Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Nya tag

wip_bellflower1

Förutom några lagningsprojekt har jag inte rört vare sig broderi- eller virknål på sistone. Det har varit lite för lite ork, lite för många omvärldspuckar och lite för mycket dataspel i mitt liv.

Häromdagen kände jag dock hur det började gro en liten virklängtan igen. Jag plockade i korgen med härvor, som ska nystas, och hittade två härvor BC Garn Sarah Tweed (mullbärssilke, bourettesilke och ull – nystanet till vänster på bilden nedan). Mums!

wip_bellflower2

Till höger på bilden det hemfärgade och handspunna shetlandsgarnet som min kompis Ylva inte var nöjd med och som jag fick som bonus med ett annat garn (ombloggat här). Lyx!

Jag rådfrågade mitt Ravelrybibliotek och min mapp i datorn med nedladdade pdf-beskrivningar och hittade Bellflower Infinity Scarf (här finns beskrivningen). I nästa vecka sätter vi oss på flyget till Holland, så jag var noga med att välja en tränål, så att virkningen klarar sig genom säkerhetskontrollen på flyget.

wip_byxkjolsfållb1

I långsamt mak fortgår också lagningsprojekten. Här är min älskade jeansbyxkjol, så välanvänd att fållarna börjar bli sönderslitna. De är nu sprättade och utpressade.

wip_byxkjolsfållb2

Den gamla fållen ska täckas med ett band och sedan ska det bli nya fållar. Förhoppningsvis ska det här projektet ge mig energi att röja fram symaskinen. Arbetsbänken i kaosrummet, där den står, är helt belamrad med diverse pryttlar. Mitt eviga galopperande rakt in i nya projekt hellre än att städa klart efter de gamla känns mer än tröttsamt. Elefanten har hunnit bli så stor att det är svårt att veta var man ska börja skära de där små bitarna.

Once more into the fray: Finally enough inspiration for a new crochet project and continuation of the ongoing mending project. Here is my beloved denim pantskirt undergoing reparations.

 

 

Annonser

Nyföding

Omslag Wendelavisan webb

Ibland är det så fantastiskt skönt att falla tillbaka på sin rutin. Som att göra grafisk form till exempel. Det här är senaste numret av WendelAvisan, medlemstidning för kulturföreningen Wendelas vänner i Södertälje.

Wendelas vänner låg Lilla mamsen varmt om hjärtat i många år. Hon var kassör och guide och drev en bokcirkel och städade och bakade till söndagsprogrammen med mera med mera. Därför blev jag väldigt hedrad när ordförande Ami Lönnroth frågade mig i våras om jag ville ta över WendelAvisans grafiska form. Det blev en sorts ”Holmerinsk successionsordning”.

Det var ett tag sedan jag gjorde en egen tidningsproduktion, och i början kändes det mer än lovligt darrigt. Men ju mer jag jobbade, desto roligare blev det. Naturligtvis underlättade det att jag känner till både föreningen och Avisan, så jag visste ganska bra vad vilket innehåll formen skulle hjälpa till att kommunicera.

Rätt som det var upptäckte jag att jag satt och tjuvjobbade en lördagskväll! Då järnplåtar är jag uppe i varv.

Att ha en bra redaktion i ryggen krattar också manegen för att det ska vara roligt att jobba. Genom åren har jag genomfört lite för många lite för stora trycksaksprojekt, där jag både skrivit, fotograferat, formgett och varit redaktionskommitté. Pust. Aldrig mer.

Ikväll fick jag meddelande från Ami att första numret har kommit från tryckeriet och att allt ser bra ut. Min nyföding!

Mer info om Wendelas vänner hittar du på föreningens webbplats (kolla här)!

Newborn: This have been my freelance assignment the last weeks. It is a membership magazine for a local association in my hometown Södertälje. It has been great fun rediscovering that I know how to do graphic design.

Mer om Paris

paris3

Senast jag var i Paris var våren 1977. Jag har tidigare sagt 1976, men när jag kom till Centre Pompidou firade de 40-årsjubileum (öppnade i januari 1977), och jag kom ju ihåg att jag hade varit där.

I min bok har Paris alltid varit utkonkurrerat av London. Min blixtvisit var delvis en chans för Paris att revanschera sig, delvis ett experiment för att se vad som händer med mitt luddiga ”mig själv” i en helt annan omgivning (utifrån tankarna här).

Jag blev förvånad över hur självklart Paris kändes. Likheterna med London är stora, båda är väldiga kosmopoler med en lång historia just som storstad.

På Skansen har jag lärt mig rådbråka den lilla skolfranska jag har kvar, men att förstå vad de svarar på hemmaplan är en helt annan femma! Men när man väl har visat sin goda vilja går det bra med engelska numera.

paris4

Jag passade på att se en stor och rolig retrospektiv med David Hockney på Centre Pompidou. Inne på utställningen var det fotoförbud. Utanför på den öppna platsen framför ställdes frågan: ”Konst – har du något att förtulla?”

paris2

På fredagen besökte jag Notre Dame och kom fram till att jag gillar utsidan bäst med de vackra och enormt detaljerade skulpturgallerierna kring portarna.

För övrigt så gick jag. Promenerade. Flanerade. Med mål och mening ibland men lika ofta utan. Drygt 45 000 steg blev det på två dagar!

paris1

Jag åt riktig couscous med merguez på en marockansk restaurang med hela taket fullt av gullrankor.

Fick jag då syn på ”mig själv”? Nej, det kan jag inte påstå. Jag hade mest huvudvärk och ont i magen och oroade mig för hur jag skulle hitta tillbaka till flygplatsen.

Jag borde ha tagit med mig Olle Hammarlunds essäsamling Resan till paradiset och läst om resandet:

Peregrinera sa man förr, då diligensen satte iväg över backen, ostindiafararen kastade loss, vägarna lockade och horisonten lyftes.

Peregrinera, det är konsten att resa: att formera sig mänskligt, hålla själen frisk, sinnet öppet.

Jo, det var sammantaget inte alls dumt att byta miljö för två dagar. Inget revolutionerande hann ske, men det skramlade i alla fall runt en liten smula i bagaget.

Och jag är inte alls främmande för att återvända till Paris. Maken och jag har också börjat titta längtansfullt på andra delar av Frankrike. Både Medelhavskusten och Atlantkusten känns lockande.

More about Paris: I walked more than 45 000 steps over two days! I visited Notre Dame and saw an interesting David Hockney retrospective at the Centre Pompidou. 

My first and latest visit to Paris was 40 years ago. It felt surprisingly familiar to come back.

 

Drömskräddaren

dior1

I ett anfall av milt vansinne bestämde jag mig för att åka till Paris och se modehuset Diors 70-årsutställning. Så fakirtidigt i torsdags morse åkte jag till Arlanda och strax före elva på förmiddagen steg jag ut från Gare du Nord.

Utställningen visas på Le musée des Arts décoratifs fram till den 7 januari nästa år. Det är ett väldigt speciellt universum man kliver in i, en drömvärld. Man måste nog ha bestämt sig på förhand för att acceptera spelreglerna, annars blir man bara förbannad på hur mycket resurser som kan vara rimligt att lägga på fantasikläder.

Jag kom att tänka på ett citat ur en av mina favoritböcker:

Lite längre bort mötte de Ella Jansson. Hon hade en underbar hatt som såg ut som en blåklocka av den stora violetta sorten, och en av flikarna gick ner i pannan och svängde ut antingen som en raffinerad detalj i en orientalisk dansmask eller som övernäbben på Kalle Anka. Man fick bestämma sig fort – hade man väl valt att föreställa sig det ena, gick det inte längre att föreställa sig det andra.
(Anna Lisa Wärnlöf (Claque): Fredrikes barn)

Om man accepterar drömvärldens villkor är utställningen helt makalös, minutiöst noggrann och iscensatt på det mest sagolika vis. Men modehusets dalar tiger man om, så hela historien får man läsa sig till någon annanstans. Här är det en mytbildande kontinuitet som står i fokus. Alla chefsdesigners får ungefär lika mycket plats, även om Yves Saint Laurents karriär varade i två år och Marc Bohans i 29.

dior_eiffeltorn

En av de ikoniska, tidiga modebilderna, som möter oss i utställningen. Kopplingen till Paris är tydlig och genomgående, rent av en av modehusets förutsättningar. Och de klassiska modefotograferna från 1940- och 50-talen finns förstås med.

dior10

Besökarna slussas genom kanske 50 meter montrar med hela Diors färgspektrum. Här den ljuvligt ljusrosa. Min uppskattning är att tusentals klädesplagg, accessoarer, skisser, modeller, modeteckningar och reklammaterial visas.

dior11

Här från vitt till grått och svart-vit-mönstrat.

dior14

Det finns ett avsnitt med inspiration från konst och andra delar av världen. Det är i ärlighetens namn den svagaste delen av utställningen, inte särskilt ”groundbreaking” alls. Jag gillade hur som helst hur olika två klädskapare kan inspireras av det spanska: Till vänster John Galliano och till höger Yves Saint Laurent.

Läs mer »

Måndagssol

Efter en vecka i förkylningsträsket och en bottenlöst mörk och höstruskig helg kändes det fantastiskt med lite solsken i dag.

interiörokt17a

Här i köket stod till i helgen Lilla Mamsens vardagsrumsbord belamrat med diverse blomkrukor och prydnadssaker samt ett par kassar och kartonger. I helgen blev fem kassar utsorterade och utburna till bilen för vidare färd till loppis. Bordet fick en ny plats i förrådet.

Kvar blev det fina Malmstensbänken, som Lilla Mamsen hade i hallen och några av hennes krukväxter tillsammans med några av våra. De har stått på uteplatsen, men nu är det inflyttningstid. Höstkaktusen i mitten har fått sina knoppar.

Det blev ett fint blomsterfönster.

I äldste Knallhattens rum trängs saker och möbler som jag ska gå igenom och ta beslut om. Helgens ryck innefattade en textil grovsortering – en sparahög, en loppishög och en materialhög.

interiörokt17b

Vad gör man med ett hörnskåp när man inte har några hörn i sitt hus? Då får man helt sonika uppfinna ett hörn. Så sedan i början av sommaren står det svarta hörnskåpet granne med matbordet.

interiörokt17c

I skåpet står bland annat finservisen Blå Blom för kaffe och te. Den har jag bestämt mig för att spara.

Sunny Monday: Last weekend I finally got started with going through my heritage of furniture and other things. It felt good to get some space in our living room again.

Ordbilden 8 oktober

Jag vet inte riktigt om och i så fall när Ordbilden återkommer varje vecka, men här kommer någonting ditåt, som jag hittade när jag rotade i min digitala mapp från Utställningsteknikkursen i Linköping för sju år sedan.

Vi hade som uppgift att göra en utställning, som skulle presentera oss själva. Jag tänkte lägga små informationsbitar om mig själv byrålådor. Så här såg min modell ut på en något ofokuserad bild:

Utställningsmodell4-Q080S1024

Och här kommer citaten:

Skåp2

Skåp4

Skåp3

Words as pictures: Not promising a regular comeback, but here are some quotes form the Swedish designer Lena Larson together with an exhibitions sketch exercise:

A life is a working process.
You hope for a content.
Don’t lock yourself up.

All ages are present in the cupboard of being human. Here you have both the open writing flap and the secret, hidden compartment. There are tidy heaps and real messes, better left alone.

Livsglädje och sinnlighet

Maken förstod inte riktigt varför jag blev så till mig. Han hade hittat en kul fotobok på sin sedvanliga loppisrunda i Sundbyberg och en broderibok till mig.

Jag högg emellertid fotoboken under förtjusta utrop. Den innehöll nämligen gemensamma projekt mellan fotografen Rolf Lind och textil- och livskonstnärerna Raine Navin och Gunilla Skyttla.

tillbakablick1

Boken kom 2001 och innehåller ett urval av alla bilder som trion iscensatte genom åren.

Jag har skrivit om Raine Navin och Gunilla Skyttla flera gånger här på bloggen (här och här och här). De tillhör verkligen mina förebilder, och jag är så glad att jag fick höra en av deras inspirationsföreläsningar för sisådär tio år sedan.

Författaren och radiomakaren Britt Edwall skriver så här om trion i boken:

Stora skratt med sorg i botten! Ett av många recept mot melankoli: Allvarliga bildlekar, ingående minnesarbete och att utsätta sej för slumpen – mästaren. Maj Gunilla Elisabeth och Sten Raine agerar och Rolf Olof ser tittar koxar belyser beskär reducerar bilden till sin kärna. Svartvitt är allvar! – – –
Rolf blev utsänd av Expressen 1965 på klappjakt efter Anita Lindblom. Ville inte och ljög att hon inte var hemma. Sen dess är han sin egen.

tillbakablick2

I de här tre människornas speciella värld är det ett tuppfjät mellan det vardagliga och det magiska.  Vad som helst kan bli vad som helst. Allt är öppet och möjligt.

Filmregissören Håkan Alexandersson myntar begreppet ”navinist”:

En navinist är omedelbar, ursprunglig, okonventionell, otvungen, oförställd, öppenhjärtlig, uppriktig; plus har en starkt strålande kärlek som omfattar världen.

Livsglädje och sinnlighet. Det är grejor det.

Joy of life with all senses: My DH brought home a lovely book with pictures taken by the Swedish photographer Rolf Lind and staged by the Swedish artists Raine Navin and Gunilla Skyttla. A wonderful trio celebrating the magic inherent in ordinary objects.