Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Uncategorized’ Category

Någon myntade uttrycket ”hemester” (från engelskans ”staycation”), och jag gillar det så mycket. Trötta dagar ligger man hemma och pillar sig i naveln, aktiva dagar kan man utflykta på hemmaplan.

Till exempel kvistade Maken och jag en dag i väg till vår närmaste konsthall Färgfabriken i Liljeholmen. Där visas en stor retrospektiv med Marianne Lindberg De Geer, en uppiggande blandning av tragik och komik och lysande färgmöten.

mldg

Sedan fortsatte vi in till stan och fotoutställningen Fokus Finland på Armemuseums gård. Det är Liljevalchs konsthall, som huserar i en tillfällig utställningslokal därstädes och uppmärksammar Finlands 100-årsjubileum.

claire_aho

Framför allt gillade jag Claire Ahos 50- och 60-talsbilder, dels gatubilder från Helsingfors, dels modefotografi med mycket humor.

Vi upptäckte också att Hovstallarna bredvid har ett schysst fik och en härlig innergård.

En annan dag susade vi norrut i bilen och hamnade i Vela utanför Enköping. Där håller Lata Pigan till, en fantastisk loppis med tyngdpunkt på textil och vintagekläder.

latapigan

Den tålmodige Maken lät mig rota runt och prova så mycket jag ville. I slutänden blev det dock bara ett plagg som fick följa med hem, en flammig, lila, ”batikfärgad” 70-talsklänning. När jag betalade fick jag veta att den tidigare ägts av en hemslöjdskonsulent, så jag hoppas jag ska bli en värdig arvtagare.

Enköping kallar sig ju Parkernas stad, så efter en sen lunch så flanerade vi runt och upptäckte flera stycken. Fridegårdsparken blev vår favorit, inte stor men med en härlig oaskänsla.

fridegård1

fridegård2

Vi tog oss uppför backen till Vårfrukyrkan, som visade sig vara en riktig pärla. Sommarguiden berättade att den är en av landets äldsta, byggd i början av 1100-talet, och att den i början av 1900-talet målades invändigt av Karl-Vilhelm (Carl Wilhelm?) Pettersson.

vårfru_enköping

Resultatet är en underbar mix av medeltida inspiration och tidstypisk Art Nouveau/Arts and Crafts med en otrolig mönsterglädje och massor av roliga detaljer.

Bilder (utom Fridegårdsparken): Kurt Nord

Staycation: It is nice to stay at home in summer, exploring the city where we live and going for some day trips.

Read Full Post »

wip_traskorggrön

Under mammas sista vecka var det inte mycket mer jag kunde göra än att sitta vid hennes sida. Då var det skönt att ha något att göra med mina händer.

I Malena Skotes bok Skapa med tyg kan man lära sig att göra korgar med mattrasor på lite olika sätt. I den här varianten lindar man mattrasorna runt ett tjockare rep, i mitt fall en billig, blå nylonlina. Sedan spiralbinder jag med ett bomullsgarn och virknål (det går också att använda en grov, trubbig nål, beroende på hur tjockt garn man använder).

lindadekorgar1

Varteftersom det behövs så skarvar jag på ny lina, nya trasor, en ny längd bomullsgarn. Det hela är väldigt meditativt och trivsamt.

lindadekorgar5

Den blå korgen längst fram är klar. Den är lindad med trasor av samma tyg rätt igenom. Jag provade också att göra handtagshål.

lindadekorgar4

Den stora, gröna har en blandning av flera olika tyger. Jag experimenterade med att göra ett hålmönster, så den är ganska ostadig. Jag ska försöka hitta något att binda in i hålrummen för att stadga upp det hela. Mitt första försök var med gardinringar i trä, men de var för stora.

lindadekorgar2

Avslutningen blev en sorts rosett.

Den blå-gröna, som är minst, är en mix av fyra olika tyger.

lindadekorgar3

Den behöver några varv till, men först måste jag ta mig till Claes Olson och köpa mer nylonlina. Det går åt ofattbart många meter.

Baskets with rags: Cheap nylon rope gets covered with rags and spiralbound into baskets. Very fun in a meditative way.

Read Full Post »

Dagarna går. Ibland känns allt som vanligt, ibland känner jag mig alldeles djupfryst alternativt som nånting på drift utan roder och allting går i ultrarapid. Jag är väldigt glad för att det är semester, så att jag har sällskap hemma av både Maken och yngste Knallhatten.

Jag har smäckt i mig hela Liza Marklunds deckarserie om Annika Bengtzon (utom Sprängaren, som jag läste när den var hyfsat ny). Kravlös läsning men rätt underhållande, och jag tycker hon väver in sina personliga ståndpunkter i ämnen, som hon brinner för, på ett snyggt sätt.

En ny app har blåst liv i min ambition att lära mig holländska. Den heter Duolingo, är gratis i basutförandet och är både roligare och mer matnyttig än Babbel, som jag körde i vintras. En massa skojig gamification gör det hela tämligen beroendeframkallande (jag toppade förra veckans leaderboard i den svenska gruppen).

sländträning2

Det krävs åtskilliga löpmeter för att lära sig spinna en vettig tråd. ”Träna med tops, det är mycket lättare!” sa min spånadskunniga vän Ylva, när jag var hon henne på fika en kväll.

Sagt och gjort. Jag har ärvt några tops (långa kardflor) av henne, en väldigt långfibrig och studsig sort i en färg som gör att det känns som att spinna nylonstrumpor ;).

Sländan köpte jag från Åddebo ull. Den väger 80 gram, det passar mig fint.

Nylonstrumpeullen gör verkligen motstånd mot att bli spunnen, så det blir väldigt fluffigt (och väldigt tunt och ojämnt här och där). Det ska vara som att lära sig cykla, bara att nöta på med andra ord.

sländträning1

I början av sommaren så blockade jag halva blarfen Stashbuster, sedan kom det en massa annat emellan och den har legat kvar på blockningsliggunderlaget, medan liggunderlaget har varit inslängt i kaosrummet.

Nu blev det äntligen av att blocka andra halvan och ansa fransarna.

170723-408-17655-NIKON D800-Q085S2500

Den går även att skrynkla ihop till halsduksformat.

170723-408-17668-NIKON D800-Q085S2500

(Bilder: Kurt Nord)

Holiday days: Trying to adjust to the new circumstances, being forever thankful that it is holiday time and I have my DH and youngest son around me. I have read all Liza Marklund’s books about Annika Bengtzon, got hooked on a new language app, practising using my drop spindle and at last blocked the Stashbuster blarf. And sometimes I do nothing at all.

 

 

 

Read Full Post »

kerstin_marias_konfirmation-Q080S1024

Min konfirmation sommaren 1977.

Det starkaste bandet har brustit. Hon, som här på bloggen har hetat Lilla Mamsen, finns inte mer. Det som återstår för mig just nu är att ge henne tillbaka sitt namn och sitt sammanhang.

En känsla av brådska kommer över mig, som om mina minnen kommer att försvinna, gå upp i rök som bandspelaren i Mission Impossible.

När man är barn är föräldrarna inte personer, de är liksom invävda i kosmos.
(Sigge Eklund)

Kerstin Maria Holmerin föddes i Södertälje 1926, näst yngst i en syskonskara på sju.

blombackabarn_0001w

Alla syskonen Holmerin någon gång i början av 30-talet.

Familjen bodde i en villa i Blombacka med mamma Elna och pappa Ernst. Runt omkring fanns farmor, farfar, faster Hjördis, faster Sylvia (som egentligen var mammas halvsyster), mormor, moster Dora och morbror Georg.

(Mormor har jag bland annat skrivit om här, här och här)

kerstin_hervor

Kerstin och hennes yngsta syster Hervor.

(mer…)

Read Full Post »

matter-of-time-1557263

Allt jag känner
är tid
och tystnad
och timmarna som går
(Olle Adolphson)

Just nu har jag min uppmärksamhet någon annanstans. Återkommer till bloggen så småningom.

Bild: A Matter of Time av Martin Litkei (från freeimages.com)

Belated words-as-pictures post: 

All I feel
is time
and silence
and the hours passing
(Swedish poet and songwriter Olle Adolphson)

At the moment my attention is elsewhere. Returning to the blog eventually.

Read Full Post »

1993_rom

Här är jag i Rom våren 1993. Vi väntar vårt första barn och tar farväl av vårt gamla liv. Som en markering köper blivande Maken ett födelsedagshalsband med lapis lazulistenar till mig. Här har jag det på mig på vår tioårsfest i juni samma år:

1993_xfest

(Vi var tre kompispar som väntade barn samtidigt. Nils föddes i juni, Moa i augusti och äldste Knallhatten i september)

Tyvärr har jag inte haft det där halsbandet så mycket, det har i ärlighetens namn känts lite för tungt. När jag började fnula med smycken häromåret så dök det självklart  upp som ett möjligt återbruksprojekt.

Nån gång i våras tog jag mod till mig och satte avbitartången i metallvajern, sorterade de olika beståndsdelarna och rengjorde allt som var av silver. Olika idéer testades och förkastades.

Rätt som det var kom dock det befriande ”klucket” och av ett halsband har det nu blivit två.

blåhalsband3

De avlånga lapis lazulistenarna kombinerade jag med små kulor och dekorativa mellandelar i silver. En kortare längd gör halsbandet mer lättanvänt.

Vajern som jag har trätt halsbandet på, låset och mellandelarna är återanvända från ett halsband som min kompis Ylva gjorde till min mamma, när hon fyllde 80 år.

blåhalsband2

Den fina mittendelen med karneoler ihop med några av de gamla mellandelarna fick flytta till en blå läderrem. Den ovala delen är egentligen locket till en liten ask, men själva asken sitter lite för löst för att jag ska våga ha den på mig.

Läderremmen är justerbar.

blåhalsband1

Jag känner mig väldigt nöjd, dels med att jag kom till skott, dels med att jag vågade och dels med att jag blev så nöjd med resultatet. Dessutom har jag inte haft några användbara, blå halsband på länge, så de fyller en lucka i min smyckesamling.

Det finns några avlånga stenar kvar, kanske kan jag få ihop dem till ett armband, så det blir ett veritabelt garnityr.

Alla bilder har Kurt Nord tagit.

Monthly Makers June: Recycling: The theme for this month fitted perfectly with an ongoing project to recycle an unworn but emotionally important necklace into something wearable. One necklace made it into two and I still have some stones for a matching bracelet.

 

 

 

Read Full Post »

handspunnet2

I fyra hela dagar har jag haft förmånen att gå kurs för Stina Wåhlmark och Charlotte Hellsten Husman på Slöjd Stockholm. ”Spinn en tråd av ull” var rubriken, men vi har förstås också kardat och tvinnat och lärt oss en hel massa bra saker om ull. Vi har dessutom fått känna och klämma på massor av olika sorters svensk ull.

Jag har spunnit på slända (det gick så där…) och provat spinnrockar från Louët, Kromski och Ashford (det gick något bättre men långt ifrån bra…).

Ovan kursens sista garn, en blandning av Gestrikeull, färgad pälsull och de sista slattarna av allt annat jag jobbade med under kursen. Det är tvinnat tvåtrådigt. Tjockleken varierar som synes vilt, likaså hur pass välspunnet det är.

handspunnet1

Knappt 200 gram ull lyckades jag sätta sprätt på under fyra dagar (pälsull, Leicester, Åsenull och Helsinge). Det blålila garnet har jag inte spunnit själv, det var ett entrådigt garn från gömmorna här hemma, som jag tog med mig för att öva navahotvinning på. Det är ett fiffigt sätt att göra tretrådigt garn från en spole. Piggsvinet längst bak är ett tämligen misslyckat försök att navahotvinna ett av mina egna garn.

åsenull

Egentligen behöver jag inte ett gram råull till, men den underbart färgmelerade Åsenullen var omöjlig att motstå. Mysig att spinna är den också.

Jag tycker det var väldigt roligt att spinna, men jag behöver öva på åtskilliga löpmeter till innan jag får till ett garn av någon som helst sorts kvalitet.

I verkstan står två renoverade, gamla spinnrockar, som jag fick av goda vänner häromåret. Nu har jag äntligen så mycket kunskap att jag kan testa dem och se hur de funkar. Detta faktum hindrar förstås inte att jag sitter och läser mig vindögd på sländ- och spinnrocksannonser på nätet i stället för att göra nåt annat nyttigt…

Wool paradise: For four days I have been in wool paradise learning more about wool and trying to spin, both with a spindle and a spinning wheel. So much fun but a hard craft to master.

 

 

Read Full Post »

Older Posts »