Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Uncategorized’ Category

Grödorna

Här hemma är det Maken som står för de gröna fingrarna. Han är noggrann och kommer ihåg att plantera om, vattna och tillföra näring och sådana väsentligheter.

grödorna01

Här en vy från balkongen ner på några av alla krukor, som pryder uteplatsen. Vi fick en Mårbackapelargon av min mamma första sommaren vi bodde här, den har genom åren förökat sig till fyra eller fem. Sedan har Maken kommit hem med ett och annat ledset exemplar som han inte kunde motstå. Samma sak med fuchsiorna. Vi ärvde två jättestora, varav en fortfarande lever.

Dessutom syns vårt ena fikonträd, försommarkrukor med penséer och blandade sommarkrukor. Några ska få flytta till framsidan, där det är tilläggsisolerat och klart, men i stället för rabatter har vi två högar av jord och sand. Allting ska sätta sig under ett år innan vi kan återanlägga rabatterna.

Det som ser ut som höst på marken är alla eklöv som fallit av vår ek. Den är angripen av ek- eller styltmal, vars larver lever av eklöven och i år har de nästan käkat rent hela trädet.

grödorna02

Det här är vår långa och smala balkong, som är lite svår att utnyttja. Men den passar ju utmärkt för planteringar, framför allt av sånt som blir uppätet i markplan.

Framifrån i bild så har vi tre tomatplantor, sedan en stor odlingslåda med kryddväxter, sallad, rucola och nykomlingen brassica, som är en riktig favorit. Längst bort en lite mindre odlingslåda med sockerärtor och två sorters chili.

Nu hoppas vi det fina vädret håller i sig!

Crops: At the back my DH makes sure we have an abundance of flowers and green plants in pots. On the balcony we have the kitchen garden.

Annonser

Read Full Post »

galler-Q080S1024.jpg

Allt är en fråga
om att vänja sig.
Fången fattar ömhet
till fängelsets galler.
(ur en spansk flamenco)

Everything is a question
of getting used to it.
The prisoner grows an affection
for the bars of the prison.
(from a Spanish flamenco)

Read Full Post »

födelsedagssmycken2

Planerna var spikade sedan länge: Jag skulle fira min födelsedag med en 5-rytmer-workshop i Uppsala och sedan en sen middag med familjen på en favoritindier på Södermalm i Stockholm.

När väckarklockan ringde var jag så yrslig att jag blev åksjuk så fort jag började röra på mig. Det var bara att ställa in hela programmet och krypa tillbaka ner i sängen igen. Jag sov i stort hela dagen, vet fortfarande inte om det var öronkristallerna som spökade eller någon märklig form av migrän.

Framåt kvällen orkade jag mig upp för att njuta av de vackra rosorna Maken hade köpt och de två spännande paketen från honom.

I det ena var det en flaska Strega, en påminnelse om vår allra första tid tillsammans, och i det andra var det ett par fantastiskt snygga örhängen från Efva Attling.

födelsedagssmycken1

Modellen heter Organic och du kan läsa mer om dem här.

Armbandet är också en födelsedagspresent från mina vänner Ylva och Eva. Det är gjort av den skotska konsthantverkaren Cath Waters, som översätter sina fotografier från Skottland, framför allt Hebriderna, till halvabstrakta mönster. Hennes smycken är gjorda i aluminium och väger i stort sett ingenting.

Det här motivet i en läcker grön-rosa-lila färgskala heter Arran over the Sound of Bute. Fler av Cath Waters motiv hittar du här.

necessär_byflorin2

Min vana trogen hade jag köpt en födelsedagspresent till mig själv också. I många år har min necessär varit svart och jättepraktisk men ack så tråkig. För några veckor sedan lyckades jag lägga vantarna på en av Byflorins sminkbörser. Hon syr helhäftiga väskor, necessärer, börsar med mera och säljer via Instagram. Rött och rosa känns mer i min smak.

Bakom skymtar en enkel necessär från Marimekko, som jag köpte i höstas, och framför ligger min egenbroderade börs, som numera är omskolad till reseförvaring för smycken.

pallkragar

I går på Valborg var jag pigg igen och kunde ta mig an lite trädgårdsbestyr. I sommar kommer vi att ha hantverkare här som dränerar och tilläggsisolerar husgrunden på framsidan av vårt souterränghus. De två rabatterna på framsidan kommer i stort att bli uppgrävda, så några perenner ska vi försöka rädda.

Ovan ses sex rosor i den vänstra pallkragen och ett gäng heuchera i den högra. Några plantor lavendel, isop och salvia ska också flyttas, men jorden tog slut, så vi får ta dem en annan dag.

Dagen blev så småningom så varm att vi kunde ta en lunch på uteplatsen. Det blir långsamt grönare och grönare och det är ljuvligt att bara sitta och njuta av våren som gör sitt intåg.

Change of birthday plans: I became ill and could not celebrate my birthday the way I had planned, but things got better.

 

 

Read Full Post »

wip_byxkjol

Det var på håret att jag började gråta när jag upptäckte att jag sytt en söm ut-och-in på mitt senaste syprojekt. Det där på bilden ovan är grenen på en byxkjol i trikå, som jag tänkte mig ha att dansa i. Men då ska alla sömmar vara på insidan…

Jag har verkligen ingen intuitiv förståelse för sömnadens principer. Det enda som funkar är att jag tänker innan, kollar och dubbelkollar. Jag har haft alla möjligheter i världen att se mitt misstag men missat det.

Att sprätta en hel innerbenssöm i overlocksöm i tunn trikå var inte att tänka på. Det var alldeles tillräckligt tålamodsprövande att sprätta en liten bit av grensömmen. Sedan klippte jag helt enkelt bort den felvända sömmen, sydde jag om den rätt och sydde ihop grenen igen.

Som tur var är jag på ett så ovanligt gott humör i dag att inte ens det här missödet i längden kunde förstöra dagen.

Nu har jag en fåll kvar att sy och gott hopp om att byxkjolen ska få följa med på danslördag i Uppsala.

Mishap: Almost at the finishing line with a sewing project only to discover I had turned one of the seams the wrong way… That is so disheartening. I just lack the intuitive understanding of how sewing works.

Read Full Post »

Vårnumret

Wendelavisan 60 omslagb

Så blev ett nytt nummer av WendelAvisan klart. Jag gjorde ju den grafiska formen och första numret i början av förra hösten, och det blir alltid ett ”sanningens ögonblick” när det är dags att göra ett nytt nummer. Fungerar de lösningar jag har valt när det är nytt material som ska in?

Jodå. Det känns som balansen mellan fast och flexibelt är helt okej.

Som extra bonus fick jag möjlighet att grotta ner mig i det tidiga 1800-talets kvinnomode, vilket resulterade i ett femsidigt reportage med många bilder från tiden och erfarenheter från två medarbetare på Torekällberget, Södertäljes eget friluftsmuseum.

Både skrivandet och formgivandet har varit så lustfyllt. Inte en skymt av skrivkramp. Väldigt skönt som omväxling och dessutom en trygghet att veta att jag kan ta en lagom mängd av frilansuppdrag inom området. I arbetet med WendelAvisan är vi en stabil redaktionsgrupp, som jobbar tillsammans. Det gör verkligen skillnad.

Jag ska låta bli att ta på mig för stora projekt, som jag ska dra helt själv. Samarbete är grejen!

Mer om föreningen Wendela Hebbes vänner kan du läsa här.

Spring Edition: My latest assignment, the spring edition of the magazine WendelAvisan has just come from the printer’s. I am very happy with it, both the process and the result.

 

 

 

 

Read Full Post »

tequila

En snodd bild, till hälften på lek, hälften på allvar.

Read Full Post »

gummigutta_0001

Skojiga saker skådar sannerligen sockerhusets sagofolk!

Under Konstrundan kom vi att prata om flickbokssciencefiction från 1950-talet. Jag fick en plötslig flashback till Carsten Ströms Gummigutta-böcker. De var till och med barnbokssciencefiction!

gummigutta_0002

I Gummiguttas sällsamma resa från 1956 åker hela Gummiguttahuset med dess invånare till planeten Fummelurus. Planeten består helt och hållet av leverpastej. Professor Fummel (i ut-och-invänd väst och med omaka skor på bilden) har uppfunnit drivmedlet kleptomanyl, som dras till leverpastej om man häller sirap på det.

Invånarna på Fummelurus är ljusgröna och fredliga och går mycket bra att prata med via professorns översättningsmaskin. Tyvärr finns det ett ämne som gör fummelurerna vildsinta, krigiska och blå. Det är salt. Och eftersom salt är det som upphäver kleptomanylens dragningskraft på leverpastej, så är det förstås upplagt för förvecklingar.

På bilden flyr professorna, rövaren Rabaldus, konstapel Bubbla, de rådiga tvillingarna Ettan och Tvåan samt esskornettvirtuosen Samuel Sopprot från de arga saltfummelurerna.

Som tur är har häxan Gummigutta, som bara kan trolla på torsdagar, lyckats trolla fram nytt salt, och tvillingarnas mamma, som står bredvid i fönstret, har lagat en god middag till hela sällskapet.

Tvillingarna kommer på att de kan bleka de elaka fummelurerna med vätesuperoxid, som Rabaldus sprutar över dem med hjälp av en omkopplad dammsugare. Och när de bleknar blir de också glada och fredliga igen.

Slutet gott. Allting gott.

Rabaldus svänger sig gärna med lite för långa och krångliga ord. ”Hygirenisk” till exempel. Och ”explosiderar”. De är ord som jag fortfarande använder, men jag hade glömt varifrån de kom :).

gummigutta_0003

Carsten Ström var författare, tecknare och keramiker och skrev fyra böcker om Gummiguttahuset på 1950-talet. Jag har inte den första, men jag ser på nätet att den kom ut i nyutgåva härom året. Komplettisten i mig tycker nog att jag ska investera i den…

Children’s books’ nostalgia: Three books by the Swedish author Carsten Ström from the 50’s. Lovely stories about, among other things, going to a strange and previous unknown planet made entirely out of liverwurst.

 

 

Read Full Post »

Older Posts »