Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Avstämning (2017:08)

drottningholm

Hej igen! Min bloggork försvann när semestern tog slut, men nu ska jag se om jag inte kan veva i gång den igen.

Efter Uppsala var det mammas begravning och därefter några lediga dagar, där jag bland annat hann med en trevlig utflykt till Drottningholm med min kompis Ylva.

Därefter var det dags att kliva in i Seglora kyrka på Skansen igen (och lite i Väla skola och i Svenshults missionshus Ebeneser).

MHo Seglora Robin Mitchell

Här är jag och kyrkans skambänk förevigade av den trevlige gästen Robin Mitchell från Montreal (som dessutom gjorde sig omaket att skicka bilden till Skansen för vidare befordran till mig).

Jag har väldigt roligt på jobbet. Ingen dag är den andra lik och det blir många spännande samtal med gäster från världens alla hörn. Jag utvecklar hela tiden min berättelse och upptäcker nya områden, där jag kan fylla på med ny kunskap.

Samtidigt är det ett väldigt asocialt jobb. Jag är inte tillgänglig under jobbtid, kan inte svara när någon ringer eller messar. Det är inte optimalt i ett liv fyllt med hemslöjdsförenings- och dödsboadministration inklusive försäljning av en lägenhet.

Och i förhållande till resten av familjen kände jag mig i år som ett spöke som fladdrar in och ut helt utan samband med alla andra.

målilla_by_night

(Bilden tagen av Kurt Nord på en p-plats i Målilla för en hel del år sen)

Ständigt dessa dåliga samveten och försöken att få orken att räcka till på min lediga tid. Det gick väl så där i ärlighetens namn.

Inte bara bloggen tog stryk. Även mitt traskorgsprojekt och min del till UDHR-quiltprojektet har legat på is.

I torsdags var det sommarsäsongens sista dag, en riktigt mörk och kulen dag. Det kändes helt passande att stänga Seglora kyrka på kvällen i vetskapen att det var sista gången i sommar.

seglora2017a

Men jag kommer att sakna änglarna i taket. När blev Gamla testamentets skräckinjagande ”himmelska härskaror” gulliga typer som flaxar omkring och visar rumpan helt ogenerat?

Nu väntar en väldigt öppen och oviss höst. Till att börja med ska jag landa lite och bara njuta av att vara hemma, sedan ska jag bland annat börja ta itu med arvegodset. Merparten behöver sorteras och i många fall ska sakerna fortsätta vidare ut ur huset via Blocket och Tradera.

Evaluation (2017:08): The month started with lovely holiday days, then came my mother’s funeral and then three weeks of work. I love my work, but this year I felt very torn between work and all other things going on in my life.

Annonser

Uppsala levererade

Den sista skälvande minisemestern den här sommaren gick, som sagt, till Uppsala. Förutom Eva Dahlgren i Parksnäckan bjöd staden på det vanliga: God mat, go’fika, god öl och trevlig kultur. Maken och jag bodde toppenbra på nionde våningen i nya Elite Hotel Academia, som ligger precis bredvid stationen.

Den här gången styrde vi kosan till Uppsala slott och konstmuseet därstädes.

hesselholdt_mejlvang.jpg

Fri entré! Först bjöds vi på utställningen Native, Exotic, Normal av Hesselholdt & Mejlvang, som utgår från en färgskala för hudfärg tillsammans med olika artefakter. Den här mångkulturella midsommarstången fastnade vi båda för.

uppsalakonstmuseum

En temautställning hette Gränser. Det första man möts av är Peter Johanssons verk Kanon med genomborrade korsstygnstavlor på en luftvärnskanon. Det blir liksom lite svårt för resten av utställningen att toppa det… Den virkade jordgloben i förgrunden är gjord av Elisabeth Bucht (alias Garnapa). Den utgår från Uppsalas kommunslogan Välkommen hit, välkommen hem och har fått sitt namn av de två viktigaste orden för alla flyktingar: Vänta stanna.

gudrunwesterlund

Gudrun Westerlunds Det kommer det som saknas tillhörde den del av samlingarna som visas just nu. Ett sånt verk som gärna skulle få hänga på väggen här hemma.

torgöranhenriksson2

Uppsalakonstnärsparet Tor-Göran Henriksson och Ulla Fries visades i en stor, gemensam utställning. Tor-Göran Henriksson var plastikkirurg på dagarna och målare och träsnidare på fritiden. Hans värld är en fiktiv och ålderdomlig sjukhusvärld, men sjukhushierarkins problematik och den utsatthet som drabbar både personalen och patienter är allmängiltig. Skulpturen ovan av sjuksköterskan som liksom går sönder på mitten tycker jag är oerhört stark.

torgöranhenriksson1

Den här tavlan heter Patienten. Kommentarer överflödiga.

Ulla Fries är grafiker och rör sig i en småskalig och oerhört detaljerad värld. Den var svår att fånga på bild, men här är i alla fall kopparsticket Skog med lite spegelblänk i glaset.

ullafries

Den skulle gärna få hänga på väggen här hemma den också. I verkligheten är den kanske 20×20 centimeter.

Vi hann också med en guidad tur på universitetsmuseet Gustavianum och föll i förundran över både det Augsburgska kuriosakabinettet och Olof Rudbecks anatomiska teater.

domkyrkans_skugga

Dessutom blev det en minitupplur i domkyrkans skugga i parken mellan Gustavianum och Universitetshuset. Det är semester det!

Bilder: De två översta och den understa är tagna av Kurt Nord, de övriga av mig.

Uppsala delivered: A mini holiday to Uppsala ended our holidays. It was fabulous, as usual with good food, good fika, good beer and nice culture.

Hon den första

Hon var den första. Ingen kvinna hade berört mig så. I alla fall inte på svenska. Jag var 20 år och inte helt utan erfarenhet, men ditintills hade det alltid handlat om grabbar.

Året var 1982. Jag hade flyttat till Sundsvall och hyrde ett inackorderingsrum i en rosa villa med snickarglädje på Haga. I rummet intill bodde min blivande vän Runa inackorderad. ”Du måste lyssna på Eva Dahlgren”, sa hon och lät mig spela in den nya LP:n Tvillingskäl på kassett.

Ja, för mig är Eva Dahlgren Sveriges första kvinnliga rockartist. Hon var den första kvinnliga rockartist som tog sig igenom muren av alltigenom grabbig musikvärld, där jag tidigare hade rört mig. Från mono till stereo.

Jag såg henne lajv 1987 på Ritz, troligen 1989 på Göta Lejon och troligen 1992 på Cirkus. Konsertlokalerna blev större och större. Ungefär i samma veva som vi fick barn exploderade den massmediala Eva och Efva-följetongen, och vi gled i sär.

Förra året såg vi Garmarna i underbara Parksnäckan i Uppsala, och vi ville gärna återvända i år. När jag såg att Eva Dahlgren skulle komma dit, så kände jag att det var dags att återknyta bekantskapen. Verkligen dags.

den jag är och den du är
har inte alltid samma karta
inte alltid samma mål
en vill springa
en vill gå
men viljan leder oss tillbaka
(Eva Dahlgren: Hela världen står i blom)

Under våren och sommaren försökte jag hinna lyssna in mig på Eva Dahlgrens produktion efter En blekt blondins hjärta. Efter ett visst startmotstånd var det ändå den senaste plattan Jag sjunger ljuset från förra året som gjorde störst intryck.

När Eva Dahlgren kliver in på scenen och inleder med Hela världen står i blom får jag en tår i ögonvrån. Dessutom blir vi alla blöta, för det kommer en regnskur från en klarblå himmel (och med en regnbåge borta i öster, på andra sidan ån).

En och en halv låt senare tar regnet slut och den vackra sommarkvällen kommer tillbaka.

evadahlgren_parksnäckan

För mig blir kvällen magisk. Nuet och det förflutna glider i och ur varandra. Textrader dyker upp i min mun. Eva Dahlgren varvar låtar från Jag sjunger ljuset med väl valda guldkorn från sin stora låtskatt.

Bandet är som en väluppfostrad V8-motor, man känner kraften även i det lågmälda och finstilta.

Lev så och Vem tänder stjärnorna blir mina personliga höjdpunkter. Lite otippat avslutar Eva Dahlgren konserten med En plats på jorden från Ett fönster mot gatan från 1984. Vips är jag tillbaka i min första, egna lägenhet, den älskade studentlägenheten på Oscarsgatan i Sundsvall.

ge mej en plats på jorden
inte nödvändigtvis i solen
men ett eget fönster mot gatan som jag kan öppna och stänga som jag behagar
det är det enda jag behöver
det är det enda som mitt hjärta kräver
att jag hittar någonstans
där jag kan välja mellan lugn och ro
(Eva Dahlgren: En plats på jorden)

Bild: Kurt Nord

She the first: To me, Eva Dahlgren has been the first leading lady in Sweden’s rock since I started listening to her 1982. Our ways parted in the early 90’s, and getting to reconnect with her live this year was amazing

Très chic!

Så franskt! Och så bra! Sångerskan Zaz kom plötsligt instormande i min Spotify och golvade mig fullständigt med sin uttrycksfulla röst och sin moderna retrostil.

Jag har bara varit i Paris en gång, och det var 1976. Staden fastnade inte riktigt i mitt hjärta. Nu blir jag lite sugen på att ge den ett nytt försök.

En annan anledning är utställningen Christian Dior, couturier de rêve på Le musée des Arts décoratifs, som enligt samstämmiga rapporter ska vara något alldeles särskilt.

Très chic: Maybe I should give Paris a second chance, 40 years after the first try.

Avstämning (2017:07)

Två känslor har dominerat den här märkliga månaden. Den första är förstås sorgen i alla dess skepnader – den fysiska förlusten, saknadens svarta hål och allt praktiskt och administrativt sorgearbete.

Sorgen vänder också ett sökarljus åt mitt håll: Vem är jag nu? Vem blir jag nu? Vad händer med mitt liv nu? Uppfordrande processer som får ta sin tid, kan jag tro.

Den andra känslan är tacksamhet.

För tio år sedan tog mitt liv en ny vändning. Den 20 juli for jag för första gången uppför backarna till kursgården Sätergläntan i Insjön och en kurs i yllebroderi med Carina Olsson.

sätergläntan

De där fem kursdagarna på denna fantastiska plats öppnade dörrarna till en ny värld. Jag har stapplat vidare på vägarna där sen dess och gjort livsval jag aldrig skulle ha gjort annars.

Som jag formulerade det häromåret:

Att slöjda är att skapa.
Att skapa är att ge liv.
Att ge liv är att vara en del av det heliga.

Det meditativa i det handgjorda skapandet, det kreativa och det praktiska (inte minst de mer och mer aktuella hållbarhetsfrågorna) – allt samverkar och ger mening åt det jag gör.

kurs_kazuyo2

Från den första kursen på Sätergläntan har jag inga bilder, men 2010 var jag tillbaka för en broderikurs med Kazuyo Nomura. Då gjorde jag bland annat en av mina första hängande saker. Undras vart den har tagit vägen?

En annan bemärkelsedag var den 12 juli. För 30 år sedan rökte jag min sista cigarett, strax innan blivande Maken och jag klev på färjan till England och en underbar bilsemester i England och Skottland. I augusti flyttade jag in till honom i hans tvåa på Årstavägen, så snart har jag bott 30 år i Stockholm också.

Hemestern fortsatte med en härlig Djurgårdstur i förra veckan.

hv_blandat

Jag var in på HV Galleri och såg examensutställningen, som höll hög klass.

evahild2

Sedan promenerade jag till alla verk i sommarens utomhusutställning med skulpturer av Eva Hild. Magnifika saker som passar så bra utomhus.

evahild1

Månaden avslutades på bästa sätt med firandet av Världsbroderidagen i Rålambshovsparken i Hemslöjdsföreningens regi. Jag jobbar på med Deklarationen om mänskliga rättigheter, artikel 5 (senast ombloggad här). Den ska bli klar i augusti är det tänkt och avsändas till Australien.

Evaluation (2017:07): A strange month with to feelings overshadowing everything else: Sorrow and gratitude.

Världsbroderidagen

varldsbroderidagen_vimpel-2

I morgon är det Världsbroderidagen, en dag där vi uppmuntrar alla att plocka upp en nål och en tråd och ta några stygn någonstans.

Initiativet till dagen togs av Täcklebo broderiakademi 2011, du kan läsa mer om dagen här.

I Stockholm blir det utomhusbroderi i Rålambshovsparken kl. 14-17. Ta med något att brodera på/med och gärna något att sitta på. Vi samlas vid hemslöjdsföreningens lokal på Drottningholmsvägen 70 (T-bana Thorildsplan).

Det är ett samarrangemang mellan Stockholms läns hemslöjdsförening och föreningen Skapande broderi.

Jag kommer också att dyka upp i P5 Stockholm vid tolvtiden för en intervju om hur och varför vi broderar!

World Embroidery Day: Tomorrow is World Embroidery Day. Pick up a needle and a thread and do some stitches!

Sommarutflykter

Någon myntade uttrycket ”hemester” (från engelskans ”staycation”), och jag gillar det så mycket. Trötta dagar ligger man hemma och pillar sig i naveln, aktiva dagar kan man utflykta på hemmaplan.

Till exempel kvistade Maken och jag en dag i väg till vår närmaste konsthall Färgfabriken i Liljeholmen. Där visas en stor retrospektiv med Marianne Lindberg De Geer, en uppiggande blandning av tragik och komik och lysande färgmöten.

mldg

Sedan fortsatte vi in till stan och fotoutställningen Fokus Finland på Armemuseums gård. Det är Liljevalchs konsthall, som huserar i en tillfällig utställningslokal därstädes och uppmärksammar Finlands 100-årsjubileum.

claire_aho

Framför allt gillade jag Claire Ahos 50- och 60-talsbilder, dels gatubilder från Helsingfors, dels modefotografi med mycket humor.

Vi upptäckte också att Hovstallarna bredvid har ett schysst fik och en härlig innergård.

En annan dag susade vi norrut i bilen och hamnade i Vela utanför Enköping. Där håller Lata Pigan till, en fantastisk loppis med tyngdpunkt på textil och vintagekläder.

latapigan

Den tålmodige Maken lät mig rota runt och prova så mycket jag ville. I slutänden blev det dock bara ett plagg som fick följa med hem, en flammig, lila, ”batikfärgad” 70-talsklänning. När jag betalade fick jag veta att den tidigare ägts av en hemslöjdskonsulent, så jag hoppas jag ska bli en värdig arvtagare.

Enköping kallar sig ju Parkernas stad, så efter en sen lunch så flanerade vi runt och upptäckte flera stycken. Fridegårdsparken blev vår favorit, inte stor men med en härlig oaskänsla.

fridegård1

fridegård2

Vi tog oss uppför backen till Vårfrukyrkan, som visade sig vara en riktig pärla. Sommarguiden berättade att den är en av landets äldsta, byggd i början av 1100-talet, och att den i början av 1900-talet målades invändigt av Karl-Vilhelm (Carl Wilhelm?) Pettersson.

vårfru_enköping

Resultatet är en underbar mix av medeltida inspiration och tidstypisk Art Nouveau/Arts and Crafts med en otrolig mönsterglädje och massor av roliga detaljer.

Bilder (utom Fridegårdsparken): Kurt Nord

Staycation: It is nice to stay at home in summer, exploring the city where we live and going for some day trips.