Äldsta guddottern har varit på besök och då blev det som vanligt kulturrace runt Stockholm. I fredags tog vi en kvällstur till Fotografiska. Schysst after workstämning med barhäng och DJ’s, lite mer uppknäppt helt enkelt.
Dragplåstret just nu är Anton Corbijns stora, kvadratiska porträtt av konstnärer och musiker. Jag fastnade i en fundering över hur tidens gång påverkar bilden efter att den tagits. Vad vi läser in i efterhand. Särskilt tydligt blev det vid porträttet av Alexander McQueen, där det ser ut som han försöker gömma sig från kameran. Hans självmord lägger sig som en skugga över bilden.
Största överraskningen fanns emellertid en trappa upp, där vi allihop föll pladask för Aitor Ortiz arbete. Han skapar magiska bilder utifrån övergivna industrilokaler, himmelshöga betongpelare och gamla stenbrott, digitalt efterbehandlade och med extra omsorg lagd vid utskrifterna/trycket.
De svarta väggarna med nedåtriktat ledljus längst ner tillsammans med ett knastrigt soundtrack från en film i utställningen bidrog till stämningen och helhetsintrycket. Mycket njutbart med nästan lite svindelkänsla.
Däremot gjorde introduktionstexten mig lätt skogstokig. Curatorn Michelle Marie Roy påstår till exempel:
Härutöver saknas människor helt i Ortiz byggnader. De framträder obebodda eller till och med övergivna och präglas därför av en tidlöshet. När vi betraktar dessa bilder slås vi av frånvaron av en berättelse. I stället finner vi berättelsens antites, dess slut. Berättelsen upphör.
Vilka är ”vi” i denna utsaga? Jag känner mig inte ett dugg inkluderad, för för mig berättade bilderna en hel massa om de människor som byggt och verkat i de här miljöerna men lämnat dem. Handens verk. Att sedan bilderna färdats igenom en annan process innan de når mig förändrar inte deras ursprung i det konkreta.
Jag vill gärna veta lite om konstnären och om bakgrunden till det jag ser, gärna lite om tekniken och arbetssättet också, men ge tusan i att tolka dem åt mig! Att det ska vara så svårt att låta bli. Ängslighet eller beskäftighet?
(Bilden: Murar av ljus 011 av Aitor Ortiz, lånad från Fotografiskas webbplats)
Friday evening at Fotografiska: Fotografiska, the centre for photography in Stockholm, has very generous opening hours with closing time at 9 pm. They always offer an eclectic mix of different types of photography, check out the current exhibitions here.
This time there we really fell in love with Aitor Ortiz’ magic pictures of deserted factory buildings, concrete pillars reaching to the sky and abandoned quarries. But I strongly disagree with the introduction made by the curator, where she told me what to see and how to interpret it.
Lämna en kommentar