blir många spännande samtal med gäster från världens alla hörn. Jag utvecklar hela tiden min berättelse och upptäcker nya områden, där jag kan fylla på med ny kunskap.

Samtidigt är det ett väldigt asocialt jobb. Jag är inte tillgänglig under jobbtid, kan inte svara när någon ringer eller messar. Det är inte optimalt i ett liv fyllt med hemslöjdsförenings- och dödsboadministration inklusive försäljning av en lägenhet.

Och i förhållande till resten av familjen kände jag mig i år som ett spöke som fladdrar in och ut helt utan samband med alla andra.

målilla_by_night

(Bilden tagen av Kurt Nord på en p-plats i Målilla för en hel del år sen)

Ständigt dessa dåliga samveten och försöken att få orken att räcka till på min lediga tid. Det gick väl så där i ärlighetens namn.

Inte bara bloggen tog stryk. Även mitt traskorgsprojekt och min del till UDHR-quiltprojektet har legat på is.

I torsdags var det sommarsäsongens sista dag, en riktigt mörk och kulen dag. Det kändes helt passande att stänga Seglora kyrka på kvällen i vetskapen att det var sista gången i sommar.

seglora2017a

Men jag kommer att sakna änglarna i taket. När blev Gamla testamentets skräckinjagande ”himmelska härskaror” gulliga typer som flaxar omkring och visar rumpan helt ogenerat?

Nu väntar en väldigt öppen och oviss höst. Till att börja med ska jag landa lite och bara njuta av att vara hemma, sedan ska jag bland annat börja ta itu med arvegodset. Merparten behöver sorteras och i många fall ska sakerna fortsätta vidare ut ur huset via Blocket och Tradera.

Evaluation (2017:08): The month started with lovely holiday days, then came my mother’s funeral and then three weeks of work. I love my work, but this year I felt very torn between work and all other things going on in my life.

Read Full Post »

Två känslor har dominerat den här märkliga månaden. Den första är förstås sorgen i alla dess skepnader – den fysiska förlusten, saknadens svarta hål och allt praktiskt och administrativt sorgearbete.

Sorgen vänder också ett sökarljus åt mitt håll: Vem är jag nu? Vem blir jag nu? Vad händer med mitt liv nu? Uppfordrande processer som får ta sin tid, kan jag tro.

Den andra känslan är tacksamhet.

För tio år sedan tog mitt liv en ny vändning. Den 20 juli for jag för första gången uppför backarna till kursgården Sätergläntan i Insjön och en kurs i yllebroderi med Carina Olsson.

sätergläntan

De där fem kursdagarna på denna fantastiska plats öppnade dörrarna till en ny värld. Jag har stapplat vidare på vägarna där sen dess och gjort livsval jag aldrig skulle ha gjort annars.

Som jag formulerade det häromåret:

Att slöjda är att skapa.
Att skapa är att ge liv.
Att ge liv är att vara en del av det heliga.

Det meditativa i det handgjorda skapandet, det kreativa och det praktiska (inte minst de mer och mer aktuella hållbarhetsfrågorna) – allt samverkar och ger mening åt det jag gör.

kurs_kazuyo2

Från den första kursen på Sätergläntan har jag inga bilder, men 2010 var jag tillbaka för en broderikurs med Kazuyo Nomura. Då gjorde jag bland annat en av mina första hängande saker. Undras vart den har tagit vägen?

En annan bemärkelsedag var den 12 juli. För 30 år sedan rökte jag min sista cigarett, strax innan blivande Maken och jag klev på färjan till England och en underbar bilsemester i England och Skottland. I augusti flyttade jag in till honom i hans tvåa på Årstavägen, så snart har jag bott 30 år i Stockholm också.

Hemestern fortsatte med en härlig Djurgårdstur i förra veckan.

hv_blandat

Jag var in på HV Galleri och såg examensutställningen, som höll hög klass.

evahild2

Sedan promenerade jag till alla verk i sommarens utomhusutställning med skulpturer av Eva Hild. Magnifika saker som passar så bra utomhus.

evahild1

Månaden avslutades på bästa sätt med firandet av Världsbroderidagen i Rålambshovsparken i Hemslöjdsföreningens regi. Jag jobbar på med Deklarationen om mänskliga rättigheter, artikel 5 (senast ombloggad här). Den ska bli klar i augusti är det tänkt och avsändas till Australien.

Evaluation (2017:07): A strange month with to feelings overshadowing everything else: Sorrow and gratitude.

Read Full Post »

kerstin_marias_konfirmation-Q080S1024

Min konfirmation sommaren 1977.

Det starkaste bandet har brustit. Hon, som här på bloggen har hetat Lilla Mamsen, finns inte mer. Det som återstår för mig just nu är att ge henne tillbaka sitt namn och sitt sammanhang.

En känsla av brådska kommer över mig, som om mina minnen kommer att försvinna, gå upp i rök som bandspelaren i Mission Impossible.

När man är barn är föräldrarna inte personer, de är liksom invävda i kosmos.
(Sigge Eklund)

Kerstin Maria Holmerin föddes i Södertälje 1926, näst yngst i en syskonskara på sju.

blombackabarn_0001w

Alla syskonen Holmerin någon gång i början av 30-talet.

Familjen bodde i en villa i Blombacka med mamma Elna och pappa Ernst. Runt omkring fanns farmor, farfar, faster Hjördis, faster Sylvia (som egentligen var mammas halvsyster), mormor, moster Dora och morbror Georg.

(Mormor har jag bland annat skrivit om här, här och här)

kerstin_hervor

Kerstin och hennes yngsta syster Hervor.

(mer…)

Read Full Post »

seglora_2017

Hattigt och fnattigt. Juni följde i maj månads fotspår. Administrationen av Lilla mamsens lägenhet kom inte i mål innan sommarjobbet på Skansen började. Dessutom dök det upp behov av diverse piskor och morötter för att få färdigt höstens program för Hemslöjdsföreningen, och är det någonting jag inte kan göra när jag är museipedagog är att jaga folk per telefon.

Dessutom försöker jag hinna med ett webbplatsbygge på frivilligbasis och har åtagit mig ett formgivningsjobb för en förenings- och kulturtidskrift. Hur tänker jag egentligen?

En gammal plan på att spackla och våtrumsspärra toaletten i verkstan fick definitivt skjutas på framtiden.

Och mitt i alltihop familjen och, inte minst, Lilla Mamsen, som gradvis drar sig längre och längre in i ett ordlöst land, men, när man minst anar det, visar en oväntad viljestyrka och kullkastar uppgjorda planer.

Otillräcklighet förföljer mig.
Det ogjorda ropar efter mig.
Förväntningarna har inget slut.

Den här nutida psaltarpsalmen är en bön ur biskoparnas bönbok Själva mörkret är ljus från 1996. Jag återkommer ofta till den i mitt inre.

Bevara mig från att översvämmas av ängslan.
Älska mig så att jag kan leva.

Helt utan ljuspunkter har dock inte månaden varit. Vi började med några semesterdagar i Visby och avslutade med några semesterdagar i Riga. Lata och trivsamma dagar med lagom mängder kultur, shopping, fika, god mat och gott öl. I Visby fick vi dessutom umgås med den äldre Knallhatten, som precis flyttade tillbaka för att fortsätta sina högskolestudier.

västbergabron

I vardagsmiljön har bron över stambanan söderut har blivit färdig och vi har fått tillbaka vår busshållplats och vår ordinarie buss. Så fantastiskt skönt!

Att få umgås med ull i fyra dagar var helt underbart. Jag har nästan fått den ena av mina arverockar att fungera och beställde ilsnabbt en slända från Åddebo ull, som jag har hunnit öva lite grann på. Fler rapporter kommer.

Bilden överst: Nyputsad mässingskrona i Seglora kyrka. I augusti blir det tre arbetsveckor igen.

Evaluation (2017:06): Lots of things on my plate, more than I have managed to bite off. Grateful for days of leisure with my DH and learning more about working with wool.

 

 

 

Read Full Post »

Övergångsriter

dop_farmor o bengt

I dag är det min dopdag. Den 1 juli 1962 döptes jag i S:ta Ragnhilds kyrka i Södertälje tillsammans med ett gäng andra bebisar. Vad dopprästen hette vet jag inte (rimligen finns det ett dopbevis nånstans i lådorna jag fått med mig hem från Lilla mamsen). Min farbror Bengt och hans dåvarande fru Majlis var mina faddrar.

På bilden ovan är det farbror Bengt som gullar med mig och farmor som håller mig. Mormor hade sytt och broderat dopklänningen, läs mer om den här.

dop_mormor

Här är mormor och jag. I bakgrunden det svarta hörnskåpet, som nyligen har fått en plats hemma hos oss (mer rapport om möbler kommer så småningom).

Jag hade inte funderat så mycket på min dopdag förrän min konfirmationspräst Moje frågade mig om den. Sedan skrev han i min och alla lägerkompisarnas biblar:

gamlabibeln_0001

Om drygt en vecka är det 40 år sedan min konfirmation i Kvarsebo kyrka vid Bråviken. Moje var kyrkoherde där men tog också emot lägerkonfirmander på sommaren i samarbete med Svenska scoutförbundet.

I mitt flöde på sociala medier ser jag hur mina gamla arbetskamrater inom Svenska kyrkan flämtar lite medan de förbereder sig för lägerkonfirmationerna så här års. Själv minns jag fyra oerhört betydelsefulla veckor, som både handlade om kristen tro och om en massa andra saker, som är viktiga när man är 15 år.

konfirmation

Rites of passage: 55 years ago this day I was baptized. In a few days it will be 40 years since my confirmation.

Read Full Post »

Older Posts »