Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Uncategorized’ Category

Tänk att vardagligheter som att köpa nytt SL-kort, åka pendeltåg och göra ärenden i innerstan kan kännas som ett äventyr! Att dessutom få se en utställning och komma till Skansens klädkammare på klädprovning satte en sällan skådad guldkant på en helt vanlig torsdag.

Den 2 september förra året var Maken och jag på Österåkers konsthall/Länsmansgården och såg deras sommarutställning med korgar (där jag också deltog som utställare, ombloggat här). Sedan dess har det varit aktiviteter online som gäller.

Tills i torsdags. Då passade jag på att besöka HV Galleri och se Boro och svenskt mode, en liten men naggande god påminnelse om ”upcylingens” möjligheter. På bilden ovan ett exempel på Stockholms Stadmissions Remake-serie, där de mönstermixar på allra bästa sätt och göra nya, unika plagg av sånt som vi har tyckt varit onödigt och gjort oss av med.

Susanne Beskow van Deurs köper sjalar på second hand, till exempel piratkopior av olika lyxmärken, som hon plisserar och syr nya sjalar, väskor eller plagg av. Den här ullväskan och det här renskinnsarmbandet grep mig nog starkast på hela utställningen.

Susanne Beskow van Deurs har sina rötter i Dalarna, och den plisserade väskan med hattband är inspirerad av folkdräktens kjolsäck. Banden är inspirerat av Peranders-Karin Starks band till Leksandsdräktens ”kärringhätta”. Jag citerar från utställningstexten:

Peranders-Karin Stark från Tasbäck, Siljansnäs, blev änka med åtta barn i unga år. Född 1878 och död 1965 var hon en personlighet som bevarade gamla traditioner och ett sätt att leva som var på utdöende redan i mitten på (sic!) 1900-talet. Att väva band är en konstart på utdöende, en konst som ärvts från kulla till kulla. Det är inte möjligt att utan mångårig övning väva så tätt som Peranders-Karin gjorde, varken för hand eller med maskin.

Så fint kan man kombinera ett stycke textil- och lokalhistoria med ett vackert hantverk och föremål som siktar mot framtiden.

Ewa Larsson Concept använder också second hand-sjalar men syr vackra kimonor av dem. Väldigt vackra och inspirerande!

Övriga utställare är Takao Momiyama (vars utställning i Simrishamn jag såg förra sommaren, ombloggat här) och Cheap Monday i samarbete med Elis Textil Service. Utställningen pågår bara en vecka till, så har du möjlighet är den väl värd ett besök (sen blir det examensutställning!).

Sen gick jag snett över gatan, uppför backen och in på Skansens Klädkammare för första gången sedan september 2019. Efter vinterstängningen öppnade Skansen igen den 1 april och pö om pö kommer mer och mer museipedagogiska aktiviteter i gång. Flera av mina timanställda kollegor är redan tillbaka, och själv kör jag i gång den 15 maj och därefter några veckor framåt.

För första gången ska jag ta klivet in i 1900-talet och hålla till utanför Järnhandlarbostaden (1930-tal). Den kommande veckan har jag en gedigen lunta bakgrundsmaterial att sätta mig in i. Och jag hoppas på lite bättre väder, nu när jag ska röra mig i nylonstrumpor och inte ha en tjock yllekjol att värma mig i.

Sedan promenerade jag Strandvägen fram och tittade i skyltfönster. Dessutom hann jag köpa te på NK och nypa i nya kläder hos både Nygårdsanna och Gudrun Sjödén. Inga inköp dock men en oväntad frihetskänsla.

Nästa tisdag, den 18:e, har jag bokat tid för min första vaccinspruta. En annan vardag är på väg.

A city visit: After all these months at home a trip on the commuter train and the purchase of a new seasonal pass felt like something special. An exhibition visit and clothes’ fitting at work added to the excitement.

Read Full Post »

Kvinna i manssamhället

Vi fick ihop WendelAvisan även i höst. Det blir lite svårt med styrfarten när föreningens programverksamhet inte är i gång, men jag är ju inte ensam i redaktionsgruppen utan vi är flera som kan peppa varandra.

WendelAvisan är alltså en kulturtidskrift, som kommer två gånger per år och är knuten till föreningen Wendela Hebbes vänner, som driver ett kulturhus i Södertälje.

På omslaget tidningen Social-Demokratens redaktion 1917. Längst fram till höger, så ivrig att hon är oskarp på bilden, sitter unga Kaj (Karin) Andersson. Hon är precis i början av en lång journalistkarriär men är idag inte särskilt känd för min generation och yngre.

I det här numret ryms också filosofen Hanna Arendt, pedagogen och rösträttsgeneralen Anna Whitlock och journalisten och debattören Elin Wägner.

Är du det minsta intresserad av kvinnohistoria, mediehistoria och kulturhistoria så tycker jag att du ska fundera på att bli medlem i Wendela Hebbes vänner. När livet är som vanligt så har de också fina kulturprogram i sitt hus i Södertälje (här fotograferat av Ami Lönnroth):

Ett medlemskap är också en bra julklapp nu i är när vi inte ska springa i affärer.

Mer föreningsinfo finns här: wendela.se

WendelAvisan issue 65: A brand new issue of the magazine I am editing, this time focusing on working women in the patriarchal society.

Read Full Post »

dan_grip

En av mina favoritkeramiker heter Dan Grip, född 1937, lärling till Stig Lindberg, numera pensionerad och bosatt i Sörmland. Jag har levt med hans vita filskålar länge och för sex år sedan kompletterade jag med två turkosblå (ovan), som jag hittade på turistbyrån i Hälleforsnäs (ombloggat här).

Sedan dess har vi slagit sönder två stycken, så med tiden blev det lite tomt i köksskåpet, även om vi har hittat okej ersättningsskålar på loppis (extra viktigt nu när Maken har börjat äta kefir till kvällsfika).

Häromdagen budade dock Maken hem sex vita filskålar och en vas på onlineauktion. O lycka!

dangrip20b

Ett av sommarens hemmaprojekt har varit att sortera om i några av köksskåpen. Nu fick vi sortera om lite igen, men det blev bra i slutänden. Nu lär vi ha skålar så vi klarar oss (totalt elva av Dan Grip plus de bruna på hyllan ovanför)!

karinscharp

Dessutom köpte jag ju två turkos, lite större skålar på Hemslöjden i Landskrona (ovan). De är gjorda av Karin Scharp. I bakgrunden fyra av de sex skålar vi har köpt det senaste året för att servera ramen i.

vallåkra-kärl

Och här är den ena av två krukor från Wallåkra, som det ska bli kimchi i vad det lider.

Javisstja, det ingick ju en vas i auktionsköpet också:

dangrip20a

Det är den stora i bakgrunden. De två mindre har jag ärvt av Lilla Mamsen. Södertäljekringlan använde Dan Grip som dekor under de år han hade sin verkstad på Torekällberget i Södertälje.

Den stora vasen är 18 centimeter hög och 15 centimeter vid, så det behövs en rejäl blombukett för att fylla den!

Added: An online auction bargain: Six new bowls by our favourite potter and a vase. 

 

 

 

Read Full Post »

Lata dagar i Visby

visby2020d

Vecka 32 är det Medeltidsveckan i Visby, och även om den i år blev digital så var färja och boende redan bokat för vår del, så Maken och jag avslutade vår semester med några dagar i Visby. Det är ju aldrig fel liksom.

Solen sken på oss (som vanligt) och vi hann med att bada två gånger, en gång i Visby havsbad, som ligger precis bakom biblioteket vid Almedalen, och en gång i Gustavsvik, som ligger lite norrut från stan.

visby2020a

Sista dagen, när vi var rätt dästa efter all go’fika, go’mat och go’öl, tog vi Hälsans stig norrut. Den går längs vattnet ända upp till Snäckviken och vänder sedan in i skogen under Galgberget. Väldigt fin tur.

I Botaniska blommade som vanligt allt möjligt inspirerande. En rysk martorn skulle vi till exempel vilja klämma in nånstans:

visby2020f

Eller varför inte en tjusig akantus?

visby2020e

Jag hann också äta lunch med mina gamla gymnasieklasskompisar Nina och Maria. Nina bor och jobbar i Visby, Maria var som jag där på sommarbesök.

Självklart gick vi i vår sedvanliga affärsrunda och jag slog till på ett par fårskinnsfodrade tossor från Ödins garveri. Maken hittade ett par jättesnygga senapsgula linnebyxor på GKF, ett nytt märke som heter Jernvirke.

visby2020b

Gotlands Fornsal har kört stadsvandringar med olika teman hela sommaren, men bara med 20 deltagare i stället för vanliga 45. Vi gick en tur där temat var farsoter genom tiderna. Vandringen avslutades på det gamla hospitalområdet kring S:t Görans kyrkoruin. Där hade vi inte varit förut. En mycket vacker plats men med en sorglig historia. Hit förvisades på medeltiden människor som drabbats av spetälska, de betraktades som döda och uteslöts från all annan mänsklig gemenskap.

visby2020c

Vi hade gott om tid att tanka sol och härliga vyer. Jag hann till och med skicka i väg en jobbansökan (återkommer eventuellt med mer info om den).

Nu är vi hemma igen och vardagen börjar göra sig påmind. Vi kan se tillbaka på en helt okej sommar trots att världen fortsätter vara alldeles upp och ner. Och till Visby längtar jag alltid tillbaka.

Lazy days in Visby: We spent the last days of our holidays in Visby, not doing much except enjoying ourselves.

Read Full Post »

tomater

Jaha ja, så var första halvåret avklarat. Juni månad sprang i väg i en grisblink, känns det som. Vädret har varit en nästan osannolik mix av rusk och värmebölja.

Det växer och frodas i vår lilla trädgård. Ovan en bild från balkongen, där Maken har fixat tre tomatplantor. Precis som förra året har vi också sockerärtor:

sockerärtor

Dessutom har vi en stor låda med kryddväxter, som inte fastnade på bild den här gången.

sally-jones

Jag har hittat två nya hjältinnor den här månaden. Den första är gorillan Sally Jones, som Jakob Wegelius har skrivit om i två böcker. Legenden om Sally Jones är en spännande bilderbok, medan fortsättningen Mördarens apa är en minst lika spännande kapitelbok på 600 sidor. Halsbrytande berättelser med ett underbart persongalleri, inte minst Sally Jones själv, som är berättare i den andra boken.

Bägge böckerna har välförtjänt vunnit Augustpriset i kategorin barn- och ungdomsböcker, men det här är verkligen allåldersböcker. Det finns en tredje del också, Den falska rosen, som jag också ska skaffa mig.

Det går också att höra Mördarens apa dramatiserad för Sveriges Radio (här är länken).

yona

Det finns ganska stora likheter mellan Sally Jones och min andra hjältinna, prinsessan Yona. Akatsuki No Yona (Yona med ett hår flammande som gryningen) är en mangaserie med fantasytema skriven och tecknad av Mizuho Kusanagi. Jag ramlade över berättelsen som animeserie men blev så sur när den tog slut efter 24 avsnitt att jag gick över till mangaserien för att få veta fortsättningen (den finns online).

Det gick oväntat lätt att

Både Sally Jones och prinsessan Yona kastas ut i världen och är från början svaga och hjälplösa. Tack vare egen styrka och omgivande goda vänner växer de och mognar.

Nu har jag läst i kapp mangaserien till kapitel 193 och väntar otåligt på nästa… Ett tag var den hjärnskrynklande rörig men hämtade sig och är nu inne i en väldigt spännande delberättelse. Det är en kul mix av äventyr, humor och romantik.

Det mesta av mitt handarbetande berättade jag om i förra inlägget, men jag kan också rapportera att jag har hunnit riktigt långt med min pusselklänning (mer om den här). Just nu slåss jag med ett par sidsömsfickor.

Jag har också tagit tag i ett riktigt dåligt samvete, ett ideellt webbredaktöruppdrag där jag borde ha tagit tag i en webbuppdatering till ny mall redan förra året. Nu är den nya sidan på korrekturrunda till uppdragsgivaren, det känns skönt att äntligen ha kommit i gång.

tusen-tradgardar

Till sist så tipsade min Hemslöjdskompis Lillemor mig om evenemanget Tusen trädgårdar, som firas vartannat år sedan 2010. Då öppnar trädsgårdsinnehavare sina grindar runt om i landet och bjuder in.

I år ägde evenemanget rum på en av årets hittills varmaste dagar, men Maken och jag gjorde en kombotur till Ingarö med badstopp. Där såg vi en fantastisk trädgård som gradvis hade fått växa fram under åtskilliga decennier.

Vi leddes runt i trädgården av en tipspromenad med vinst varje gång.

palettblad

Maken och jag valde varsitt palettblad. Kanske början till en ny passion?

May 2020 (6/12): Gardening, reading and getting on with some long over-due duties.

 

 

 

 

Read Full Post »

I januari hoppade jag på ett gemensamhetsprojekt som heter Kreautfordring 2020 (danska för ”Kreativ utmaning”). Varje månad har en färg som inspiration för eget skapande.

I januari var det vitt som gällde (ombloggat här), i februari grått (ombloggat här) och i mars gult (ombloggat här).

Sen kom jag av mig med redovisningen här på bloggen, så här kommer en uppdatering.

I april var inspirationsfärgen lila, och jag gjorde två uppvaktningskort.

Här är framsidan på ett av korten.

Inuti korten fanns en tredimensionell överraskning:

I maj var inspirationsfärgen rosa, och jag kom så långt att jag tog fram mitt rosa ylleklänningssyprojekt (ombloggat här).

I juni var temat ”Multi”. Det gav mig ett utmärkt tillfälle att virka färdigt ett par muddar, som jag började på förra året. Det var väl kanske inte helt optimalt att sitta med en yllevirkning den varmaste veckan på året, men vad gör man inte för att få klar en utmaning?

multi-muddar

De rosa och vinröda färgerna är samma i bägge muddarna, men en har klarblått som tredje färg och en har lila. 

Mönstret är inspirerat av den norska Fana-koftan (som du till exempel hittar här). Om jag någon gång kommer i gång med egen stickning av den lite mer avancerade sorten, så står en Fana-kofta högt upp på önskelistan.

Kommande månad är det blått står på schemat. Jag har en idé, som dessutom skulle passa bra ihop med nästa roliga utmaning: Sybingo 2020.

bingobricka

Sybingo har skapats av @sypeppen och är en bingobricka med 25 syutmaningar, som ska vara färdiga senast den 23 augusti. Den som vill kan tävla om fina vinster. Precis som med Kreautfordring 2020 så händer det mesta på Instagram, men här hittar du grundinformation hos Fredrika på vinden, en av initiativtagarna. 

Just nu slåss jag med det där ylleklänningsprojektet igen och försöker sy fickor i sidsömmarna. Det går inget vidare, nu ska jag sprätta för andra gången.

Creative challenge and bingo: There are different ways to keep yourself inspired and a bit pushed when it comes to creating stuff. This year I am doing a Creative Challenge using one colour per month, and now over the summer I am planning to participate in a Sewing Bingo Challenge.

 

 

 

Read Full Post »

På 1980-talet blev australiensisk musik het. När David Bowie kom till Göteborg med sin Serious Moonlight-turné 1983 var Men At Work förband. På sina ställen var de mera kända än rockikonen. Deras Down Under var en megahit, ja till och med en riktig landsplåga.

När jag började på högskolan 1982 blev jag klasskompis med Annika, som precis hade rest i Australien och hade med sig pinfärsk australiensisk musik hem. När vi några månader senare bildade ett band tillsammans med vår klasskompis Ylva, hennes gymnasiekompis Annelie och min rumsgranne Runa var det här en av de första covers som vi tog oss an:

”Aussie Cannon” står det bland annat i kommentarerna på Youtube.

På andra sidan av kassettbandet med Sunny Boys, som jag spelade in från Annikas skivor, fanns gruppen Icehouse. De dök så småningom upp också på svenska topplistor med den här dängan:

Och här kommer en låt med med Hoodoo Gurus, som jag fortfarande håller som en rockklassiker av hög kaliber:

Den största platsen i mitt hjärta är dock vikt för Hunters and Collectors. De började som ett otroligt skramligt brötband men finslipade med åren sina låtar till små, precisa pärlor nånstans mellan pop och rock. Inte minst deras blåssektion The Horns of Contempt bidrog till ett annorlunda sound.

Throw Your Arms Around Me är en fantastiskt fin kärlekssång om vad en tillfällig relation kan betyda. Den har bland annat röstats fram till 1900-talets bästa australiensiska sång.

En annan av Hunters and Collectors riktigt bra låtar finns här.

Bilden högst upp: Ztina och Mats på Sundsvalls Musikforums kansli cirkus 1983.

Monday Music: Australian 80’s: In the early 1980’s Australian rock music was hot… hotter… the hottest. Some songs have really stuck with me through the years.

Read Full Post »

childrensday

I dag är det Kodomo No Hi, Barnens dag, i Japan. Från början var det Pojkarnas dag, Tango no Sekku, och det handlar fortfarande rätt mycket om pojkarna och traditionellt manliga ideal den här dagen. Hinamatsuri, som är Flickornas dag, är i början av mars. Kodomo No Hi är nationell helgdag men inte Hinamatsuri.

På Kodomo No Hi hänger man bland annat upp vackra karpar, som fladdrar i vinden. De kallas koinobori. Karpen symboliserar styrka och stark vilja. Den simmar mot strömmen och det finns en legend om karpen som efter 100 års kamp lyckades hoppa uppför ett vattenfall i Gula floden i Kina. Den belönades av gudarna med att förvandlas till en gyllene drake (alla Pokemonspelare tittar nu på sin Magicarp).

carp-family-1397392-1280x960

Traditionellt så symboliserar vindstrutarnas karpar männen och pojkarna i huset. Den svarta karpen var pappa, den röda var äldste sonen, den blå den näst yngste och så vidare. När dagen bytte namn efter andra världskriget bestämde man att den röda karpen skulle symbolisera mamma i stället.

Jag blev lite gråtmild häromdagen och tänkte på de mina, så jag började leta runt på nätet efter origamikarpar och gjorde en liten inomhusmobil som symboliserar vår familj. Den ska nu få hänga nära matbordet ett tag som en påminnelse om oss. Och Kodomo No Hi blir här hemma Familjens dag i stället.

Jag blev rosa, äldste Knallhatten fick bli röd och den yngste blå.

koinobori1

Om du vill göra en egen origamikarp så finns beskrivningen till den som jag valde här.
Om du vill göra en traditionell samurajhjälm i stället (samurajen symboliserar ju också styrka och mod) så finns det en beskrivning här.

koinobori2

Fotografiet är taget av Midori Sakurai och kommer från FreeImages.

Children’s Day: Today is Children’s Day in Japan, formerly Boys’ Day. I made a small indoor koinobori with one carp for every member of the family.

Read Full Post »

hurts03

Kreautfordringen för mars månad var färgen gult (mer om Kreautfordringen här). Verkligen utmanande eftersom det verkligen inte är min färg. Sätter jag på mig en gul överdel ser jag sjuk ut. Det är inte heller en färg vi använder särskilt mycket i heminredningen här hemma.

Jag vände och vred på de olika tekniker jag jobbar i för att hitta på något roligt. Ett origamiprojekt till påsk låg nära till hands, men till slut kom jag på ett vilande projekt som behövde ros i hamn.

hurts01

När jag började göra i ordning ett av rummen på övervåningen till syrum i höstas tog vi ner en gammal Ikea-hurts från vinden. Den har tillhört en av Knallhattarna, vilket syns, är i röd plåt med blektråkiga plywoodlådor.

I arvet efter Lilla Mamsen ingick en tapetrulle med Josef Franks Tulpaner. Hon hade den tapeten i sin hall.

Jag tog mig an att göra tapetdecoupage på lådfronterna till hurtsen.

hurts02

Lådorna blev klara, men sen kom Japanresan och allt rullade på. Det sista momentet, att måla och sätta tillbaka lådknopparna, kom av sig.

Vi hade gjort ett sök i färgskåpet, så jag visste att vi hade en gul färg som skulle kunna passa. Accentfärgen i rummet är annars rött (som i hurtsstommen), men det kändes kul att bryta av (och resurssnålt att använda något som redan fanns hemma).

hurts05

hurts06

Jag måste säga att jag blev väldigt nöjd. Nu har alla symaskinsgrejor, saxar, knappnålar, sytrådar fått flytta in i lådorna.

hurts04

I april jobbar vi med färgen lila. Den ligger betydligt närmare mig!

Creative Challenge 2020: The colour for the month of March was yellow. Indeed challenging, since it’s a colour I rarely use. But I ended up painting the knobs of an upcycled drawer and finishing the project that I started early last autumn.

 

Read Full Post »

gbg_utsikt

När coronakrisen började brisera på allvar i torsdags hade Maken och jag precis satt oss på tåget till Göteborg. Vi kände oss genast väldigt oansvariga, men när vi väl kom fram så var det som vanligt skönt med en minisemester och lite luftombyte. När jag ser tillbaka på vår långhelg en halv vecka senare så känns den som en dröm. Så mycket har hunnit förändras sedan dess.

Den här gången bodde vi på Scandic Europa, precis vid Centralstationen (utsikt från hotellrummet ovan). Väldigt trivsamt med superfräsch frukostbuffé.

En anledning till resan var förstås att hälsa på Moster, men hon hade besöksförbund, så den här gången blev det tyvärr ingen tur till Hisingen. Däremot träffade vi gamla vänner och umgicks med Äldsta Guddottern.

På torsdagskvällen åt vi middag med vår vän Anna. Det var vi och ett sällskap till på restaurangen. Servitrisen berättade att de hade fått tio avbokningar under dagen.

sorellina

Vår gamle högskolekompis Pereric hade vi inte träffat på minst 20 år. Det var så kul att ses och både prata minnen och uppdatera oss på varandras liv sedan sist. Vi gick på italiensk restaurang och jag åt en ljuvlig pumpasoppe-cappuccino med sojamjölksskum, kryddgrönt och rosépeppar ihop med en lika ljuvlig ost- och charkbricka. Och självklart italiensk öl till (även om man annars gärna dricker lokalt i denna ölets svenska huvudstad)!

På fredagen var det snålblåst och understund snökorn. Vi trotsade vädret för en second hand-runda och en tur till konstmuseet Röda Sten.

gbg_myrorna

Myrorna vid Järntorget är en dröm för en second hand-älskare. Fyra våningar med välsorterade och vackert presenterade ting.

Även Göteborgs stadsmissions butik Ebbes hörna var trevlig och välfylld. Strax intill sprang vi på Konditori Kampanilen, som vi hade fått rekommenderat. Urgott och trevligt!

carola2

Carola Grahns utställning I have scrutinized every stone and log on the southwest side of the mountain är både sparsmakad och intensiv med verk i många olika tekniker. Ovan två storslagna verk av staplade vedträn i underbart samspel med Röda stens ruffa ytor.

Kulturlördagen med Äldsta Guddottern började på Världskulturmuseet. För Maken och mig var det första besöket, jag ville gärna se utställningen Human Nature, som ska komma till Etnografiska museet i Stockholm i höst. Det är en utställning om konsumtion, hållbarhet och hur vi alla här på jorden är förbundna med varandra.

vmk_tråd

Här är vårt globala samhörighet illustrerat av en trådfigur i jätteformat, en stjärna från ett ursprungsfolk i Argentina. Extra tänkvärt precis just nu.

vkm2

Vi såg också den fina utställningen Korsvägar om några viktiga mötesplatser i tid och rum. Ovan fina peruanska mössor där de fyra hörnen symboliserade de fyra väderstrecken.

Sedan tog vi en rask promenad till Röhsska museet, där vi inte hade varit sedan nyöppningen häromåret. Vi hade en knapp timme på oss så jag prioriterade den östasiatiska avdelningen med föremål från Japan och Kina plus några nyinköp som visade på framför allt japansk inspiration.

Sedan blev det en öl på vägen till Ramen-Ya, där vi åt god ramen och drack japansk öl. Sedan var vi helt knockade av matkoma och kulturintryck.

På söndagen blev det en tur genom Haga och på Emmaus.

gbg_bokfynd

Här är helgens second hand-bokfynd. Dessutom blev det två sjalar och en tunika.

Nu är det hemmaplan som gäller. Maken jobbar hemma och all verksamhet med Hemslöjdsföreningen är inställd för min del. Världen rullar på, ändå är den så olik sig. Även om vi mår bra så tär ovissheten på en – och då har det bara hunnit gå tre dagar…

Sköt om dig, kära bloggläsare!

A weekend trip: When the corona crisis really set off in Sweden, we had just embarked on a train for a long weekend in Gothenburg. We felt slightly irresponsible but had nevertheless some nice and lazy days meeting up with friends and enjoying good food, drink and some culture.

 

 

 

Read Full Post »

Older Posts »