Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘throwbackthursday’

gummigutta_0001

Skojiga saker skådar sannerligen sockerhusets sagofolk!

Under Konstrundan kom vi att prata om flickbokssciencefiction från 1950-talet. Jag fick en plötslig flashback till Carsten Ströms Gummigutta-böcker. De var till och med barnbokssciencefiction!

gummigutta_0002

I Gummiguttas sällsamma resa från 1956 åker hela Gummiguttahuset med dess invånare till planeten Fummelurus. Planeten består helt och hållet av leverpastej. Professor Fummel (i ut-och-invänd väst och med omaka skor på bilden) har uppfunnit drivmedlet kleptomanyl, som dras till leverpastej om man häller sirap på det.

Invånarna på Fummelurus är ljusgröna och fredliga och går mycket bra att prata med via professorns översättningsmaskin. Tyvärr finns det ett ämne som gör fummelurerna vildsinta, krigiska och blå. Det är salt. Och eftersom salt är det som upphäver kleptomanylens dragningskraft på leverpastej, så är det förstås upplagt för förvecklingar.

På bilden flyr professorna, rövaren Rabaldus, konstapel Bubbla, de rådiga tvillingarna Ettan och Tvåan samt esskornettvirtuosen Samuel Sopprot från de arga saltfummelurerna.

Som tur är har häxan Gummigutta, som bara kan trolla på torsdagar, lyckats trolla fram nytt salt, och tvillingarnas mamma, som står bredvid i fönstret, har lagat en god middag till hela sällskapet.

Tvillingarna kommer på att de kan bleka de elaka fummelurerna med vätesuperoxid, som Rabaldus sprutar över dem med hjälp av en omkopplad dammsugare. Och när de bleknar blir de också glada och fredliga igen.

Slutet gott. Allting gott.

Rabaldus svänger sig gärna med lite för långa och krångliga ord. ”Hygirenisk” till exempel. Och ”explosiderar”. De är ord som jag fortfarande använder, men jag hade glömt varifrån de kom :).

gummigutta_0003

Carsten Ström var författare, tecknare och keramiker och skrev fyra böcker om Gummiguttahuset på 1950-talet. Jag har inte den första, men jag ser på nätet att den kom ut i nyutgåva härom året. Komplettisten i mig tycker nog att jag ska investera i den…

Children’s books’ nostalgia: Three books by the Swedish author Carsten Ström from the 50’s. Lovely stories about, among other things, going to a strange and previous unknown planet made entirely out of liverwurst.

 

 

Annonser

Read Full Post »

Winterhalter_The_Empress_Eugenie_Surrounded_by_her_Ladies_in_Waiting

Just nu nördar jag ner mig i 1800-talskläder, lär mig en massa nya materialnamn (bombasin, madapolam, shirting…) och bläddrar runt omväxlande i min egen referenslitteratur och i Internets oändliga bildresurser.

Så småningom ska det bli en artikel till WendelAvisan, medlemstidning för kulturföreningen Wendelas vänner (som jag skrev om i höstas, nämligen här). Än så länge är jag i researchstadiet, som är underbart ansvarslöst, bara att slänga ut metrevar åt alla upptänkliga håll och se vad som fastnar.

Som målningen ovan till exempel. Den föreställer den franska kejsarinnan Eugénie omgiven av sina hovdamer och är målad av den tyske konstnären Franz Xaver Winterhalter 1855. Krinolinmodet står på sin höjdpunkt, det fullkomligt böljar av volym och tygomfluten, pastoral idyll.

15 år senare, 1870, återupprättades den franska republiken och det avsatta kejsarparet flyttade till England. Tre år senare blev Eugénie änka och sex år senare miste hon sin son.

Den forna kejsarinnan själv gick bort 1920 och hann alltså se ett flertal av Europas monarkier gå under i kölvattnen av det första världskriget och den ryska revolutionen.

Det är inte henne min artikel i vardande ska handla om. Men jag är glad att ha mött henne.

The fate of a woman: At the moment I am preparing for writing an article about costume and fashion in the 19th century. I am right at the start, in the research phase, joyfully angling for clues and inspiration in all directions.

Among a lot of other things, I stumbled upon the fate of the imperial empress Eugénie of France. The portrait of her and her ladies in waiting by Franz Zaver Winterhalter is a wonderful expression of the crinoline fashion at its height (or maybe width).

 

 

Read Full Post »

majpåmalö

När jag städar dyker det upp ett och annat oväntat ur gömmorna. Här är till exempel mönstret till en korsstygnstavla, som jag broderade någon gång på högstadiet. På den tiden var trygga korsstygn det enda jag vågade mig på.

Motivet är Maj på Malö från Evert Taubes visa, och materialsatsen inköptes (efter viss beslutsvånda) i handarbetsaffären, som på den tiden fanns i Kaplansgatsbacken i Södertälje.

Broderiet blev en julklapp till min äldsta moster Maj, men hur jag monterade det har jag inte det blekaste minne av.

Jag kommer inte att brodera mönstret igen, men de överblivna trådarna har fått flytta in i min låda med linnebroderigarner. Ingenting får förfaras.

Maj on Malö: The Swedish composer Evert Taube wrote the welloved song and sometime in the 70’s this crosstitch picture was designed inspired by it. Back then I only dared to do the safe crosstitches and made this picture for my eldest aunt called Maj.

 

Read Full Post »

Tidsresenär

Musik gör mig till en tidsresenär. Två ackord kan på någon sekund förflytta mig tio, tjugo, trettio år tillbaka i tiden. Ett särskilt tillfälle. En särskild plats.

När jag började på högskolan hösten 1982 fick jag en klasskamrat som precis hade rest runt i Australien. Det var väldigt exotiskt på den här tiden, och ännu mer exotisk kändes musiken hon hade plockat med sig hem.

Här är en av de låtar som tar mig direkt till Sundsvall och en studentlägenhet på Oscarsgatan.

Time traveller: Music takes me back in time. Two chords and I am gone. This song takes me instantly back to the autumn of 1982.

Read Full Post »