Bara själva ordet är ju magiskt: Indigo.
Den komplicerade beredningsprocessen bidrar också till det magiska. För att inte tala om slutförvandlingen där den gröna färgen oxiderar med luftens syre och djupnar till den där bottenlöst djupblå.
Suget efter indigo är uråldrigt och globalt. Över hela världen finns växter som innehåller indigo och som används till färgning. På bilden: Indigofera Suffruticosa (Guatemala-indigo) från Franz Eugen Köhlers verk Medizinal-Pflanzen.
I går arrangerade Världskulturmuseerna en temadag med titeln Indigo, jeans och japansk workwear på Etnografiska museet här i Stockholm.
Min shiborikompis Petra visade vackra och spännande historiska japanska klädesplagg, som vanligtvis vilar i samlingsmagasinen. Hennes kollega Christian Stadius lät oss se detaljer via förstoringskamera.
Vi fick också se ett utdrag ur filmen Indigomästaren, där filmaren Elisabeth Márton har följt textilkonstnären Camilla Carlund Hickman i hennes möte med den japanske färgarmästaren Hiroyuki Shindo. Han färgar med naturlig indigo som fermenterats, en gammal kunskap som få idag behärskar.
Filmen väckte min längtan till Japan igen. Vi var ett helt gäng från shiborikursen, som sammanstrålade på seminariet, och vi dagdrömde lite om en gemensam resa.
Dagen avslutades med att Douglas Luhanko visade och berättade om sin jeanssamling. Han är en i en liten men växande skara som intresserar sig för amerikansk workwear och har till och med varit över i Kalifornien och Nevada och grävt i öknen.
De här jeansen hade han lånat med sig från sin vän Viktor Fredbäcks samling. De hittades i en gruva och är daterade till 1874. De är restaurerade med tygbitar som hittades på samma ställe. Värdet är ungefär 130 000 kronor.
Här är Douglas egen jeansskjorta:
Han har ömsint lagat den med plagg från den amerikanska depressionen som förebild. Och han berättade att hans kärlek till indigo mest handlar om hur vackert färgen slits och bleknar.
Jag blev jätteinspirerad att åka hem till min gamla jeansskjorta (en present från blivande maken från 1989). Självklart ska den renoveras och få leva vidare. Varför har jag inte kommit på det tidigare?
När jag kom hem så dök ett blogginlägg upp i mitt flöde med perfekt tajming. Bloggaren och textilaren Tom of Holland har lagat en serie vintage arbetsplagg som nu säljs i en butik i Brighton. Så här beskriver han tankarna bakom sitt The Visible Mending Programme:
The Visible Mending Programme seeks to highlight that the art and craftsmanship of clothes repair is particularly relevant in a world where more and more people voice their dissatisfaction with fashion’s throwaway culture. By exploring the story behind garment and repair, the Programme reinforces the relationship between the wearer and garment, leading to people wearing their existing clothes for longer, with the beautiful darn worn as a badge of honour.
Om du vill läsa mer så finns länken här.
Douglas driver företaget och butiken Unionville tillsammans med sin bror Hampus. De säljer herrkläder och jeans i gammal stil och lagar/reparerar jeans. Unionville finns förstås på nätet (här är länken).
Motvilligt måste jag erkänna att jag blev rätt sugen på Viktor Fredbäcks bok True fit (mer om den här). Han intervjuades i Dagens Nyheter för snart ett år sedan (här är länken).
Ordet indigo kommer förresten ursprungligen från grekiskans ”indikon”, som betyder ”ämne från Indien” och har använts som en färgbeteckning från 1620-talet (enligt Online Etymology Dictionary).
Deep blue fading beautifully: Edo period Japanese workwear, vintage jeans from the gold rush days and a documentary about a Japanese master of indigo dyeing. All these things were to be found in a seminar yesterday. Very interesting and immensely inspiring.
And a blog post from Tom of Holland fueled it. Now I will bring my old jeans shirt back to life again with some visible mending.
[…] broderi- och Shiborikurs på Handarbetets vänner har skrivit en fyllig rapport på sin blogg. Jag hänvisar till den för dig som vill veta […]
Ja, jag tänkte på dig. Och jag kan hälsa från fyra shiborikurskompisar!
Så intressant det låter! Önskar att jag varit där.